Carl Barks - kungen av klaff-fel, total sågning, var beredd.

[Wakuran]

Varför skulle Barks ha "final say" på vilka färger som användes? Barks arbetade i ett kommersiellt sammanhang och hade inte alls samma möjligheter att välja färger för sina serier som Hergé hade. Jag har t.o.m. hört honom nämna i intervjuer att rutor han tecknat till serierna har försvunnit för alltid eftersom förlaget kastade bort dem då de behövde lägga in reklam för Buttericks-prylar på den sidan.

[Labrador Road 26]

Varför skulle Barks ha "final say" på vilka färger som användes? Barks arbetade i ett kommersiellt sammanhang och hade inte alls samma möjligheter att välja färger för sina serier som Hergé hade. Jag har t.o.m. hört honom nämna i intervjuer att rutor han tecknat till serierna har försvunnit för alltid eftersom förlaget kastade bort dem då de behövde lägga in reklam för Buttericks-prylar på den sidan.

Okej då, Barks hade ingen som helst kontroll över det färdiga resultatet, så alla eventuella fel är andras förtjänst. Kanske borde folk hylla alla hans assistenter istället om det nu var så att det egentligen var de som såg till att hans teckningar/berättelser blev något av.

Jag är benägen att tro att han faktiskt hade viss kontroll över det slutliga resultatet och köper inte riktigt att han bara var en studiokille som följde order och förutbestämda koncept.

[Linus van Pelt]

Varför skulle Barks ha "final say" på vilka färger som användes? Barks arbetade i ett kommersiellt sammanhang och hade inte alls samma möjligheter att välja färger för sina serier som Hergé hade. Jag har t.o.m. hört honom nämna i intervjuer att rutor han tecknat till serierna har försvunnit för alltid eftersom förlaget kastade bort dem då de behövde lägga in reklam för Buttericks-prylar på den sidan.

Okej då, Barks hade ingen som helst kontroll över det färdiga resultatet, så alla eventuella fel är andras förtjänst. Kanske borde folk hylla alla hans assistenter istället om det nu var så att det egentligen var de som såg till att hans teckningar/berättelser blev något av.

Jag är benägen att tro att han faktiskt hade viss kontroll över det slutliga resultatet och köper inte riktigt att han bara var en studiokille som följde order och förutbestämda koncept.

Som serieskapare jobbade väl Barks tämligen ensam, oftast i hemmet eller i en enkel studio. Jag har fattat det som att han hade rätt stor frihet i sin del av produktionskedjan - han skickade in egna manusförslag till förlaget, och sedan dessa godkänts tecknade han dem efter eget huvud. Men sedan han väl postat de färdiga seriesidorna hade förlaget bestämmanderätt över dem, skötte färgläggningen och kunde redigera om sidorna (eller, om det fanns tid, kräva omteckningar).

[HannaFriden]

Det jag menar med att jag inte tittat på berättandet innebär att att jag enbart kollade på huruvida saker och ting befann sig på "korrekt" ställe jämfört med vart de befunnit sig tidigare, för det spelar själva handlingen ingen som helst roll.

Gällande serier kontra film så skulle jag säga att serier är enskilda rutor utplockade ur en filmsekvens, precis som Will Eisner beskriver 4:10 in i detta klipp.
http://www.youtube.com/watch?v=GCUbdN1toJ8
Till och med ljudeffekterna i serier är ett derivat av ljudeffekterna i film.

Serier fanns, för det första, innan filmen kom till. Har serier utvecklats hand i hand med film? Givetvis! Betyder det att alla regler är detsamma för film och serier? Givetvis inte, då det ena är ett rörligt medium och det andra en serie stillastående bilder. Man kan inte dra samma regler. Det är två olika medium som går ut på att berätta en historia. Film, böcker och serier har alla utvecklats med varandra, men det betyder inte att det är samma sak och lika lite som man arbetar likadant med böcker som med film så arbetar men ej heller likadant med serier som med film, eller för den delen: Med serier som med böcker. Finns det likheter? Ja. Kan man därför dra likhetstecken i regelverket? Nopes.

Du menar, vilket säkerligen stämmer att ändrad väggfärg är motsvarande filmmusiken för att sätta en viss känsla. Då blir ju följdfrågan om Barks verkligen menar att stämningsläget ändras konstant fram och tillbaka i sekvensen med de små utomjordingarna. Självklart känner jag till att det är vanligt med speciella färgläggare, däremot känner jag inte till om Barks brukade färglägga själv eller om det gjordes av andra, men det spelar egentligen ingen roll för man får väl anta att det ändå är han som har "final say" på vilka färger som ska användas eller inte. Ok vi säger då att färgerna är kopplat till olika stämningar, i första rutan är gult kopplat till någon slags uppjagadhet alternativt förskräckelse men i sista rutan är gult synonymt med nöjdhet. I tredje rutan är blått lika med tvivel och i näst sista rutan är det istället nyfikenhet med ett visst inslag av girighet. Hmm, lite svårt att bestämma sig för hur det ska vara med känslorna eller kan det vara så att färgerna på bakgrunden inte alls är kopplade till olika känsloyttringar? Ska man använda ett grepp kan det ju vara bra att vara konsekvent där också, annars riskerar man bara att det blir förvirrande.

Samma färgskiftningar existerar i samtliga serier jag tog upp som är färglagda. Detta innebär att alla serietecknare vi bedömer som mästare är inkompetenta amatörer. Det låter ju rätt märkligt, måste jag säga. Och trist!

Vad gäller färgläggning. Serietecknare inom franchisekonceptet Kalle Anke har haft ytterst liten kontroll över sina produkter när de väl har lämnat sitt bord. Eller, ptja, de har haft ytterst lite kontroll över det överhuvudtaget. Don Rosa har exempelvis inte ens fått teckna serier för vissa länder då hans stil bedöms som för avvikande för det företag som innehåller deras franchise i det landet. Färgläggning har de absolut inte haft kontroll på. Tecknare för Disney har aldrig haft samma frihet som personer som utvecklat sina egna serier. Du har regler på hur allt ska se ut, vilken ton det är och tidningarna har sina egna färgläggare och norm är att olika länder som säljer och köper serier av varandra lägger ny färgläggning på serien i fråga så att den ska passa just deras utgivning. Intressant kuriosa i detta är bland annat Fabror Joakims rock som är röd i vissa länder men blå i andra (dock blå rätt ofta i Kalle Ankas pocket även om det aldrig förekommer i Kalle Anka & C;O!)

Gällande folksamlingen skulle jag säga att vinkeln mellan ruta 6 och 8 inte alls är så stor om man kollar på väggen och förutsätter att huset är rakt eller möjligtvis runt, ser lite ut som det i ruta 5. För att få den kraftiga vinkelförskjutning du menar måste huset vara konkavt. Om mannen i den blå hatten är densamme i båda rutorna vill säga, är det inte det så visst då är vi inte längre i närheten av de som syns i ruta 6. Finns saker som talar både för och emot att mannen i blå hatten är samme person i båda rutorna, emot är att det ser ut som han har skägg i ruta 6, för är att det skulle vara två där med identisk klädsel bör vara rätt liten, det är ju inte precis en uniform vi pratar om. En sak ser dock väldigt förbryllande i sista rutan. Det ser ut som knattarna befinner sig i ett hörn med tanke på vinkeln av fönstrena vilket antyder att stadshuset inte är runt utan mer som ett L vilket inte riktigt känns överensstämmande med den arkitektur man ser att det har i ruta 5 som lutar mer åt klassisk amerikansk capitoliumform. Nu har jag inte fler sidur ur just denna episod men där kanske framgår om huset är runt, fyrkantigt eller L-format. Är det inte L-format var tusan kommer fönsterväggen ifrån i så fall?

Jag undrar om det skulle vara overkill om jag byggde upp en 3D-modell nu. Förmodligen. Vi får helt enkelt gå med på att vi inte håller med varandra. Så kan det bli ibland, och det är väl för all del ingen katastrof.

Mitt svar om Barks som tecknare eller berättare var en replik angående att det inte spelar någon roll hur han tecknar för det är ändå som berättare han är hyllad. Jag brukar höra honom benämnas som tecknare, och även om det för hans del inbegriper att han skriver manus också har inget med det jag tog upp att göra.

Vänta. Nu förstår jag inte. Först säger du att han är hyllad som berättare. Sedan säger du att du hört honom omnämnas som en god tecknare. Sedan säger du att inget spelar roll. Jag har tappat bort dig litegrann, så jag tänker ställa lite frågor och de är inte menade som att lägga ord i din mun. De lyder: Den kritik du har på hans teckningar är alltså irrelevant från nuvarande synpunkt på hans roll?

Slutligen: för tjänsten som Admin krävs det egentligen ingen som helst kunskap om ämnet/ämnena som forumet handlar om utan helt andra saker. Det är en rent administrativ post som rör skötandet av forumet och ansvarighet. Precis som en chefredaktör/ansvarig utgivare inte egentligen behöver ha kunskap om allt som publiceras i en tidning. Det är alltså helt skilda saker.

Nej, inte om allt. Gunilla Herlitz sitter väl knappast och granskar varenda grej som Dagens Nyheter trycker varje dag. Men man har ju en övervägande koll på ÄMNET tidningen rör, speciellt om man ska skriva en text i det ämnet som innehåller sågningar. Oavsett om Gunilla Herlitz har koll på varje notis som skrivs i tidningen eller ej så kan jag försäkra dig om att hon har koll när hon skriver sina ledare eller kritiserar en medarbetares artikel eller bevakning av ett område. Annars skulle hon ju bli rätt så sågad. Ärligt talat så har det ju hänt en gång att det blev otroliga rabalder över frilansaren Linda Leo-- Nej, nu blir jag för mycket OT. Ursäkta mig, jag har tendenser att gå in alldeles för hårt på avvägar.

Men, till sak: Jag tror inte att det är så att du är okunnig inom serier, men jag misstänker att du inte är ett fan av Carl Barks och inte riktigt förstår, och nästan känner dig smått irriterad, av hans popularitet (vilket inte är en ovanlig reaktion hos människor om man inte för sitt liv kan förstå dennes popularitet!). Jag är ju inget fan av honom heller. Jag tycker oftast att teckningarna är platta och stela och fula: Men det är ju min subjektiva åsikt, och dessutom så handlar det också en hel del om tiden då de skapades.

Och jag känner att du granskar honom på ett annat vis och med andra krav än andra serietecknare. Låt oss titta på ett album av en serieskapare som jag fått intryck av att vi båda uppskattar mycket: Jamie Hernandez! Plockar jag upp Speedy Ortiz död (lösalbumen jag har är på svenska, är jag rädd) och granskar den på samma vis som Carl Barks lyder följande:

Sidnumrering - Rutnumrering.
5:6. Istället för bakgrund, en svartvitt diagonal.
7:2&3&4: Istället för bakgrund, vitt.
9:8: Ingen mark, karaktärerna flyter i luften!
11:4&5: Istället för bakgrund, horisontel svartvit linje: Tillsammans bredvid varandra skapar de ett rutmönster.
12:7: Karaktärerna flyter i luften, återigen!

Ja, och sådär fortsätter det. Sedan dyker det upp fel i klädesplagg, omgivning osv. Fönster öndrar form, murars höjd förändras En del regelrätta fel - Men jag tror inte att någon skulle kalla honom amatör för det och håna att han tycks om.

Att man byter ut bakgrund mot mönster eller färger eller vissa skuggningar är standard i serieskapande. Något som du kommer se när du läser dina andra serier med och tittar efter det, så som du nu granskat och tittat på Carl Barks. Man tittar på olika personers skapelser på olika sätt beroende på vilket åsikt man har om dem till att börja med och jag misstänker lite att det är vad detta egentligen handlar om för de sakerna som jag ser dig ta upp som får dig att kalla honom amatörmässig är en del av serier och hur berättandet i bilder ser ut.

Kalle Anka-serier överhuvudtaget är ju lite speciella i sig för de lägger mer tid på omgivningarna (i detaljgrad kan givetvis ifrågasättas) till skillnad vad som är norm i andra serier där man lägger mer fokus på karaktärernas ansiktsuttryck, känslouttryck osv medan Kalle Anka-serier i stort handlar om ett rätt så simpelt händelseförlopp. Speciellt tydligt blir ju detta om man jämför med serier som Locas av Jamie Hernandez där det egentligen inte händer så mycket jämförelsevis utan där historierna snarare kretsar kring karaktärernas personliga utveckling.

[Labrador Road 26]

Vänta. Nu förstår jag inte. Först säger du att han är hyllad som berättare. Sedan säger du att du hört honom omnämnas som en god tecknare. Sedan säger du att inget spelar roll. Jag har tappat bort dig litegrann, så jag tänker ställa lite frågor och de är inte menade som att lägga ord i din mun. De lyder: Den kritik du har på hans teckningar är alltså irrelevant från nuvarande synpunkt på hans roll?

Innan jag skrev den här tråden så har jag hört honom hyllas som den främste Kalle-tecknaren, vilket kanske inbegripigt honom som berättare också, det är nog olika från olika hyllningar. Jag har dock tolkat det som att det främst gällde honom som ren tecknare inte om honom som berättare. Om man nu ska skilja på det. Då jag enbart byggde min analys/sågning av hans verk utifrån hur de är tecknade inte vad de berättar så spelade det egentligen ingen som helst roll vad de enskilda berättelserna handlar om eller hur väl han lyckas förmedla dessa. Det var inte det detta handlade om utan enbart det som jag uppfattar som slarv gällande placering av saker i förhållande till var de befann sig i ett tidigare skede, eller hur de såg ut. Exempelvis Rorschachs mask i Watchmen ändrar ju mönster konstant, vilket den ska i den serien, det har inget som helst med handlingen i serien att göra, utan är rent visuellt. Hade mönstret på Spindelmannens dräkt ändrats lika mycket från ruta till ruta hade det varit lika fel som de jag tagit upp här.

Som jag nämnt så var det mer eller mindre av en slump jag uppdagade dessa i mitt tycke brister i Barks visuella arbete. I och med att han ändå är en ansedd som en mästare eller legend så blev det också naturligt att verkligen brassa på rejält, det passar liksom inte att lite försynt påpeka brister man tycker se sig i sådana fall. Motangreppen måste så att säga matcha det man angriper. Självklart är det helt subjektivt också, vad jag ser som fel eller störande inslag kanske inte spelar andra någon som helst roll. Det handlar inte om absoluta sanningar utan till största delen personliga åsikter och preferenser.

Angående film vs. serier. Är albumet Tintin i hajsjön mindre en serie för att det är rutor tagna ur en film? Jag anser inte det utan jag ser verkligen serier som utvalda rutor ur en löpande handling, ett flöde som på film, där man valt att plocka ut ruta 1, 246, 738 och 1254 (om vi pratar 24 bilder per sekund som standard). Säg att sekvensen med polisen och ankan filmas och man sedan plockar ut lämpliga rutor för att få det att se ut som det gör i serien. Hur underligt måste då inte karaktärerna förflytta sig för att man ska uppnå samma resultat, och då pratar jag bara om den inbördes relationen mellan polisen och ankan, lägg till övrig miljö och det skulle se väldigt besynnerligt ut om man körde det som film. Som om de inte kunde bestämma sig var de egentligen skulle stå.

Förutom Tintin och Rocco Vargas har jag inte detaljstuderat rutor på detta sätt i andra serier, och det är fullt troligt att det är vanligare än man kanske tror. Sedan är det upp till var och en hur störande eller inte man tycker att det är. Jag har inte gjort den studien av Jaime Hernandez serier men tror dig när du säger att det finns även där. Inget illa om honom men jag tror dock inte att han är lika stor och troligen analyserad som Barks. Jag kände inte ens till att det redan fanns en sajt ägnad åt "goofs" hos Barks när jag gjorde den här tråden, utan fann det underligt att jag inte hört ett ljud om dessa "brister" (i brist på bättre ord) här på forumet.

[Göran Ribe]

Är albumet Tintin i hajsjön mindre en serie för att det är rutor tagna ur en film? Jag anser inte det utan jag ser verkligen serier som utvalda rutor ur en löpande handling, ett flöde som på film, där man valt att plocka ut ruta 1, 246, 738 och 1254 (om vi pratar 24 bilder per sekund som standard).

När det gäller serieteori har jag mina käpphästar, och de vill inte hålla sig inne i stallet.

Det är stor skillnad mellan en filmruta och en serieruta. (Vilket är en av anledningarna till att fotoromanen är en så mycket mindre dynamisk berättarform än den tecknade serien.) Då är likheten större mellan serierutan och en bild i en filmstoryboard. Men även där finns avgörande skillnader.

En bild i en storyboard är i princip enbart representerande. Den representerar en tagning eller en del av en tagning.
En serieruta både representerar ett tidsförlopp OCH sammanfattar en större eller mindre del av detta tidsförlopp.

”Sammanfatta” innebär också redigera, framställa så att det som händer blir så tydligt som möjligt. Den redigeringen struntar ibland i strikt realism.

Det finns förstås rutor som knappt sammanfattar något, rutor som bara representerar en sekund eller bara visar en del av ett motiv. I motsatta änden av skalan finns exempelvis vissa rutor i ”The Spirit”, där Will Eisner klämmer in flera olika händelser, som egentligen måste inträffa den ena efter den andra, i en och samma normalstora ruta.

Men redan så allmänt förekommande saker som pratbubblor och rörelsemarkeringar innebär ju att serierutan inte är någon ögonblicksbild utan sträcker sig över en viss tid. Och det gör alltså inte filmrutan eller storyboardbilden.

[Wakuran]

Men redan så allmänt förekommande saker som pratbubblor och rörelsemarkeringar innebär ju att serierutan inte är någon ögonblicksbild utan sträcker sig över en viss tid. Och det gör alltså inte filmrutan eller storyboardbilden.

One moment? HARDLY!
- Scott McCloud


(...om jag inte minns fel nu...)

[rkaj]

Är albumet Tintin i hajsjön mindre en serie för att det är rutor tagna ur en film? Jag anser inte det utan jag ser verkligen serier som utvalda rutor ur en löpande handling, ett flöde som på film, där man valt att plocka ut ruta 1, 246, 738 och 1254 (om vi pratar 24 bilder per sekund som standard).

Man kan göra en serie genom att plocka bilder ur en film, det innebär inte att det är det enda sättet, eller ens ett bra sätt. I tråden där vi diskuterade vilket som var det sämsta Tintinäventyret uppfattade ju många till och med frågan som "vilket är det sämsta utom Hajsjön som är så dålig att den inte ens räknas". Och ändå är inte grundidén eller ploten i Hajsjön så dåliga egentligen, utan som jag ser det är det mest den berättartekniska begränsingen som drar ner det, att varje bild är just en ögonblicksbild i stället för en del av ett förlopp.

[Agentum]

Håller ni på ännu om honom, nåväl tycker man inte om det så är han ju iaf död och kan inte irritera värst mer iaf.

Don Eosa VS Carl Barks har jag alltid känt varit lite fjantigt f.ö., det är inte pricis de största personerna inom serier som jämförs.

Den ena har gjort en jäkla massa men under Disnys ok den andre har knappt gjort ett skit, det fins inte så mycket att snacka om.

Nä det här är ju funny animal serier liksom, även om de är de bästa av ankserier så är de just bara det också, så ser jag på det.

Ni kommer inte övertyga varanndra helt enkelt.

[Linus van Pelt]

det är inte pricis de största personerna inom serier som jämförs.

Den ena har gjort en jäkla massa men under Disnys ok den andre har knappt gjort ett skit, det fins inte så mycket att snacka om.

No offence Agentum men det här kan vara den sämsta sammanfattning av en debatt som jag någonsin läst.

[Wakuran]

Jag hittade just SeF Skånes gamla fanzin Kul Död (från 1983) i en affär, och kände att den här recensionen av Kalle Ankas Bästisar 17 var värd att citera:

Tro det eller ej!
Undrens tid är ännu inte förbi!!
Än finns det tydligen Äss i rockärmen att spela ut!
När man slår upp KAB Nr 17, möts man av mjuka, sobra färger, nyanserade så att de understöder Barks underbara teckninga - inte sliter sönder dem.

Borta är de gröna, gula, oranga, röda, bruna, skära och gredelina himlarna. Man har originellt nog föredragit BLÅTT! Med samma konsekventa realism har man gjort gräset grönt.
Förändringen är - tro det eller ej HJ (Hemmets Journal) - till det bättre!

[Agentum]

det är inte pricis de största personerna inom serier som jämförs.

Den ena har gjort en jäkla massa men under Disnys ok den andre har knappt gjort ett skit, det fins inte så mycket att snacka om.

No offence Agentum men det här kan vara den sämsta sammanfattning av en debatt som jag någonsin läst.

Möjligt, men alltså nu påpekar de ev. staket i bakgrunden osv, hur kan man lida så över det här?

Är det inte lite för tråkiga serier om det måste gå så här djupt?

Och nej för mig är ingen av d nämnda de absolut bästa författarna eller tecknarna, absolut inte, de verkar så stora för att Disney är så slätstruket bara, och iofs till del för att många växt upp med en av dem iaf.

Jag föredrar Gottfredson jag hehe.

[buster89]

Wow, vilken lång tråd. Jag antar att det mesta som borde sägas redan har sagts, men jag vill ändå tillföga några ord. Min slutsats är huvudsakligen att trådskaparen troligtvis ser lite för svart-vitt på vad det vill säga att vara en "bra tecknare." Barks VAR den bästa Kalle-tecknaren, any day (några skulle säga Don Rosa -- men det är en annan diskussion). Men att vara bra på att teckna kan innebära olika saker. Det finns tecknare som är djävulskt duktiga på teknik, och ser till att bakgrunderna är fullständigt konsekventa med varandra; Carl Barks hör uppenbarligen inte till den kategorin, och det behövs inte heller, enligt mig, med tanke på den sortens serier han gjorde. Vad som gjorde Carl Barks till en så bra tecknare, var däremot hans förmåga att beskriva sina karaktärers känslor och personligtheter med deras uttryck, mimik och ansiktsdrag, samt omedelbart förmedla stämningen i varje berättelse med sina teckningar. Visst känns vissa "misstag" onödiga, som när någon objekt spårlöst försvinner, men det är inget avgörande, enligt mig, när hans styrkor är så framträdande. En annan serietecknare som kunde vara inkonsekvent i sina teckningar (fast i mycket högre grad än Barks, ska tilläggas) är Dick Tracy-skaparen Chester Gould; ibland kunde personer i bakgrunden t.o.m. bli större än figurer i förgrunden, men teckningarnas karaktär tillfögade något väsentligt åt berättelsen, vilket är det viktigaste.

Hitchcock och Kubrick har nämnts i sammanhänget. En annan filmskapare vars filmer ofta var fulla med "inkonsekventa detaljer" var Charlie Chaplin; den berömda, mycket rörande slutscenen i "Stadens Ljus" är en exempel. Men har det hindrat mig att gråta varenda gång jag sett den? Nej. Chaplin sade: "A man has a handkerchief in one scene, and in the next it's gone. So what? If the handkerchief is what people are looking at, it's something wrong with the film anyway."

[Isegrim]

Du sammanfattar fint även min åsikt. Klaff-fel? So what!?

"A man has a handkerchief in one scene, and in the next it's gone. So what? If the handkerchief is what people are looking at, it's something wrong with the film anyway."

[Labrador Road 26]

Du sammanfattar fint även min åsikt. Klaff-fel? So what!?

Skulle snarare säga tvärtom, både Serieforum och Barks är så pass stora att det finns utrymme att ta upp många aspekter inte bara de som är renodlat positiva. I övrig media lär det inte finnas utrymme, så forumet är ju den perfekta platsen att titta närmare på även andra saker inom serieskapandet. Som med allt annat finns det förstås inget tvång att läsa saker man inte finner intressant, och man bör inte kritisera andra för att de tar upp saker/serier som man själv inte är intresserad av.

Vill någon analysera Barks så står det fritt fram. Vill någon hylla Knasen så är det lika okej, vill man komma fram till vilket rgb-värde den röda färgen i lingonsyltsserier har så går det också bra att diskutera. Klagomål på själva ämnena i sig är dock inte av godo, vill man inte delta så gör det inte då, inte svårare än så. Tillförde inlägget något till trådens diskussion?

[Isegrim]

Well, det tillförde min åsikt, för vad det är värt.

Men om jag ska utveckla, jag är inte bekymrad över klaff-fel i berättelser (sammanfattat i "so what") ofta inte ens i film eller tv. Det hindrar ingen annan att bekymmra sig och är heller ingen kritik/ifrågasättande av andras intresse för detta område. Att studera tecknares/berättares val (medvetna eller omedveta) är i och för sig alltid intressant. Klaff-fel kan vara en del av en sådan studie.

Men det är sällan den aspekten av berättandet, skapandet eller serieberättelsen som jag tittar efter/ funderar över/upptäcker.

Det finns andra aspekter som jag själv tittar på i hantverket. Det kan variera en hel del, men klaff är inte alls alltid det som främst lyfter fram en berättelse.

Men "samnärvaron" har ju inget i sig att göra med varken bristande klaff-fel eller enhetliga miljöer.

Krazy Kat har "klaff-fel" i var och varannan ruta, men samnärvaron är otrolig.

Samnärvaro

[Peral]

Irriterar klaff-felet läsaren i allmänhet är det definitivt fel! Annars inte. Som serieskapare och filmskapare tar du alltid en risk med klaff-fel, uppmärksammas det, är det definitivt fel.

[Isegrim]

Klaff-fel är som många i tråden redan framfört ofta ett val.
Ibland behöver läsaren retas (irriteras) men som sagt, för det mesta vill man nog att det passerar obemärkt.

[Peral]

Nja, jag tror nog att man ALLTID vill att det skall passera obemärkt! Vill man provocera läsaren finns det mycket bättre sätt!

[Isegrim]

Vad jag tänker på är när man till exempel tar bort bakgrunden, marklinjen, byter till en mörk/ljus bakgrund etc för att lyfta fram något. Mer än när det bara är "fel"...