Serieskolan - om att samla serier...

[Gammelsmurf]

Naturligtvis finns det ingen möjlighet i världen att hasta över en kunskap som kanske tar tio år att lära sig på ett par hundra rader, men denna lilla snabbkurs är i alla fall tänkt som en vägledning på seriesamlandets första stapplande steg.


Först och främst, varför...
Ja, säg det... Varje samlare har sina motiv till att bygga upp sin samling. Ofta handlar det om en slags nostalgitripp, att man känner en fläkt av det förgångna. Kanske barndomsminnen gör sig påminda eller kanske har man en gång haft en samling som man tyvärr gjort sig av med och därför vill återskapa på nytt. Samlare av serier finns att söka i alla samhällets skikt. Vissa samlar exempelvis endast Kalle Anka & C:o, andra har många kompletta årgångar av Seriemagasinet. Ytterliggare några samlar album och någon grupp av samlare skaffar sig enbart förstanummer (d.v.s. nummer ett av första årgången) av alla titlar. Alla har de det gemensamt att de samlas i butiker, på auktionssajter och vid marknadsstånd.

Ofta försöker en samlare att skaffa sina exemplar i så gott skick som möjligt, men ibland väljer samlaren möjligheten att skaffa de nummer man vill ha i vilket skick som helst. Att inneha en komplett samling väger tyngre än att ha en samling i ypperligt skick men med stora hål i. Man kan ju alltid skaffa exemplar av bättre skick och så att säga byta upp sig senare. Här kommer seriebutiker, marknader och andra samlare in i bilden. Över hela landet köps, byts och säljs det massor av serier varje dag.


Vilka serier är värda att samla på?
Ja, det är en fråga med många svar. Varje samlare har ju sina skäl att bygga upp en samling. Likväl hoppas väl de flesta att ens ihopsamlade alster ska bli ekonomiskt värdefulla med åren. Då kan man undra vilka serier som kan förväntas stiga mest i värde.

Ett vanligt tips är att de titlar som stiger mest i värde med åren är de titlar som är vanligast. Eftersom Fantomen och Kalle Anka har och alltid haft stora upplagor är det massor av folk som känner till dem. Därför är det lättare att skapa en marknad med Fantomen och Kalle Anka än med någon udda publikation som kanske kom ut i tre nummer med en upplaga på 15 000 ex för 30 år sedan. Även om dessa udda publikationer kan vara oerhört svåra och värdefulla i sig är det ofta nästan stört omöjligt att hitta en köpare som är beredd att betala varans egentliga värde om man inte har ett jättestort kontaktnät.

Album är både roligt och smidigt att samla på. Albumets form gör att de med sina styva pärmar och större format känns ”lite mer” att hålla i. Dessutom är det lättare att samla ihop en komplett serie Asterixalbum än att leta reda på en komplett Kalle Anka-samling.

Förstaupplagor är nästan alltid det som genererar störst värde. Har ett album eller vad det nu kan vara tryckts i mer än en upplaga är det alltid tryckning nummer ett som är det mest fördelaktiga att samla på. Detta beror på att förstaupplagorna ofta är mer medfarna än nytrycken och därigenom svårare att hitta i höga skick. Det kan dessutom vara så att nytrycken fått en modernare layout och därigenom skär sig om man blandar dessa med de gamla orginaltryckningarna. Naturligtvis funkar det fint att samla album fritt utan att ta hänsyn till vilken tryckning det är, men ska man sälja av samlingen komlett så är en samling i samma upplaga det som ger bäst betalt.

Dessa få råd ska tas för just vad de är – råd. Allting är värt att samla på om det skänker samlaren en tillfredställelse. Har man utbyte av sitt samlande räcker det gott. Allting är ju faktiskt inte kronor och ören.


Var kan man köpa sina serier?
Man kan egentligen köpa serier överallt. Här följer en lite genomgång om olika alternativ vad gäller inköp, samt vilka faror man bör se upp med.

Seriebutiker och antikvariat
Naturligtvis är renodlade butiker och antikvariat att föredra eftersom man då dels vet vad man betalar för eftersom affärens goda rykte står och faller med vad kunderna tycker om kvalitén, dels för att man ifall man upptäcker något som affären råkat missa kan komma tillbaka och klaga. Nackdelen är väl att det i renodlade butiker och antikvariat är lite dyrare att skaffa serier på grund av att man då betalar moms på varorna.

Samlarmässor
Mässor av olika slag är utmärkta ställen att leta efter serier. Serie-, samlar- och leksaksmässor är ställen som man kan hitta både det ena och det andra i serieväg. Ofta är det andra samlare och butiksägare som står som säljare vilket gör att man känna sig nästan lika säker på att få kvalitativt material som om man köper över disk i specialaffärer.

Marknader
Sommarmarknader och liknande är trevligt, men det är ofta lite vilda västern i prissättningen knallarna emellan. Ett gott råd är att gå igenom hela marknaden och se de olika handlarnas utbud och priser innan man handlar. Ska man nu nödvändigtvis höja ett varningens finger så kan kvaliteten ibland skifta eftersom skickbedömning inte är någon exakt vetenskap. Detta gäller naturligtvis inte enbart marknader utan vid alla andra tillfällen man köper serier.

Auktioner
Man kan köpa sina serier via auktioner, dels genom ordinära auktioner som hålls i lokal främst under sommaren, dels genom dygnet-runt-öppna Internetauktioner som exempelvis http://www.tradera.com Fördelen är att ett auktionsköp kan bli ganska mycket billigare eftersom man handlar av privatpersoner som inte alltid har koll på värdet. Nackdelen är att en attraktiv vara med många bjudande kan trissa upp priset till orimliga proportioner. En annan nackdel är att man inte alltid kan lita på att personen som lagt upp auktionen gjort en korrekt bedömning av tidningens skick. Sen kan man inte bortse från att rent oärliga personer figurerar på dessa sajter och erbjuder varor som kanske har ett inte helt snövitt förflutet. Denna avvägning får man göra från fall till fall då man vanligen kan klicka på säljarens namn och därigenom få reda på vad andra personer som redan handlat av honom tyckte. Detta kan ge en fingervisning om vad det är för en figur man har för avsikt att sätta sig i kontakt med.

Annonser
Ett av de sätt som förr var bland de vanligare kanalerna var dagspressens annonser. Ibland kan man i de stora söndagstidningarna se samlare som vill avyttra sina samlingar och därigenom kan man ibland göra klipp eftersom priserna samlare emellan oftast är lägre än butikspriserna. Man kan även köpa de renodlade annonstidningarna. Ofta finns en samlar- eller tidningsavdelning bland alla bil-, musik- och bostadsannonserna. Här bör man dock se upp och inte rusa iväg med plånboken i handen eftersom det tyvärr även här kan finnas oärliga personer som erbjuder stöldgods, slarvar med skickbedömning och ofta inte erbjuder kvitto. Det kan vara rent omöjligt att hävda sin rätt om man kommer hem och upptäcker dolda fel. Naturligtvis undersöker man ju exemplaren noga innan man handlar, men eftersom man inte är mer än människa kan man ju ibland missa detaljer. Har man då betalat många tusenlappar för sitt drömobjekt kan det få vem som helst att tappa lusten till fortsatt samlande om man upptäcker att personen man köpte tidningen av bytt kontantkort i mobilen och gjort sig oanträffbar. Nu påstår jag naturligtvis inte att alla annonsörer är ohederliga yrkesförbrytare. Man träffar ofta på trevliga människor som är alltigenom ärliga, men jag vill samtidigt påpeka att den andra sorten också finns. Var vaksam.

Loppmarknader
Samlar man äldre rariteter eller udda publikationer så är nog inte loppmarknader rätta stället att leta på, men som alltid är osvuret bäst. Man har ju hört historier om folk som på flyttloppisar köpt en låda blandade Fantomentidningar och hittat både förstanummer och hela årgångar bland soppterriner och bordsfläktar. Likväl hör dessa skrönor nog till ytterligheterna. Oftast är det nog de vanligaste titlarna från de senaste tjugo åren som brukar ligga i lådorna. Loppmarknader kan vara ett bra sätt att skaffa bytesmaterial för en billig penning som man senare byter bort mot värdefullare objekt. Vad gäller skick och defekter är loppmarknader oftast ett lotteri eftersom det sällan är samlare som håller i försäljningen.

Andra samlare
En slags praxis är att priserna samlare emellan håller cirka 50 % av katalogpriset. Huruvida denna praxis utövas i någon större skala har jag svårt att uttala mig om, men man får väl komma överens bäst man kan. Det kan ju vara så att samlare som exempelvis bor i närheten av varann startar någon form av återkommande bytarträffar och därigenom kan alla tjäna på ett lägre samlarpris.


Förvaring av serier
När vi nu skaffat oss lite serier och påbörjat en samling, hur ska vi då lämpligast förvara den så att inget oväntat händer? Ja, först och främst gäller väl regeln att om man vill hålla tidningar och album som köpts i Mint och Near Mint kvar i det skicket så är läsning enbart av ondo. Hur försiktigt man än är så lämnar hanteringen spår i exemplaret. Ett vanligt råd är skaffa två exemplar, ett i så gott skick som möjligt för att placera i samlingen och ett i valfritt skick som man kan läsa och sedan byta bort.

Serier (och allt papper i övrigt) ska förvaras torrt och mörkt för att hålla färg och form genom åren. Bäst skyddas exemplaren i särskild arkviplast eller i en plexiglaskassett. Man ska dock tänka på att A4-plastfickor, fryspåsar och andra billiga alternativ inte är att föredra då dessa innehåller mjukmedel för att göra plasten formbar. Detta är säkert bra för plasten men tyvärr inte för pappret som förvaras i plasten. Mjukmedlet påskyndar åldrandet snarare än att fördröja det, vilket ju var tänkt från början. Riktiga värdeföremål ska sålunda förvaras i därför avsedda seriefickor som kan inhandlas i välsorterade serieaffärer. Dessa är ganska dyra om man köper mindre volymer, men man har igen det när det gäller de riktiga dyrgriparna.

När det gäller de billigare exemplaren som inte håller toppskick vid inköpet eller objekt som endast ska skyddas mot stänk eller fukt använder jag vanliga plastpåsar. Ica-handlarnas 2-literspåsar är utmärkta till att förvara mindre värdefulla tidningar i vanligt format under en kort tid och samma företags 3-literspåsar är lika ypperliga till album. Det är upp till var och en att avgöra vilka exemplar som ska kostas på de dyrare fickorna och vilka som läggs i de billigare alternativet.

För dyrgriparna gäller en mörk förvaring, helst stående och i strax under rumstemperatur. Hur gärna man än vill hänga upp sitt förstanummer av Kalle Anka ovanför TV:n i vardagsrummet ska man låta bli. Det ultravioletta solljuset som alltid tränger sig in i rummet kommer inom ett år att ha förvandlat de gräddvita kanterna på tidningen till något som i färgen påminner om kanterna på en formfranska. Ställ gärna en pappskiva bakom tidningen i seriefickan för att stadga upp tidningen. Förvara gärna också tidningarna stående på rad i till exempel en sådan där låda man får när man köper skrivarpapper. Dessa rymmer en hel del och har dessutom lock och kan därför staplas på hög. Vill man ha lite mer anonyma lådor så finns möjligheten att via pappers- och emballagegrossister köpa lådor i perfekt passform. SCA är ett företag som erbjuder sådana möjligheter.

För de lite billigare exemplaren i lägre skick gäller också stående placering och pappskiva om man vill vara noga. Man kan som beskrivet ovan köpa papplådor i mått som passar serietidningar och album utmärkt. Dessa kan sedan förvaras exempelvis i en lagerhylla i en garderob så att damm och smuts inte har lika lätt att tränga in, men ändå låter samlaren förhållandevis enkelt att leta upp det nummer denne vill ha tag i för stunden.


Var ska man förvara sin samling?
Lämpligen förvarar man sina allra värdefullaste dyrgripar i bankfack. Vill man likväl ha dyrgriparna hemma så är förvaring i närheten av sig själv att föredra, exempelvis i ett vägg- och golvfast värdeskåp. Att förvara stora kvantiteter serier i matkällare och vindsförråd är helt förkastligt med tanke på stöld- och brandrisk. Hur ska man komma upp på vinden på sjätte våningen för att hämta 19 bananlådor serietidningar om huset står i ljusan låga?

Man ska heller inte tro att hemförsäkringen täcker stölder av värdeföremål för hundratusentals kronor som förvaras i källaren i ett hyreshus endast skyddade av ett gammalt hänglås och dörrar av hönsnät. En rejäl försäkring och fotodokumentation av de allra exklusivaste objekten är nödvändigt för att kunna bevisa för försäkringsbolaget att man faktiskt ägde de objekt man påstår sig ha ägt.


Modifiering av sin samling
Man ska i mesta möjliga mån undvika att laga alltför mycket. Om man tillåter sig att fräscha upp redan dåliga exemplar kan det till slut bli som när man köper bil en gammal bil av lurendrejare – de har målat över rosten på förmiddagen samma dag som man kommer och tittar på bilen. Man ska egentligen inte behöva påpeka detta, men att med spritpenna försöka ”bättra på” blekta färger är ett helgerån. Tejp ska man också akta sig för. All tejp gulnar med åren och den fina lagning man åstadkommit förvandlas ofelbart till en smutsgul klisterfläck inom ett par år. Vid enstaka småfel kan speciell dokumenttejp användas men inte heller det är egentligen att rekommendera utom i absoluta undantagsfall. Man måste helt enkelt inse fakta – har man köpt ett exemplar i uselt skick så är man ägare till ett uselt exemplar. Detta gör att man lär sig till nästa gång. Dylik förfalskning kan göra att exemplar i betydligt sämre skick än vad som utges åter kommer ut på marknaden och köps av godtrogna samlare i tron att exemplaret håller ett bättre skick än vad som är fallet. Det är inte så roligt att ha köpt ett exemplar som efter några år förfaller och ramlar isär av sig självt.


Försäljning av samlingen
Efter att man kanske har ”samlat sig trött” på något eller bara vill byta ut sin samling mot nya spännande projekt så har vi nu kommit till stadiet där travarna av tidningar och album ska bytas ut mot antingen andra tidningar och album eller mot reda pengar. Då kan det vara bra att veta hur man ska göra för att inte bli lurad när man säljer av sin samling.


Var säljer man av sin samling?
Det finns många sätt att bli av med en samling som växt lite för mycket eller som kanske innehåller summor som måste användas till annat. Nedanstående förslag är endast de för- och nackdelar jag själv har stött på bland folk jag har pratat med. Detta är liksom mycket annat ingen undantagsfri grundregel.

Seriebutiker och antikvariat
Naturligtvis är renodlade butiker och antikvariat att föredra när det gäller professionell bedömning av skick och marknadsvärde. Fördelen med att sälja in sitt material till butiker är att dessa även kan köpa in stora samlingar och betala kontant, vilket inte alltid privatpersoner och andra samlare går iland med. Nackdelen är att butikerna sällan betalar bäst. Man kan säga att ett generellt pris på mellan 30-50 % av varans egentliga värde betalas ut när man säljer in material till affärer. Naturligtvis förekommer andra siffror på eftertraktat material, men det är alltid så att man får ut mindre än vad varan är värd. Detta har ett flertal orsaker, bland annat att butiken måste tjäna på alla genomförda affärer för att kunna fortsätta driva sin verksamhet. Lokalhyra, elavgifter, personalkostnader, lagerkostnader, moms och en hel del andra utgifter måste betalas och för att kunna ha en specialaffär i närheten som sysslar med serier på heltid måste alla vara med och dela på kakan. Detta har ju kunden igen när han nästa gång söker efter någon speciellt.

Samlarmässor
Samlarmässor av olika slag är jättebra om man är beredd att stycka upp sin samling i mindre delar och inte har någon brådska. Fördelen är att man kan sätta sina egna priser på varorna och har man en stor samling med värdefulla objekt kan man göra sig en rejäl hacka på en samlarmässa. Nackdelen är att en komplett serie album eller fulla årgångar av en viss tidning kan komma att luckras upp betänkligt. Naturligtvis kommer man att sälja av allt förr eller senare, men det beror mycket på hur lång tid man ger sig själv att bli av med samlingen. Behöver man pengar snabbt till en krånglande värmepanna eller ett bilköp så kan det vara i segaste laget att kuska land och rike runt på olika samlarmässor.

Marknader
Sommarmarknader och liknande är ofta svårt att hantera för privatpersonen eftersom det kräver en hel del kringarbete och förkunskaper om man ska lyckas någorlunda bra. På de allra flesta marknader måste man visa upp en F-skattsedel om man ska få hyra någon plats. En sådan F-skattsedel får man bara om man driver en egen rörelse och en sådan startar man ju inte upp bara för att sälja av sina gamla seriealbum. Utöver de rent juridiska förpliktelserna behöver man ta sig till och från marknaden och ha något att frakta samlingen i. Man behöver bord och regnskydd, samt att man ofta måste boka sin marknad upp till ett halvår innan den äger rum. Dessutom är det ganska dyrt att stå som marknadsknalle, runt femhundringen för en plats på 3x3 meter och då ingår sällan elavgiften. Inget för spontana och glada amatörer, alltså.

Auktioner
Man kan sälja sina serier via auktioner, dels via vanliga auktionshus eller via Internet-auktioner. Detta är bra eftersom man når ut till mycket köpsuget folk på en gång. Dessutom kan man sätta de reservationspriser man själv vill. Nackdelen är att man måste betala provision på det försålda godset till auktionshuset och om man säljer via Internet dessutom skicka paketen med Posten. En annan nackdel är att många andra säljer liknande saker till liknande priser på de stora auktionssajterna, vilket innebär att man antingen kan ta ut fullpris och sakerna och sen rotera auktionerna tills allt är sålt eller starta på struntsummor och sen ta vad man får. Det kan alltså bli både långdraget och mycket mindre avkastning än vad man hoppats på. Å andra sidan kan man sälja av sin samling snabbt för överpriser om det är mycket köpsuget folk som råkar komma in på just dina auktioner. På det hela taget är nog auktioner ändå en förhållandevis snabb och smidig historia om man är beredd att chansa lite.

Annonser
Att sätta in en annons i en tidning eller via nätet där man erbjuder sin samling är ett sätt som kan vara oerhört effektivt om man får rätt läsarkrets på kroken. Det är ofta väldigt billigt och i många fall gratis att sätta in annonser i de speciella annonstidningar som finns att köpa. På internet finns också stora annonssajter där man för struntsummor kan sätta in annonser med bilder på sin samling. Nackdelen här är väl att man kan gå och vänta på telefonsamtal i många veckor innan något händer ifall det vill sig illa. Eftersom man ofta gör affärer med privatpersoner finns även riskmomentet att man kan bli lurad, men känner man att man kan hantera detta kan annonser vara alldeles förträffligt.

Andra samlare
Att sälja, byta och köpa serier via kontakter och andra samlare är ofta ett synnerligen effektivt sätt att hantera sin hobby. Känner man mycket folk som sysslar med liknande samlingar så är det ofta ganska lätt att få snurr på en samling. Nackdelen är att eftersom man samlare emellan ofta inte betalar mer än 50 % av varans egentliga värde så får man inte ut mer än vad man skulle få om man sålde in sina tidningar till en affär eller via nätauktioner. Ofta är det dessutom svårt att sälja av större samlingar om man inte har ett jättestort kontaktnät. Samlar man dessutom på värdefulla objekt kan det vara svårt att få ut reda pengar för sina varor.


Och till sist...
Undrar du över hur man skickbedömmer sina serier? Här finns svaret:
http://www.serieforum.se/topic.asp?TOPIC_ID=36

.

[Solens Son]

Bravo. Detta innehöll tips som jag inte tänkt på tidigare t. ex. om försäkring. Tack.

Solens Son

[Robrocker]

Superkul! Jag ska börja samla!!! =O)

[nicklas.johansson]

Det finns många olika sätt och varianter på samlingar, för mig har själva grunden för samlandet alltid varit att jag älskar att läsa detta medium, något som satte fart när man var i den så kallade slukaråldern( fr.o.m. 3:e/4:de klass ngn. gång). Så början var att samla så mycket tidningar jag bara han läsa och efter ett tag utkristaliserade sig de serier jag ville satsa på. Det var dock aldrig de dyra tidningarna som jag var ute efter. Jag ville ha hela årgångar och kunna läsa allt som fanns med olika serier.

[Mr.Pickles]

Vart och när brukar såna här serie mässor ske?
För övrigt så var det väldigt innehållsrikt att läsa, tack!

[Lindormen]

Håller med om att det var ett väldigt givande inlägg, speciellt om förvaringen.

Undrar som förgående när dessa mässor brukar äga rum och vart de oftast hushåller sig i Sverige?

[Gammelsmurf]

Undrar som förgående när dessa mässor brukar äga rum och vart de oftast hushåller sig i Sverige?

Hej och välkommen till forumet Lindormen. [:)]

Här är ett par exempel på seriemässor.
topic.asp?TOPIC_ID=2061
topic.asp?TOPIC_ID=2267

Det kommer efter vad jag förstått att anordnas en mässa även i höst i Malmö av samma typ som den i våras. Mer info om detta kommer senare (d.v.s. när jag själv får info från arrangören).

[anteqwerty]

Bara för att slänga in ett tips när ni väl börjat samla, I början kanske ni vet vilka tidningar ni köpt och inte köpt men en samling kan fort bli stor, snart sitter ni och undrar om ni har det nr eller inte.Ett tips är att skriva upp de nr ni har köpt när ni får hem tidningen på ett t.ex. excell ark eller liknande. Annars kommer ni sitta som jag gör nu och ta en kartong med tidningar i taget och skriva upp dem och upptäcka nr som ni trodde hade inte existerar eller att ni helt plötsligt har tre exemplar av samma tidningar, min hög med slitna tidningar och dubbletter ökar hela tiden. Men gud vad skönt det kommer bli när jag blir klar.[:o)]

[manter]

ADMIN säger i förvaring av serier att dom helst ska vara stående(för att undvika rullad rygg som uppstår när dom ligger i en packe ovanpå varann???)Gäller det även Seriealbum typ TINTIN;SPIROU mm.dom verkar ju inte kunna få rullad rygg eller tar dom skada på nåt annat sätt av att ligga ovanpå varandra i nån byrålåda?

[Magnus]

ADMIN säger i förvaring av serier att dom helst ska vara stående(för att undvika rullad rygg som uppstår när dom ligger i en packe ovanpå varann???)Gäller det även Seriealbum typ TINTIN;SPIROU mm.dom verkar ju inte kunna få rullad rygg eller tar dom skada på nåt annat sätt av att ligga ovanpå varandra i nån byrålåda?

Rekommendationen att förvara tidningar stående gäller för väl förpackade tidningar, i plastficka, med backboard och i speciallåda avsedd för samlartidningar.
Oskyddade tidningar förvarar du bäst liggande. Men inte i för stora buntar och inte alla ryggar åt samma håll. Lägg dem varannan åt varje håll.

Album förvaras bäst stående. Tänk på att fylla ut hela bokhyllan, har du inte så det räcker till full hylla så använd ett bokstöd. T ex kan du använda gamla telefonkataloger och fylla resten av hyllan.

[Looding]

ADMIN säger i förvaring av serier att dom helst ska vara stående(för att undvika rullad rygg som uppstår när dom ligger i en packe ovanpå varann???)Gäller det även Seriealbum typ TINTIN;SPIROU mm.dom verkar ju inte kunna få rullad rygg eller tar dom skada på nåt annat sätt av att ligga ovanpå varandra i nån byrålåda?

Vill tillägga att även album tyvärr kan få rullad rygg...

Jag tror att det optimala sättet att förvara album är liggande med varannat album med ryggen åt höger och varannat åt vänster. Dock ej för många i samma stapel då det med ökad höjd blir en större radie/båge/svacka i mitten av stapeln. Dock fungerar det utmärkt att ha dem stående (väl fyllt) i hylla.

[Nima]

varför måste det vara ''väl fyllt'' i hyllan? har inte så många album, så dem står mest och lutar lite.. är detta skadligt för albumen?: /

[Looding]

varför måste det vara ''väl fyllt'' i hyllan? har inte så många album, så dem står mest och lutar lite.. är detta skadligt för albumen?: /

För annars står de och lutar och böjs med tiden. Inget kul.

[burnout]

Då tycker nog jag att du lägga dom i en hög. Står dom och "lutar lite" kommer du att ha en vint album. Albumet är hårt/kompakt i ryggen men löst i öppning/läsningsdelen så där flippar det ut.

[rkaj]

varför måste det vara ''väl fyllt'' i hyllan? har inte så många album, så dem står mest och lutar lite.. är detta skadligt för albumen?

Det är ingen fara att ha "för få" album, men ha i så fall något stadigt brevid så de står rakt!

[8D]

[Stefan_N]

Precis som böcker kan seriealbum som lutar bli sneda. Inte så bra för skicket. Och även om man bara är läsare och inte skicksamlare är det väl kul att slita så lite som möjligt på sina album. Böcker ska också förvaras med stöd för att itne bli sneda.

Klart albumen kan få rullad rygg. Precis som med böcker ska man vara försiktig och inte bryta upp dem.

Som försäkringstjänsteman kan jag tipsa om att många fackförbund han kollektiva hemförsäkring som både är billiga och utan beloppsbegränsning. Däremot måste man ju naturligtvis dokumentera vad man har. Man bör kontrollera med försäkringsbolagen vad som gäller.

[Serieankan]

Tack så hemskt mycket för denna intressanta och viktiga information!
Men är allt ljus skadligt för tidningarna, eller går det bra med ljus från en lampa?

[kalleankageek]

Bra info!

[UlfK]

Tack så hemskt mycket för denna intressanta och viktiga information!
Men är allt ljus skadligt för tidningarna, eller går det bra med ljus från en lampa?

Ja, egentligen är allt ljus skadligt, men solljus är mångdubbelt värre än lampljus. En vecka i solen = en livstid under en 40-wattare.

[toffe123]

Superbra genomgång! Som nybörjare är det svårt att få tag i åtråvärda exemplar. Har dock gjort en del fynd i "loppislådor" och liknande, men jag antar att skicket kanske inte är vad en hardcore-samlare hade önskat, även om de för mitt otränade öga var närmast perfekta