Serieforum.se

Snöat in på denna låten, Leonard Cohen & U2 : Tower Of Song:

Egentligen ingen specifik stil, utan jag lyssnar på det som "talar" till mig på ett eller annat sätt. Johnny Cash är husguden, sen blir det en del rock och 60-tals soul. Rival Sons, White Stripes, CCR, AC/DC, tidiga Rolling Stones, Otis Redding, Wilson Picket, Aretha Franklin, Etta James osv osv. Jag hänger inte med så mycket i ny musik men jag gillar First Aid Kit, Florence +The Machine, Arctic Monkeys tex.

Med tanke på dagens betydelse rotade jag fram de här välbevarade rariteterna ur skivsamlingen:



Efter en genomlyssning måste omdömet bli att mycket håller förvånansvärt bra så här nästan fyrtio år senare. Speciellt debutplattan The Runaways från 1976 har sina goda sidor så länge jag håller i minnet att jag inte är fjorton längre (som jag fyllde två veckor efter att albumet släpptes i USA) och Joanie är inte sjutton utan något mera tantig... Å andra sidan är man väl inte äldre än man känner sig? Dessutom har Live in Japan fotobroschyren intakt. Klasskamrater klippte glatt sönder den för att ha att tapetsera med, men den som spar han har!

Så grattis på födelsedagen, Joan Marie Larkin!

Runaways! Live in Japan-plattan har jag inte, och jag har faktiskt inte ens hört den. Är den bra, eller räcker det egentligen med studio-plattorna?

Anders1 skrev:Är den bra, eller räcker det egentligen med studio-plattorna?

Om inte annat är Live in Japan ett dokument över att flickorna INTE var en studioprodukt utan faktiskt kunde spela själva. Och bra dessutom. Det är också bland det sista de gjorde i originaluppsättningen eftersom Jackie Fox slutade innan turnén var över och Cherie Currie lade av två veckor senare (om minnet inte sviker mig). Men det finns utlagt i sin helhet på youtube så enklast är väl att du lyssnar själv och bildar dig en uppfattning:

Musiksmak... Ja, jag vet inte. Får väl dra till med någon klyscha om att jag lyssnar på oerhört mycket olika musik.
Mina absoluta favoritband, alla kategorier, är dock Kiss och Black Sabbath. Och sen har vi ju High On Fire, Sleep, Electric Wizard, Bob Dylan, Bruce Springsteen, Anthrax, Slayer, Mastodon, Clutch, Dr. Dre, Eminem, The Who, Iron Maiden, Ramones, Misfits, Danzig, med flera, med flera. Ja, ni ser ju själva. Jäkligt svårt att skriva ner allt man gillar så där. Men jag lyssnar på mycket olika grejer, med en förkärlek för det lite tyngre.
Spelar själv gör jag också. Bas + sång i ett band som heter Pike. Det är någon form av doom/sludge/stoner. Vi har släppt två demos och en fullängdare och spelat live runt om i Sverige. Vi har ny gitarrist nu och nytt material på G. Kolla in oss på http://pike.bandcamp.com och om du gillar det du hör så ge oss en Like på Facebook också: http://www.facebook.com/PikeSweden

Anders1 skrev:Runaways! Live in Japan-plattan har jag inte, och jag har faktiskt inte ens hört den. Är den bra, eller räcker det egentligen med studio-plattorna?

Den är kanon! Köpte den begagnad i somras, inte en repa. En av de bästa skivköp jag gjort i år.

Death Valley Records bjuder in till en kväll i det allsmäktiga riffets tecken!
Bålbränningar, svarta mässor, sataniska ritualer och DOOM är vad som väntar Stockholm på lucia när Pike intar huvudstaden tillsammans med Mammoth Storm och Jahoomha.

2014-12-13
Insläpp 20:00, första band på scen 21:00
Inträde: 100:- (inget förköp)
Broder Tuck, Götgatan 85, Stockholm

https://www.facebook.com/events/739226409489790/

Suck! Jag fick in Blue Blue Moon med The Boppers i huvudet och nu snurrar den runt där på heavy rotation. Naturligvis skall alla andra serieforumiter få en chans att råka ut för samma sak:



Borde dock passa utmärkt som soundtrack till Grand National Roadster Show om ett par veckor!

Detta borde egentligen ha hamnat under "veckans underbara godbitar", men passar nog bättre här. De för mig tills i förrgår helt okända (men helt suveräna) Eileen Rose & the Silver Threads framför på min begäran sin tolkning av Linda Ronstadts Blue Bayou på scenen hos Robert's Western World i Nashville halvfem på eftermiddagen igår:

https://flic.kr/p/q4faUe

En av mina favoritlåtar som verkligen inte är lätt att göra rättvisa. Tyvärr slamrar publiken lite väl mycket i de tysta partierna, men jag hoppas lite av det som fick håret att resa sig på armarna går fram...

(Jag vet inte hur man gör för att bädda in klipp från flickr.com. Jag har också förminskat det från 1920 pixlar till 480 för att det skulle bli storleksmässigt hanterbart.)

Det är flickan från Ängelhom som propagerat för att man skall besöka Robert's och här ger jag henne rätt! Och tillstyrker! På två dagar har jag sett över 8 timmar högklassig musik där, två set med nämnda Eileen Rose och ett med de lika bra Don Kelley Band (som också var obekanta för mig).

Bilder från torsdagen:





Notera att den briljante Slick Joe Fick dubblerar på ståbas i båda banden (känd från bland annat Walk the Line).

Nyss hemkommen efter en vecka i Italien (Amalfi, Capri, Rom) är det konstigt nog den västmanländske Rock-kungen Little Gerhards inspelning av Buona Sera från 1958 som går på heavy rotation i huvudet... (Och vilken är kopplingen till Walt Disney här, förresten?)

Har för första gången sett "The Buddy Holly story" från 78
Inte så sentimental som den borde vara eller som så många hollywoodfilmer är.



Men.. den var kanon!

Häromdagen fyllde jag år (49 det ojämnaste av alla år) och av mina döttrar fick jag en fin Buddy Holly LP (vinyl) som har gått varm sen dess.

Om ni gillar den musiken och berättelser om hur en människa som gör något han inte är förväntad att göra och lyckas...

då ska ni se den filmen

Buddy Holly Story är en utmärkt film även om den som många biografier tar sig stora historiska friheter. Framför allt visar den Gary Busey när han var en ung och lovande skådespelare och inte en drogskadad föredetting som hotar Köpingsbor med knivar i TV...

Buddy Holly och hans musik har varit en favorit ända sen jag fick soundtracket till "Sista natten med gänget" i julklapp 1973 och då hörde honom för första gången (här är jag så miljöskadad att det alltid varit denna version av "That'll Be the Day" med Wolfman Jacks prat i första versen som jag uppfattar som "den riktiga"). När jag hjälpte till att lägga musiken under Power Meet för dåvarande Radio Rix under ett par år i början av 90-talet hade vi en regel om att var femte låt måste vara antingen Beach Boys eller Buddy Holly annars var det inte "rätt".

Ett säkert sätt att reta delar av den musikintresserade bekantskapskretsen är att slänga ur sig påståendet "Buddy Holly upfann popen som vi känner den idag", då bland annat syftande på att det var han som populariserade sättningen med två gitarrer, bas & trummor som sen blev så gott som obligatorisk, men också han sätt att skriva och framföra sin musik var synnerligen influerande, och det är otaliga stora namn inom den moderna musiken som erkänner att de påverkats av Holly. Så för att ha haft en karriär som endast varade i 18 månader så hade han en mycket stort inflytande på musikhistorien.

Vem var först med sättningen gitarrer, bas och trummor?

En bra sammanfattning av Hollys karriär som skrevs i samband med 50-årsdagen av hans för tidiga död.

Efter att ha sett filmen bör man snoka upp The Buddy Holly Story av John Goldrosen, en av de första biografierna över en rockmusiker (första utgåva 1975) och på så sätt lika stilbildande som Hollys musik.



Grattis på födelsedagen, förresten!

Jag som alla andra lyssnar på musik av alla de slag med undantag i mittfall för musik med mycket högt dunkande såsom modern hiphop och club musik.

Mina favorit genrer är Progressiv rock (eller symfoni-rock som det tenderas kallas på svenska, även om det namnet bara används för en sub-genre när man snackar engelska) samt Jazz-Fusion. Båda är ju genrer som kan bli lite väl abstrakta med vissa skapare såsom Miles Davis och King Crimson, men jag tenderar föredra det som bara är halv flippat.

Favoritband innom rocken skulle jag nog säga är Camel, Eloy och Rush medans inom jazz-fusion så är det de japanska bandet T-square.



Har även mina perioder då jag lyssnar mycket på 70-80tals synth musik.

Camel är bland mina favoriter! Jag har nog cirka 10 vinyl-lp med dessa musikaliska genier...

Gött, Camel är min nr 1 och det enda bandet med mer än ett halv dussin album där jag äger hela sviten. Edit: Fast det skulle va samma för Eloy om det inte varit så att ett album aldrig släppts på CD.

En annan artist som dock inte har så mycket men jag har iallafall köpt allt han släppt i prog-rock väg är sveriges egna Bo Hansson.

Det är banne mig inte illa av First Aid Kit att göra en så lysande cover på The Gambler i fredagens premiäravsnitt av På spåret:



Jag menar, det är ju en viss skillnad i ålder, kön och ansiktsbehåring (men verkligen inte vad gäller pondus).

Dryga 90 minuter av fredagskvällen tillbringades i sällskap med kollusor 421 som är ute på turné i kölvattnet efter sin senaste platta, Vägen västerut.


Foto: Tobias Lindbäck.

Man kan inte säga annat än att countrykostymen klär honom.

Det har varit mycket Frida Hyvönen och Vasas flora och fauna nu på sistone och hade det inte varit för att jag är däckad av en riktig dyngförkylning hade jag varit på Littfest i Umeå och tittat/lyssnat på de sistnämnda ikväll.

På broderlandets nationaldag gästades vad som nyligen utsetts till Sveriges bästa livescen, iNTiMAN i hemstaden, av den kanadensiska countrysångerskan Whitney Rose. Det var en mycket positiv överraskning.

Det blev några videoupptagningargar gjorda av vilka dessa två är de mest uthärdliga ("bra" är ett för starkt ord i sammanhanget). Först den egna kompositionen "Lasso":



Som extranummer bjöds det på en cover av "Stand by Your Man":



Jag har skrivit lite mera utförligt om denna kväll på bloggen.

Här är för övrigt en treminuters minidokumentär om henne och hennes senaste platta, tolvan South Texas Suite: