Bandtyp: Häftad
108 sidor svart/vit
Förlag: Bakhåll (2007)
ISBN: 9177422643
Språk: Svenska
Med detta album har Daniel Ahlgren inlett en kariär som superhjältetecknare, albumet är därför betecknat "volym 1" i sviten "SH3".
Ahlgren visar återigen upp en gymnasieskola som vilken vanlig svensk gymnasiekola som helst. Eleverna är som sig bör så hormonstinna att de springer runt stryker sig mot varandra i korridorerna. Med den skillnaden att på just den här gymnasieskolan finns även SH programmet. SH3 i albumets titel står helt enkelt för tredje årskursen på superhjälteprogrammet, det är klassen som Alfamannen just nu går i.
Han är mycket seriösare än de övriga eleverna på superhjälteprogrammet, och han retar sig på att de andra tycker att han är lillgammal och präktig. De verkar inte riktigt förstå att det faktiskt medför ett stort ansvar, att det är ett kall att ha superkrafter och att man absolut måste använda sina superkrafter till brottsbekämpning och till att hjälpa andra. Han kan flyga och är nästintill osårbar, och liknande krafter har Girl Power, som han är olyckligt kär i, men hon är ihop med Kapten Markatta, som Alfamannen avskyr. Vi får även möta Elektricia, Mikropojken, Kaninmannen och Radiohead m.fl.
(Anledningen till den elastiske Radioheads namnval är underbart)
Aldrig har spandextrikåerna suttit så illa och fladdrigt som på dessa tonnårskroppar. Ahlgren kan som få andra svenska seretecknare visa på den mänskliga kroppens "fulhet" och det passar aldeles utmärkt in på den tonårsångest som albumet ändå någonstans lyckas förmedla. Jösses, tänk om Danliel Ahlgren fått göra Peter Parkers tonårsår, då harde vi kunnat snacka identitetskriser och finnar. Det närmaste jag i skrivande stund kan komma på är Rick Veich's svit med Brat Pack, Maximortal och Subtleman.
Nåväl, han har även lyckats klämma in distansieringen som finns mellan de vanliga eleverna och superhjälteeleverna, och jag tycker mig känna igen den från min egen gymnasietid. Jag har aldrig gått på något superhjälteprogram, men väl på estetisk linje medan det fortfarande var något för de elever som inte platssade någon annanstans och inte ville gå "fordons".
Mitt betyg för detta album blir:[:o)]
Det är lagom många lösa trådar till nästa album. Ändå är påsen tillräckligt ihopknuten för att man ska känna sig nöjd. Det är kul, klurigt och jag vill läsa mer.
//Nicklas
