SF (Science fiction) - litteratur

[smorkin]

Just nu läser jag Isaac Asimovs Stiftelse-trilogin som alltså innehåller alla tre böcker om Stiftelsen samlade. Inte lika fantastisk som Tidens död, tycker jag, men absolut en läsvärd berättelse som innehåller flera läsvärda berättelser i sig. Rekommenderas inte minst för att denna samlingsutgåva utgavs 2019 och går lätt att få tag på. Skriven i början på 1950-talet, men tidlös framtidsskildring om man bortser från en sak, nämligen att när jag nu har kommit en bra bit in i bok ett, så har jag läst om ett större antal män, men fortfarande inte en enda kvinna. Hade den skrivits idag så hade detta sett annorlunda ut. Eller det hade getts en förklaring till varför denna framtida värld inte innehåller kvinnor.

Jo, kvinnoskildringen är i princip icke-existerande, även om en tonårig kvinna har en huvudroll i sista delen i trilogin, och det är verkligen tråkigt; det fanns andra sf-författare på den här tiden som var bättre på det.

Men med tanke på hur fruktansvärt uselt Asimov skriver om kärlek och (brrr!) erotik i de sista Stiftelse-böckerna och alla berättelser som framkommit senaste åren om hur överjävligt han tafsade på unga kvinnliga sf-fans på sf-convents så är det nog lika bra att han helt enkelt skippade de för honom ack så besynnerliga kvinnorna i trilogin

[Rufus]

Just nu läser jag Isaac Asimovs Stiftelse-trilogin som alltså innehåller alla tre böcker om Stiftelsen samlade. Inte lika fantastisk som Tidens död, tycker jag, men absolut en läsvärd berättelse som innehåller flera läsvärda berättelser i sig. Rekommenderas inte minst för att denna samlingsutgåva utgavs 2019 och går lätt att få tag på. Skriven i början på 1950-talet, men tidlös framtidsskildring om man bortser från en sak, nämligen att när jag nu har kommit en bra bit in i bok ett, så har jag läst om ett större antal män, men fortfarande inte en enda kvinna. Hade den skrivits idag så hade detta sett annorlunda ut. Eller det hade getts en förklaring till varför denna framtida värld inte innehåller kvinnor.

Jo, kvinnoskildringen är i princip icke-existerande, även om en tonårig kvinna har en huvudroll i sista delen i trilogin, och det är verkligen tråkigt; det fanns andra sf-författare på den här tiden som var bättre på det.

Men med tanke på hur fruktansvärt uselt Asimov skriver om kärlek och (brrr!) erotik i de sista Stiftelse-böckerna och alla berättelser som framkommit senaste åren om hur överjävligt han tafsade på unga kvinnliga sf-fans på sf-convents så är det nog lika bra att han helt enkelt skippade de för honom ack så besynnerliga kvinnorna i trilogin

Ja, avsaknaden av kvinnor och en del annat som han har skrivit, t.ex. män i armkrok och en man med välmanikyrerade naglar, fick mig att eh fundera lite kring Isaac Asimov, men jag läste på Wikipedia att han var gift, så han var förmodligen inte gay, förmodar jag. Men just det här taffsandet på unga kvinnliga sf-fans på SF-kongresser kanske var mycket för att visa att han inte var det? För att han var rädd för att läsare av hans böcker skulle tro det? Eller så hade han kanske bara ett "Jeltsin-aktikt" sätt, ryskättad som han var.

Men just detta (som jag förövrigt inte hade hört tidigare) besvarar förmodligen även en annan av mina funderingar kring Asimov, nämligen det som David Nessle nämde i podden Snedtänkt, om att Asimov hade lyckats med att bli utkastad från en SF-kongress i USA där han egentligen var inbjuden som hedersgäst.

[Wakuran]

Njaee, det känns som det oftare är vanligare att killar tafsar på tjejer av andra anledningar än att de skulle vara gay...

[Rufus]

Njaee, det känns som det oftare är vanligare att killar tafsar på tjejer av andra anledningar än att de skulle vara gay...

Ja, naturligtvis.

[Agentum]

Han var gift med två barn och menade att inte öka befolkningen i världen var mycket viktig.
Han var väl iofs gift jag två gånger, men alltså kanske gick han över styr senare, dvs ansåg att han kunde göra lite som han ville med tanke på hur han påverkat sci-fi världen

Jag tro han var väldigt intellektuell inom det mesta, tex trodde han inte på nån gud eller dylikt,
Han kunde förklara komplicerad matematik och fysik för vanligt folk
Svarta hål och kosmiska ägg, finns ju som sagt om man vill se det.

Ifall han tjafsade på kvinnor, ingen aning folk har väl sina fantasier , man ska nog inte ta för stort på det metoo har ju fått minsta kanske kontakt att blivit nåt man kan anklaga folk för. I övrigt är han väl asexuell i böckerna i min mening, men ibland är kvinnor de som är en huvudperson, en del saker kommer nog av tidens anda med att de inte är starkt beskrivna.

Det var ju ett tag sen, han finns på Youtube i intervjuer imo mycket klarsynt och före sin tid, men det innebär väl inte att han var felfri.

Imo var han intellektuell elit vilket vi tycks få färre av, idag är det affärsmän och liknande som beundras fast de kan ha trampat ned hur många som helst i skiten och inte egentligen gjort nåt själva.
Jag menar inte filosofiskt sett mer rationellt sett.

Carl Sagan var en liknande person.

Kan nog säga att det observeras väl mycket på tafsandet det, kanske folk skulle läsa hans böcker i stället iaf de som ger nåt då han väl försökte ned en del konstiga texter senare, känd lite som det slog runt kanske?

[Rufus]

Jag har nu lagt ner Stiftelse-trilogin. Jag orkade inte ens läsa klart sista delen av första boken. Asimov må ha varit mycket intelligent, men det blev för mycket och för osammanhängande av allt möjligt påhittande.

Istället hållet jag nu på med en Robert A. Heinlein-bok igen. Denna gång "Revolt år 2100". Det är den tredje Heinlein-boken som jag läser och alla har varit mycket bra. Till skillnad från Asimov, så var Heinlein duktig på att skriva om människor. Han skapar karaktärer som man känner igen och som känns intressanta att läsa om. Och trots att de rör sig i framtidsvärldar eller i helt andra världar än vår, så är människan densamma. Dessutom innehåller hans böcker filosofering kring olika teman. I "Metusalems arvingar" var det om åldrandet och om att "gräset kanske inte är grönare på andra sidan" som det handlade om, och i "Revolt år 2100" är det om makt, maktmissbruk, revolt och om att anarki kanske inte heller är så bra.

En bra SF-roman kan inte innehålla för mycket av "påhittade saker" utan den behöver ha en del referenspunkter med vår värld.