Så var jag hemkommen från dagens Don Rosa-signering på SF-bokhandeln i Stockholm.
Signeringen skulle pågå kl. 14-19, men på grund av det stora intresset så släppte de köbiljetter när butiken öppnade kl. 10, så att man slapp köa i flera timmar, utan kunde ha ett hum om när det var dags att gå dit.
Det var dock kö till köbiljetterna, men inte så blodig. (Jag gissar att duggregnet gjorde sitt till.) Jag var där kl. 09.30, och då var det ett 40-tal personer före mig, bl.a. ett gäng studenter och tillika ankister från Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. De hade tagit tåget kl. 05 i morse.
Kl. 10 så hade kön dock växt till minst det dubbla.
När jag hade fått min biljett, så går jag in i butiken och tittar runt, det var ju första gången jag var där.
Jag frågar en anställd om villkoren för signeringen, de hade ju gått ut långt i förväg om att man fick ta med sig max en sak hemifrån för signering. Han säger då att man får en signering per person, och sedan får man välja om det ska vara det man har tagit med sig, eller något man köper där.
Lite snopen fortsätter jag min rundvandring, men efter en stund hör jag två andra kunder prata, och de har fått informationen att man får även signering på de böcker man köper på plats. Det visade sig som tur var, vara det som stämde.
Under tiden fram till kl. 14 då signeringen skulle börja, så ser jag både på Facebook och strax före inne i butiken, att informationen om kölappssystemet verkar ha varit en smula bristfällig. Kölapparna går åt som smör i solsken, och någon gång mellan kl. 12 och 13 så är det "lapp på luckan". Då var det flera som inte kände till att man behövde en kölapp, utan trodde att det bara var att kika in under eftermiddagen och få en autograf, vilket jag såg och hörde när jag stod inne i butiken och väntade.
Någon hade veckan innan fått information om att det bara var att dyka upp, och sedan inte sett att de skulle använda sig av köbiljetter istället.
En annan satt på en buss från Jönköping när hon läste informationen.
Men tydligen så jobbade Don Rosa på bra, för på eftermiddagen så låg de så bra till i tid att de släppte ytterligare köbiljetter.
Min egen kommentar till det hela är att kölappssystemet är suveränt så att man slipper stå flera timmar i kö, men att de skulle ha hittat ett bättre sätt att kommunicera det till alla som var intresserade.
Själva signeringen då? Jo, det visade sig att de hade med sig en veritabel uppsjö av konsttryck till försäljning. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att det var 30-40 stycken olika.
Tyvärr så var det avspärrat för de som inte stod i kö just då, så man kunde inte stå och välja en lång stund i förväg. Det var under de minuter från att man blev insläppt, till att man fick sitta framför Don Rosa, som man hade på sig att välja och betala sina köp.
Det blev fyra stycken konsttryck (två till mig och två till min bror), men det fanns även ett fåtal exemplar av en väldigt trevlig portfolio.
Den var limiterad till 1273 exemplar, och innehöll åtta stycken konsttryck, samtliga signerade.
Det blev en sådan också.
Det var kul att träffa mästaren, men jag gjorde nog inget vidare intryck är jag rädd.
Korkad fråga, i samband med ett släktträd hemifrån (som jag ville ha signerat) som han tyckte var fruktansvärt. "This is why I quit drawing!" utbrast han när han såg att de hade dolt ansiktet på knattarnas pappa med ett fågelbo. (De sålde även ett släktträd bland konsttrycken, och där syns pappan precis som alla andra i trädet.)
Men men, det var en riktig heldag, och jag är glad att jag åkte. Vem vet, kanske åker jag till San Diego Comicon någon gång, och får träffa honom igen.