Ni som röstade på SD och har kompisar som röstade på SD hur tänker ni om detta?
Kent Ekeroth är en Sverigedemokraternas tjugo riksdagsledamöter. Så här säger han: "
De invandrare som redan bor i landet, i synnerhet muslimer, ser han helst att de återvänder till sina ursprungsländer. "
(Tagit från Expo och Aftonbladet, 2010-09-20)
Då undrar jag vem är invandrare? Det är vi väl allihop. De flesta av oss är väl Boer, Holländare från början. Många av mina nära vänner, norrmän, danskar, muslimer vill då Ekeroth ha bort från vårt land. Sen är det väl en massa finnar som sitter i hans parti, de skall väl bort också. Vilka blir kvar tillslut? Sen vi få som är kvar får väl lära oss gamla folkvisor och lära oss om de nordiska som finns i oss. Sen är det så att jag som är totalt emot detta blir väl i väg skickad också. Fast visst jag heter Larsson så det finns en liten chans att jag få vara kvar.
Jag har pratat med de flesta partiers ordförande i min kommun och de är alla ense om att det är djup tragiskt att Sverige Demokraterna har fått så många mandat i deras kommunfullmäktige de är rädda och djupt oroliga. De senaste 4 åren som de suttit i kommunfullmäktige har det varit väldigt vanligt att de inte dyker upp på möten. De har inte knappt sagt någonting om något. En av dem satt i fängelse. Nu har de fått en väldans mer mandat. En av de saker de sa i kommunen var att de ville att endast svenska arkitekter skulle få rita i kommunen. Då svarade de andra, vem är svensk? Holländare, finnar m.m. Sverige Demokraten blev tyst.
Dansk folkeparti sympatiserar mycket med Jimmy och hans parti. 2007 fick de 15% av rösterna i Danmark. Pia Kjærsgaard har skrivit ett brev till Jimmy där hon vill att han skall ligga lågt först. Det är klart fjäska och smöra in sig ordentligt tills de flesta svenskar gillar deras politik sen kan man smälla på och se till att alla muslimer och alla invandrare försvinner. Kjaersgaard är, enligt tidningen Berlingske Tidendes årliga maktundersökning, Danmarks näst mäktigaste politiker. Bara statsminister Lars Lökke Rasmussen har mer makt. (DN, 21 September 2010) Dansk Partiet har en populistisk ideologi. Driver främlingsfientliga frågor. (Metro 21 September)
Jag är glad att 94% av oss är mot denna utveckling men är mycket, mycket orolig på hur de skall fortsätta. Är det denna utveckling vi vill se i Sverige. Vilka skall vara kvar i landet?
Här kommer lite mer fakta om SD, historik m.m.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet ... 7817514.abSå har Sverigedemokraterna putsat på sin smutsiga fasad – och tagit plats i riksdagen
De bildades av invandrarhatare som ville bevara Sverige svenskt.
Men 20 år senare ser vi inga bomberjackor eller stålhättor.
Vi ser en vågmästare i kostym.
I natt röstades Jimmie Åkesson och hans sverigedemokrater in i maktens centrum.
Aftonbladets Erik Wiman och Annika Sohlander Cassel berättar om SD:s väg från nazismen till riksdagen.
Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen och ändå fortsätta röra dig framåt.
Jimmie Åkesson citerade Sylvester Stallones boxarhjälte Rocky Balboa och drömde om att en dag kunna titulera sig riksdagsman.
På den punkten gav historien honom rätt.
Det vore förljuget att säga att Sverigedemokraterna inte har fått en hel del stryk genom åren, men i natt gick Åkessons dröm i uppfyllelse.
Svenska folket har talat och 5,7 procent har släppt in Åkesson och 19 av hans partikamrater i maktens centrum.
Sverige har återigen fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
Den här gången är det inte en greve och en skivbolagsdirektör som staplat ölbackar och skrålat sig till politisk framgång i folkparkerna.
– Sverigedemokraterna är till skillnad från Ny demokrati ett djupt ideologiskt parti, som hunnit bygga upp en mycket effektiv organisation, säger Marie Demker, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet.
Det har gått 8 260 dagar sedan de sju männen träffades i en lägenhet i Stockholm.
Det var den 6 februari 1988 och de samlades för att officiellt hålla årsmöte för dåvarande Sverigepartiet.
Men i själva verket bildade de ett nytt parti – Sverigedemokraterna.
Grundarna var en löst sammansatt grupp av skinheads, småkriminella och mer eller mindre ljusskygga äldre herrar med ett förflutet i den nazistiska rörelsen.
Partiets första språkrör blev Leif Zeilon, numera Ericsson.
Han hade tidigare varit med och grundat BSS (Bevara Sverige Svenskt) som under 1980-talet var en av landets mest högljudda rasistiska organisationer.
I kretsen kring Zeilon fanns bland andra Gösta Bergquist, nazist sedan 1940-talet, och Niels Mandell, ledare för Nordiska rikspartiets våldsamma aktionsgrupp.
BSS spred bland annat ett flygblad med budskapet:
”Om fyra år finns inget svenskarnas Sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som inte talar svenska utan olika språk huller om buller.”
Under sitt första år fick Sverigedemokraterna 1 118 röster i riksdagsvalet, slagna av Kalle Anka-partiet med drygt 400 röster.
Men röstsiffrorna sågs inte som ett fiasko.
I den hetsiga flyktingdebatt som tog fart i slutet av 1980-talet vädrade partiet någonstans morgonluft.
Ett år efter starten övertog den 24-årige före detta nynazisten Anders Klarström ordförandeklubban.
För en kedjerökande Robert Aschberg förklarade han sin syn på invandrare i TV?3-programmet ”Diskutabelt”.
– De är ett hot mot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter på sikt. Invandrare har ett hetsigare temperament, sa Klarström.
Samtidigt försökte den unge partiordföranden redan då att tona ner SD:s kopplingar till nazismen.
Men han lyckades dåligt.
1989 publicerade partiorganet Sverige-Kuriren en historik över den nazistiska Lindholmrörelsen och när skinnskallen Mikael Jonasson sköts till döds samma år använde sig SD av händelsen i propagandasyfte.
Partiet delade ut en dödsruna över Jonasson i flygbladsform. Bladet var prytt med samma symbol som nazisterna i Tyskland använde för att hedra stupade SS-soldater.
Fram till 2006 använde Sverigedemokraterna en symbol lånad från den engelska nazistorganisationen National Front. En flammande flagga i en knuten näve med texten ”Sverigedemokraterna – för ett svenskt Sverige”.
Inför valet 2006 byttes logotypen ut till en blåsippa.
Bytet illustrerar mycket väl det renhållningsarbete som krävts för att Sverigedemokraterna skulle hamna där de nu är.
I dag gör SD:s riksdagsledamöter allt för att slippa tala om sin smutsiga historik. Företrädarna menar att det bara är illasinnade journalister som vill ta fokus från partiets nuvarande politik.
– Det är en vrångbild som skapats och cementerats och det är klart att det har bromsat vår utveckling även om det var länge sedan, säger Jimmie Åkesson.
Men det är inte bara i partiets absoluta barndom som nazismen gör sig påmind.
De första tio åren kantades av händelser som gjorde att Sverigedemokraterna klassades som en extrem organisation på den yttersta högerkanten.
1992 bildades ungdomsförbundet SDU. Förste ordförande blev Robert Vesterlund som senare drev den nazistiska hemsidan Info 14.
1993 kom tre skinnskallar till ett politiskt möte där Gudrun Schyman skulle tala. Polisen fattade misstankar mot dem och påträffade en skarpladdad handgranat. Två av skinnskallarna var organiserade sverigedemokrater.
1996 gjorde SD-medlemmen Tina Hallgren Bengtsson Hitlerhälsning och höll tal om bokbål iklädd nazistuniform, koppel och ridstövlar.
Den 14-åriga flickan och hennes kamrat är på väg hem från tunnelbanestationen i Stockholmsförorten Rissne.
Det är den 28 februari 2000.
Klockan närmar sig midnatt.
Ett gäng unga killar har trakasserat tjejerna på tunnelbanan. Nu följer de efter på avstånd.
Bara ett par hundra meter från 14-åringens hem kommer de ifatt henne.
De drar in henne i ett parkeringshus och våldtar henne fyra gånger.
Det fruktansvärda övergreppet skakar Sverige och rädslan sprids bland andra unga tjejer.
Sverigedemokraterna tar tillfället i akt.
I en kampanj som uppmärksammas i bland annat SVT distribuerar SD ut flygblad med de misstänkta gärningsmännens identitet.
I tv-programmet ”Fittja Paradiso” håller programledaren Janne Josefsson upp partiets affisch:
”14-åriga svenskor gruppvåldtas av invandrargäng, men regeringen är upptagen med att bekämpa rasismen.”
Det är precis vad Sverigedemokraterna behöver.
Stödet för partiet har fram till då aldrig varit större.
Året därpå ställer Sverigedemokraterna upp i kyrkovalet och trots ett starkt motstånd från de etablerade partierna lyckas de få två mandat i Kyrkomötet, främst på grund av det låga valdeltagandet.
Vid riksdagsvalet 2002 fick partiet 76?000 röster, en fyrdubbling sedan föregående val.
Men det var på kommunnivå som man rönte störst framgångar: 49 kommunala mandat på 29 orter runt om i landet.
Men det var oerfarna ledamöter som nu skulle börja fatta politiska beslut och flera tvingades avgå när de skyltat offentligt med sina extrema åsikter.
Ett av de mest uppmärksammade avhoppen var när Björn Lennartsson, invald i kommunfullmäktige i Askersund, ringde lokalradion och skrek grova rasistiska slagord.
I Kristinehamn tvingades Göran Hagberg lämna partiet sedan han skickat brev med antisemitiska budskap till olika myndigheter.
Han var bland annat kritisk mot att skolbarn fick åka på studiebesök till Auschwitz och skrev:
”Gaskamrarna i Auschwitz som visas upp för turister och skolbarn byggdes efter kriget precis som den amerikanarna byggde i Dachau”.
Det var åsikter som skar sig med SD:s nyputsade fasad och Hagberg fick sluta.
Bäst har Sverigedemokraterna lyckats i södra Sverige. Där har stödet vuxit fram till en mer trogen väljarbas.
I Landskrona fick de 22 procent av rösterna vid förra valet.
2006 blev året då SD på allvar gjorde avtryck i rikspolitiken. Med en valbudget på 10 miljoner kronor drev de en omfattande kampanj.
Partiet nådde inte fyraprocentsspärren, utan stannade på 2,93 procent.
Det räckte dock till att erhålla statligt partistöd vilket bättrade på ekonomin ytterligare.
Enligt flera valundersökningar ökar stödet främst bland lågutbildade och inom arbetarklassen, något som partiet i dag har förstått att anpassa sin politik efter.
Från att ha varit ett konservativt parti på den yttersta högerkanten har SD format sig mer och mer åt vänster i de frågor som inte rör invandringspolitiken.
På partidagarna i Ljungbyhed förra året antogs en helt ny linje i arbetsmarknadsfrågor.
I dag talar Jimmie Åkesson om att höja a-kassan. Samtidigt värnar partiet den svenska modellen med ett starkt fackligt inflytande och medbestämmanderätt.
Men har partiets ideologi förändrats på djupet eller är det bara en polerad yta?
– Det är en allvarligt menad förändring och en mer slipad retorik. När det gäller invandrare pratar man mer om dålig integration och betonar kulturkollisionen. Omstruktureringen görs för att komma
i takt med väljarna och tiden, säger statsvetaren Anders Lannerstedt.
Sverigedemokraterna har lyckats svetsa samman den nya ideologin med sin kallhamrade syn på invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.
Det är den frågan som har trummats allra hårdast på torgmöten under årets valrörelse.
Invandrare som ett hot mot Sverige. Mot välfärden. Mot tryggheten. Mot julafton. Mot skolan. Mot gemensamma badhus. Mot … ja det mesta.
Och det är i den frågan Jimmie Åkesson nu tänker ta ton i Sveriges riksdag.
Jimmie Åkesson, som själv kallat sig för etnisk skåning, visste tidigt att valet 2010 skulle gå bra:
– Det här är ett kvitto på att det finns ett stöd för vår politik, säger han.
När tårögda sverigedemokrater firade det historiska valresultatet i natt grät många svenskar med invandrarbakgrund av sorg, i synnerhet muslimer.
Islam är SD:s främsta slagpåse.
Det är mot muslimer som partiets retorik ekar mest av dess hatiska historia.
I en debattartikel i Aftonbladet förra året skrev Jimmie Åkesson att muslimer är det största hotet mot Sverige.
– Jag är väldigt orolig för hur vi ska hantera en växande muslimsk population i Sverige. Den omfattande muslimska invandringen har bevisligen lett till etniska enklaver, sociala problem, och kriminalitet, säger Jimmie Åkesson.
I den reklamfilm som visats i censurerad form på TV?4 ställs kvinnor i burka mot en svensk pensionär med rullator.
Pengarna räcker inte till båda.
Riksdagsledamoten Kenth Ekeroth säger till Aftonbladet att han befarar att Sverige kommer att drabbas av inbördeskrig i framtiden om inte islamiseringen stoppas:
– Västvärlden har mött islam på slagfältet många gånger genom historiens lopp. Det är samma strid nu.
Under partikongressen i Ljungbyhed gick han ännu längre i sitt tal om att muslimerna måste stoppas.
– Svenskar kommer att tvångskonverteras och leva som dhimmis, andra klassens medborgare, under förnedrande apartheidlagar eller dödas.
I går röstades Kenth Ekeroths hat in i Sveriges riksdag.
Källa: Expo och Sverigedemokraterna
Erik Wiman
Annika Sohlander Cassel
SD – år för år
1988
Den 6 februari bildas Sverigedemokraterna i en lägenhet i Stockholm. Sju personer finns på plats för att hålla ett årsmöte för dåvarande Sverigepartiet. I stället väljer de att starta ett helt nytt parti.
1989
Ny talesman för partiet blir Anders Klarström, tidigare aktiv i Nordiska Rikspartiet. Klarström är tidigare dömd för att ha hotat tv-profilen Hagge Geigert.
Även Ola Sundberg blir språkrör för Sverigedemokraterna. I en intervju säger han: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.”
1991
Den 30 november deltar 500 personer i Sverigedemokraternas marsch till Kungsträdgården i Stockholm. Kravaller utbryter när de konfronteras med våldsamma motdemonstranter.
1992
Ungdomsförbundet SDU bildas. Första ordföranden blir Robert Vesterlund som senare gick vidare till den nazistiska rörelsen.
1993
Tre skinnskallar grips vid ett politiskt möte med Gudrun Schyman. En av dem bär på en skarpladdad handgranat. Två av dem är aktiva sverigedemokrater.
1994
Sverigedemokraterna får 14 000 röster i riksdagsvalet.
1996
Tina Hallgren Bengtsson, SD-ledamot för kommunfullmäktige i Höör, håller tal iklädd nazistuniform. Den mer liberala partiledaren Mikael Jansson förstår att det ger dålig publicitet och inför uniformsförbud.
1998
Sverigedemokraterna knyter banden med franska Front National och får senare ekonomiskt stöd från systerpartiet. Vid valet till riksdagen fick partiet 20 000 röster.
2000
Jimmie Åkesson väljs till ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Åkesson har inte några kopplingar till nazismen.
2001
Partiet drabbas av splittring. Kritikerna gillar inte den nya mesigare hållningen. Två uteslutna medlemmar, Tor Paulsson och Anders Steen, bildar i stället Nationaldemokraterna.
2002
Skånepolitikern Sten Andersson hoppar av Moderaterna och ansluter
2003
Sverigedemokraterna firar 15 år och ställer sig på nej-sidan i EMU-valet.
2005
Jimmie Åkesson väljs till partiledare.
2006
Sverigedemokraterna får 2,9 procent i riksdagsvalet. Det räcker för att erhålla statligt partistöd varje år.
2007
SD når sitt största mediala genombrott när Åkesson förekommer i flera tv-debatter. Bland annat med Mona Sahlin.
2008
Partiet firar 20-årsjubileum och lägger upp taktiken inför riksdagsvalet 2010.
2009
SD får 3,3 procent av rösterna i valet till Europaparlamentet. Partiet håller så kallade landsdagar i skånska Ljungbyhed och antar en ny arbetsmarknadspolitisk agenda. Tonen skärps allt mer mot det man kallar för islamiseringen av Sverige.
Allt denna info är tagen från Expo och Aftonbladet. De som sitter på Expo har blivit mordhotade flera gånger.
Brev från Dansk Folkeparti till Sverige Demokraterna, taget från Dansk Folepartis hemsida:
Hvis svenskerne vil gøre Stockholm, Göteborg og Malmö til skandinaviske Beirut´er med klan-krige, æresdrab og massevoldtægter, så dem om det. Vi kan altid sætte en klap i Øresundsbroen."
Ja, sådan skrev jeg i et af mine ugebreve i 2002 - og nu står jeg her "hinsidan".
Naturligvis mente jeg det ikke bogstaveligt, at vi skulle afbryde forbindelsen til Sverige.
Men jeg var så træt af den kritik, som det etablerede Sverige lod regne ned over den nye danske regerings udlændingepolitik.
Dengang hed den svenske statsminister Göran Persson - og indenrigsministeren hed Mona Sahlin.
Det er hende, der i Rosengård advarede svenskerne mod "danske tilstande" - Danske tilstande - og så i Rosengård? Må jeg lige være her. Som om Danmark var en eller anden bananrepublik - eller et diktatur.
--------
Jeg vil gerne sige tak for invitationen til at komme og tale for jer i dag her i Höganäs.
Jeg er ikke kommet for at blande mig i svensk indenrigspolitik - for det er KUN et anliggende for det svenske folk. Nej, jeg er kommet fordi den svenske debat på mange måder minder om den danske debat for 10-15 år siden - og så alligevel ikke.
Og jeg er kommet fordi Sverige også angår Danmark. Vi kan ikke sidde med hænderne i skødet og være tavse vidner til den politiske udvikling til Sverige.
Når Sverige hvert år giver opholdstilladelse til tusindvis af indvandrere, er det også Danmarks problem.
Når det etablerede Sverige med alle midler forsøger at kvæle ytringsfriheden, vil jeg ikke være tavs.
Men hvad er det så for "danske tilstande", som Mona Sahlin er så bange for?
Er det retten til en fri politisk debat?
Er det ytringsfriheden?
Er det pressefriheden?
Er det befolkningens ret til at blive hørt, når de er bekymrede over konsekvenserne af masseindvandringen, den voldsomme kriminalitet, den økonomiske trussel mod velfærdssamfundet - at befolkningen føler sig som "fremmede" i deres eget land og ikke længere kan genkende deres lokalområde?
Eller er det snarere frygten for, at det socialdemokratiske magtmonopol - "jernnæven i fløjlshandsken" - er i fare for at blive brudt? Det magtmonopol, som uanset regeringsfarve har præget Sverige?
"Jeg tror, at det som gør så mange svenskere misundelige på indvandrergrupper, det er, at I har en kultur, en identitet, en historie - noget som binder jer sammen. Og hvad har vi? Vi har midsommeraften og den slags tåbelige ting"
Genkender I citatet i denne fordanskede version?
Ja, det var Mona Sahlin - kvinden, der ønsker at repræsentere det svenske folk som statsminister. Politikeren som advarer mod "danske tilstande".
Undskyld, men hvad blev der af Selma Lagerlöf, August Strindberg, Evert Taube, Ingmar Bergmann, Vilhelm Moberg og Astrid Lindgreen? Hvor er de smukke landskaber, Valborgsaftenen, de rødmalede træhuse, hembygdsgårdene - alt det som også vi danskere elsker ved Sverige?
Er det bare tåbelige ting?
Hvor kommer dette afgrundsdybe selvhad dog fra? Som om svenskerne havde noget at skamme sig over?
Og meget bedre ser det ikke ud på den borgerlige fløj i Sverige...
Hvad med statsminister Frederik Reinfelt og hans påstand om, at "Ursvenskt är bare barbariet"? Var det kærlighed til fædrelandet? Var det en statsminister værdigt?
----------
Der findes nogle mennesker, der siger, at et folk har de politikere, som det fortjener. At et land har den presse, som det fortjener. Jeg er ikke længere enig - og det er også en af grundene til, at jeg står foran jer i dag.
Der findes masser af gode fornuftige svenskere.
Svenskere, som tager deres land og deres nationalitet alvorligt.
Svenskere, som er bekymrede over udviklingen i deres land, og som brændende ønsker et opgør med den kvælende dyne af politisk korrekthed, der dominerer svensk politik og svenske medier.
Det ved jeg, fordi jeg dagligt modtager e-mails og breve fra Sverige.
I begyndelsen tænkte jeg nok, at Sverige og den svenske befolkning selv måtte tage ansvaret. Men det etablerede Sveriges massive kampagne mod Sverigedemokraterne er så ondsindet, at jeg er nødt til at udtale mig.
Den svenske elite vil sige, at jeg skal blande mig uden om. Den svenske elite vil bede mig rejse ud af Sverige - og hjem til Danmark, hvor vi "kan avle os tilbage til stenalderen", som en svensk avisleder elskværdigt skrev. Jeg er ikke velkommen her. Dansk Folkeparti er ikke velkomment her. Det etablerede Sverige ryster i bukserne på grund af os!
Men undskyld, hvem er det lige, der blander sig? Var det ikke netop Göran Persson, Mona Sahlin og Lars Leijonborg, som blandede sig i den danske udlændingepolitik? Var det ikke svenske medier, der omtalte os som "Danskjävlar", da en folkevalgt, demokratisk regering valgte at gennemføre en række rimelige stramninger af udlændingepolitikken? Hvem begyndte?
Sverige er stivnet i politisk korrekthed!
Sverige står bomstille!
I Sverige hersker "tystnaden"!
De svenske magthavere må da indrette deres samfund præcis, som de vil. Men jeg er i min gode ret til at fortælle dem lige præcis, hvad jeg mener om det. Nøjagtigt som svenske politikere og kulturpersonligheder udbreder deres manglende viden om Danmark.
Forfatteren Jan Guillou må da hjertens gerne fortælle, at jeg er farligere end Osama Bin Laden. Den slags ler vi højt og længe ad i Danmark.
I Dansk Folkepartis pressetjeneste i Folketinget hænger artiklen med Jan Guillou endda på væggen - jeg mener, det er ikke hver dag, man bliver sammenlignet med verdens farligste terrorist, som i dag for præcis ni år siden gennemførte terrorangrebet på USA - et angreb som kostede flere tusinde mennesker livet.
Og Lars Leijonborg fra Folkpartiet var da velkommen til at sidde i en debat med mig på Dansk TV og rive en af Dansk Folkepartis brochurer i stykker, fordi han ikke havde andre argumenter. De fleste danskere "roade" sig!
Men det er synd for den svenske befolkning. I Danmark kan vi le ad de svenske politikere. Men svenskerne skal leve med dem!
Da svensk TV-4 for nyligt afviste at bringe en valgvideo fra Sverigedemokraterne, havde jeg fået nok! Videoen var - set med danske øjne - helt harmløs.
I Dansk Folkepartis valgvideoer lægger vi heller ikke fingrene i mellem. Alligevel bliver de vist på dansk TV.
I Dansk Folkeparti lagde vi Sverigedemokraternes video på vores hjemmeside. Så kunne folk selv se og vurdere - også svenskere, som er hjerteligt velkomne på vores hjemmeside.
I Danmark kalder vi det ytringsfrihed. I Sverige kalder de etablerede politikere og mediernes smagsdommere det "hets mot folkgrupp".
Men er det "hets mot folkgrupp" at pege på, at der ER en sammenhæng mellem velfærd og indvandring?
Er det "hets mot folkgrupp" at gøre opmærksom på, at ældre mennesker ikke får den pleje, de skal have, fordi udgifterne til indvandringen og den manglende integration tvinger velfærdssamfundet i knæ?
Er det ikke snarere "hets mot svenskerne"?
-------
Jeg forstår godt, at den almindelige svensker ikke tør udtale sig offentligt om udlændingepolitikken.
Historien har vist, at det i Sverige kan koste mennesker deres job - deres levebrød - at gøre opmærksom på indvandringens konsekvenser.
Men historien viser også, at undertrykkelse af bekymringer, ØGER trykket - og at tryk avler modtryk.
Jeg husker, hvor politikere fra etablerede svenske partier for skjult kamera luftede rent racistiske holdninger lige før Riksdagsvalget i 2002. Fordi de troede, at ingen "lysnade". Da de blev konfronteret med deres udsagn, nægtede de at have sagt sådan.
Det var ynkeligt!
Det var det rene hykleri!
Undertrykkelsen af debatten har også en anden - og endnu mere alvorlig konsekvens: At bekymrede mennesker i Sverige allierer sig med udemokratiske og ekstreme højrebevægelser.
Når politikerne nægter at tale åbent om problemerne, og når medierne ikke tillader kritik af den førte politik. Ja, så henviser de i virkeligheden debatten til gaden!
I undergrunden udkæmpes kampen i det skjulte. Med uacceptable og udemokratiske midler. Det fører til voldelige overgreb mod indvandrere og brandattentater mod moskeer. Men åbenbart ønsker svenske politikere for alt i verden at "tvätta" deres hænder - det er jo ikke "deres fejl" - og så har de kun ét svar: Endnu mere undertrykkelse af den frie debat.
I Danmark findes der en lille gruppe ynkelige mennesker på den ekstreme højrefløj. Og der findes en endnu mindre gruppe af nynazister. De er til grin i offentligheden. Ingen tager dem alvorligt, når de en sjælden gang marcherer i gaderne.
Det skyldes naturligvis til dels de særlige danske historiske erfaringer. Nazityskland holdt Danmark besat i årene fra 1940 til 1945. Danskerne havde nazismen inde på livet.
I dag kan efterhånden få nulevende overlevende modstandsfolk fortælle om kampen mod den tyske besættelsesmagt. Og de kan fortælle, hvordan det lykkedes at redde langt de fleste danske jøder over til Sverige. Som dengang var neutralt. De kan fortælle, hvordan det var at stå i det mørklagte Danmark og kigge over på den lysende svenske kyst.
Dengang var Sverige frihed og håb. I dag flygter jøderne fra Malmö - drevet på flugt af islamister, nynazister og den ekstreme venstrefløj.
Danskerne er vaccinerede mod nazismen. Og om vi i Dansk Folkeparti får kendskab til, at vi har medlemmer, som kommer med racistiske udtalelser - eller har tilknytning til den ekstreme højrefløj, så ryger de ud af partiet OMGÅENDE! Vi vil ikke finde os i nedsættende bemærkninger om andre mennesker.
Jeg plejer at sige sådan: Det skal være svært at komme ind - men til gengæld meget nemt at ryge ud. En del af Dansk Folkepartis succes - og altafgørende for mediernes respekt - skyldes, at vi aldrig har accepteret medlemmer med sympatier for det ekstreme højre.
Medierne har beskyldt os for "topstyring". Mit svar er: Selvfølgelig! Naturligvis! Et parti er et fællesskab nøjagtigt som andre fællesskaber - et fællesskab med klare regler for, hvordan vi omgås hinanden og andre.
Hvis et parti skal opnå respekt, må der ALDRIG kunne skabes tvivl om, at det står fast forankret på demokratiets grund.
Sverigedemokraterne har på trods af den omfattende hetz mod partiet en stor chance for at komme i Riksdagen, når svenskerne går til valg om godt en uge.
Det stiller partiet over for nye udfordringer. Bliver partiet "vågmästare" (tungen på vægtskålen)? Hvem skal man samarbejde med? Eller nægter de øvrige partier at samarbejde? Spørgsmålene er mange.
Men én ting er helt afgørende for succes - og her taler jeg ud fra min erfaring med næsten 30 år i dansk politik: Viljen til kompromis. Hellere sætte et lille fingeraftryk på lovgivningen end slet ikke at have nogen indflydelse overhovedet.
Når Sverigedemokraterne kommer i Riksdagen - og det tror jeg, I gør - så starter en ny kamp: Kampen for reel indflydelse. Og i virkeligheden allerede den NÆSTE valgkamp!
Jeg føler, at tiden er kommet, hvor det officielle Sverige ikke længere kan undertrykke debatten. Presset er ganske enkelt for stort. Svenskerne kan se, at regnestykket ikke længere går op.
Jeg forstår godt, at Mona Sahlin er bange - rigtig bange. I Danmark er det lykkedes for Dansk Folkeparti at vende den politiske udvikling. Ingen partier ønsker reelt at vende tilbage til masseindvandringens periode i 1980´erne og 1990´erne.
Selv om der er forskel på Sverige og Danmark, er jeg sikker på, at en lignende positiv udvikling kan skabes i Sverige!
Jeg håber på hele den svenske befolknings vegne, at "Danske tilstande" vil kendetegne svensk politik i fremtiden.
Rigtig godt valg!
Ok Sverige Demokraternas Kent Ekroth som skall sitta i riksdagens uttalande då:
"De invandrare som redan bor i landet, i synnerhet muslimer, ser han helst att de återvänder till sina ursprungsländer"
Är inte det nazistisk uttalande? Och vem är en invandrare? Det blir inte många av oss kvar om man säger så. Vi måste väna om vårt svenska och då pratar jag om vår öppenhet. Vi hjälper folk i nöd, det är vi bra på. Sen är det klart vi måste hjälpa alla att få jobb. Jobben måste fixas allt för många är arbetslösa. Jag vill att vi skall ta hand om varandra, spelar roll va fan man kommer ifrån vi är alla människor.
Det jag undrar har inte SD anhängare, eller de som känner folk som röstar på SD muslimska vänner eller invandare vänner? Jag önskar fler muslimer blir vänner med SD så kanske vi alla kunde bli sams på något sätt. Vem skall ut ur landet? Äsch öppna gränserna ta hand om varandra. Om alla länder öppnade gränserna mera skulle det bli en mycket mer human värld att leva i. Det här vi och dom tänkandet måste sluta. Det är så jävla barnsligt. Sitta i sanden och kasta sand på varandra. Tyckte det var så jävla skönt när en val analytiker (kan inte komma på hans namn) uttryckte sig vid valvakan häromdagen. "Om inte rött vill vill leka med Jimmy och company kanske de blir lite barsnliga och vill leka med röd-grönt istället". Den där blockpolitik är ett hinder för utveckling ibland tycker jag. Pratar med de etablerade 7 partierna är de rätt sköna på sitt sätt. Och alla har de ju en del bra och kloka saker att komma med. De borde slå sig samman och hjälpa varandra, sen borde någon ta hand om Jimmy och company lite grann och leka med han med han behöver omtanke och värme. Jag har haft många nazist elever i skolan, de behöver kärlek. Sen behöver de kärlek från invandrare också. Sköna invandrare och sköna svenskar måste integreras mera. De flesta av oss i Sverige umgås väl med folk från lite här och var. Men en del ute i små, små tätorter de träffar inga från andra kulturer. Det gäller ju båda "invandrartäta" områden som "svensk-täta" områden. Önskar vi blev goare mot varandra. Vi är väldigt lika och också väldigt olika när de kommer till kritan och det är ju det som är skönt. Älskar människor. Önskar vi kunde bli sams mer. Shit nu blev det väldigt långt.
Hoppas på en skön multikulturell utveckling i Sverige där vi kan måna om vårt Svenska också. Vi är lika och också olika. Man vill ju uvecklas lite. Samhället blir ju mer och mer internationellt men för den delen kommer ju alltid våra svenska seder finns kvar också. Det är charmigt med olika kulturer. Tycker inte SD behöver vara så oroliga för att det "svenska" kommer att försvinna. Vi kommer att fira våra högtider länge framigenom. Sen är de klart att vi utvecklas och vi kanske börjar fira andra högtider också, det är väl skönt.
Jag önskar alla rasism och främlighetsfientlighet kunde utrotas. Mer kärlek mellan alla är vad som behövs.