Under Comic-con återfinner man
Dan Parent &
Fernando Ruiz bakom bord F-12 (inte långt från
Scott Shaw!,
Sergio Aragonés och
Mark Evanier) där de säljer allehanda serierelaterade ting. Både från den egna
Die Kitty Die, men även mycket med ursprung hos Archie Comics ("don't ask don't tell"-policyn angående copyright på kända seriefigurer fungerar alldeles utmärkt). Dan är en av de få som tecknar i den traditionella Archie-stilen och som fortfarande jobbar åt förlaget efter rebooten för ett par år sen, medan Fernando då blev entledigad och sen dess inte försitter ett tillfälle att berätta vad han anser om den nuvarande inriktningen och företagsledningen (inga snälla saker).
Då båda två hade tagit med sig försvarliga buntar serieoriginal är det inte så konstigt att det blev en del tillägg till min samling efter att ha tittat igenom dessa (redan på torsdag förmiddag eftersom jag inte kunde riskera att någon godbit skulle undgå mig), allrahelst eftersom de är attraktivt prissatta.
Sidan 10 ur första numret av den vid denna tidpunkt ännu ej utkomna
Your Pal Archie av Dan Parent (distribuerades veckan därpå). Tanken är att denna titel skall innehålla serier mer i linje med hur det var förr, bara lätt uppdaterade vad gäller figurernas utseende (Jugheads släktskap med Maynard Krebs och Norville Rogers är tydligare här). Denna sekvens ger stort utrymme åt Archies vintage
1964 1/2 Ford Mustang (som ju inte var speciellt värdefull när han skaffade den i början av 80-talet men nu är en dyrbar veteran) och var en del i min Kickstarter-belöning för den senaste
Die Kitty Die-miniserien.
Och på tal om Die Kitty Die: Två sidor (
6 &
8) ur nummer ett av den första miniserien som kom förra året. Huvudpersonen är deprimerad för att hennes serietidningar inte säljer som i fornstora dar, och situationen förbättras inte när hon blir av med alla sina kläder på grund av icke auktoriserat utövande av magi. Tecknat av Fernando Ruiz och tuschat av
Rick Koslowski.
Jag har sen förra året legat efter Fernando med önskemål om att han skulle leta rätt på de bästa sidorna ur agentparodin "The Man From R.I.V.E.R.D.A.L.E." med Sharry the Spygirl, men eftersom han är en upptagen man tog han med sig en del av dem till San Diego så jag kunde leta själv istället. Och som ses här ovan hittade jag en av det två jag helst ville ha. En så'n tur! Från
Archie 612 (sidan 6) där man får se hur hon verkligen är en mästarinna på förklädnader.
Jag hade verkligen inte planerat att köpa serieoriginal av
Terry Dodson detta år (jag lever fortfarande högt på
Sabrina-kommissionen från 2015) utan tänkt inskränka mig till årets specialtecknade konsttryck, men då jag bläddrade i hans medhavda mappar med allehanda seriekonst visade det sig att att
sidan 5 från nummer tre av
Red One fortfarande var tillgänglig. Det gick inte att motstå, så det blev affär. Då jag inte på långa vägar hade den mängd kontanter som behövdes i plånboken och inte ville betala transaktionsavgifterna i amerikanska bankomater lyckades jag till att börja med spärra mitt PayPal-konto innan Terrys bordsgranne
Aaron Lopresti förbarmade sig och lät oss använda hans iPhone med vidhängande kortdongel. Terry tyckte att jag väl kunde ta med sidan och betala honom när jag kommit hem till Sverige, men det hade känts helt fel (även om jag var smickrad av att jag hade en så bra kreditvärdighet).
Själva sidan är ett skolboksexempel på hur en biljakt skall iscensättas för att förmedla ett intryck av mycket hög hastighet och samtidigt lätta upp den med lite "rolig" dialog (som dock inte syns här). Sekventiellt bildberättande när det är som bäst, och fruktansvärt snyggt tuschat av Terrys bättre hälft
Rachel (som hade stannat hemma i år efter att ha varit i San Diego flera år på raken).
Joëlle Jones har gjort det välkomponerade två-sidesuppslaget till något av ett kännemärke i sin serie
Lady Killer så när detta ur nummer 4
(sidan 12-13) blev till salu slog jag till endast minuter efter att det annonserats via
Cadence Comic Arts twitterflöde. Men då jag inte var pigg på att utsätta dem för riskerna med en leverans mellan två världsdelar fick de ligga till sig hos kollusor 635 i Oakland där jag sen hämtade upp dem och tog med dem till San Diego för den obligatoriska signeringen av upphovsmannen (som efter en stund kom ihåg vem jag var från Örebro).
Sekvensen där huvudpersonen avlivar en dansös i omklädningsrummet på en burlesque-teater är rätt läskig (som
Joakim Gunnarsson mycket träffande påpekat) men väldigt bra tecknad och berättad. Ms Jones har sagt att hon lade ner alldeles för mycket tid på att hitta interiörbilder från denna miljö, men när man ser resultatet är jag glad att hon gjorde sig omaket. Det kryllar av små detaljer som man bara ser om man börjar studera sidorna på närmare håll (band annat hintas det att orsaken till damens frånfälle kan vara en försmådd man och en vårdnadstvist). Den är
ännu hemskare i färg.
När jag visade sidorna för
Don Rosa var hans kommentar att "it looks like something out of a pre code comic" och han om någon borde ju veta dylika ting.
Klicka på bilderna för att se sidorna i större format tillsammans med en del kompletterande bilder i mitt
CAF-galleri.
![[8D]](./images/smilies/icon_smile_cool.gif "Cool"){kind=icon}
![[;)]](./images/smilies/icon_smile_wink.gif "Glimt"){kind=icon}
(Jag noterar att hon här hållt de "svarta fläckar" som är något av hennes kännemärke till ett minimum.)
