Serieforum.se

Jo serien och filmen använder sig ju av bjärta vasfärger som rött, eller i detta fallet gult i en svartvit värld.

Han var väl son till nån politiker och fick därför hålla på som han ville så städade de undan sen, de skaffar sug ju en mästare i kampsport att hindra att det hela sprids.

Wakuran jag känner du har nåt här, det är just GUL som ju är öcklugt med som är tanken, han utmärks kraftigt.

Simpsons är väl gula mest för att skaparen ville ha en värld med folk i den hudfärgen enkelt med jömför vitrosa whatever hudfärg, men med tiden har det ju tappat en ev funktion och vem upplever inte dem som vita amerikaner idag?

Irländare, då måste de ha rött hår.

Agentum skrev:Wakuran jag känner du har nåt här, det är just GUL som ju är öcklugt med som är tanken, han utmärks kraftigt.

Simpsons är väl gula mest för att skaparen ville ha en värld med folk i den hudfärgen enkelt med jömför vitrosa whatever hudfärg, men med tiden har det ju tappat en ev funktion och vem upplever inte dem som vita amerikaner idag?

För Simpsons, som jag förstod resonemanget, var det Groening eller någon i produktionsteamet som tänkte att den gula färgen skulle stå ut i mediabruset, även om man bara slözappade så skulle man haja till direkt när man såg den gula färgen och känna igen den grafiska stilen.

Jag läste äntligen igår Superman Year One #1 och #2 . Serien är som bekant skriven av Frank Miller och tecknad av John Romita Jr.

Jag gillar verkligen det här. Det är konstigt, och dialogen är jäkligt udda. Jag undrar om Miller försöker skriva det som om hur folk snackade på 40-50 talet. Eftersom det är uppenbarligen ett val av honom. Sen blir det lite "jarring" när det är tecknat någorlunda modernt av Romita Jr. Romita JRs teckningar är som alltid väldigt bra, ok hans sätt att teckna barn och ungdomar med ibland väldigt stora huvuden är lite konstigt, men bortsett från detta tycker jag att tidningen ser toppen ut. Bra trio med Romita Jr, Danny Miki och sen Alex Sinclair med färgläggning.

Det känns som Miller genuint gillar Clark Kent och konceptet med Superman, och hela hans uppväxt med Ma och Pa Kent. Highschool osv. Nu finns det ju redan typ 400 olika ursprungs-storys med Stålis , men jag själv blev glad av att läsa nånting som är en sån skön blandning av old school och galenskaper.

Sen gillar jag det här stora formatet som används hos DC Black Label.

Japp, det är en väldigt charmig serie hittills, ser fram mot den avslutande delen. Och jag gillar att Miller så helt oväntat gjort någonting som närmast är Supermans kärleksliv som tonåring, snarare än någonting dark-and-gritty. Del 1 = Lana, del 2 = Lori, så jag utgår från att del 3 = Lois

Som jag nämnt länge sen. Detta var en underhållande och trevlig serie av Frank Miller och John Romita Jr. Köpte t om Hardcovern. Väldigt fin utgåva från DC.

Dialogen, som jag nämnde tidigare är ju konstig. Och det är Miller som försöker få någon retro-känsla i den, att man ibland undrar vad i h*lvete han sysslar med eftersom det låter som 50-tal fast historien utspelar sig i moderna tider. Men det är ändå Miller som gör nånting annorlunda än vad man är van med, och man känner att han gillar Superman. Det är ju något han sagt flera gånger i sin karriär, och att han låter Batman puckla på Stålis eftersom
Miller mest gjort Batman-grejer för DC.

Tredje och avslutande delen var ojämn. Men tillräckligt kul att läsa ändå. Det är en viktig grej, att man ger ut superhjälteserier som man som läsare blir hypad på. Miller och Romita lyckas med det.

Sista nummret har en konflikt mellan Superman och Batman (som inte urartar) där Wonder Woman också medverkar som känns som något Miller bara slängt in lite hafsigt. Den är märklig, och gör tempot av sista numret, ja som sagt, ojämt och lite hackigt.

Hela den scenen känns nästan som om Miller jävlas lite med sin kompis, regissören Zack Snyder om "Batman V Superman". Snyder regisserade ju som bekant även "300" baserat på Millers grejer.

Kan rekommendera den här serien till folk. Förstår ju själklart att Millers "experimentella" dialog, och själva grejen att detta är ännu en ursprungshistoria gör att man kanske blir hypad av det.

Så inget " im the godamn Superman!" Iaf:-)

Det anspelar på hans omtyckta Batman year One, men Superman year One är inte lika lätt att göra intressant i min mening.

Jag tycker gamla Byrnes omstart varr bra ännu, men ok även Grant Morrison på new52 Superman är helt ok om inte så lång kanske.

Miller känd främst till för mörkt och hårt och oneliners mm, klart man kan göra nåt annat, en tecknare behöver han med då Mao JR JR det var ett tag sen jag såg nåt av honom.
Superman är helt enkelt svårare att få intressant, det var blivit så och Batman har sen ett bra tag sålt bättre, det klart det går som jag redan uppmärksammat.

Men är detta en omstart då?

Miller gjorde ju den udda Ronin en gång i tiden som folk gnäller om ännu, jag tycker han lyckades väl själv.

Undrar om han kunde göra Daredevil igen?

Det är inte en omstart av nånting. Miller själv skulle säkert säga att det är samma universum som hans tidigare DC grejer även om det inte följer det på något sätt. Bara Frank Millers version av Supermans ursprung.

Tycker inte Superman är en svår karaktär alls att göra bra. Inte Wonder Woman heller. Enbart svagbegåvade författare får det att låta så.

Men Batman passar folk bättre helt enkelt, ner mystiskt mindre super, det bara är så sen en längre tid.

Sen ja allt kan skrivas det finns det bevis på.

Och det gör ju inte att förändra Superman till nåt han inte är heller, en boyscout.

Det är alltid kul när man benämner folk som är pojkscouter som något dåligt. Det kräver karaktär att vara trevlig och snäll. Det är ingen förolämpning att vara en "boyscout".

Jag argumenterar inte om populäriteten med Batman som karaktär. Jag älskar Batman. Alltid gjort det. Däremot så spyr jag alltid när folk antingen inte kan skriva Superman eller Wonder Woman och gör det dåligt, ELLER säger att de är "svåra att göra intressanta" .

Sant vad JAG menade var att man inte vara kan frångå detta inget annat.

Jag har svårt för den onde Superman etc, ok att undantag finns i elseworlds men inte annars.
Så anta inte att jag menar nånting jag inte skriver.

Lätt att missförstå saker man skriver lite hastigt på nätet. Allt är lungt.

Hela "Superman blir ond" grejen är uttajat också. Jag gillar också TV spelen "Injustice" men efter dem så har det kommit serietidningsversioner osv serieversioner som är inspirerade av dem där Stålmannen är ett galet monster. Det blir extremt tråkigt väldigt snabbt. Lite som de där "Dark Universe" serierna jag nämnt DC tjänat lite pengar på. Spinnoffsen till diverse Scott Snyder serier. Jag klarar inte av dem.

Elseworlds, med just Elseworlds-loggan var ju en annan grej absolut. Men där var "Onda versioner" mer en variation som hände då och då.
Oftast var det karaktärer från helt annan värld/tidsera etc men man kände igen dem ändå. Mestadels för att det var bättre författare som
skrev och tecknade dem än vad man har idag i mainstream serier.

JAG tänte på Red Son.

Red Son är helt ok. Superman känns ju igen som Superman i den ändå.

Men som de mesta av Mark Millars grejer så är det lite överskattat. Helt ok story.

Jag tycker den är vär att läsas iaf, finns även några fler elsewolds där Supermna inte är som man tänkt sig men bra gjort.

Jag är ingenting för den här världen de skapat med onda DC hjältar på en sida mot mindre onda på andra sidan, jag provläste en del och nä jag fattade inte riktigt grejen med dem även om de tycks ha sålt då det finns en hel del av dessa.
Det är väl Dark Universe tror jag.

Som sagt det beror på men oftast vill man ju att han ska vara för det goda OCH rättvisa, annars försvinner ju mycket, jag är inte så förtjust i när han är superamerikansk heller utom då just Millers Dark Knigt story då där han är en marionett åt amerikanska staten.

Jo det är väl sant att mycket man pekar ut som bra gjordes under en tid när många bra skapare var i farten, det är inte lätt att klara om man inte är mer än brödskrivare som jag kallar de andra, de kan visserligen göra helt ok runs de med men det blir ingen stor grej.

Så visst man låter gnällig, men som tur är finns de gamla ju kvar och kan utnytjas igen, sen är det väl knappast fel att ge Miller en chans på nåt sätt trots att han missat en del i senare ti, hans kritik av tex Wizrad som stendog då den sponsrades av utgivarna bara gjorde väl att en hel del vände honom ryggen, det var ju som atyt kritisera utgivarna själva då det blivit en ren reklamtidning och nickedocka.

"Red Son" är en helt ok alternativ historia.

Föredrar dock Justice League:The Nail och Justice League :Another Nail

jag är inte så förtjust i när han är superamerikansk heller utom då just Millers Dark Knigt story då där han är en marionett åt amerikanska staten.

Oftast är han inte ens skriven så. För övrigt så är jag väldigt förtjust i Captain America och Superman när de är välskrivna. De brukar symbolisera det finaste med USA och västvärlden. Jag är själv ett stort fan av västvärlden och västerländsk demokrati så det är inte konstigt att jag gillar dem.

Sen tillhör ju Dark Knight en av de mer missförstådda populära serierna som gjorts. Många missar att det handlar om två killar som tappat det rätt hårt. Och när Bruce Wayne hittar en väg att fortsätta med sitt liv och fortsätta som Batman i alldeles slutet av boken, så väljer Superman att ignorera att Bruce överlevde. Han t om rockar klassiska Superman smilet till Carrie Kelly på slutet och blinkar lite. Han gör något för "The greater good" på ett klassiskt Superman-sätt.

Många grejer som DKR blev skyldig till mest för att kassare serieförfattare inte fattade det. Att Miller visade att Batman var "tokig" i DKR var ju för att Bruce Wayne hade tvingats gå i pension och förlorat sin "terapi". Därav så är han lite galen. Detta gjorde sen kassare författare till att "Bruce Wayne måste vara tokig för han är Batman".

det klart han inte är riktigt vettig, han är ju Batman först inte Bruce Wayne.

Superman är ju tvärtom Clark Kent i mycket och Superman när det behövs.

Detta har ju utnytjats ofta även i animerat format där Lois Lane förälskar sig i Bruce Wayne men ogillar Batman, och tvärtom med Superman.
Trots allt att de är så olika fastställde man redan på 70talet att de var vänner, dvs Batman hade folk han litade på mycket, jag är inte så förtjust när han inte litar på någon öht.

Jag gillar att de kan komma överens trots sina olika tankesätt, ok ayy Batman troligen alltid har en kryptonit nånstans, men bara om Superman skulle löpa amok.

Wonder Woman kommer liksom på utsidan här imo, visst har hon visats med Batman lätt amoröst menm det var länge sen, och sen tramset när hon dödar vad han nu heter från gamla JLI för att han styr Superman och det ska leda till rena långbänken, usch fy fan vilken dynga det där var.

Flash och Green Lantern är ju egentligen nästan lika stora och viktiga, man bör nog tänka på det när man skapar et JL idag tror jag.

Green Arrow säkert idag mest känd för TV serien än serierna är ju Hal Jordans vän, men jag gillar när han gjorde misstag och höll hår på de sociala problemen mot Hawkman som var högst amerikansk när det gällde sånt.

Men alla har väl sina favoritepoker.

Jag läste new52s Deathstroke, jösses vilken dynga det är, den gamla Wolfman runnen var mycket bättre vad man än tycker om honom.
Det är ju inget som samlats utan jag har lösnummren.

Det är som Alan Grants Etrigan the Demon, underbar, men så få fattar den, så tog Garth Ennis över och sabbade hela skiten men skapade på kommando Hitman som i sig blev kanske det bästa han nånsin gjort.

Nåväl nu är det här ingen allmän DC tråd, men få vill diskutera superhjältar, jag bryr mig inte om att de fåtgt ett slags löjets skimmer nu, vad kvittar det när det trots allt skrivits saker som säljer väldigt bra ännu, och såklart mina egna tankar.

OBS att jag gillade Giffen och Dematteis JL men jag växte ju upp då med.
De tär som new Teen Titans ungefär.

Fast huvudgrejen med DKR är ju att Bruce blir tokig för att inte få vara Batman också. Batman har varit hans terapi. Det visas ju jättetydligt.

OBS att jag gillade Giffen och Dematteis JL men jag växte ju upp då med.

Jag gillar också Giffen/Dematteis JL. Enbart att de var de enda som fick den roliga JL att fungera. Andra försökte med liknande lineups och
stil och det sög. Jag är ett fan också.

Frank Miller har väl iofs alltid sett Batman som mer eller mindre besatt och knäpp, som jag förstått det...

Fast iofs kan han ju ändå vara mer eller mindre funktionell, i övrigt...

Besatthet finns där ja .

Miller har ändrat åsikt, eller sagt olika saker om det mesta, inklusive Batman de senaste 30 åren typ. Det märker man i berättelserna han
berättat också.

Har läst tokmånga intervjuer och han ändrar sig jäkligt ofta känns det som. Om det mesta. Fin snubbe dock.

Jag går dock efter vad Miller skrev i själva storyn.

Jag vet inte vad han tycker idag, DKR var ju en helt separat berättelse ändå.
Senare skrev han ju dock en sån Batman igen "im THE goddamn Batman" i nån liknande stil.

Men Batman som jag ser det är inte bra när han totalt misstror alla, många har ju hållit ihop med honom länge.

Så jag var inte sådär förtjust när han hade sin satellit att spionera på sina kollegor mer än annat, att han preppat för nåt allvarligt läge är en annan sak.

Jag glodde på animerat igen JLU " the greatest stort never told", o Booster Gold och Skeets då blue Beatles inte fick användas av nån anledning, helt underbar kortfilm.

Jag håller med om att folk försökte hålla kvar Giffen och DeMatteis version för länge och det föll platt.