Pengar och skapande

[larsa66]

Då jag nu sitter med i redaktionen för Seriemix kände jag mig lite ledsen över att en uppmaning i en facebook-grupp, till att skicka in serier, mest kom att handla om huruvida bokförlag utnyttjar serieskapare genom att trycka deras serier utan att betala skälig ersättning.

Idag har jag funderat en del på det här. Jag tycker det är en viktig diskussion som man bör diskutera, men på rätt sätt.

Är det inte så att alla skapare, inom vilket media man än befinner sig löper en risk att inte få någon ekonomisk ersättning för sina verk?

Speciellt i början då man bara jobbar för en idé, något man tror ska bli bra, något man tycker är roligt men inte har en aning om det går att sälja som en kommersiell produkt. Även om drivkrafterna kan vara att man tror att den går att sälja vet man ju inte. Poeter, författare, musiker torde alla känna av det.

Står man som jag, på fabriksgolvet, vet jag ju att det jag tillverkar för det mesta redan är sålt. förhoppningsvis med förtjänst så att även jag får en del av den kakan.

Jag minns då jag i min ungdom läste Dan Anderssons dikter, hur förvånad jag blev då jag hörde att han endast fick 20 gratisexemplar av boken "Svarta ballader" efter att först blivit refuserad av flera bolag. Nu googlade jag upp det, och det var visst 25 exemplar. Men ändå sant... Svarta ballader! En av dom vackraste diktsamlingar som skrivits under 1900-talet, vars dikter blivit tonsatta och tolkade även i modern tid. Då handlade det om ett stort bokförlag som Bonniers.

Det finns säkert fler fall bland diktare och författare. Bland musiker har man ju hört hur många blivit lurade att skriva kontrakt som inneburit att de inte ens hade rätten till sin egen musik. Om detta vet jag inte så mycket men om man nu bestämmer sig för att det INTE var själva förläggaren/skivbolaget som var skurken som utnyttjade en sann skapare, kan man inte försöka förstå deras synvinkel?

Vem visste att Beatles skulle slå. Även de blev också refuserade först. (Om man säger så i musiksammanhang?) Av Decca, som efter det skrev kontrakt med alla brittiska band som bara lät lite som the fabolous four dom missat. (Bla Rolling Stones).

Jag har kommit till slutsatsen att fritt skapande helt enkelt inte hör hemma i Marknadsekonomin. De som skapar och kommer med något nytt, annorlunda, ogreppbart kommer, med största sannolikhet, alltid att bli refuserade. Kanske något företag vågar chansa och satsa, men det kan ju lika gärna bli en flopp, och floppar kan man bara göra några stycken, sen kan det bli konkurs, och allt det man trodde på är borta. Även det som verkligen var kommersiellt möjligt. Redan i samma läge som man bestämmer sig för att bli serieskapare måste man kanske bestämma sig för vilken typ av skapare man vill bli.

När jag gjorde Gustapärsa hade jag nog mest tur. Det var en historia som jag kunde tolka i ett medium jag kände mig behärska. Det fanns en tidning som bevakade de lokala nyheterna och även skrev historiska reportage om bygden. I en bygd där jordbruket både hade en förhållandevis stor verksamhet och historia fanns en grogrund för en folkhjälte som Gustapärsa. Jag lyckades få redaktören att tro på den.

Att Gustapärsa dessutom var min Farmors morfar bidrog till mer energi i skapandeskedet. Efter att dom första sidorna publicerats fick jag en känsla av att jag hade rätt. Jag mötte folk på affären och andra offentliga platser och blev tilltalad spontant av folk som knappt kände mig. Tidningen Västerbottens mellanbygd gick mot strömmen, och ökade upplagan, månad för månad. Jag vet att det inte var min series förtjänst men det kändes ändå som att jag var med i ett vinnande lag. Jag blev inte rik heller men fick drygt 700 kr/sida. Som efter 6 månader sänktes till 500 kr. Den ekonomiska ersättningen var jag ändå nöjd med. Jag lade pengarna åt sidan för att kunna trycka ett album som t.o.m. efterfrågades.

Hade jag tänkt i rent kommersiella banor, borde jag ha hittat en väg att låta Gustapärsa leva vidare som serie...men det kunde jag inte. Det kändes fel både mot honom och mig själv. Jag hade ju andra idéer som jag också ville få ner på papper innan det är dags att vandra vidare.

Det jag inte visste var att redaktören hade bemötts med skepsis när hon tagit serien under sina vingar. Men hon löpte linan ut, det är jag henne evigt tacksam för.

Jag vet att det inte finns mycket pengar att tjäna på serier, eller i seriebranschen, i Sverige. Det finns helt enkelt för få läsare och köpare.

Därför tycker jag att alla som lägger ner arbete på att skapa plattformar för serier är värda en hyllning. Andreas Eriksson, Per Myrhill, Ola Forsblad och många fler...

För det finns fantastiska skapare. Jag har sett dem på Seriemässan i Stockholm i tidningar, på bloggar. Till er vill jag säga: Utnyttja dom chanser ni får om ni känner att det är värt det, men var realist. Att skapa en serie tar mycket energi, och att bli publicerad är ju bara första steget. Att nå ut till läsarna och få dem att vilja läsa mer är det enda som kan ge ekonomisk bärighet. Och det är svårt, omöjligt för de flesta. Det kan ju även bli som i Dan Anderssons fall. Att man blir erkänd först efter sin död. Det kan vara värt att pröva, men låt inte drömmen ta död på dig. Lär dig leva med den och låt den förgylla livet. Det var det jag försökte. Även nu. För jag är fortfarande kvar på fabriksgolvet trots 2 års produktion av drygt 100 seriesidor. Men mina arbetskompisar anmärker på att jag ibland försvinner till en annan värld. Ja, då vet ni som orkat läsa ända hit, vart jag befinner mig.

Nu blev det nästan en hel bloggtext av detta, det var inte avsikten. Jag hoppas att det väcker en diskussion. Även om inte pengar är det viktigaste för mig är det estra stimulerande att få en slant. Jag gör dock skillnad på mina arbetsgivare. När jag gjorde serien för en liten lokal tidning med en upplaga på 3000 ex tycker jag 700kr/sida är ok. Även att skicka en serie som jag tyckte om att göra gratis, till ett förlag som också gör allt på ideell basis. Men jag känner inget sug att göra en serie till Egmonts Svenska serier för 700 kr sidan. Hur tänker ni?

[Agentum]

Absolut har utgivare utnytjat folk hejdlöst, men det har gått för att det kan vara vägen in till att jobba med serier.

Folk har tecknat massor utan att få nåt för det kanske inte ens sitt namn utskrivet.

[Stranger]

Problemet är att fram tills för ett par år sen så hade utgivarna all makt för det var dom som tog alla risker och hade allt kapital. Gillade du inte deras villkor så var det bara att fortsätta sitta hema och rita åt ingen alls. Nu har deras lille feodalvälde börjat rasa samman och allt fler tecknare livnär sig genom att driva egna webbserier och liknande, men detta har skapat ett helt annat problem, nämligen att alla inte passar som frilansare. Inte en chans i helvetet att jag skulle orka vara webmaster, merchandiser, support OCH tecknare samtidigt.

[larsa66]

... allt fler tecknare livnär sig genom att driva egna webbserier och liknande, men detta har skapat ett helt annat problem, nämligen att alla inte passar som frilansare. Inte en chans i helvetet att jag skulle orka vara webmaster, merchandiser, support OCH tecknare samtidigt.

En sammanfattning skulle kunna vara, Med större frihet kommer mer arbete

Hur menar du att man kan livnära sig på att driva webserier? Det är väl i bästa fall kostnadsfritt?
Eller finns det dom som tjänar pengar på det så att de kan leva på det?
Jag antar att man måste locka annonsörer att gå in och sponsra för att få ut pengar. Känner mig tveksam till att folk skulle betala för att läsa serier på internet.

[rkaj]

Hur menar du att man kan livnära sig på att driva webserier? Det är väl i bästa fall kostnadsfritt?

Det finns en del som tjänar pengar på sina webbserier genom att ha reklam brevid serien, men jag tror inte det ger särskild mycket. Jag tror mer på att få betalt av läsare, genom tjänster som flattr eller patreon. På den sistnämnda tjänar Mark Stanley (som gör webbserien Freefall) 800 USD i månaden, som ett exempel. Knappast tillräckligt för att sluta med "dagjobbet", men ändå relevanta pengar. Någon annan drar in mer än $8000. Jag har inte riktigt kollat upp hur det funkar med skatter och sitens provision, men det borde ju bli riktiga pengar ut i alla fall.

Men både flattr och patreon förutsätter att man gör saker "gratis" och själv lägger ut på nätet (även om patreon har kickstarterliknande "om jag drar in x så lovar jag att skapa y").

[BoJustBo]

Jag gör dock skillnad på mina arbetsgivare. När jag gjorde serien för en liten lokal tidning med en upplaga på 3000 ex tycker jag 700kr/sida är ok. Även att skicka en serie som jag tyckte om att göra gratis, till ett förlag som också gör allt på ideell basis. Men jag känner inget sug att göra en serie till Egmonts Svenska serier för 700 kr sidan. Hur tänker ni?

Amen brother!
Jag skickar hällre in en serie till seriemix som innebär både noll betalning och sjansen att serien inte äns publiceras. Om det ska jobbas på rullband (vilket jag nog inte äns är bra eller snabb nog för än) så ska det va normal lön som gäller.
Detta är ju såklart ett synesätt jag inte skulle kunna ha länge ifall jag inte hade ett halvtidsjobb som betalade räkningar och mat redan.

[Wakuran]

Få dräglig lön för arbete i en marknadsekonomi känns som en gammal hippieidé... Vi lever ju inte i 1968 längre...

Jag gör dock skillnad på mina arbetsgivare. När jag gjorde serien för en liten lokal tidning med en upplaga på 3000 ex tycker jag 700kr/sida är ok. Även att skicka en serie som jag tyckte om att göra gratis, till ett förlag som också gör allt på ideell basis. Men jag känner inget sug att göra en serie till Egmonts Svenska serier för 700 kr sidan. Hur tänker ni?

Amen brother!
Jag skickar hällre in en serie till seriemix som innebär både noll betalning och sjansen att serien inte äns publiceras. Om det ska jobbas på rullband (vilket jag nog inte äns är bra eller snabb nog för än) så ska det va normal lön som gäller.
Detta är ju såklart ett synesätt jag inte skulle kunna ha länge ifall jag inte hade ett halvtidsjobb som betalade räkningar och mat redan.

Fast nu är väl Svenska Serier inte riktigt ett rullband, utan en tidning med alternerande serieskapare, som anses ges chansen till en större publik. Idén är väl delvis att några ska tas upp av Egmont för dess reguljära serier, men då kommer ju deras betalning höjas...

[BoJustBo]

Fast nu är väl Svenska Serier inte riktigt ett rullband, utan en tidning med alternerande serieskapare, som anses ges chansen till en större publik. Idén är väl delvis att några ska tas upp av Egmont för dess reguljära serier, men då kommer ju deras betalning höjas...

Nä jag menade arbete med andras karaktärer vilket ju blir största delen av serie tecknandet som tjänar pengar i sverige. Svenska Serier tidningen är ju ett något nåblare projekt.

[Stranger]

... allt fler tecknare livnär sig genom att driva egna webbserier och liknande, men detta har skapat ett helt annat problem, nämligen att alla inte passar som frilansare. Inte en chans i helvetet att jag skulle orka vara webmaster, merchandiser, support OCH tecknare samtidigt.

En sammanfattning skulle kunna vara, Med större frihet kommer mer arbete

Hur menar du att man kan livnära sig på att driva webserier? Det är väl i bästa fall kostnadsfritt?
Eller finns det dom som tjänar pengar på det så att de kan leva på det?
Jag antar att man måste locka annonsörer att gå in och sponsra för att få ut pengar. Känner mig tveksam till att folk skulle betala för att läsa serier på internet.

Nä, nästan inga webbserier har försökt med paywalls, det går inte utan en redan existerande fanbase. Pengar i webbserier kommer främst från adspace och merchandise, och en del populära serier har även haft succee med olika typer av deluxe-medlemskap, där fans betalar för extra fringisar som man inte får bara av att läsa serien. Internet har den fördelen att den potentiella marknaden är MYCKET större, men som sagt, man måste hitta sin publik först, och det är mycket mer jobb. Peter Bagge gjorde en serie om hur svårt det är att ställa om sig till webserietecknare om man har varit traditionell tecknare så länge, men ingen bransch är skyddad mot förändring.

[larsa66]

Få dräglig lön för arbete i en marknadsekonomi känns som en gammal hippieidé... Vi lever ju inte i 1968 längre...

Jag gör dock skillnad på mina arbetsgivare. När jag gjorde serien för en liten lokal tidning med en upplaga på 3000 ex tycker jag 700kr/sida är ok. Även att skicka en serie som jag tyckte om att göra gratis, till ett förlag som också gör allt på ideell basis. Men jag känner inget sug att göra en serie till Egmonts Svenska serier för 700 kr sidan. Hur tänker ni?

Amen brother!
Jag skickar hällre in en serie till seriemix som innebär både noll betalning och sjansen att serien inte äns publiceras. Om det ska jobbas på rullband (vilket jag nog inte äns är bra eller snabb nog för än) så ska det va normal lön som gäller.
Detta är ju såklart ett synesätt jag inte skulle kunna ha länge ifall jag inte hade ett halvtidsjobb som betalade räkningar och mat redan.

Fast nu är väl Svenska Serier inte riktigt ett rullband, utan en tidning med alternerande serieskapare, som anses ges chansen till en större publik. Idén är väl delvis att några ska tas upp av Egmont för dess reguljära serier, men då kommer ju deras betalning höjas...

Nu var det inte tänkt som en uppmaning till skapare att bojkotta Egmonts även om det lät så. Jag tycker absolut att man ska se Svenska serier som ett steg på vägen att bli serieskapare. Ett steg från den helt obetalda, men fria, fanzinvärlden. Det där skrev jag bara för att jag helt enkelt inte känner något sug, personligen. Det är lite konstigt för mig då Svenska Serier 1979 var det som fick mig att verkligen öppna ögonen för serier. Jag kommer aldrig att glömma min fascination för fantasin och skaparglädjen som fanns i dom sidorna. Det var det som fick mig att börja teckna på allvar. Och tänka på hur just jag skulle skapa och berätta.

Men jag antar att serien Gustapärsa fyllde upp all den längtan jag hade att bli en accepterad och "avlönad" serietecknare. Det borde ha tagit slut med den också...men det verkar inte göra det heller. Just nu känns seriemix som ett hedersamt projekt. Att det inte blir några pengar av det förhöjer bara tjusningen.

[Wakuran]

För jag är fortfarande kvar på fabriksgolvet trots 2 års produktion av drygt 100 seriesidor. Men mina arbetskompisar anmärker på att jag ibland försvinner till en annan värld. Ja, då vet ni som orkat läsa ända hit, vart jag befinner mig.

Jag läste just en artikel om industriolyckor i dagens arbete. Håll ditt fokus. Vi behöver dina händer!

[larsa66]

För jag är fortfarande kvar på fabriksgolvet trots 2 års produktion av drygt 100 seriesidor. Men mina arbetskompisar anmärker på att jag ibland försvinner till en annan värld. Ja, då vet ni som orkat läsa ända hit, vart jag befinner mig.

Jag läste just en artikel om industriolyckor i dagens arbete. Håll ditt fokus. Vi behöver dina händer!

haha...tack jag ska försöka skärpa mig.

[larsa66]

Hur menar du att man kan livnära sig på att driva webserier? Det är väl i bästa fall kostnadsfritt?

Det finns en del som tjänar pengar på sina webbserier genom att ha reklam brevid serien, men jag tror inte det ger särskild mycket. Jag tror mer på att få betalt av läsare, genom tjänster som flattr eller patreon. På den sistnämnda tjänar Mark Stanley (som gör webbserien Freefall) 800 USD i månaden, som ett exempel. Knappast tillräckligt för att sluta med "dagjobbet", men ändå relevanta pengar. Någon annan drar in mer än $8000. Jag har inte riktigt kollat upp hur det funkar med skatter och sitens provision, men det borde ju bli riktiga pengar ut i alla fall.

Men både flattr och patreon förutsätter att man gör saker "gratis" och själv lägger ut på nätet (även om patreon har kickstarterliknande "om jag drar in x så lovar jag att skapa y").

Detta visste jag inte. Inte för att det förändrar mitt skapande för tillfället men det är ju bra att det finns möjligheter i framtidens medier för de som vill.

[tfels]

Mikael Sol berättade för mig (vi snackade på AltCom) att det finns en svensk serietecknare (minns ej vem) som tjänar ca 30.000/månad på sina webserier och lite annat. Kan ju minnas lite fel, men jag häpnade i alla fall över förtjänsten.

[Stranger]

Mikael Sol berättade för mig (vi snackade på AltCom) att det finns en svensk serietecknare (minns ej vem) som tjänar ca 30.000/månad på sina webserier och lite annat. Kan ju minnas lite fel, men jag häpnade i alla fall över förtjänsten.

Det beror på hur stor publik man drar in. Pewdiepie är visserligen inte en serietecknare, men han drar in sexsiffrigt på sina videor, och allt han gör är att skrika på tv-spel. Internet har helt gjort om underhållningsbranschen.

[smorkin]

Jag tycker det är lite knepigt med att be om serier för publicering utan att betala någonting i de fall där slutprodukten säljs för pengar. Det är svårt att undvika misstankar om att den som publicerar själv kommer tjäna pengar på det utan att dela med sig någonting. Visst kan man redovisa att precis varje krona man får in i försäljning går till till exempel tryckkostnad, men så fort den som gör jobbet tar det minsta betalt (typ några kronor för jobbet att redigera, fixa trycket, hålla i försäljningen) blir det konstigt IMHO. Serieskaparen har jobbat, redaktören har jobbat, men bara redaktören får ersättning för sin insats :-/

Sen har jag också en del kompisar som jobbar inom kulturområdet som skribenter, illustratörer mm, som är hjärtligt trötta på att alla alltid vill att de ska jobba gratis "för exponeringens skull", så jag misstänker att den tröttheten gör dem misstänksamma även mot mer äkta ideella produkter :-/

[larsa66]

Jag tycker det är lite knepigt med att be om serier för publicering utan att betala någonting i de fall där slutprodukten säljs för pengar. Det är svårt att undvika misstankar om att den som publicerar själv kommer tjäna pengar på det utan att dela med sig någonting. Visst kan man redovisa att precis varje krona man får in i försäljning går till till exempel tryckkostnad, men så fort den som gör jobbet tar det minsta betalt (typ några kronor för jobbet att redigera, fixa trycket, hålla i försäljningen) blir det konstigt IMHO. Serieskaparen har jobbat, redaktören har jobbat, men bara redaktören får ersättning för sin insats :-/

Sen har jag också en del kompisar som jobbar inom kulturområdet som skribenter, illustratörer mm, som är hjärtligt trötta på att alla alltid vill att de ska jobba gratis "för exponeringens skull", så jag misstänker att den tröttheten gör dem misstänksamma även mot mer äkta ideella produkter :-/

Jag misstänker att det var ett förlag som låg bakom idén som fick många att gå i taket på facebook.

Det var detta som var grunden till seriemix: http://serieforum.se/phpbb3/viewtopic.php?f=25&t=10262 Tog ett tag innan jag hittade tråden.

Det är så ett hobbyprojekt växer fram. Ett antal personer som endast har skapande och serier som gemensam nämnare och inte tycker att det finns just det dom själva vill se på marknaden.

Man kanske inte borde gå ut så hårt och fråga efter serier. kanske bara nöja sig med det vi på serieforum kan göra. Men jag tycker det var rätt att gå ut med en öppen förfrågan så alla som kan tänkas vilja vara med åtminstone får höra det.

Fördelen med serieforum är ju också att allt som sagts finns dokumenterat.

När vi kommer in på det ekonomiska går det väl att fråga öppet:

Kommer du att ta ut nån lön/ersättning för ditt arbete med seriemix, Andreas?

[AndreasEriksson]

Man kanske inte borde gå ut så hårt och fråga efter serier. kanske bara nöja sig med det vi på serieforum kan göra. Men jag tycker det var rätt att gå ut med en öppen förfrågan så alla som kan tänkas vilja vara med åtminstone får höra det.

Nu gjorde vi ju inte mer än att lägga upp en tråd på Serieforum, som sedan snappades upp och spreds och diskuterades på annat håll. Vilket iofs är lite kul, det visar att man tydligen håller koll på Serieforum...

Kommer du att ta ut nån lön/ersättning för ditt arbete med seriemix, Andreas?

Nepp, jag tar inte ut någon ekonomisk ersättning för tiden jag lägger ner på Seriemix. Jag kommer förmodligen stå för en del av tryckkostnaden (hur stor del går inte att säga ännu) och för det tänkte jag ta en annonssida i tidningen för mina egna projekt. Men tiden jag lägger ner är ideella "hobbytimmar"

Serieskaparen har jobbat, redaktören har jobbat, men bara redaktören får ersättning för sin insats :-/

När det gäller saker jag gett ut själv via Ades Media så är det precis tvärtom. Redaktörstimmarna är ideella, medan övriga medverkande får den ersättning de själva begär för att göra jobbet (vilket i vissa fall kan vara noll kronor, men endast om det är de själva som kommer med det förslaget)

Jag tror att det är fler av oss småförlag/hobbyutgivare som kan säga samma sak, och det kan störa mig lite när det inte finns förståelse/kunskap om den biten. Som att ett förlag automatiskt har pengar/drivs för att tjäna pengar, eller att det är det man har som sitt huvudsakliga jobb. Att kalla det "förlag" är bara formalia för att verksamheten ska vara lättare att hantera rent praktiskt, men att jag är med och hjälper till med Seriemix är inte precis samma sak som om det vore Egmont

[lennon]

Så här ser jag på det (Albumförlaget); ger jag ut något svenskt så betalar jag lika bra/dåligt som det skulle ha kostat mig att ge ut ett franskt/belgiskt album och betalningen baseras på antal tryckta ex. Trycker jag 500 st så blir inte ersättningen alls stor, trycker jag 5000 st så blir det en skaplig hacka.
Albumförlaget tar hela den ekonomiska risken med tryckning mm. Säljer sedan albumet endast typ 300 ex (jo, vissa säljer inte mer) så går jag fetback. Det finns för varje album en brytpunkt där det helt plötsligt kommer in plus-pengar, och det kanske händer efter 4 år och 900 sålda ex, eller också händer det inte alls - den eventuella vinsten tar jag utan att skämmas. Då har jag som sagt tagit hela ekonomiska risken och lagerhållit i kanske 4 år. Dessutom spenderat många helger på mässor och annat. Betalningen per timme jobb för ett plus-album kanske är 2 kronor.

[larsa66]

Egentligen liknar detta projekt när jag startade ett coverband för 15 år sedan.

Vi hade inga pengar och inga grejer att spela med. Vi var ett gäng medelålders grabbar som ville återuppliva minnen då vi spelade som unga.

Vi tog lån och köpte grejer för drygt 20.000. Sen startade vi en studiecirkel och började träna in låtar som vi gillade men även sånt som vi inte direkt gillade men som vi visste skulle frågas efter. typ cottonfields och sweet home alabama. Vi gjorde dom lite roligare genom att göra egna arrangemang.

Jag minns hur vaktmästaren på folkets hus (där vi repade) skrattade högt när han hörde att vi tagit lån till grejerna och inte ens hade en inbokad spelning.

Samma Folkets Hus frågade om vi kunde spela där en lördag-kväll några veckor senare. Vi fick fler spelningar...Vi kunde börja betala av lånet utan att vår egen ekonomi drabbades. Vi kunde köpa en Dodgebuss. Den kom tyvärr senare att bli vår största belastning, Men det är en annan historia.

Det längsta vi kom till att betala ut ersättningar var till bensin pengar. Han som bodde längst bort hade 9 mil till replokalen, enkel väg.
Efter 5 år och över hundra spelningar tröttnade vi på turnerandet och slutade spela offentligt.

Vi spelar och träffs fortfarande. Vi har vår anläggning kvar och så länge vi driver verksamheten som en studiecirkel håller studiefrämjandet oss med lokal.

Nu spelar vi BARA sånt vi själva vill. Och det känns rätt skönt.