Om bokläsande och vad du läser just nu?

[larsa66]

Vredens druvor av John Steinbeck
En klassiker som jag länge varit intresserad av men samtidigt lite rädd för att den ska vara för tung och djup. Efter att ha läst halva boken nu tycker jag att den är fantastisk. Berättelserna och karaktärerna målas så att man nästan ser dom framför sig. Den handlar om en familj som under deprissionen blir vräkta från sin gård i Oklahoma. Dom blir lockade till att åka västerut, till kalifornien, för att starta ett nytt liv. Över halva boken handlar om resan men den känns äkta med motorhaverier, överlastade bilar och tältläger. Det blir inte många böcker man läser per år, men den här kommer jag ganska säkert att lägga på hyllan som läst inom kort.

[zlv]

"The Hero of Ages", Brandon Sanderson. Tröttnade på att vänta på en svensk översätting (den är över 3 år försenad nu), så det blev på engelska ist.

[Agentum]

Brännvin, vatten och bröd del 2 om gamla brott på första halvan av 1800talet.

Otroligt vad fort det gått, det är inte så länge sen men allt var annorlunda, för de fattiga kunde det i princip varit 1500tal lika gärna.

Man förstår varför de försökte starta om i Amerikat, kyrkan bla hade hejdlös makt över folk.

En sak är sig lik dock att lagen inte ör lika för alla, tyvärr, öven om vi små kanske inte blir av med huvudet osv så är vissa högre upp helt utan ansvar över vad de gör, de håller varandra om ryggen, och så var det då med.
Visst idag som då annordnas skenmässga utredningar och domstolsutslag som kostar samhället massor i inkomst till de som för dem men som man från början kan se rakt igenom, ingen kommer dömmas på riktigt.

[Grumme]

Sent omsider så har jag gått vidare i Jan Guillous Brobyggarserie med förra årets bok, "De som dödar drömmar sover aldrig".
De har nu kommit fram till 1970, och det är ständiga konflikter mellan de olika vänsterrörelserna i Europa, och ländernas säkerhetstjänster och/eller regeringar.
Fortfarande väldigt läsvärda böcker, även om jag inte tycker att epoken är lika intressant som det tidiga 1900-talet som skildrades i de första böckerna.

[Agentum]

Sen har du väl hans typiska helt egna antaganden om historiska saker, typ Arn, vilket nonsens det var i form av usel historiebeskrivning för folk trodee på det ich busslastades runt halva Västergötland i jakt på Arn sim för helvete aldrig existerat inte ens nån som honom.
Jag tål inte karln sen dess.(i boklig form)
Jag har sett han då och då, har en kåk här ute han ofta är i och jag har lagat lite på hans Citroen några ggr, han är inte högfärdig så mot vanluga smutsiga arbetare, så det vet jag.
Ute i Roslagen Östhammar, Öregrund och Grisslehamn finns många av dessa numera, har blvit populärt, men han har varit här längre.

Nåväl, själv har jag blivit knasig, förr läste jag roman på roman, nu är det bara fakta, just nu historia gen Götarnas Riken.

Jag vill gärna få hop det hur det troligen var och har fungerat här, även fram till hur det var att leva i Sverige säg under världskrigen, som vanlig människa inte massa politik isv det har jag redan förstått, svårt att hitta, men lite har jag fått tag i.

Jag menar man har ju fått hört historier om hur det var, bark i mjöl osv men ör det sant? Det var det jag vill veta, folk överdriver ofta och ord från de som var med kan av vissa förvanskats jättefort.
USA ör inte helt ensamma om Tall Tales hehe.

Vi kan ju dra den om hur de vann ww2 med hjälp av lilla stackars UK(med alla sina över hela välden enorma kollonier i ryggen, de utnytjades max under krigen, tex förförades Churchil över att folket i England inte hade enbart vetebröd utan måste ta råg, så han tog det från Indien till brittiska ön så folket kunde ha toast på morgonen ).

Sanningen är ju att Sovjet slog tillbaka tyskarna så mycket att de kunde köra in, även utan Normandie landstigningen var Nazityskland på väg i kras.
Men då kommunismen blev nästa storfiende så skrevs historien av USA, att de tog ut Japan är en annan sak, gade gptt utan atombomber, men de ville visa sin makt för andra tex just Sovjet.

[Grumme]

Sen har du väl hans typiska helt egna antaganden om historiska saker, typ Arn, vilket nonsens det var i form av usel historiebeskrivning för folk trodee på det ich busslastades runt halva Västergötland i jakt på Arn sim för helvete aldrig existerat inte ens nån som honom.
Jag tål inte karln sen dess.(i boklig form)

Jag har det mesta som han har skrivit, samtliga Hamiltonböcker, alla Arnböckerna och alla Brobyggarböckerna som hittills har utkommit.
Jag vet att han tar sig stora friheter för att göra politiska poänger i sina romaner, men även om vi står långt ifrån varandra politiskt, så finner jag ändå hans romaner väldigt läsvärda.

[Agentum]

Visst kan man se det så, men för mig var Arn samma som Hamilton exakt, den här världsbäst med allt och mer därtill.
Man tycker nån som honom kunde fördjupat sig lite mer i historien än att rycka tag i första gren.
Ich nej det beror inte på att jag bor i Svealand utan att jag söker en sanning och hans är felaktig punkt slut.
Blaj i min mening.
Men folk åkte bussresor till västegötland för hitta Arns spår, och jag var sur att folk läste dyngan och tig det sim annat ön en ihipdiktad hustoria, men folk glömmer lika fort så det gick över, fullständigt värdelösa ör de trots hur mycket de sålt, borde stå som det är fantasiteori enlugt författarren och inget annat.

Men jag kan ju inte ge mig på de här senaste då jag inte ens försökt läst dem, men jag ör inte tålig när det gäller historieförfalskning som går för långt pga pengarna bara, men antar att han inte behöver det nu.
Och vem vet mot alla odds han kanske lärt sig nåt med åldern

Men han har verkligen spelat ut sina kort rätt, kolla hans bakgrund, mer eller mindre bedrövlig men iom IB affären blev han känd och utnytjade det till max lägg till en del klart misstänkt ljug flr att väcka intresse om KGB och uppväxt tex, smart så får man säga.
Vem bryr sig om sanningen när han blivit känd i hela landet, det ör ju det han levt på, och gott med nu var han väl på Danmark hur deras domstol dömde terrorister åter igen helt utan mer ön vem som helst kan gissa kring saken, han är ju väldigt palestiniavänlig och inget med det, men man kan inte föra en sanning utifrån hur man själv känner kring sånt här, men han har gjort det om och om igen.

Sen slutlugen har du rätt att även om man inte gillar en författares politiska inriktning kan man läsa deras serier eller böcker, helt sant men just i detta fallet ofta svårare pga att han pstår saker som inte håller, eller har gjort då iaf, då tar det stopp för mig, fantasi är fantasi och verklughet är nåt annat för mig, klart jag ör en minoritet det förstår jag, folk läser ju vara och si och så är det
.

[KRax]

The Priory of the Orange Tree av Samantha Shannon.

Jag mest bara tog den på grund av den snygga framsidan senast jag var i en internationell bokhandel, men den är tydligen ganska hajpad färsk high fantasy. Ingen serie, utan en historia från början till slut. Egentligen inget speciellt - spännande och bra nöje för stunden - men anledningen till att jag skriver om den är att det är den mest könsjämlika fantasy jag läst och jag upptäcker att det är en lättnad!

Det är banne mig riktigt skönt att slippa de där medeltida könsrollerna och ändå få det man vill ha i en magisk värld och att det skulle vara en sådan lättnad, det hade jag ingen aning om innan jag började läsa den här. Den kallas feministisk, men det behöver man inte tänka på. Ska man prata maktfördelning så är det snarare som en vanligt svensk kommun, helt enkelt modern, min personliga vardag men drakar, olika magier, uråldriga kungaätter och så vidare. Som sagt, ingen serie, så folk tjafsar inte. Alla bra idéer accepteras rakt av av andra människor och det gör den förstås lite ytlig, men det får man ta.

Brittisk engelska. Är man van vid amerikansk fantasy märker man en del andra ordval när det handlar om att få det att låta lite ålderdomligt.

[RioGrande]

Har läst en rad Elly Griffiths (om en mysterielösande arkeolog).
Just nu en Jeffery Deaver: Tid att dö (Inte hans bästa (Deaver HAR skrivit ett antal riktigt bra böcker)).
Vad blir det härnäst? Kanske en Deaver till? En Griffiths? Kanske får tärningen avgöra?

[Agentum]

Även numera välkända fantasy sviten Fire and Ice eller då Game of Thrones som tv serien ju hette kallades "kärringfantasy"

Bara som kommentar till detta.

[zlv]

Blev en Brandon Sanderson till: "The Way of Kings", efter det blir det mera Sanderson, "The Alloy of Law", Shadows of Self" & "The Bands of Mourning" (allt på engelska).

[Agentum]

Appropå en del mer "seriös" fantasy så är det jobbigt när många ju bara är engelskspråiga i små tegelstenspocket enbart.

Även en del klassiskt material är så, har man tur är det storpocket de ör ok, nen fasen 700 sidor i pluttformat är påfrestande tycker jag.

Jag har en del jag aldrg läst pga det, ok om de är säg Conan eller nåt de är ju inte så tjocka, iofs ör de inte nödvändga på engelska, de flera gavs ut här i pocket under sent 80tal, de 51 Pickets från Äventyrspel som spred mycket sånt i Sverige helt ensamma länge innan det blev inne, jag hade alla 51 länge men sålde bort dem en ch en över några månader för några år sen.

Vissa har doch uppföljare mm ej översatta; och kommer aldrig bli då det väller ut fantasy idag.

Michael Moorcock är dock inte lika bra på svenska tex, där har jag hittat storpockets av vissa Hawkmoon och Corum inte Elric underlugt nog.

Nåja cad tycker ni om bokstorlekar? Sprket engelska i sig kvittar idag för mig g går lika snabbt som svenska att läsa, men en gång i ungdommen var det hårt att läsa engelska böcker, men fasen inget fanns på svenska ju hehe.

[KRax]

Jag föredrar vanlig pocketstorlek oavsett tjocklek, men märker att den dag närmar sig då ögonen kommer att protestera. Storpocket blir så tydligt uppvikta och sneda när de är tjocka. Nej, hellre inbundet i så fall.

[RioGrande]

Läser ofta när jag äter. Då är pocketböcker opraktiska, de håller sig inte öppna om man släpper taget om dem. Och man vill ju även hantera kniv och gaffel. Eller dricka.

[Agentum]

Även för mig vill ögonen protestera särskilt om ljuset inte är bra nog, mao faller det här med att läsa på bussen osv bort ändå.

[skrangelben]

Har nyligen läst två biografier. Den första var en närmare 800 sidor tjock tegelsten om Paul McCartney, upptecknad av Philip Norman. Gillar man The Beatles och vill förkovra sig i allsköns fakta om Paul's mer "vardagliga liv" (så mycket det nu kan vara det), är det en rolig, faktaspäckad och underhållande läsning. Möjligen att ett lite för stort fokus sätts på alla ekonomiska turer genom hans liv. Nu har ju mycket handlat om pengar och rättigheter, men det blir en aning enahanda i längden.
Den andra är serierelaterad, då den avhandlar den svenske tecknaren och illustratören Gustaf Tenggren. En inte lika ingående skildring som den förstnämnda biografin, mycket beroende på hur lite man verkligen vet om Gustafs liv. Det är många antaganden, men likväl ett fascinerande livsöde som beskrivs. Tydligt är att han är svår på både spriten och yngre flickor, men har en arbetsdisciplin och talang som gör honom berömd och förmögen. Anställningen hos Disney, och att Gustaf inte nämns överhuvudtaget i eftertexterna till Pinocchio är intressant. Det var kutym att tecknarna inte signerade sina alster, och där Gustaf då var ett av mycket få undantag. Exempel finns där han av ren trots(?) har signerat en layoutmålning två gånger! Han ansåg att han var etablerad och publicerad, med ett betydande renommé att vårda och uppräthålla, och hade svårt att införliva sig i det kollektiva och anonyma arbete som rådde. Om det var detta som gjorde att Walt straffade ut honom från eftertexterna, eller om det var någon annan okänd konflikt framkommer tyvärr inte. Boken är rikligt illustrerad med över 200 av hans skisser, teckningar och målningar,

Beatles och Tenggren, du har en ovanligt bra smak. Jag såg en av hans teckningar till Pinocchio på Millesgården (besök den utställningen) och där fanns namnteckningen 2 gånger, att det kunde vara på trots hade jag inte tänkt på, trodde han gjorde nåt kul av att det är på havsbotten och att signaturen skulle speglas i vattnet(på nåt sätt). Vore kul att veta hur han tänkte men det får vi väl aldrig reda på.

Är det i Bambi han finns med i eftertexterna då? Jag vet att han är omnämnd nånstans.

Sedan var han ju med och startade Golden Books(Fibs gyllene böcker) där han rönte stor framgång. Hans första illustrerade bok där är väl USA:s mest sålda barnbok all time.

[MrKumquack]

Beatles och Tenggren, du har en ovanligt bra smak. Jag såg en av hans teckningar till Pinocchio på Millesgården (besök den utställningen) och där fanns namnteckningen 2 gånger, att det kunde vara på trots hade jag inte tänkt på, trodde han gjorde nåt kul av att det är på havsbotten och att signaturen skulle speglas i vattnet(på nåt sätt). Vore kul att veta hur han tänkte men det får vi väl aldrig reda på.

Är det i Bambi han finns med i eftertexterna då? Jag vet att han är omnämnd nånstans.

Tja, jag är ju inte direkt ensam om att gilla The Beatles, och gillar en tecknade serier som t.ex. Disney, är steget inte alltför långt att som svensk låna en bok på bibblan om Tenggren... Men kul att du uppskattar min smak!
Det var som sagt en idag återlämnad biblioteksbok jag läste, men teckningen från Pinocchio med dubbla namnteckningar du såg, är samma som i boken.
Vad det gäller efter/för-texter, har jag precis kikat igenom Snövit, Pinocchio, Fantasia och Bambi. Gustaf nämns enbart i Snövit, och där under rubriken Art Directors. Att hans namn därefter saknas i de filmer han enligt Wikipedia var delaktig i, kan vi ju bara spekulera i varför.
(Inom parentes kan jag nämna att Blu-ray utgåvan av Fantasia saknar tecknarreferenser helt och hållet! Jag fick peta in DVD-utgåvan istället, hittade eftertexter, men ingen Gustaf där som sagt.)

[skrangelben]

Ja, han var nog en rebell, som skrev sina signaturer på Disney-material. Den fantastiska omslagsbilden han (inte ville göra) gjorde med Walt Disney och många disney-figurer för Saturday Evening Post 1956 är ikonisk. Även den finns att beskådas på millesgården några månader till

[skrangelben]

En annan kul grej, han gjorde karriär hos Disney i USA och var dessutom klasskompis och vän med Rudolf Pettersson som skapade ...

[Agentum]

Hmm Göteborg på 1600-talet, intressant, fins från fler tider, ich författaren får det intressant fast jag inte har nån koppling till GBG, jag köpte en om Gustav III och Göteborg vilken jag gillade, en del må vara kunniga historiker nen frukransvärt tråkiga.

Mpste läsa en roman snart, det blir bara serier och faktablcker.