Scanna, Visa, Berätta: Nytt & Äldre från samlingen

[K-E Lindkvist]

Med både Halloween och Alla helgons dag passerade tog jag mig för att plocka fram alla halloween-kommissioner Bill Galvan skapat för min räkning. Vad som började med att jag ville se hur Sabrina Spellman skulle se ut om hon klätt ut sig till Samantha Stevens i TV-serien "Bewitched" kom sen att utvecklas till en årlig tradition:



De har alla visats tidigare på forumet, men jag tänkte att det kan vara trevligt att ha samtliga samlade på en och samma bild (det är bra med vidvinkelobjektiv ibland). Medurs uppifrån vänster: Sabrina & Zatanna vs. the forces of Evil (2016), United Girls Against Jughead (2014 men försenades till sommaren 2015), Too many witches? (DC:s Witching Hour möter Sabrina & hennes fastrar) (2013), Sabrina som Samantha Stevens (tuscning av Johan Andreasson) (2011) och sist det som nog får betraktas som min favorit: Sabrina vikarierar för Elvira på Halloween (2012). Den har jag som bakgrundsbild på mitt arbete så jag ser den varje dag. (2015 hade inget direkt med högtiden att göra.) Få se vad jag skall hitta på till nästa år?

[K-E Lindkvist]

Under påskhelgen har jag återvänt till serier författade av Bruce Jones under det tidiga 80-talet när independent-eran nådde sin högsta punkt:





Somerset Holmes håller än - och Cliff Hanger av Jones och Al Williamson var bättre än jag kom ihåg den. Utmärkt hommage till 30-talets seriefilmer.





Twisted Tales #1-10 samt den samling nya historier (bland annat den väldigt stämningsfulla "Termites From Mars") som i likhet med de två sista numren kom ut på Eclipse efter att Pacific gått överstyr.. Jones hade skrivit för Warren ett decennium och det märks. Dock fläskades det på med blod, våld och naket på ett sätt som inte setts tidigare i amerikanska skräckserierier. "Banjo Lessons" i nummer fem föregicks av vad som numera skulle kallas "trigger Warning" på grund av det något ..öh.. brutala innehållet. Både upp och ner, men mest upp. Skall nog inte sträckläsas, dock. Då blir det lite repetitivt.



Alien Worlds #1-4. De stora numren här är Aurora i nummer två och Princess Pam i nummer fyra av Dave Stevens som också bidrog med flera omslag. Även Al Williamson återvände i tre historier ( i 1, 4 & 5) till den genre han hade varit så framgångsrik hos EC Comics på 50-talet. Jag tröttnade dock och höll inte ut i de nio plus ett numren som kom ut. Nu när jag läser om det förstår jag varför. Jones var bättre på att skriva skräck än SF, men det är dock fina teckningar i många av historierna.

[K-E Lindkvist]

Antagligen första gången det här årtusendet som jag plockar fram mina Atari Force:



#1-10



#11-20

Det var nog tillsammans med New Teen Titans den första amerikanska, icke-disney tidning jag försökte köpa regelbundet vilket i det tidiga 80-talet (den kom ut mellan 1983 och 1985) inte var det lättaste. I avsaknad av seriebutiker i Sverige blev det till att köpa från Fantask i Köpenhamn varannan månad ungefär. Den gick också i 100-sidorsversionen av Gigant (från 3/85) och det var där jag först kom i kontakt med den. Sen ville jag förstås veta hur det gick sen när Gigant upphörde...

Jag är normalt ingen science fiction-läsare, men Gerry Conways för tiden ovanligt intelligenta och action-späckade intrig (vissa nummer fick han manus-hjälp av tidningens redaktör, Andy Helfer, och Joey Cavalieri) parat med Jose Luis Garcia-Lopez teckningar gjorde den tämligen oemotståndlig. Bland annat var den långt före sin tid när det gällde jämställdhet och representation (som väl ingen vanlig människa tänkte på vid denna tid). Conways sista nummer blev #13 men då hade också Garcia-Lopez lämnat tidningen och ersatts av en för mig okänd förmåga vid namn Eduardo Barreto. Resten är, som man säger, historia... Att Ricardo Villagran fortsatte som tuschare gjorde att övergången inte märktes särskilt mycket ändå. (Jo, Barreto ägnade sig åt att objektifiera Dart, bland annat genom att visa henne i bara nattlinnet. Det hade aldrig Garcia-Lopez gjort. Men eftersom vackra damer är en av hans specialiteter klagar jag inte.)

Helfer höll en väldigt uppriktig ton i tidningens brevspalt och erkände villigt varför plotten verkade hoppa vilt utan styrsel ibland och vilka orsakerna till tecknarbyten och inhopp var (Ross Andru och Ed Hannigan tecknade var sitt nummer). Man drog också ner huvudserien från 23 till 16 sidor från nummer 12 med sjusidors serier med medlemmar i teamet på soloäventyr som utfyllnad. Också på grund av tidsnöd, antagligen.

I nummer 14 tog Mike Baron över skrivandet och det blev inte direkt sämre, men ganska annorlunda jämfört med Conways manus. Man lyckades till och med få till ett acceptabelt "slut" i nummer 20. Det kom under 1986 ut ett 48-sidigt specialnummer, men det brydde jag mig aldrig om att skaffa då Barreto inte var inblandad. Jag har nu läst om de tre första numren, och konstigt nog tycker jag att det håller riktigt bra fortfarande.

Tilläggas kan att Atari Force vol 1 som var fem miniserier som distribuerades med Atari-spel har återutgivits av Dynamite Comics för några år sedan. Författad av Conway & Roy Thomas samt tecknad av bland annat Ross Andru, Gil Kane, Dick Giordano, och Mike DeCarlo. Den har jag inte brytt mig om då man inte behöver ha läst den för att hänga med i vol 2.

Conway och Garcia-Lopez samarbetade igen 1988 med den för DC förvånansvärt vuxna actionserien Cinder & Ashe i fyra nummer. Den gick i Agent X9 samma år.

[Agentum]

Mike Baron skrev ju Nexus en serie jag tycker om.
Jag var inte så inne på de här Atari Force, de var väl först uaf baserade på Atari konsollspel?
Jag hade ingen Atari och vid det här laget npnstans hade jag en Commodore 64 så det var väl lite namnet i sig haha.

Nya tonprsgänget jagade jag efter dock, synd att mycket var svartvitt och att allt avbröts i utgivningen.
Betydande senare skaffade jag de amerikanska tidningar a att läggga i en låda och sättta på locket ich sen aldrig öppna mer:-)
Fast jag tror jag läste om dem, de gavs ju ut en omgång senare tid med bättre papper och tryck otroligt nog.

De är väl en serie som till stor del "räddade" DC comics, och det var imo ingen x-men kopia, de var ju tonåriga sidekicks, x-men var ju äldre till största del.
Snarare kopierade Marvel Titans med New Mutants isf.

[K-E Lindkvist]

Jag var inte så inne på de här Atari Force, de var väl först uaf baserade på Atari konsollspel?
Jag hade ingen Atari och vid det här laget npnstans hade jag en Commodore 64 så det var väl lite namnet i sig haha

Ja, de fem numren i vol 1 som distribuerades tillsammans med spelen byggde tydligen på dessa. Men volym 2 äger rum 25 år in i framtiden så då behöll Conway endast "huvudskurken" och delar av persongalleriet. I övrigt har de inget med spelen att göra.

[Rufus]

Jag har nyligen tagit fram och läst Goofy Magazine. En trevlig tidning som man kan säga är serietidningsversionen av Långben - Historiens mästare, eftersom vissa av serierna verkar vara gjorda av samma skapare. Dessvärre kom aldrig denna serietidning till Sverige, men den fanns i Tyskland i alla fall år 1981. I sina bästa stunder blir det tokroligt som i albumen, men det är lite blandat innehåll av Långben-serier och allt är inte lika bra. Även en Carl Barks-klassiker med Donald Duck finns med i varje nummer. Jag ska absolut skaffa fler nr vid lämpligt tillfälle. Här är de som jag har nu:



Hum, de har gjort om på http://www.forumbilder.se så att det inte är lika lätt att lägga upp och länka bilder hit längre.

[zlv]

Om du använder "BBCode tumnagel" koden så funkar det.

Inlägg modererat.
Rufus, moderator

[Rufus]

Om du använder "BBCode tumnagel" koden så funkar det.

Tack!

[Rufus]

Jag håller på att slänga gamla skolböcker och då hittade jag den här:



Jag vet inte om skolböcker fortfarande slås in med skolpapper, men i mitten på 1970-talet var det så och det fanns alltså tom Tintin-motiv.

[Agentum]

Det gjorde man ju för att man fick lämna tillbaka dem sen.

De skulle ju räcka i tio år eller nåt.

[Coppas]

Så var det ju. Minns att jag hade Stålmannen och Scooby Doo på mina som skydd när jag började i första klass hösten 1977... och att läroböckerna man fick ut definitivt hade ett antal år på nacken. En var t.ex. tryckt 1969... kommer ihåg att morsan undrade.

[Rufus]

Det gjorde man ju för att man fick lämna tillbaka dem sen.

Textböckerna skulle oftast lämnas tillbaka ja och ärvas av en ny elev. Men det här är en så kallad övningsbok, där man skulle skriva i svar.
Ingen orkade sudda ut allt skrivet ur böckerna, så dessa fick man alltid behålla.

[Agentum]

Ah ok, jag vill minnas att skrivböckerna fick man ut en ny eftersom för säg matte eller vad det nu var, tror aldrig jag slog in dem.

De var i olika tråkiga omslagsfärg med rutor som visade mattebok eller linjer för glosor och annat som skulle skrivas ner.
Jo de fick man behålla och särskilt i högstadiet plockade kan åt sig skrivböcker för rent privata saker som den skurk man var

Men seriefigurer på omslagspapper var nog vanligt, det hade jag med, men som sagt inget överlevde ju då man tog bort papperet vid returneringen.
Så du hittade ett stycke historia där.

[K-E Lindkvist]

På annan plats i forumet nämnde Agentum att han läst Hard Case Crime/Titan Books nya samlingar av Max Collins' och Terry Beattys 80-talsdeckare Ms. Tree vilket inspirerade mig att rota fram min egen samling ur gömmorna. Jag gillade verkligen Ms. Tree när den var ny och det var alltid den första tidningen som jag läste när det kom nya leveranser från Fantask, Alvglans och senare Staffar (när han öppnat eget). Jag tror att samlingen är i det närmaste komplett så när som på Eclipse Magazine #1-5 och Files of Ms. Tree vol 3...



Ms. Tree #1-10.



Ms. Tree #11-20



Ms. Tree 3-D, Ms.Tree #21-29



Ms Tree #30-31, Ms Tree Rock & Roll Summer Special, Ms. Tree #32-38



Ms. Tree #39-48



Ms. Tree #49-50, Ms. Tree Quarterly #1-8 (det borde vara dessa som Hard Case/Titan repriserar)



Ms. Tree Special #9-10, The Files of Ms. Tree Vol. 1-2 ( I volym 1 ingår det första avsnittet "I, for an Eye" som gick i Eclipse Magazine #1-5), The P.I.'s #1-3 (miniserie på First Comics där även Michael Mauser & E-Man gästspelar med skisser av Joe Staton) samt prosadeckaren Deadly Beloved med målat omslag av Beatty.



Originalet till titelsidan i Ms. Tree # 33 får väl sägas vara överkurs. Man ser för övrigt inte original från Ms. Tree till salu särskilt ofta. Det verkar vara mycket enklare att hitta Batman-sidor av Terry Beatty.

Collins var ofta tidig med att avhandla kontroversiella teman i serien vilket gör att den även om den inte alltid åldrats med behag är ett riktigt bra tidsdokument från 80-tal till tidigt 90-tal.

[K-E Lindkvist]

I år är det 50 år sen den kortlivade serietidningen i tabloidformat, Serie-Pressen, såg dagens ljus. Jag har på annan plats i forumet berättat vad den betydde för mitt seriösa intresse för serier, men tyckte att jubileet borde uppmärksammas med en bild. Med tanke på hur mycket de är lästa är det ett under att skicket fortfarande är sådant att de håller ihop...



(Mer om Serie-Pressen finns att läsa i tredje volymen av Svensk Seriehistoria.)

En annan publikation som också var viktig för mitt spirande serieintresse var Comics – den stora serieboken som började ges ut året innan, 1970. Här är mina väl lästa exemplar av nummer 1-5 (1970-73). Frågan är om det skulle gå att göra något liknande idag? (Min personliga åsikt är att försöket 1993 inte fungerade då man valde att fokusera enbart på humorserier, det var mixen av skämt och allvar som gjorde originalet så uppskattat.)



Det vore ju ett ämne för en egen tråd i forumet: Du är redaktör och har 160 sidor till ditt förfogande. Vilka serier från 2000-talet skulle ingå i den nya Comics - den stora serieboken? Humor, superhjältar, vardagsrealism, äventyr, deckare? Olika språkområden och nationaliteter. Humorstrippar minimum fyra sidor, i övrigt avslutade avsnitt (även om de kommer ur ett större sammanhang). Snacka om utmaning...

[Wakuran]

Det vore ju ett ämne för en egen tråd i forumet: Du är redaktör och har 160 sidor till ditt förfogande. Vilka serier från 2000-talet skulle ingå i den nya Comics - den stora serieboken? Humor, superhjältar, vardagsrealism, äventyr, deckare? Olika språkområden och nationaliteter. Humorstrippar minimum fyra sidor, i övrigt avslutade avsnitt (även om de kommer ur ett större sammanhang). Snacka om utmaning...

Hmm, en tanke är ju att det mesta som görs idag är så långt. Iaf vad gäller det mesta av fransk-belgiska, anglo-amerikanska och japanska grejer... Även om man typ "brer ut sig" på 20 sidor, så hinner det nästan inte hända någonting alls. Fast Rocky och Berglins skulle man ju iofs kunna klämma in...

(Ny tråd, kanske?...)

Edit. Black Jack känns ju iofs som hyfsat fristående mangaserier som fortfarande funkar, men de är ju inte från 2000-talet, och även Love and Rockets-grejerna kanske är litet föråldrade vid det här laget. Hmm...

[Agentum]

Det finns ju inte specifika serier riktigt längre som förr, som var en era när de var stora, det är så mycket bredare idag så var är sög "normala" serier?
Inget särskilt är typiskt 00 tal så att säga.

Och som sagt dekompression och långa berättelser gör dem svåra att visa kort, det klart undantag finns men då blir det ju en undantagsvis i stället.

Iom seriestripens död ner eller mindre försvann ju det med, allt simplare tecknade, allt kortare.

Visst vissa har ju halbåv eller helsudesfirnat ofta för att de ännu finns i tex veckotidningar, sög Hälge som exempel.

Manga var sommdu nämner stort i början av årtusendet, men de har ju ett format som gör dem svåra att visa.

[smorkin]

Jag tror att man skulle behöva justera formatet en smula. Comics-böckerna levde i mångt och mycket på dagsstrippserier där en äventyrsepisod fick plats på sisådär tio sidor i det stora formatet som böckerna hade, och även när det gällde humor var det ju dagsstrippserier mestadels. De serier som hade en annan bakgrund, som Tintin, kändes fel tycket jag (och tycker jag) när jag läste böckerna som liten.

Istället skulle det nog behöva bli någonting tjockare och mer i serietidningsformat. Om man hade en 4-500 sidor på sig skulle det nog gå att få ihop någonting riktigt bra, och varierat. En mkt snabb höftning av innehåll som är från 2000-talet, i slumpmässig ordning allteftersom jag kommer på det, och med lite tonvikt på Sverige (så en del svenska inslag som skulle kunna bytas mot mer internationella):

- En episod av "Rumic World": Takahashis excellenta slice-of-life-serie med fristående episoder som hon gör en om året av. Bra exempel på manga av typ vardag+humor.
- En episod ur Urasawas "Sneeze", för mer allvarlig manga.
- Cul de Sac-strippar.
- Några exempel på bra nordiska strippserier, välj bland t ex Rocky, Pondus, Zelda, Bästis, ...
- Några sidor av Lewis Trondheims ensidesserier, typ Kaput & Zösky. Fransk modern humorist.
- "The Man with the Getaway Face" av Cooke. Bra hårdkokt deckare.
- Någon SH3-serie av Ahlgren, för att dels få en superhjälteserie, dels en modern svensk serie. Varför inte "Debut" från Seriemix?
- Apropå Seriemix tycker jag att Krantz serier i Seriemix 10 var utmärkta, så släng in en av dem med.
- Någon av Jonah Hex-numren från v2 av serien; det var fristående äventyr, och ofta väldigt bra och spännande både tecknings- och manusmässigt.
- Thor: God of Thunder 18. Teckningar av europeiska räven Pastoras med ett fristående Thor-äventyr, skriven av Jason Aaron. Så mix av USA/Europa, och bra dessutom
- Någon av Jaime Hernandez senare Love and Rockets-serier; han håller klassen med bravur.
- Någon av Simon Hanselmanns Megg/Mogg/Uggla-serier. Det behövs lite råare serier också, för en bra blandning
- Någon serie av Florence Cestac, förslagsvis från hennes "Les Démons de l'existence"-svit.
- Någon Yotsuba&!-episod; det är svårt att förbigå Yotsuba&! när det handlar om bästa serierna på 2000-talet

Ok, hittills sisådär 250s skulle jag säga, och jag skulle gärna fortsätta, men nu ska jag äta middag Det saknas definitivt något modern europeiskt åt drama-hållet men de är ofta alltför långa; allt ovan är max typ 24s långt. Så där skulle jag behöva fundera lite mer...

[Wakuran]

Istället skulle det nog behöva bli någonting tjockare och mer i serietidningsformat. Om man hade en 4-500 sidor på sig skulle det nog gå att få ihop någonting riktigt bra, och varierat.

Typ som en TPB, ungefär? Ett annat problem jag kom på är att de största serietraditionerna idag har sina separata format, USA har TPB-formatet, Frankrike albumformatet och Japan tankōbon-/pocketformatet (som iofs även verkar populärt i Italien), så man behöver fundera litet på om man ska redigera om vissa serier, eller förminska eller krympa dem istället. TPB-formatet ligger iofs ungefär i mitten mellan ett album och en tankobon, så det kan väl ses som en "kompromiss" på det sättet.

[Agentum]

De borde sen stå i varje bibliotek där alla ser den och inte på barnavdelningen.

Stor mage den ändå vara som de första annars ser ju ingen den.