Serieskapandets beståndsdelar

[Allan Kämpe]

Jag har funderat en del på hur formatet som serien publiceras i påverkar berättandet och tecknandet. T.ex. har kanske en del av dagens tecknare av album något att lära från gamla tiders tecknare av dagstripps-äventyr.Förmågan att berätta komprimerat och med kärnfullt innehåll med bara några få bildrutor.

Å andra sidan kan jag se nu när jag läser Russ Mannings samlade söndagssidor av Tarzan. Manning arbetade för att varje söndagssida skulle innehålla action och höjdpunkter. När man sedan läser dessa olika sidor samlade i en tjock bok blir det ganska snabbt tröttande och lite banalt med all denna action staplad ovanpå varandra, må vara att det är mycket vältecknat.

Då tycker jag vid en jämförelse att Mannings dagsstrippar av Tarzan klarar sig bättre, kanske för att utrymmet i en stripp är för litet för krystade och obefogade höjdpunkter av väl tecknad action. Dessutom tycker jag att Mannings teckningar är mycket vackra i dagstripparnas svartvita format där som jämförelse söndagssidorna är ganska grällt/dåligt färglagda.

Slutsatsen jag gör är att man som serieskapare/serieläsare har något att lära av de olika formaten dagsstripp/söndagssida/serietidning/m.m. som serien publicerats i.

Vad tycker ni?

[Wakuran]

För dagspresstecknare spelade det inte så stor roll när eller om historien tog slut, heller. Det var mer ett såpa-tänk av att hålla kvar läsaren så länge som möjligt. Stor skillnad mot fransk-belgiska skolan där man snart förväntades skriva en hel historia på exakt 48 eller 64 sidor (tror jag det var)

[Allan Kämpe]

Jo, ibland tror jag att vi som seriealbumsläsare numera är så inprogrammerade på att ha en väl definierad början, ett antal höjdpunkter i berättandet och därefter ett tydligt slut så att vi har det svårt att acceptera dagspress-seriernas oändliga följetonger.
Just när det gäller Russ Manning så har jag förstått att han hade vissa problem när han skulle övergå från dagspress till att teckna ett antal Tarzan-album för den europeiska marknaden. Han fick då planera upplägget av berättelsen och seriesidorna på ett mycket mer noggrant sätt. När han jobbade med dagspressversionen av Tarzan gick Manning mera på intuitiv känsla för hur historien skulle utveckla sig vecka för vecka.
I slutänden tycker jag att några av Mannings bästa berättelser är just dessa mer planerade albumäventyr t.ex The land that time forgot.

[Wakuran]

I USA, på serietidningsmarknaden, känns det som utvecklingen gått från skrivande för "floppies" - korta enskilda berättelser, till utdragna längre såpahistorier, till nuvarande TPB/ arc- tänk, där man redan från början planerar en historia på 4-6 nummer för att enkelt kunna samlas när den är färdig.

[Agentum]

Men visst är korta berättelser underskattade av många, vi ser ju ofta hur sånna vinner priser som bästa berättelser trots allt.

Sen finns det ju en gräns för hur många korta man kan stapla på varandra, där var det enklare med söndagsidor då det ju var en vecka mellan dem.

Men imo har nog de flesta nåt att lära av de äldre stripserierna, många håller ju utmärkt än idag att läsa till skillnad mot mängder med serietidningsmaterial.

[Allan Kämpe]

Jag har själv börjat teckna lite med dagstrippsformatet som utgångspunkt där fyra sådana strippar kan vara en helsida i ett album eller två strippar kan bli en halvsida eller söndagssida.
Jag tecknar på stora originalpapper för att lättare kunna teckna detaljer. Det här ger en möjlighet till flera olika publiceringsformer. Större halvsidor eller helsidor kan läggas till vid albumpublicering.

[RioGrande]

Gamla strippserier som är kul att läsa är tidiga Fantomen (team Ray Moore och Lee Falk) och Steve Canyon (Caniff). Även Garth och Buck Ryan.
Hm...
Larsa66! Känns som ett (ytterligare ett) tillfälle för dig att prata för din amerikanska modell för att bygga om liggande söndagar till stående! (Men mig har du inte övertygat ännu! Jag är nog obotligt fast i det fransk-belgiska albumhelvetet.... )

[Allan Kämpe]

Jag är mer tveksam till att bygga om sidor från liggande format till stående där layouten blir helt annorlunda...

[Isegrim]

Men det finns en skitsmart metod och den verkar funka!

[Agentum]

Det går inte ens att skriva ner hur många läsvärda amerikanska stripserier som är värda att läsas, det är som en helt egen väld inom serier där dessutom väldigt mycket inte finns att få tag på idag.

Det klart att en hel del är väldigt alldagliga beroende på vilken läskrets de var för, vi ska komma ihåg att de flesta på den tiden just läste stripserie5rna som då dessutom hade gott om utrymme, och det fanns oftast nåt för alla människor.

En viktig sak med iaf dagstripar är ju pacingen, den ska ju passa typen av stripserie är det action och eller äventyr, är det krig eller är det underliga familjer eller nåt annat.
De var ju tvungna att hålla sin plats, det fanns pengar i det här då de ju fick betalt efter hur många tidningar syndikatet lyckats sälja din strip till.

De hade det ekonomiskt lättare än de som började senare i serietidningsbranchen men de var också tvungna att vara intressanta hela tiden dels och dels inte gå ifrån sitt koncept för mycket vilket iofs förekommer ibland iofs över tid.

Ingen modern seriestrip kan på nåt vis komma in på det dessa var, nus är det minimalt utrymme, små rutor och slå till med en poäng på 4 rutor om och om igen.

Dock kom ju seretidningarna att påverka även stripserierna till slut som när det beordnades fram en tidningsbilaga att skicka med där en strip gjordes i helsidor The Spirit så till slut såg ju tidningsutgivarna att seritidningsformat inte var helt dumt heller, men snart skulle TV komma i USA..............

[Wakuran]

Det blir ju lätt litet stelt och gammaldags med fyrstrippsformatet, när man inte får konstruera en sida/ uppslag som en helhet.

[Isegrim]

Det blir ju lätt litet stelt och gammaldags med fyrstrippsformatet, när man inte får konstruera en sida/ uppslag som en helhet.

Det är också det som gör den metod Lars använder så bra. Den har till viss del strippformatets begränsningar, men man är friare då man jobbar med en helsida i taget.

[Allan Kämpe]

Jo fast nackdelen verkar då bli att man blir låst vid vissa exakta storlekar på bildrutorna.

När jag studerat T.ex. Milton Caniffs söndagssidor ser jag denna återkommande storlek på bildrutorna på fixa platser. Sedan verkar det som söndagssidans original med tre rader av rutor var lika stor som två dagstrippsoriginal. Det innebär att det blev mer trångt i rutorna på söndagssidan och mindre utrymme för detaljer. Därav var det mindre text och mer bildspråk i Caniffs söndagssidor jämfört med dagstrippen.

[Allan Kämpe]

Det går inte ens att skriva ner hur många läsvärda amerikanska stripserier som är värda att läsas, det är som en helt egen väld inom serier där dessutom väldigt mycket inte finns att få tag på idag.

Det klart att en hel del är väldigt alldagliga beroende på vilken läskrets de var för, vi ska komma ihåg att de flesta på den tiden just läste stripserie5rna som då dessutom hade gott om utrymme, och det fanns oftast nåt för alla människor.

En viktig sak med iaf dagstripar är ju pacingen, den ska ju passa typen av stripserie är det action och eller äventyr, är det krig eller är det underliga familjer eller nåt annat.
De var ju tvungna att hålla sin plats, det fanns pengar i det här då de ju fick betalt efter hur många tidningar syndikatet lyckats sälja din strip till.

De hade det ekonomiskt lättare än de som började senare i serietidningsbranchen men de var också tvungna att vara intressanta hela tiden dels och dels inte gå ifrån sitt koncept för mycket vilket iofs förekommer ibland iofs över tid.

Ingen modern seriestrip kan på nåt vis komma in på det dessa var, nus är det minimalt utrymme, små rutor och slå till med en poäng på 4 rutor om och om igen.

Dock kom ju seretidningarna att påverka även stripserierna till slut som när det beordnades fram en tidningsbilaga att skicka med där en strip gjordes i helsidor The Spirit så till slut såg ju tidningsutgivarna att seritidningsformat inte var helt dumt heller, men snart skulle TV komma i USA..............

Jo, jag har också upptäckt denna serieskatt som finns att utforska bland de amerikanska dagstrippserierna. Hittills har jag bara hunnit med en del av Milton Caniffs Terry and the pirates och Steve Canyon, Alex Raymonds Flash Gordon samt Russ Mannings dagspressversion av Tarzan. Men jag har fått mersmak och kommer att samla och läsa mer dagspresserier var så säker!

[Agentum]

Vårt kan var att kolla upp Roy Crane som anses som upphovsmannen för äventyrsstrippen.

Idag finns främst Captain Easy söndagsidor att köpa, men digitalt kan man få tag i dagstripen med som blir mer äventyr runt säg 1935-36.

Riktigt bra även om han kanske inte når de du nämner teckningsmässigt så visste han vad som behövdes och vad som inte behövdes.

[Allan Kämpe]

Jag är lite nyfiken på Roy Cranes serie Buz Sawyer. Speciellt den inledande episoden med flygstrider i Stilla havet...

[Agentum]

Personligen tycker jag att det blir tristare att läsa och mer typiskt patriotism som fanns under ww2, så jag föredarar det äldre materialet när allt var möjligt.

Men visst Buzz Sawyer finns billigt att köpa idag i samlingar så köp den första och läs.

Imo tappade många stripserier en del genom att ala plötsligt skulle engagera sig millitärt för USA och det var väl bra för försäljningen med, mne jag tröttnar idag tyvärr, jag föredrra orelaterat eller tidigare material helt.

[larsa66]

Det blir ju lätt litet stelt och gammaldags med fyrstrippsformatet, när man inte får konstruera en sida/ uppslag som en helhet.

Det är också det som gör den metod Lars använder så bra. Den har till viss del strippformatets begränsningar, men man är friare då man jobbar med en helsida i taget.

Ja man är väl begränsad hur man än tecknar och vilket format det än blir. Man har alltid ramarna man måste hålla sig inom. Även med helsidor och uppslag.
Sen får man väl försöka göra det bästa man kan av det man har.

När jag började teckna Gustapärsa åt tidningen var det det utrymmet jag fick. En halvsida. det var inget jag valde själv.
Samtidigt kan man ju inte krångla till det för dom och säga att jag vill ha en stående sida eller ett uppslag, hur dom sen gör med spalter på sidan eller annat är deras sak.

Fast i ett dubbelnummer körde dom faktiskt en helsida. Det kändes ganska overkligt.

Det var när jag sedan skulle samla allt i ett album som problemen kom. Jag ville ju göra ett vanligt med stående layout men det blev väldigt krångligt att klippa och flytta rutor. Då fick jag rita om vissa och göra om vissa textplattor och bubblor. Allt detta samtidigt som tidningen ville att jag skulle köra igång med en ny serie.

Då tänkte jag att jag inte vill hamna i samma situation igen. Då snodde jag en modell som en Fantomentecknare infört. Ett exempel finns i Yxa & Klingas egen tråd här:

http://serieforum.se/phpbb3/viewtopic.php?f=61&t=9821



Detta är ett annat exempel utan teckningar. Då blir ju fält 2 så stort att du kan dela upp det i flera rutor...men man måste givetvis tänka sig för så att läsordningen på dom rutorna blir rätt.




Det vore kul att skapa en serie i en bok direkt eller bara med sammanhängande sidor och den frihet det innebär med uppslag och bildlösningar. Men jag ska inte klaga, jag får ju betalt och även om trycket inte är det bästa ibland, och man vet att tidningen används som omslag runt en köttbit eller fisk dagen efter, så är det ändå skoj.

Sen undrar man ibland hur böckerna skulle se ut om vissa serieskapare skulle få skapa helt fritt? Skulle det bli sidor som man fäller ut allteftersom man bläddrar. Eller såna där popup sidor så allt blir tredimensionellt helt plötsligt.

[Allan Kämpe]

Jag läste just nyss på seriewikin att Roy Crane slutade teckna söndagsserien av Captain Easy 1937 för att seriesyndikaten införde en ny policy som innebar att söndagsidornas rutor skulle utformas så att de kunde om arrangeras till andra format. Det verkar som om han slutade i protest mot ett klåfingrigt ingrepp som innebar begränsningar för serieskaparnas frihet!

[Allan Kämpe]

Det blir ju lätt litet stelt och gammaldags med fyrstrippsformatet, när man inte får konstruera en sida/ uppslag som en helhet.

Det är också det som gör den metod Lars använder så bra. Den har till viss del strippformatets begränsningar, men man är friare då man jobbar med en helsida i taget.

Ja man är väl begränsad hur man än tecknar och vilket format det än blir. Man har alltid ramarna man måste hålla sig inom. Även med helsidor och uppslag.
Sen får man väl försöka göra det bästa man kan av det man har.

När jag började teckna Gustapärsa åt tidningen var det det utrymmet jag fick. En halvsida. det var inget jag valde själv.
Samtidigt kan man ju inte krångla till det för dom och säga att jag vill ha en stående sida eller ett uppslag, hur dom sen gör med spalter på sidan eller annat är deras sak.

Fast i ett dubbelnummer körde dom faktiskt en helsida. Det kändes ganska overkligt.

Det var när jag sedan skulle samla allt i ett album som problemen kom. Jag ville ju göra ett vanligt med stående layout men det blev väldigt krångligt att klippa och flytta rutor. Då fick jag rita om vissa och göra om vissa textplattor och bubblor. Allt detta samtidigt som tidningen ville att jag skulle köra igång med en ny serie.

Då tänkte jag att jag inte vill hamna i samma situation igen. Då snodde jag en modell som en Fantomentecknare infört. Ett exempel finns i Yxa & Klingas egen tråd här:

http://serieforum.se/phpbb3/viewtopic.php?f=61&t=9821



Detta är ett annat exempel utan teckningar. Då blir ju fält 2 så stort att du kan dela upp det i flera rutor...men man måste givetvis tänka sig för så att läsordningen på dom rutorna blir rätt.




Det vore kul att skapa en serie i en bok direkt eller bara med sammanhängande sidor och den frihet det innebär med uppslag och bildlösningar. Men jag ska inte klaga, jag får ju betalt och även öm trycket inte är det bästa ibland, och man vet att tidningen används som omslag runt en köttbit eller fisk dagen efter, så är det ändå skoj.

Sen undrar man ibland hur böckerna skulle se ut om vissa serieskapare skulle få skapa helt fritt? Skulle det bli sidor som man fäller ut allteftersom man bläddrar. Eller såna där popup sidor så allt blir tredimensionellt helt plötsligt.

Milton Caniff hade loggan inuti första serierutan i sina söndagsserier. Det var tre rader i det liggande formatet där den mellersta raden hade fyra lika små kvadratiska rutor, Den första raden hade en stor inledningsruta som motsvarade tre små rutor plus en liten standardruta. Den tredje raden hade först två små standard rutor plus en dubbelt så stor ruta. Det här gjorde det möjligt att publicera serien som en stående helsida med fyra rader och tre smårutors bredd.
Hänger ni med i svängarna?