Efter fem filmer om fyra olika superhjältar, The Incredible Hulk och Iron Man (2008), Iron Man 2 (2010), Thor och Captain America: The First Avenger (2011) är det nu dags för dem att slå sina påsar ihop i teamfilmen The Avengers. Här i Europa har filmen fått lite modifierade namn, Marvel Avengers Assemble i England och Marvel's The Avengers i Tyskland bland annat. Anledningen till det är den gamla brittiska tv-serien The Avengers med Patrick Macnee, Honor Blackman och Diana Rigg som agenter i bästa Modesty Blaise-stil. Det gjordes även 1998 en långfilm på John Steeds och Emma Peels öden med Ralph Fiennes, Uma Thurman och Sean Connery i rollerna. För att inte förväxlas med brittiska versionen har alltså Marvels superhjältar fått en något ändrad titel, i Sverige heter den dock The Avengers precis som i hemlandet USA.
Premiärnumret för Earth's Mightiest Super-Heroes i september 1963.
Två år efter succén med Fantastiska Fyran var det dags för Marvel att låta några av sina riktigt tunga kanoner brassa på för fullt. Iron Man, Thor och Hulk fick sällskap av de bokstavligt talat små hjältarna Ant-Man och The Wasp. Redan i fjärde numret hoppade Captain America på och blev snart gruppens ledare. På sextonde numret yttrar han för första gången den klassiska ordern Avengers Assemble på omslaget. Ett stridsrop som inte bara gav de övriga hjältarna uppmaning att göra sig redo för strid utan även gav en vink om att detta skulle bli Marvels utan tvekan största och mest omfångsrika superhjältegrupp någonsin. I stort sett var och varannan karaktär hos Marvel har vid någon tidpunkt varit medlem i Avengers. I skrivande stund har de medverkat i över 3000 tidningar och dessutom givit upphov till diverse systerteam, West Coast Avengers, Great Lakes Avengers, Young Avengers och New Avengers för att nämna några.
Captain America yttrar den välkända frasen, nu väntar full fajt.
Det är krävs alltså några "tegelstenar" för att beskriva teamets historik ingående och utförligt, något det inte finns plats för här. Några saker man bör känna till är att New York City är gruppens hemstad och deras enorma herrgård hittar man på 890 Fifth Avenue, på Manhattan. För att sköta detta jättekomplex finns den trogna butlern Edwin Jarvis ständigt närvarande.
The Avengers berömda herrgård har sett olika ut genom åren.
Gruppen har även ett nära samarbete med den semi-militära organisationen S.H.I.E.L.D. och har fått en del av sina fordon från dem. Är man en Avenger eller Hämnare som det hette i Sverige får man det obligatoriska medlemskortet och måste bidra med assistans när Captain America, eller vem det nu är som är ledare för tillfället beordrar teamet att samlas.
För fansen finns det medlemskort också, denna variant signerad av självaste Bill Clinton, själv har jag versionen undertecknad av Ronald Reagan.
Hur har då Marvel Studios och regissören Joss Whedon lyckats med att klämma ihop The Avengers i en 2 timmar och 22 minuter lång film med en budget på 220,000,000 dollar?
Förhandsaffischen, som bitvis inte stämmer med det färdiga resultatet.
Sisådär får bli det inte helt översvallande svaret. Bitvis är den lysande men har tyvärr också en del kraftiga brister. I filmen The Incredible Hulk var det Edward Norton som gestaltade Bruce Banner, av någon oförklarlig anledning har man bytt ut honom mot den rätt långtråkige Mark Ruffalo. Även om Norton långt ifrån var någon perfekt Bruce Banner är det ett nerköp man gjort här. Karaktären är klart bättre i sin datorgenerade form som Hulk. Paula Ekström som vanligtvis är en alldeles utmärkt filmöversättare har tyvärr gjort samma blunder som SVT och kallar honom Hulken även när han benämns som Hulk och inte The Hulk av de övriga hjältarna. Det är obegripligt varför det ska vara så svårt för folk att förstå att Hulk är ett namn inte ett substantiv. Fast brister i den svenska översättning kan filmen knappast lastas för, det drar bara ner helheten något.
Hulk i full färd med att demontera ett stridsflygplan.
En annan karaktär som tråkigt nog får se sig ändrad är Hawkeye eller (Clint) Barton som han hänvisas till konstant i filmen, utom vid ett tillfälle då Black Widow plötsligt kallar honom vid sitt hjältenamn. Jeremy Renner som gör rollen är långt ifrån porträttlik och han får inte heller sin klassiska dräkt, som visas på filmaffischen ovan. I filmen har han istället en på tok för ordinär dräkt, han ser ut som vilken vilken overallklädd kille som helst med en pilbåge. Lustigt nog har Hawkeye i filmen blivit vänsterhänt också, vilket han aldrig varit i serien (utom i de fall tecknarna klantat sig med hur en pilbåge används). Han ges heller ingen som helst beskrivning vem han egentligen är. Hawkeye hade en minimal cameo i Thor-filmen men inte heller där gavs tittaren någon förklaring till karaktären. För de som inte läst serierna med honom måste han framstå som helt obegriplig, en vanlig snubbe med pilbåge som av någon okänd anledning får vara med och slåss sida vid sida med de riktiga hjältarna. Skjutandet med pilbågen är dock otroligt snyggt, troligen det snyggaste jag sett någonsin.
För att inte demolera det riktiga New York helt och hållet är förstås stora delar filmade med "green screen". Här är det Barton, Captain America och Black Widow som fajtas med några imaginära fiender.
De övriga hjältarna tar man bättre vara på i The Avengers. Captain America får inte riktigt den framskjutna position som han borde haft enligt mig men klarar sig hyfsat. Iron Man och Hulk (i sin gröna form) är riktigt bra, Hulk är bättre än han var både i Ang Lees film Hulk (2003) och rebooten The Incredible Hulk. Där har man nu äntligen börjat hitta essensen i seriens ursprungliga version. Även om han är snäppet mer som han var i The Defenders än i The Avengers. Scarlett Johansson som jag inte gillade alls i Iron Man 2, där de sjabblade bort Black Widow/Natasha Romanoff helt får här en rejäl upprättelse. Det som dock är väldigt besynnerligt är att även om man tydligt ser att hon har sina "stingers" på handlederna så används de inte alls, utan hon använder vanliga ordinära skjutvapen istället. Det är som om Joss Whedon och de övriga manusförfattarna inte tar vara på att det är just superhjältar med udda krafter och prylar, som i fallet med Black Widow och Hawkeye. Tyvärr får det bli underkänt på designen av Captain Americas mask också, den ser inte bra ut, och är nästan lika illa som i de gamla filmerna.
Även om de valt att inte göra Black Widows stingers gula som i serietidningarna ser man tydligt att hon bär dem, varför används de inte alls blir då frågan? Vad är det för mysko kärleksintrig mellan Natasha och Clint som antyds i filmen förresten? Har Whedon helt missat att Hawkeyes tjej är Mockingbird tro.
Slutligen det som inte var bra i filmen så jag kan gå över till det mer positiva. Själva grundkonflikten känns ointressant och man ges som tittare ingen direkt förklaring till varför Loki som är skurken hittat på den här planen. Vad är själva slutmålet som han tänkt sig? Det gör att rätt mycket av själva berättelsen blir oengagerande. Visst man förstår att hjältarna måste rädda New York men det hade varit trevligt att veta lite mer om varför skurkarna agerar som de gör. Whedon som hade bra fingertoppskänsla i Buffy och Firefly har glidit mer åt Dollhouse här.
Konceptbild för Loki som fått de klassiska Jack Kirby-hornen på hjälmen. Det är positivt att han i alla fall ser ut som han ska.
Filmen visuella lösningar är ofta väldigt stilfulla och storslagna. En tre-fyra sekunder lång sekvens var så otroligt snygg att den lyfte hela filmen för mig. Men den var över för snabbt och liknande fanns det inte direkt även om några få var inne och nosade åt det hållet. Spelet mellan Hulk och Thor och mellan Hulk och Loki var ytterligare några av filmens rejäla höjdpunkter. Det var en fröjd att se Hulk i sådan fenomenal form och den raka humorn som de använder så sällan för filmade Hulk.
Robert Downey Jr. som svackade lite i Iron Man 2 är tillbaka på topp, han är riktigt bra både som Tony Stark och Iron Man. Rustningen ges några sköna scener även om de gärna hade fått vara fler. Sedan är det lite konstigt att när de filmar inne i masken så är kameran en bit ifrån ansiktet fast man tydligt ser utifrån att den sitter väldigt nära, men så var det i Iron Man-filmerna också.
Jag älskar de här hårda landningarna Iron Man gör, där det dunsar i hela salongen av kraften.
Kollegan påtalade att ljudeffekterna där han suttit i salongen gett en tydlig illusion av att saker och ting kommit inflygande från sidorna och bakifrån. Jag satt mer på sidan och lade inte märke till den aspekten. Så det är möjligt att placeringen i salongen är extra viktig för den här filmen, om man vill nyttja ljudet till max också. I övrigt var det bra ljud och musiken var passande, själv gillade jag främst inslaget från Tyskland när det var klassisk musik som ackompanjerade scenerna.
Nick Fury är förstås inte medlem i Avengers men har ändå en klart tydligare roll än Hawkeye så det är begripligt varför man valde honom i det här kollaget.
Grupparbetet mellan de olika hjältarna är rätt skiftande. Mellan vissa funkar det väldigt bra medan mellan andra så är det klart mer friktion och nästan bäddat för en uppföljare där de får puckla på varandra. Den som smälte in bäst var Black Widow som fungerade bra tillsammans med samtliga andra. Kanske för att de inte ville skrämma iväg enda tjejen. Hennes variant av supersoldatserumet hade man dock kunnat spela mer på, nu framstår hon som en pistoltjej främst.
Thor fick en aning tillbakadragen roll. Men scenerna med Hulk är underhållande och de fick till och med in ett skämt om hur han pratar. Att han i släptåg drog med sig Stellan Skarsgård som Selvig från Thor-filmen får man ha överseende med. Men det går nog hem hos några här i landet även om jag tycker han är rätt usel. Selvig som karaktär känns skapad bara för att kunna ge honom en roll, jag hoppas att så inte är fallet. Användandet av Mjölner är bra, om inte riktigt lika framträdande som egna filmen men där har Whedon varit trogen serien, eller den tidigare filmen. Det skojas lite med klassisk Kirby-design också, det gav ett leende hos mig. men tyvärr förstår nog få den vinken.
Asaguden i New York tillsammans med Cap som blivit av med masken, vilket faktiskt gav en förbättring. Få kommer nog att tänka på att Steve Rogers är anonym till skillnad mot FF.
Man bör även nämna Cobie Smulders som Maria Hill, hon som tog över S.H.I.E.L.D. när Nick Fury var borta. Först trodde jag det var Sharon Carter (fast med fel hårfärg), men så var inte fallet. Passa på att lyssna lite extra på Hulk när han pratar, när han är grön och stor alltså. Det är passande nog Lou Ferrigno som gör Hulks röst. Antagligen tyckte de att Mark Ruffalos röst inte passade eller så ville de bara ha den hyllningen till gamla tv-serien. Ferrigno hade även en roll i Ang Lees Hulk-film tillsammans med Stan Lee.
Actionscenerna är stundtals enastående men vid andra tillfällen alldagliga. Det känns som Whedon haft lite 3-dimensionellt effektsökeri på hjärnan emellanåt. Scenen när Black Widow står och pekar rakt mot kameran med en pistol blir nästintill fånig då det är så uppenbart vad han försökt göra. 3D:n i sig var inte heller helt lyckad, rätt ofta ser filmen "skiktad" ut. Alltså när bilden blir som några klart specifika skikt som befinner sig på olika avstånd istället för en jämn övergång mellan saker som är olika långt bort. Glasögonen mörkar ju även ner bilden vilket gör att vissa scener ombord S.H.I.E.L.D.s helicarrier blir alldeles för mörka. Filmskaparna måste lära sig att kompensera för detta om de ska fortsätta envisas med att göra film i 3D. Vilket jag förstås hoppas de slutar med snarast möjligt.
Miljöerna är varierade och det var trevligt att få så mycket tid ombord helicarriern. Att världens vackraste skyskrapa Chrysler Building får en egen scen är en bonus också. Stark Tower ger en liten inblick i Tony Starks liv och tekniksinne. En av filmens komiska ögonblick är kopplade till just säkerheten där också.
Det finns även en fantastisk blinkning till fans och samlare. Till och med Fury ser styrkan i att använda detta. som samlare kan man bara säga: Jag vill också ha.
Kollar man runt på nätet hittar man rätt mycket fanbilder gjorda inför filmen, där det är ganska vanligt med The Wasp. Men tyvärr får Black Widow agera helt ensam denna gång. De hade gott och väl lagt till några fler hjältinnor, då helst några som är mer förknippade med Avengers än Black Widow egentligen är.
Anledning till att jag låter rätt negativ är att jag förväntat mig klart mycket mer, både av den här filmen och framför allt av Joss Whedon. Men filmen är inte dålig utan den har sina meriter, bara inte riktigt i den nivån som den borde. Har man sett de övriga filmerna i serien bör man absolut se även denna, den är snäppet bättre än The Incredible Hulk men inte lika bra som Iron Man och Captain America: The First Avenger. The Avengers hamnar ungefär lika med Thor och Iron Man 2. Den sekundkorta scenen är det stora lyftet.
Mitt betyg blir en trea, där några få scener är uppe och trampar på en fyra och en kortis får en solklar femma. Men slutbetyget blir tre sköldar som svischar omkring lite för ostrukturerat ibland.
![[:o)]](./images/smilies/icon_smile_clown.gif "Grin"){kind=icon}
The Avengers
Premiär: 27 april 2012
Längd: 2:22 timmar
Åldersgräns: 11 år
Bonusscen: Jepp det finns en, som ligger rätt tidigt i eftertexterna. Kan man inte sin Marvelhistoria blir den nog rätt obegriplig, själv log jag förstås. Påminde rätt mycket om bonusscenen i Green Lantern i sitt upplägg.
Övrig info: Stan Lee har sin sedvanliga cameo förstås, men jösses vilken kass replik han fått denna gång. Kom igen Whedon han är för tusan Stan "The Man" Lee, Excelsior himself. Nuff Said.
Trailer.
Trailer.
Filmfolket visar upp sig på San Diego Comic Con.
![[:)]](./images/smilies/icon_smile.gif "Glad"){kind=icon}
![[;)]](./images/smilies/icon_smile_wink.gif "Glimt"){kind=icon}
