Om serieoriginal!

[K-E Lindkvist]

Några nya original som hämtades på eller i anslutning till årets San Diego Comic-con:



Stripp 1748 från 1962 av den brittiska serien Carol Day som jag skam till sägandes inte vet så mycket om. Skapad av David Wright (pappa till Patrick Wright) 1956 som tecknade den fram till sin död 1967. Kolla in hur bakgrunden utgörs av ett otal parallella tunna linjer! (Är det National Gallery i London månntro?)



Två sidor från miniserien Spell on Wheels tecknade av Megan Levens. Sidan 17 ur nummer 1 och sidan 22 (sista) i nummer två. I båda figurerar häxornas fortskaffningsmedel, en Ford Thunderbird från 1958, mycket prominent. Det är knappast någon hemlighet varför denna bilmodell är så populär bland yngre självständiga kvinnor i populärkulturen (även Harley Quinn har en i garaget)....



Ytterligare två sidor från Megan Levens ritbord, båda från den hårdkokta 6-nummers miniserien Angel City som jag rantat och rejvat om tidigare på forumet. Levens tecknar i vad jag skulle vilja kalla en egen tolkning av "klara linjen"-stilen som tillsammans med Nick Filardis färgläggning (syns inte här) gör denna historia till något extra. Det är omslaget från nummer tre och sidan 10 från sista numret (där handligen ställs på sin spets, troligen inspirerad av Curtis Hansons film L.A Confidential)

Klicka på bilderna för att se något större skanningar i mitt CAF-galleri.

[Wakuran]

Två sidor från miniserien Spell on Wheels tecknade av Megan Levens. Sidan 17 ur nummer 1 och sidan 22 (sista) i nummer två. I båda figurerar häxornas fortskaffningsmedel, en Ford Thunderbird från 1958, mycket prominent. Det är knappast någon hemlighet varför denna bilmodell är så populär bland yngre självständiga kvinnor i populärkulturen (även Harley Quinn har en i garaget)....

Det ser ut som den var rätt populär bland yngre självständiga kvinnor i populärkulturen redan när det begav sig...

[Agentum]

Var det nånstans kring just tv seien Cgarlies Angels som ju blev en hit?

[K-E Lindkvist]

Under Comic Con Stockholm blev Jimmy Palmiotti så inspirerad och välvilligt inställd att han erbjöd sig att exekvera en skiss på valfritt motiv. Då bad jag om hans egen skapelse, Painkiller Jane (kanske snart aktuell som TV-film med Jessica Chastain i titelrollen).



Klicka på bilden för en större skanning i mitt CAF-galleri.

[Agentum]

Ford Thunderbird ja, men bara de äldre mindre bilarna, de blir ju väldigt vräkigt stora rätt snart och det är ju inte samma sak som en rosa av de äldre.

Kanske kom in lite med tjejen i sista natten med gänget tex, eller om de redan kopplades ihop med tjejer som bil i USA.

I Europa är Mazda Miata en tjejbil.

[K-E Lindkvist]

Ford Thunderbird ja, men bara de äldre mindre bilarna, de blir ju väldigt vräkigt stora rätt snart och det är ju inte samma sak som en rosa av de äldre.

Kanske kom in lite med tjejen i sista natten med gänget tex, eller om de redan kopplades ihop med tjejer som bil i USA.

I Europa är Mazda Miata en tjejbil.

Att den så kallade "squarebirden" ( 1958-1960) gillas av kvinnor är nog till största delen beroende på att den är utgångsmaterialet till Elviras (Cassandra Peterson) Macabre Mobile som exponerades generöst i filmen Elvira - Mistress of the Dark från 1988.




I fallet Spell on Wheels har författaren Kate Leth i intervjuer erkänt att det just Elviras T-bird som är inspirationen till de tre häxornas fortskaffningsmedel medan det aldrig sagts rent ut angående Harley Quinns ärvda '58 med tillhörande Airstreamhusvagn.



(från Harley Quinn Road Trip Special #1, 2015)

Huruvida Mazda MX-5 är en tjejbil skall jag låta vara osagt, på bilträffar tycker jag att det verkar vara män i övre medelåldern som dominerar ägarbilden... (Men som Fiat Barchetta-ägare säger jag inte emot, hö-hö.)

[K-E Lindkvist]

Om nu inte Johan Kimrin får för sig att ge ut hyllningsboken till Valhall blir detta antagligen min sista Peter Madsen-skiss (han är väldigt restriktiv med att rita i annat än tryckta publikationer) så då tyckte jag att det kunde vara passande att be om en variation på den allra första som jag fick av honom på Serie-Expo i början av 90-talet.



En rasande Freja (eftersom hon ju enligt en gammal kliché "är söt när hon är arg").



Dennis Gustafsson tog sig tid att förfärdiga detta porträtt i blåpenna (med röda inslag) av Viktor Kasparsson i min skissbok.

Jag kunde äntligen plocka upp denna (som var en bonus från kickstarterkampanjen för Mjau!):



Sidan 58 från andra delen av Sword Princess Amaltea av Natalia Batista. En laddad scen där Amaltea och Ossian försöker undgå att upptäckas av stråtrövarna när de går in i staden. Natalia lade på raster manuellt så den skulle se ut som den sen blev i tryck. Normalt görs detta digitalt så jag antar att den nu är ett mellanting av original ach "recreation"...

Sen har jag inte kunnat låta bli att lägga mig till med två av mina favoritstrippar från Hälge av Lars Mortimer:





Stripp 926C och 927C som berättar om en hastigt uppblossande konflikt rörande äganderätten till ett jaktpass. Jag har från jägare i min bekantskapskrets fått bekräftat att detta är mycket allvarliga spörsmål som lätt kan spåra ur... Som kuriosa kan nämnas att båda strippparna var tecknade på samma A4-sida. Det visste jag inte innan köpet.

Klicka på bilderna för att se dem i mitt CAF-galleri.

[K-E Lindkvist]

Kanske fel tråd men frågeställningen initierades av serieoriginal:
Visst har jag rätt att bli kort i tonen när samme person för tredje gången på nio år frågar om ett av mina serieoriginal är till salu fast det under "For sale status" står "No, no, no"? (Inte läskunnig?) Vad är det som säger att jag skulle ändrat mig? Vederbörande beklagade sig strax efter att jag lagt upp den på CAF att han också haft ögonen på den när Charles Pelto sålde sista omgången On Stage-strippar men tyvärr väntat för länge med att bestämma sig.

Hans chanser att få köpa den (om jag skulle vilja sälja fast jag *aldrig* säljer något) förbättras inte av tjat. Snarare blir jag mer besluten att inte sälja på pin kiv. Ett av mina mindre smickrande karaktärsdrag. Gäller för övrigt alltid vid de få tillfällen någon jag inte känner vill köpa något jag äger. Ibland blir det riktigt jobbigt som när en vän till en före detta granne på besök fick syn på min moped i garaget när jag tvättade sportvagnen och absolut inte kunde acceptera att den skulle stanna där fast han gav mig ett i sina ögon "generöst" bud på ett femsiffrigt belopp. Det blev dålig stämning rätt fort (och jag hälsade aldrig på den grannen igen ända tills huset såldes). Att det skall vara så svårt för en del puckon att begripa att vissa saker inte kan köpas för pengar...?

Jag vet att samlare ibland får köpa efter att legat i under lång tid och låtit ägaren förstå att man vill ha "first refusal" om ett objekt blir till salu, men här tycker jag att han som tjatar borde förstått vinken redan andra gången som jag sa nej. Eller är jag grinig l överkant?

[K-E Lindkvist]

Från Västerås Öl & Destillat-mässa:



Jonas Darnell efterkom min önskan om att visa hur Herman skulle sett ut efter två mässdagar om han varit där.

Från Kickstarterkampanjen för Die Kitty Die: Heaven and Hell:



På min begäran tecknar Fernando Ruiz Modesty Blaise för första gången. Inte dumt alls!

Och slutligen har den samlade utgåvan av Sword Princess Amaltea levererats. Där ingick denna kommission direkt från Natalia Batistas ritbord:



Jag ville se en något trumpen prinsessa som inte alls var road av att ge sig ut i världen för att leta rätt på en prins att rädda från en drake och sedan möjligen gifta sig med. Och det fick jag alltså. Bilden gör inte rättvisa åt Natalias färgläggning.

Klicka på bilderna för att se dem i större format i mitt CAF-galleri.

[K-E Lindkvist]

I lågstadieåldern tyckte jag mycket om serietidningen Binky (inte lika mycket som Kalle Anka & c:o, men ändå) för där var det full fart och mycket slapstick även om jag hade svårt att förstå huvudpersonens intresse för det motsatta könet och allt trassel detta förde med sig. Eftersom Binky var DC:s ganska oblyga plankning av Archie så hade en cross-over mellan de båda varit helrätt när DC revampade Binky i slutet på 60-talet för att göra honom mer i takt med tiden.

Även om jag inte kan intressera förlagen att se till att en dylik blir verklighet, kan jag be min gode vän Bill Galvan att visualisera hur omslaget till denna skulle kunna ha sett ut:



Genom att låta sig inspireras av Kevin Maguires klassiska omslag från Justice League fick han plats med alla nödvändiga personer utan att det blir överlastat. För att fånga tidsandan fick jag be Bill TVÅ gånger att "göra polisongerna större".

Här är blyertsskissen och det färdigtuschade originalet. Notera att Bill designade två logotyper, en för DC-upplagan och en för den från Archie Comics!


Om man inte redan lagt märke till detta så framgår det här med all önskvärd tydlighet att persongalleriet i Binky överensstämmer tämligen väl med det i Archie. Det är bara Veronica som inte har någon direkt motsvarighet hos det andra förlaget...

Klicka på bilden för att se en större skanning i mitt CAF-galleri. Där visar jag också Bills första idéskiss samt några av förlagorna till det som ungdomarna har på sig på omslaget. (Och jag tror fortfarande att det här skulle vara en alldeles underbar tidning med rätt författare och Bill vid ritbordet.)

[K-E Lindkvist]

Jag vet inte om det beror på pandemin, skenande priser eller bara vanlig övermättnad men det har inte blivit många nyförvärv av serieoriginal och kommissioner under 2020. Alla inställda comic conventions har också lett till stora inkomsttapp för serieskaparna som inte kan åka runt och träffa sina fans och då också kränga avsevärda mängder kulturgods. Å andra sidan har detta även inneburit att kommissionslistorna haft gott om plats...

Jag såg därför till att sätta Megan Levens i arbete:



Som påpekats tidigare i denna tråd vet hon hur man visualiserar en Ford Thunderbird från 1959, så hon var det naturliga valet för en kommission av Elvira och hennes Macabre Mobile. (Fröken Peterson själv har också visat sitt gillande på twitter.) Som hon uttrycker det själv: "The pencil stage of drawing the T-bird is always very shaky and I doubt myself the whole time, then once I get the inking brush on the paper that car just comes together. It happened on every page of Spell on Wheels, and it happened here."



Megan delar min entusiasm för Margot Robbies rollprestation som Harleen Frances Quinzel, a.k.a. Harley Quinn i Birds of Prey (and the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn) så hon var inte svårövertalad att ta sig an min önskan om en kommission med detta motiv. Eftersom det blir bäst när man inte lägger sig i för mycket fick hon välja Harleys mundering (snickarbyckorna i guldlamé) medan jag bidrog med hur jag ville hon skulle posera. Jag är inte direkt missnöjd med resultatet...



Efter en oherrans massa turer (som jag inte går in på här) under flera år finns nu sen en tid titelsidan från Mikael Grahns Dix Dogfight ur Svenska Serier 5/1980 i säkert förvar. Cirka 34 år efter att jag såg den för första gången under premiärvernissagen hos salig Thomas Olssons kortlivade seriegalleri, Galerie C, i Gamla stan i Stockholm. Om jag skall få fatt i resterande 9 sidor blir jag antagligen tvingad att åka hem till Micke och genomföra en vindsröjning...

Klicka på bilderna för att se större skanningar i mitt CAF-galleri.

[K-E Lindkvist]

Joakim Gunnarsson tipsade mig om att den italienske disneytecknaren Luciano Gatto från Venedig är vid god vigör (han är född 1934) och framställer alldeles underbara kommissioner åt fansen om motivet skulle falla honom i smaken. Då han är en av mina favoriter bland italienarna (efter Scarpa och Bottaro) och den förste vars stil jag lärde mig känna igen (hans flitiga användande av markeringar är ett utmärkande drag) i de tidiga Kalle Ankas Pocket var jag inte sen att nappa på detta förslag. Med ovärderlig hjälp av italiensktalande vänner (här är det en fördel att bo i Västerås) putsades Google Translate-språket till något som borde vara förståeligt och en förfrågan mejlades iväg. Motivet var självskrivet: En scen inspirerad av hans "Farbror Joakim och Magica de Hex" i Kalle Ankas Pocket 7! Gatto är en av dem som har en alldeles särskild fallenhet för att få Magica att framstå från sina bästa (sämsta?) sidor.

Antingen är han undersysselsatt eller också gillade han verkligen idén för samma kväll kom beskedet att han åtog sig uppdraget och redan hade vissa uppslag hur han ville gestalta denna scen. Det tog bara ett dygn så hade jag en mycket tajt skiss för godkännande i mejlboxen, och eftersom den vida överträffade mina förväntningar gav jag grönt ljus (jag fick absolut inte skicka någon betalning innan allt var klart och godkänt). Sent kvällen därpå kom en skanning av den färdiga bilden och den lämnade inget övrigt att önska. Efter några dagars väntan kunde jag hämta upp den på mitt utlämningsställe för UPS-paket ganska exakt sju dagar efter att jag skickat min förfrågan. Så snabbt har jag aldrig fått en kommission levererad tidigare!

Visst blev den bra?


Magica är rasande över händelsernas utveckling, Kalle och Knattarna ganska uppskrämda och Farbror Joakim lugnt självgod i förvissningen om han dragit henne vid näbben ännu en gång.

Han lade ut *hela* serien tillsammans med några kommentarer på sin facebook om man skulle behöva friska upp minnet. Betänk att här hade Magica funnits i inte riktigt två år sen debuten 1961 och jag tycker Gatto ändå har greppat henne riktigt bra. Den petige betraktaren inser att Magicas korp inte finns med i serien, men det var självklart att han skulle vara med i bilden ändå. Klicka på bilden för att se en större skanning (och skissen) i mitt CAF-galleri.

Det kan förresten vara värt att hålla span på Gattos facebook då han tämligen regelbundet postar sina teckningar där. För en tid sen sammanställde han till exempel några av dem till en målarbok för barn som är uttråkade av den italienska corona-strategin och som deras föräldrar kan skriva ut åt dem.

[Grumme]

Joakim Gunnarsson tipsade mig om att den italienske disneytecknaren Luciano Gatto från Venedig är vid god vigör (han är född 1934) och framställer alldeles underbara kommissioner åt fansen om motivet skulle falla honom i smaken. Då han är en av mina favoriter bland italienarna (efter Scarpa och Bottaro) och den förste vars stil jag lärde mig känna igen (hans flitiga användande av markeringar är ett utmärkande drag) i de tidiga Kalle Ankas Pocket var jag inte sen att nappa på detta förslag. Med ovärderlig hjälp av italiensktalande vänner (här är det en fördel att bo i Västerås) putsades Google Translate-språket till något som borde vara förståeligt och en förfrågan mejlades iväg. Motivet var självskrivet: En scen inspirerad av hans "Farbror Joakim och Magica de Hex" i Kalle Ankas Pocket 7! Gatto är en av dem som har en alldeles särskild fallenhet för att få Magica att framstå från sina bästa (sämsta?) sidor.

Antingen är han undersysselsatt eller också gillade han verkligen idén för samma kväll kom beskedet att han åtog sig uppdraget och redan hade vissa uppslag hur han ville gestalta denna scen. Det tog bara ett dygn så hade jag en mycket tajt skiss för godkännande i mejlboxen, och eftersom den vida överträffade mina förväntningar gav jag grönt ljus (jag fick absolut inte skicka någon betalning innan allt var klart och godkänt). Sent kvällen därpå kom en skanning av den färdiga bilden och den lämnade inget övrigt att önska. Efter några dagars väntan kunde jag hämta upp den på mitt utlämningsställe för UPS-paket ganska exakt sju dagar efter att jag skickat min förfrågan. Så snabbt har jag aldrig fått en kommission levererad tidigare!

Visst blev den bra?


Magica är rasande över händelsernas utveckling, Kalle och Knattarna ganska uppskrämda och Farbror Joakim lugnt självgod i förvissningen om han dragit henne vid näbben ännu en gång.

Han lade ut *hela* serien tillsammans med några kommentarer på sin facebook om man skulle behöva friska upp minnet. Betänk att här hade Magica funnits i inte riktigt två år sen debuten 1961 och jag tycker Gatto ändå har greppat henne riktigt bra. Den petige betraktaren inser att Magicas korp inte finns med i serien, men det var självklart att han skulle vara med i bilden ändå. Klicka på bilden för att se en större skanning (och skissen) i mitt CAF-galleri.

Det kan förresten vara värt att hålla span på Gattos facebook då han tämligen regelbundet postar sina teckningar där. För en tid sen sammanställde han till exempel några av dem till en målarbok för barn som är uttråkade av den italienska corona-strategin och som deras föräldrar kan skriva ut åt dem.

Riktigt snygg!

Törs man fråga hur stort hål i plånboken en sådan kommission gör?

[K-E Lindkvist]

Riktigt snygg!

Törs man fråga hur stort hål i plånboken en sådan kommission gör?

Tack!
Om man inte frågar får man inte veta något. Signore Gatto vill ha €250 + porto (i mitt fall 50 euro till) för en kommission av detta slag. Med tanke på hur omfattande och detaljerad den är tycker jag det är mycket rimligt (att han verkar arbeta extremt skyndsamt är en extra bonus).

[burnout]

300€ inte farligt, hur stor är den?A4- A3 eller större?

[K-E Lindkvist]

300€ inte farligt, hur stor är den?A4- A3 eller större?

Ca 25 x 35 cm. "Lagom stor." En uppfattning kan fås i denna instagrambild med undertecknads nuna som jämförelseobjekt.

[GuestOnQuest]

Signore Gatto vill ha €250 + porto (i mitt fall 50 euro till) för en kommission av detta slag. Med tanke på hur omfattande och detaljerad den är tycker jag det är mycket rimligt (att han verkar arbeta extremt skyndsamt är en extra bonus).

Ser att han har tecknat en katt på sista bokstaven i sitt efternamn. Mycket passande då Gatto betyder katt på italienska.

[GuestOnQuest]

Signore Gatto vill ha €250 + porto (i mitt fall 50 euro till) för en kommission av detta slag. Med tanke på hur omfattande och detaljerad den är tycker jag det är mycket rimligt (att han verkar arbeta extremt skyndsamt är en extra bonus).

Ser att han har tecknat en katt på sista bokstaven i sitt efternamn. Mycket passande då Gatto betyder katt på italienska.

[K-E Lindkvist]

Ser att han har tecknat en katt på sista bokstaven i sitt efternamn. Mycket passande då Gatto betyder katt på italienska.

Här är hans "självporträtt" (skulle verkligen vilja se Hedvig H-S version av det):

[K-E Lindkvist]

När Jeff Shultz gjorde den gigantiska kommissionen The Archies in the Summer of '69 åt mig 2014 tyckte jag redan då att de fyra individuella snaphots som syns i den skulle bli alldeles utmärkta fristående bilder som visar hur The Archies börjar få fart på karriären och vad det leder till.
Så för någon månad sen förslog jag Jeff att han skulle försöka sig på detta och han var snäll nog att sätta sig ner vid ritbordet och börja skissa. Så här blev resultatet (jag kallar dem för "alternativa exponeringar" då det inte är 100% kopior det är frågan om):



I den första bilden ser vi hur "the core five" (Archie, Betty, Reggie, Veronica & Jughead) har en picknick med improviserat hootenanny på stranden.



I nästa bild har The Archies en mindre spelning hos Pop's Choklit Shoppe för vänner och lokalbefolkning.



The Archies' singlar börjar spelas i radio och skjuter i höjden på Billboardlistan. Då är det inte så konstigt att vi här ser Sabrina & Harvey som dansar till Sugar, Sugar i hennes rum. Salem verkar inte uppskatta musiken...



I den sista bilden vinkar The Archies adjö till fansen a la Beatles när de ger sig av på ytterligare en turné med många konserter.

Formatet är 9" x 12" (något större än A4). Klicka på bilderna för att se skanningar (och skisserna) av dem i mitt Jeff Shultz-galleri på CAF.