När Western-Serier var helt omgjord, på nittiotalet....

[RioGrande]

Jag läste Western-Serier regelbundet mellan 76 och 79 och sporadiskt en bit in på åttiotalet när det var franskbelgiska serier med (Comanche, Jerry Spring eller Jonathan Cartland). För några dagar sedan köpte jag några gamla Western-Serier från 93. Har bara hunnit kika i en av tidningarna ännu. Upplägget är helt annorlunda än på sjuttio- och åttiotalet, då dominerades ju tidningen av engelska dagspressserier. Huvudserie i numret frå 93 är Latigo (Lynde), sedan följer en underlig tredelad serie av Kubert: Eldhår, sedan Jonah Hex. Med andra ord mycket mer amerikanskt material. Men detta nummer som jag håller på med innehåller visst även någon tidig italiensk serie. Kanske var det så att Jonah Hex sögs upp av Western-Serier när Jonah Hex-tidningen lades ned? Det som slår mig är att jag nog skulle blivit ganska nöjd om jag hade köpt tidningen runt 1993 (som var ett av de år när jag var allra minst aktiv när det gällde serier...).

[Peral]

Kubrick?! Är det Stanley Kubrick du menar?!

[RioGrande]

Där hade du ögonen med dig! Kubert menade jag förstås! (Tack)

[Peral]

Hade det varit Stanley Kubrick som skrivit ett seriemanus hade nog jakten på den försvunna skatten omedelbart inletts!

[RioGrande]

Jo, han gjorde många bra rullar. Fast jag undrar om han skrev särskilt kul? (Fast enligt imdb skrev han ju screenplays till flera av sina filmer...)

[Peral]

Kul är inte vad jag förknippar med Kubrick. "Clockwork Orange" var en väldigt skakande upplevelse när jag såg den första gången, ungefär som Roberto Benignis "Livet är underbart" som jag inte har förmått mig att se om trots att jag har filmen i samlingen.

[RioGrande]

Dr Strangelove är ju en (svart) komedi. Och Lolita är bitvis komedi. Barry Lyndon är väl också, huvudsakligen, komisk. I pikaresktraditionen. Och EGENTLIGEN är A Clockwork Orange nog också en komedi (en svart och jävlig komedi...). I fallen Strangelove och Clockwork kan man eventuellt byta ut "komedi" mot "satir". Men kontentan: Kubrick sysslade även med humor, med "kul".

[Labrador Road 26]

OT.

Måste opponera mig å det starkaste att A Clockwork Orange är satir, komedi eller humor. Det är existentialism, är man egentligen god om man tvingas vara det? Ludovicobehandlingen är det centrala, ska människors fria vilja (om vi nu ens har någon till att börja med) tas ifrån dem för samhällets bästa? Rio: Vill du hitta humor är det bättre att du läser Enderby-böckerna istället. Kubrick är på tok för överskattad anser jag. Den jävla klåparen kunde inte ens kolla upp att de köpt en förkortad amerikansk utgåva av boken och missade hela slutpoängen med berättelsen. Inte mycket till research där inte. När ska folk sluta sätta klantskallen på en piedestal där han inte hör hemma, så fatala misstag gör man bara inte, utan att rätta till dem i så fall. Men ACO är en bra film ändå. Slut OT.

[Wakuran]

Var inte det ett val av honom, då? Om filmen slutade där fick han bättre fram poängen han önskade.

"Full Metal Jacket" t.ex. ska han ha förvanskat än värre, om man stör sig på sånt...

[Peral]

Når det gäller ACO så är det ett mästerverk för att den spelar på tittarens känslor. Är Alex en skurk som inte förtjänar någon sympati som han porträtteras i filmens första del, eller är han ett oskyldigt offer som förtjänar all sympati som han porträtteras i filmens andra del.

[smorkin]

OT.

Måste opponera mig å det starkaste att A Clockwork Orange är satir, komedi eller humor. Det är existentialism, är man egentligen god om man tvingas vara det? Ludovicobehandlingen är det centrala, ska människors fria vilja (om vi nu ens har någon till att börja med) tas ifrån dem för samhällets bästa? Rio: Vill du hitta humor är det bättre att du läser Enderby-böckerna istället. Kubrick är på tok för överskattad anser jag. Den jävla klåparen kunde inte ens kolla upp att de köpt en förkortad amerikansk utgåva av boken och missade hela slutpoängen med berättelsen. Inte mycket till research där inte. När ska folk sluta sätta klantskallen på en piedestal där han inte hör hemma, så fatala misstag gör man bara inte, utan att rätta till dem i så fall. Men ACO är en bra film ändå. Slut OT.

Well, jag håller med Kubrick som tyckte att slutkapitlet var dåligt och i mångt och mycket förstörde boken. Och Kubrick skrev alltid om friskt; Thackerys Barry Lyndon är ganska annorlunda mot Kubricks, och precis som med ACO är Kubricks version intressantare

[Labrador Road 26]

Well, jag håller med Kubrick som tyckte att slutkapitlet var dåligt och i mångt och mycket förstörde boken. Och Kubrick skrev alltid om friskt; Thackerys Barry Lyndon är ganska annorlunda mot Kubricks, och precis som med ACO är Kubricks version intressantare

OT.

Han hade ju knappt läst den förrän det var försent. Upplägget är tre delar med sju kapitel i varje, det är uttänkt och planerat så. Men som sagt hade Kubrick gjort mer research hade han vetat det. Ändringarna han gjorde tycker jag inte innebar förbättringar för berättelsen det handlar mer om visuella saker för Kubrick själv. Att Alex slår ihjäl tanten med alla katterna med en Beethovenbyst är ju egentligen mycket bättre än i filmen, i och med att Beethoven själv senare slår tillbaka under behandlingen. Varför man hoppat biblioteksbesökaren och medfången som Alex också slår ihjäl vet jag inte, själv tycker jag de borde varit kvar för att än tydligare visa hur illa det är.

Skulle kunna skriva en lång avhandling varför sjunde kapitlet i tredje delen är så bra och viktigt, men det blir för döva öron misstänker jag då nästan ingen läst boken. Slut OT

[RioGrande]

LR... Gör det! (JAG har i alla fall läst boken. Jag tror att jag tycker att boken och filmen är lika bra. Bra. Nu minns jag inte riktigt, det var länge sedan jag höll på med det här, men jag har för mig att Burgess tyckte att Kubricks insats var rätt okej?
)
Härligt, förresten, att det blev en diskussion om Kubrick och Burgess --- av min felstavning av Kubert....

[RioGrande]

Numret var alltså nr 3 1993. Den sista serien var Kinowa, en gammal italiensk serie av samma team som gjorde Kapten Miki: EsseGesse. Ganska hyggligt tecknad, men med svagt manus. Ohyggligt svagt faktiskt... I just detta äventyr kämpar de tappra vita adertonhundratalshjältarna mot blodtörstiga och korkade Delaware-indianer... Ringer kanske en liten klocka där, att detta östkustfolk (även känt som Lenni Lenape) kristnades redan på sjuttonhundratalet och sedan levde i fred med svenskättlingar och andra vita? (Alltid intressant att googla: fick just veta att Sverige sände svensktalande präster till Delawareområdet, den forna kolonin, ända fram till 1783...)

Nu BEHÖVER en gammal serie inte vara historiskt korrekt för att vara bra. Men Kinowa svajar även på andra sätt manusmässigt. Bästa detaljen är gubben som hela tiden lägger till ett galet Ha ha ha till nästan allt han säger (eller tänker) ... tror f.ö. att han är en av seriens huvudpersoner! (Som ni förstår kommer jag inte att tveka en sekund om jag råkar hitta fler äventyr med Kinowa! Då blir det verkligen läsfest...)

[burnout]

Numret var alltså nr 3 1993. Den sista serien var Kinowa, en gammal italiensk serie av samma team som gjorde Kapten Miki: EsseGesse.

Kiowa var följetong i Prärie serien på 50-talet. därför är den lite torftig att slänga in i Western från 93. Men lite rolig är den. Från mitten 80 talet tror jag Western började ändra innehåll rätt bra. jag har precis fått min samling komplett och svårast var 90 tals tidningarna, verkar ha varit liten upplaga innan den lades ned.

[RioGrande]

Det var mycket skrap där på slutet. Jag undrar om det berodde på att många av de brittiska serierna hade lagts ned då. Flera av dem drogs ju runt i ett reprisvarv också. Även Warren Tufts repriserades tror jag? Det verkar som om de blev mer och mer desperata efter material. Vilket var konstigt när samtidigt massor av spännande albumserier producerades i det franskspråkiga området --- det går inte riktigt ihop. Varför publicerar man gamla italienska femtiotalsserier när man kan köra Durango och Jim Cutlass....

Jag har ingen ambition att få Western-serier komplett. För mycket repriser. Men det är intressant att (i efterhand) orientera sig i delar av serieutgivningen som hamnade utanför ens synfält på den tiden.

[smorkin]

Well, jag håller med Kubrick som tyckte att slutkapitlet var dåligt och i mångt och mycket förstörde boken. Och Kubrick skrev alltid om friskt; Thackerys Barry Lyndon är ganska annorlunda mot Kubricks, och precis som med ACO är Kubricks version intressantare

OT.

Han hade ju knappt läst den förrän det var försent. Upplägget är tre delar med sju kapitel i varje, det är uttänkt och planerat så. Men som sagt hade Kubrick gjort mer research hade han vetat det. Ändringarna han gjorde tycker jag inte innebar förbättringar för berättelsen det handlar mer om visuella saker för Kubrick själv. Att Alex slår ihjäl tanten med alla katterna med en Beethovenbyst är ju egentligen mycket bättre än i filmen, i och med att Beethoven själv senare slår tillbaka under behandlingen. Varför man hoppat biblioteksbesökaren och medfången som Alex också slår ihjäl vet jag inte, själv tycker jag de borde varit kvar för att än tydligare visa hur illa det är.

Skulle kunna skriva en lång avhandling varför sjunde kapitlet i tredje delen är så bra och viktigt, men det blir för döva öron misstänker jag då nästan ingen läst boken. Slut OT

Skriv gärna; jag har också läst boken och tyckte den förstörde mycket av upplägget. Istället för att låta bokens slut vara tvetydigt ("Vad är bäst: En fri individ som misshandlar och mördar, eller en som blivit konditionerad att inte längre kunna göra det?") så föll det hela efter Alex blev "god" av sig själv. Allting prydligt paketerat, och den svåra frågan neutraliserad. IMHO alltså

[RioGrande]

Fick nu tag på ett nummer från 1987, som nästan uteslutande bestod av repriser. Casey Ruggles, Hopalong, Matt Dillon. Eftersom tidningen körde igång 1976 (sent det året) verkar det lite desperat att börja veva en sådan hög procent repriser efter bara tio år. Både desperat och vanskligt.
Förresten... Ni som köpte tidningen... Vilka serier var tillräckliga anledningar för er att köpa ett nummer? Jag köpte den i början för hela mixen (seriösa västernserier), senare punktköpte jag den för de franska och belgiska serierna. Men var det någon enda av er som stod och fingrade på den i kiosken och konstaterade (lyckligt): "Hurra, en ny Matt Marriott --- måste köpa." eller "Aha, en ny Matt Dillon, läckert..." eller "Hopalong -- olalala!"
Sålde tidningen lösnummer på någon av de engelska eller amerikanska (eller italienska eller spanska) serierna? Hur gjorde ni när ni köpte den?

[Agentum]

Europa har betytt allt för västernfilmer och även serierna även i USA, det äldre materialet där borta är lika tråkiga och pratiga och skjuta pistolen ur handen som USA filmerna var.

Jonah Hex och Bat Lash när de kom är ju klart direkt eurovästern, Hex hade ju en jävla bar run där från 70-tal över till 80-talet, och otroligt nog nu igen sen många år tillbaka, dels genom Benet tecknaren som fångar känsan så bra och at de vågar använda honom och inte en inhemsk som vanligt.

De tkäns konstigt att betrakta det här som amerikanska typ western, du skulle ta och läsa dessa från säg 50-60-tal så ska du få gäspa så käften går ur led.
Hade inte Leone, och de andra gjort lågbudget västernfilm i Europa med okända namn och Morricone musik så vet i fan om genren kommit tillabaka igen, vi ser ju att när den "dog" så har vi klart färre ens sevärda rular sen och de som fins är ofta högst inspirerade av dem.

Bara som kommentar.

Western har jag aldrig satt mig in i som tidning, folk säger at tden var bra i slutet av 70-tal nånstans eller nåt liknade, Hopalong Casidy är vidrig fö, kvittar at ten del namnkunniga tecknat den , den är skit.

[Sir-L]

Fick nu tag på ett nummer från 1987, som nästan uteslutande bestod av repriser. Casey Ruggles, Hopalong, Matt Dillon. Eftersom tidningen körde igång 1976 (sent det året) verkar det lite desperat att börja veva en sådan hög procent repriser efter bara tio år. Både desperat och vanskligt.
Förresten... Ni som köpte tidningen... Vilka serier var tillräckliga anledningar för er att köpa ett nummer? Jag köpte den i början för hela mixen (seriösa västernserier), senare punktköpte jag den för de franska och belgiska serierna. Men var det någon enda av er som stod och fingrade på den i kiosken och konstaterade (lyckligt): "Hurra, en ny Matt Marriott --- måste köpa." eller "Aha, en ny Matt Dillon, läckert..." eller "Hopalong -- olalala!"
Sålde tidningen lösnummer på någon av de engelska eller amerikanska (eller italienska eller spanska) serierna? Hur gjorde ni när ni köpte den?

Jag köpte den för att det var westernserier, men kommer ihåg att jag var stor fan av "Matt Dillon" och "Matt Marriot".

Förövrigt var det väl 1988/1989 som det började få in lite nya serier, de var kanske de franska/belgiska du skrev om. Kommer annars ihåg att de "nya" serierna i början av nittiotalet (nya för Western-Serier då), "Eldhår" och "Skalpjägaren" är väl de som gjorde mest intryck (jag hade aldrig läst dessa förut, Tomahawk hann väll sluta innan jag mer regelbundet började köpa andra serier än Fantomen, Seriemagasinet och Buffalo Bill).