Serieåret 2015.
Serieåret 2015.
Så här i slutet av 2015 tänkte jag starta en tråd om vilken serie som ni tyckte var bäst, största besvikelse, både svensk/utländsk, årets seriehändelse samt vilken film baserat på en serie som har varit bäst/sämst?
Re: Serieåret 2015.
Bästa svenska serie: Viktor Kasparsson 5- Vinterbrand
Bästa utländska serie: Richard Corben's Ratgod
Men i all ärlighetens namn så har jag inte läst så mycket nya serier i år. Jag har mest gosat ner mig med omnibus samlingar av gamla saker som jag tidigare missat.
Det bästa med att inte läsa serier när dom är helt nya är ju att man inte springer på så många besvikelser.
Bästa utländska serie: Richard Corben's Ratgod
Men i all ärlighetens namn så har jag inte läst så mycket nya serier i år. Jag har mest gosat ner mig med omnibus samlingar av gamla saker som jag tidigare missat.
Det bästa med att inte läsa serier när dom är helt nya är ju att man inte springer på så många besvikelser.
Mina serier
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725
Re: Serieåret 2015.
Och jag är likadan jag skiter i det nya, det finns så jävla mycket som man inte läst förr som håller bra nivå.
Svenskt läser jag inte ens, det har fastnat i en fälla med emo grejor och kluddande, ok att det kan berätta nåt viktigt en det räcker ingenstans.
DEt är riktigt tråkig att mer underhållande serieskapande ses ner på eller iaf ignoreras för sånt personligt jox.
Vem fan vill inte bli underhållen?
Svenskt läser jag inte ens, det har fastnat i en fälla med emo grejor och kluddande, ok att det kan berätta nåt viktigt en det räcker ingenstans.
DEt är riktigt tråkig att mer underhållande serieskapande ses ner på eller iaf ignoreras för sånt personligt jox.
Vem fan vill inte bli underhållen?
9mm, i'm never further away than that.
Re: Serieåret 2015.
Eftersom mitt serie intresse legat i dvala sedan mitten på 80-talet har jag mycket att ta igen. Ades utgivning av Dylan Dog har varit en höjdare. Albumförlagets Det var en gång i Frankrike och Julius tredje testamentet, likaså. Aparts Sherlock Holmes var bra, och cobolts satsning på de fransk-belgiska klassikerna ger mig rysningar. Jag har även läst alla swampthing-böckerna av Moore och Egmonts Sandman gör att man hoppas på mer inför nästa år.
När det gäller dessa serier kan jag tyvärr inte välja ut vilken som var bäst.
Bästa svenska serie jag läst under året blir utan tvekan Den svarta jorden av Lars Krantz.
Största besvikelse är nog utvecklingen av serie tidningarna. Jag hade nog hoppats på att det skulle dyka upp fler men det blev bara fler nedläggningar.
När det gäller dessa serier kan jag tyvärr inte välja ut vilken som var bäst.
Bästa svenska serie jag läst under året blir utan tvekan Den svarta jorden av Lars Krantz.
Största besvikelse är nog utvecklingen av serie tidningarna. Jag hade nog hoppats på att det skulle dyka upp fler men det blev bara fler nedläggningar.
Re: Serieåret 2015.
Krantz är väl ganska svårslagen! Men exempelvis Lina N har också presterat. /// När det gäller serietidningar har det varit många nedläggningar (Utopi, Hagel, Rob/Bob, Rocky.... säkert fler?) ---- men både X9 och Fantomen har gjort intressanta saker. Velvet. Kings Watch.
Re: Serieåret 2015.
Om inte ens Egmont tror på serietidningar längre, känns det som ett väldigt osäkert medium att hoppas på...
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
- Allan Kämpe
- Near Mint
- Inlägg: 2003
- Blev medlem: tor 02 jul 2009, 17:42
- Ort: Sverige
- Kontakt:
Re: Serieåret 2015.
De största serierelaterade händelserna under året har för mig inte varit på serieläsandets område. Även om serier som Cobolt förlag ger ut (Blueberry, Thorgal och Linda & Valentin naturligtvis är mumma. Även att Russ Mannings dadspress-serier med Tarzan blivit komplett utgivet med sista boken i år är finfint. Weird Science svåra samlingvolymer 1 och 4 har kommit i nytryck under året och det liksom Philippe Druillets "six voyages of Loane Sloane på engelska är ju ett toppentillskott i serieutgivningen.
Nej, det som varit mest betydelsefullt under det här året är de kontakter jag vidareutvecklat inom serieskaparområdet. Vilket gör att jag ser fram mot år 2016 med nyvaknat hopp och framtidstro!
Nej, det som varit mest betydelsefullt under det här året är de kontakter jag vidareutvecklat inom serieskaparområdet. Vilket gör att jag ser fram mot år 2016 med nyvaknat hopp och framtidstro!
Allan Kämpe
viewtopic.php?f=61&t=5331&start=380
Kolskeggs färder
viewtopic.php?f=61&t=5505&start=360
Semitjov original
https://www.youtube.com/channel/UCn9JCt ... Vrp_gVaM-A
viewtopic.php?f=61&t=5331&start=380
Kolskeggs färder
viewtopic.php?f=61&t=5505&start=360
Semitjov original
https://www.youtube.com/channel/UCn9JCt ... Vrp_gVaM-A
Re: Serieåret 2015.
Största besvikelse? Nej, såna har jag lyckats hålla mig undan! De jag hade i bokhyllan sen tidigare år blev jag dessutom av med (Gilbert Hernandez' alla Palomar-uppföljare i USA, som bara handlar om sex... Gäsp!).
Bästa svenska... Kanske lite tråkig, men samma gamla vanliga som alla år: Uti vår hage. Jag kan inte läsa en enda tidning utan att imponeras och även om jag rätt ofta tar mig igenom det nya numret alltför snabbt med känslan att det här var ett mindre bra nummer, så är det omläsningarna som gör serien bäst. Jag kan inte komma på något originalsvenskt, som tål så många omläsningar. Nästan Asterix-klass. För trött i huvudet på kvällen efter jobbet, men vill ändå ha något finurligt och smart att läsa, som man kan slappna av med: Bara att gå till högen med gamla Uti vår hage.
Största upplevelse: La mort de Staline (Stalins död) av Nury och Robin. Visserligen känd handling, men så (berättartekniskt) snyggt och bra! Man har ju läst många serieversioner av historiska händelser genom åren, men aldrig något som på samma självklara vis lyckats göra historien till sin egen. Naturligtvis för att de törs skarva lite här och där!
Bästa svenska... Kanske lite tråkig, men samma gamla vanliga som alla år: Uti vår hage. Jag kan inte läsa en enda tidning utan att imponeras och även om jag rätt ofta tar mig igenom det nya numret alltför snabbt med känslan att det här var ett mindre bra nummer, så är det omläsningarna som gör serien bäst. Jag kan inte komma på något originalsvenskt, som tål så många omläsningar. Nästan Asterix-klass. För trött i huvudet på kvällen efter jobbet, men vill ändå ha något finurligt och smart att läsa, som man kan slappna av med: Bara att gå till högen med gamla Uti vår hage.
Största upplevelse: La mort de Staline (Stalins död) av Nury och Robin. Visserligen känd handling, men så (berättartekniskt) snyggt och bra! Man har ju läst många serieversioner av historiska händelser genom åren, men aldrig något som på samma självklara vis lyckats göra historien till sin egen. Naturligtvis för att de törs skarva lite här och där!
Re: Serieåret 2015.
Kom just på årets besvikelse för mig. Reproduktions kvaliteten i amerikanska nyutgivningen av Aliens: Salvation, serien som Dave Gibbons och Mike Mignola gjorde på tidigt 90-tal.
Utgivningen har fin pärm med nytecknat mignola omslag... Men alla seriesidorna är helt suddiga!
Utgivningen har fin pärm med nytecknat mignola omslag... Men alla seriesidorna är helt suddiga!
Mina serier
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725
- K-E Lindkvist
- Near Mint
- Inlägg: 2177
- Blev medlem: sön 01 feb 2009, 20:22
- Ort: Riverdale
- Kontakt:
Re: Serieåret 2015.
Jag läser alldeles för lite serier för att kunna agera suverän smakdomare, men dessa har jag haft mycket utbyte av i år.
Utländskt:
- Red One av Xavier Dorison och Terry & Rachel Dodson.
- Harley Quinn av Jimmy Palmiotti, Amanda Conner & Chad Hardin.
- Starfire av -"-, -"- och Emanuela Lupacchino.
- Lady Killer av Joëlle Jones och Jamie S. Rich.
- Lady Sabre & The Pirates of the Ineffable Aether av Greg Rucka & Rick Burchett.
- Love & Rockets #7 av Jaime & Gilbert Hernandez.
- Velvet av Ed Brubaker och Steve Epting.
- Grave Digger av Christopher Mills och Rick Burchett.
- Long Distance av Thom Zahler.
- The Chilling Adventures of Sabrina av Roberto Aguirre-Sacasa och Robert Hack.
- Satellite Sam av Matt Fraction och Howard Chaykin.
- Black Magick av Greg Rucka och Nicola Scott.
- Prince Pangur Ban the Fluffy the Collected Series av Holly Golightly.
Svenskt:
- Zelda av Lina Neidestam fast man är hänvisad till att läsa den på norska. Lite trist att hon gått ner till tre strippar i veckan på grund av yttre omständigheter (jag antar att hennes bebis har med saken att göra).
- Sword Princess Amaltea av Natalia Batista (med assistenter).
- Viktor Kasparsson: Vinterbrand av Dennis Gustafsson.
- 91:an i skånska kriget av Claes Reimerthi och Gert Lozell.
- Theo: Deus Ex Machina. Den Helige Ande av Ola Skogäng och Daniel Thollin.
- Herman Hedning av Jonas Darnell med biserierna Illustrerad Djävulskap (Mikael Grahn), Rock Manlyfist (Johan Wanloo) och A.M.O.K. (Oscar Hjelmgren)
- Wicked Hero av Malmgren & Winroth.
- Plåstra 2: Den ännu bättre boken av Malin Svedjeholm
(Ingen ångest, "kludd" eller emo i den listan så långt ögat når, Agentum! )
I den svenska förlagsvärlden fortsätter Jonas Anderson, Andreas Eriksson, Johan Kimrin, Josefin Svenske, Lisa Wibom med flera att uträtta storverk med begränsade resurser till sitt förfogande. Cobolts utgivning av Blueberry får annars betraktas som den enskilt största seriehändelsen, men också det faktum att James Fjong både fick kulturstöd samt i dagarna går ut i en andra upplaga är något av en sensation. Även Galagos återutgivning av Ratte i en genomarbetad samlingsvolym var en stor kulturgärning.
Egmonts Sandman-bok förtjänar också den ett omnämnande som ett bevis på hur bra det kan bli om ingen möda sparas i produktionen (bra Micke Sol). Svenska Serier-bilagan. Också att MAD-samlingarna fortsätter att komma ut under Germunds redaktörskap är positivt. Och på tal om Germund så håller han och Johan K på att förnya Agent X9 till snudd på oigenkännelighet (som också det är positivt menat). Trevligt att de lyssnar på förslag om lämpligt innehåll för tidningen.
Det var tråkigt att Bittra djur i Herman Hedning upphörde. (Men förhoppningsvis ger det mer tid åt Johanna att ägna sig åt Katten Nils.)
Besvikelser var naturligtvis serietidningsdöden, men jag har inga förslag på hur man skall komma till rätta med den. Det var trots allt inte så illa att Utopi höll ut i 14 nummer innan man kastade in handduken. Jag tycker också att Buster-samlingen lämnade en del övrigt att önska i form av tryck och reproduktion, men tack och lov hör jag inte till målgruppen så jag väljer att inte reta mig på detta.
Den enda film med seriebakgrund jag sett i år var kortversionen av Alena på SvT och där säger Kim W själv att långfilmen är mycket bättre så jag väntar med omdömet tills den haft premiär. Jag föll också för grupptrycket (förhållandevis geek-tätt på min arbetsplats) och plågade mig igenom Marvel's Jessica Jones. Det är nästan 13 förslösade timmar av mitt liv som jag aldrig får igen. Då var Marvel's Agent Carter långt mer underhållande (mest beroende på att Hayley Atwell var magnifik i titelrollen) och där ser jag faktiskt fram emot fortsättningen...
Vi skall också vara tacksamma att vi har en så trevlig och välarrangerad seriefestival som SIS i landet. Ola, Anders, Linda och c:o gör ett hästjobb så vi kan träffas och ha trevligt under en helg i Kulturhuset. Jag längtar redan till nästa års arrangemang!
För egen del blev det detta år en mindre mängd serieoriginal än det brukar vara, men de som införlivades i samlingen var alla sådant som jag verkligen ville ha. (Och när Gisèle Lagacé svarar "I have very little left in regards to Archie work" på förfrågningar om original känns det ganska bra, måste jag erkänna. )
Utländskt:
- Red One av Xavier Dorison och Terry & Rachel Dodson.
- Harley Quinn av Jimmy Palmiotti, Amanda Conner & Chad Hardin.
- Starfire av -"-, -"- och Emanuela Lupacchino.
- Lady Killer av Joëlle Jones och Jamie S. Rich.
- Lady Sabre & The Pirates of the Ineffable Aether av Greg Rucka & Rick Burchett.
- Love & Rockets #7 av Jaime & Gilbert Hernandez.
- Velvet av Ed Brubaker och Steve Epting.
- Grave Digger av Christopher Mills och Rick Burchett.
- Long Distance av Thom Zahler.
- The Chilling Adventures of Sabrina av Roberto Aguirre-Sacasa och Robert Hack.
- Satellite Sam av Matt Fraction och Howard Chaykin.
- Black Magick av Greg Rucka och Nicola Scott.
- Prince Pangur Ban the Fluffy the Collected Series av Holly Golightly.
Svenskt:
- Zelda av Lina Neidestam fast man är hänvisad till att läsa den på norska. Lite trist att hon gått ner till tre strippar i veckan på grund av yttre omständigheter (jag antar att hennes bebis har med saken att göra).
- Sword Princess Amaltea av Natalia Batista (med assistenter).
- Viktor Kasparsson: Vinterbrand av Dennis Gustafsson.
- 91:an i skånska kriget av Claes Reimerthi och Gert Lozell.
- Theo: Deus Ex Machina. Den Helige Ande av Ola Skogäng och Daniel Thollin.
- Herman Hedning av Jonas Darnell med biserierna Illustrerad Djävulskap (Mikael Grahn), Rock Manlyfist (Johan Wanloo) och A.M.O.K. (Oscar Hjelmgren)
- Wicked Hero av Malmgren & Winroth.
- Plåstra 2: Den ännu bättre boken av Malin Svedjeholm
(Ingen ångest, "kludd" eller emo i den listan så långt ögat når, Agentum! )
I den svenska förlagsvärlden fortsätter Jonas Anderson, Andreas Eriksson, Johan Kimrin, Josefin Svenske, Lisa Wibom med flera att uträtta storverk med begränsade resurser till sitt förfogande. Cobolts utgivning av Blueberry får annars betraktas som den enskilt största seriehändelsen, men också det faktum att James Fjong både fick kulturstöd samt i dagarna går ut i en andra upplaga är något av en sensation. Även Galagos återutgivning av Ratte i en genomarbetad samlingsvolym var en stor kulturgärning.
Egmonts Sandman-bok förtjänar också den ett omnämnande som ett bevis på hur bra det kan bli om ingen möda sparas i produktionen (bra Micke Sol). Svenska Serier-bilagan. Också att MAD-samlingarna fortsätter att komma ut under Germunds redaktörskap är positivt. Och på tal om Germund så håller han och Johan K på att förnya Agent X9 till snudd på oigenkännelighet (som också det är positivt menat). Trevligt att de lyssnar på förslag om lämpligt innehåll för tidningen.
Det var tråkigt att Bittra djur i Herman Hedning upphörde. (Men förhoppningsvis ger det mer tid åt Johanna att ägna sig åt Katten Nils.)
Besvikelser var naturligtvis serietidningsdöden, men jag har inga förslag på hur man skall komma till rätta med den. Det var trots allt inte så illa att Utopi höll ut i 14 nummer innan man kastade in handduken. Jag tycker också att Buster-samlingen lämnade en del övrigt att önska i form av tryck och reproduktion, men tack och lov hör jag inte till målgruppen så jag väljer att inte reta mig på detta.
Den enda film med seriebakgrund jag sett i år var kortversionen av Alena på SvT och där säger Kim W själv att långfilmen är mycket bättre så jag väntar med omdömet tills den haft premiär. Jag föll också för grupptrycket (förhållandevis geek-tätt på min arbetsplats) och plågade mig igenom Marvel's Jessica Jones. Det är nästan 13 förslösade timmar av mitt liv som jag aldrig får igen. Då var Marvel's Agent Carter långt mer underhållande (mest beroende på att Hayley Atwell var magnifik i titelrollen) och där ser jag faktiskt fram emot fortsättningen...
Vi skall också vara tacksamma att vi har en så trevlig och välarrangerad seriefestival som SIS i landet. Ola, Anders, Linda och c:o gör ett hästjobb så vi kan träffas och ha trevligt under en helg i Kulturhuset. Jag längtar redan till nästa års arrangemang!
För egen del blev det detta år en mindre mängd serieoriginal än det brukar vara, men de som införlivades i samlingen var alla sådant som jag verkligen ville ha. (Och när Gisèle Lagacé svarar "I have very little left in regards to Archie work" på förfrågningar om original känns det ganska bra, måste jag erkänna. )
"Allting kommer till den som kan vänta!"
- Alexander Lukas
- Alexander Lukas
Re: Serieåret 2015.
Wakuran skrev:Om inte ens Egmont tror på serietidningar längre, känns det som ett väldigt osäkert medium att hoppas på...
Samtidigt försöker de väl lite? (Hagel 2014, Svenska Serier 2015, Kings watch och Fantomen kids i fantomen, nya fräscha serier i X9, Sandman och Buster var inga serietidningar förvisso men samlingar av dessa)
Eller kanske dessa ryck är att betrakta som dödsryckningar?
Re: Serieåret 2015.
larsa66 skrev:Eller kanske dessa ryck är att betrakta som dödsryckningar?
Vi kan ju hoppas på att det inte är så. Men så länge serietidningar är så dyra som dom är så lär inte publiken någonsin öka. En tidning som X9 kostar lika mycket som ett franskt album kostade för bara några år sedan. En marnad som endast säljer till samlare krachar tillslut, det skulle ju inte äns vara första gången det händer för seriemarknaden.
Mina serier
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725
Re: Serieåret 2015.
BoJustBo skrev:larsa66 skrev:Eller kanske dessa ryck är att betrakta som dödsryckningar?
Vi kan ju hoppas på att det inte är så. Men så länge serietidningar är så dyra som dom är så lär inte publiken någonsin öka. En tidning som X9 kostar lika mycket som ett franskt album kostade för bara några år sedan. En marnad som endast säljer till samlare krachar tillslut, det skulle ju inte äns vara första gången det händer för seriemarknaden.
Å andra sidan, om tidningen är för billig finns det ingen anledning för typ kiosker att ha dem; då blir deras intäkter för små m t p utrymmet tidningarna tar. Det var ju en av orsakerna enligt många till serietidningarnas fall i USA: När de började ges ut kostade en serietidning ungefär lika mycket som andra tidskrifter, men allteftersom åren gick höll serietidningarna kvar sitt pris (och minskade istället sidantalet) medan övriga tidskrifter höjde priset -> intresset för att sälja serietidningar föll drastiskt hos tidningsförsäljare :-/
Så en balansgång krävs så att både läsare och försäljare ska vara så nöjda som det går.
Simon säger: Serierecensioner på http://smorkin.wordpress.com
Re: Serieåret 2015.
Just det ja, serieåret 2015!
För min del är det två olika saker som utmärkte året:
- Serier för barn/unga: Mycket bra saker som hände här. I Sverige satsade flera förlag på nya läsare (som Cosmos Comics & Gaspard), med den äran, och även vad gäller amerikanska serier är det tidningar som The Unbeatable Squirrel Girl och Lumberjanes som jag bäst kommer ihåg. Kul!
- Europeiska (mest franskspråkiga) serier på engelska/svenska: Samma sak här, väldigt roligt att se hur det rör på sig. Här i Sverige har vi både klassikerutgivning à la Cobolt men också en den nyare saker (Cobolt, Albumförlaget, de redan nämnda för yngre läsare), och till engelska översätts det mer än kanske någonsin tidigare. Framförallt är det intressant att se att en del franska förlag som Bamboo, Humanoids och Delcourt satsar på att själv översätta serier, men även förlag som IDW har vidast framfötterna med den föredömligt prydliga Corto Maltese-utgåvan. Och sen ger även "vanliga" förlag ut europeiska serier som en naturlig del av sin repertoar, som Archaia med flera.
Tummen upp med andra ord
För min del är det två olika saker som utmärkte året:
- Serier för barn/unga: Mycket bra saker som hände här. I Sverige satsade flera förlag på nya läsare (som Cosmos Comics & Gaspard), med den äran, och även vad gäller amerikanska serier är det tidningar som The Unbeatable Squirrel Girl och Lumberjanes som jag bäst kommer ihåg. Kul!
- Europeiska (mest franskspråkiga) serier på engelska/svenska: Samma sak här, väldigt roligt att se hur det rör på sig. Här i Sverige har vi både klassikerutgivning à la Cobolt men också en den nyare saker (Cobolt, Albumförlaget, de redan nämnda för yngre läsare), och till engelska översätts det mer än kanske någonsin tidigare. Framförallt är det intressant att se att en del franska förlag som Bamboo, Humanoids och Delcourt satsar på att själv översätta serier, men även förlag som IDW har vidast framfötterna med den föredömligt prydliga Corto Maltese-utgåvan. Och sen ger även "vanliga" förlag ut europeiska serier som en naturlig del av sin repertoar, som Archaia med flera.
Tummen upp med andra ord
Simon säger: Serierecensioner på http://smorkin.wordpress.com
Re: Serieåret 2015.
BoJustBo skrev:[...] X9 kostar lika mycket som ett franskt album kostade för bara några år sedan. En marnad som endast säljer till samlare krachar tillslut, det skulle ju inte äns vara första gången det händer för seriemarknaden.
Å andra sidan så är X9 på 148 sidor, så en kostnad på ca 2.50 kr per sida är väl ok ändå. Och det är väl nästan ett franskt seriealbum i var och varannat nummer nuförtiden.
Fast jag förstår din synpunkt. Det är en svår balansgång att överleva prismässigt och fortfarande få med sig läsarna.
[Edit]Dessutom kostar väl ett "franskt album" runt 200 spänn nuförtin, så jag tycker nog att 60 spänn är helt acceptabelt. (Man slipper ju dessutom brottas med hårda pärmar...)
Re: Serieåret 2015.
Ser ut som det blev något fel på den uträkningen? Menar du 2/5 kr per sida, dvs 40 öre ?...
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Re: Serieåret 2015.
Problemet när Egmonts serien läggs ner är att de inte provas igen om ett år eller två. Serien är borta för alltid eller tills en annan utgivare startar dem igen...
Re: Serieåret 2015.
Jag skulle gärna ge ut fler serier än Isfolket nu, men det svåra med det hela är att nå ut. Serietidningsbutikerna räcker definitivt inte. De sociala medierna är okay. MEN problemet som ganska nybakad förläggare tycks vara att det inte finns tillräckligt med återförsäljare, vi når inte den stora massan helt enkelt. Det gäller att ha en bra fanbase känns det som.
Re: Serieåret 2015.
Hej.
Ett enormt problem med vårt bristande försäljnings/distributionssystem i Sverige.
När det gäller Isfolket borde du försöka tänka utanför boxen. För de som läste de gamla pocketböckerna är ju egentligen inte de typiska serienördarna! Många av de läsarna bodde (och bor) långt ute på landsbygden och är inte särskilt uppkopplade eller moderna. Tror det skulle kunna vara värt för dig att undersöka vad det kostar att sätta en annons i tryckta reklamblad av typen Sverigehäftet och sånt. Även lokala sådana gratisblad som nästan är tidningar, sånt som folk som tidigare bara läste sånt som de hittade på bensinmacken, är hänvisade till nuförtiden när macken är obemannad...
Ett enormt problem med vårt bristande försäljnings/distributionssystem i Sverige.
När det gäller Isfolket borde du försöka tänka utanför boxen. För de som läste de gamla pocketböckerna är ju egentligen inte de typiska serienördarna! Många av de läsarna bodde (och bor) långt ute på landsbygden och är inte särskilt uppkopplade eller moderna. Tror det skulle kunna vara värt för dig att undersöka vad det kostar att sätta en annons i tryckta reklamblad av typen Sverigehäftet och sånt. Även lokala sådana gratisblad som nästan är tidningar, sånt som folk som tidigare bara läste sånt som de hittade på bensinmacken, är hänvisade till nuförtiden när macken är obemannad...
Re: Serieåret 2015.
Bläddrade i senaste X9 nummret då jag hört mycket bra om det men det är ju forfarande samma billiga skit tryck som när jag slutade köpa nya tidningar för lite över tio år sedan. Var och varannan färg sida är sned tryckt så allt blir helt suddigt och enligt mig, oläsbart. Ännu en anledning att ha svartvita serier.
Ända albumen jag sätt äns inärheten av tvåhundra är Cobolts extra stora album som dom givit ut för några få serier. Senaste Spirou albumet jag hittar på adlibris kostar tillexempel bara 84kr.
Och hård pärm 4 life yo. Sladdrigheten i en tidning är ju ett minus, inte ett plus.
Sir-L skrev:[Edit]Dessutom kostar väl ett "franskt album" runt 200 spänn nuförtin, så jag tycker nog att 60 spänn är helt acceptabelt. (Man slipper ju dessutom brottas med hårda pärmar...)
Ända albumen jag sätt äns inärheten av tvåhundra är Cobolts extra stora album som dom givit ut för några få serier. Senaste Spirou albumet jag hittar på adlibris kostar tillexempel bara 84kr.
Och hård pärm 4 life yo. Sladdrigheten i en tidning är ju ett minus, inte ett plus.
Mina serier
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725
Mer skimrande än guld viewtopic.php?f=61&t=10853
De skrev fred med vårt blod viewtopic.php?f=61&t=10624
In I Dimman viewtopic.php?f=61&t=10725