En bra och underhållande fantasyserie!

[smorkin]

Lite (någorlunda) modernt: Bone och Fables är båda mycket läsvärda. Och Cerebus är bitvis en fantastisk serie (och bitvis något av det värsta du kan läsa...).

Lite omodernt: Redan nämnda Phil Foglios Myth Adventures är minst lika rolig som Girl Genius.

Definitivt omodernt: Alma - Drakens själ är kort men en gammal favorit för min del:

[Serafim Svensson]

Nu har jag ju inga smakprov, men den franska serien Angor av Dimitri Armand tycker jag
är riktigt spännande. Dessvärre känns det som om det mest intressanta ur fantasygenren
idag kräver att man kan franska (förutsatt att man måste läsa pratbubblorna).

[Cadial]

Jag rostade pa tre av forslagen: Thorgal, Conan och Red Sonja, i den ordningen. Conan, som har figurerat mest av dessa i olika sammanhang kan variera enormt i kvalite bade manus- och bildmassigt.
( OT: Conan vann for ovrigt en omrostning i Wizard for nagra ar seadan om vilken hjalte som hade legat med mest chicks, eller var det scored most chicks?).

Bland de jag SKULLE vilja lasa finns Elric(k), som jag bara kanner fran ett Conanaventyr publicerat pa svenska; Den grona kejsarinnan.
Conan, Elrik och ett chick ute pa uppdrag. Nar de till slut splittras far man lasa foljande:
"(Elrik) galopperar vidare mot ett ode annu sallsammare och forunderligare an till och med det som vantar Conan!"
Fan! Och dar stod man ensam och utlamnad; en svensk version av en cross over (?); ett Dead End utan dess like...Nagon som vet vad som egentligen hande Elrik, eller varifran han kom; Marvel??

[Wakuran]

Elric Stormbringer var väl en figur från Michael Moorcock-böcker?

[Rosen]

Elric Stormbringer var väl en figur från Michael Moorcock-böcker?

Elric av Melniboné är en romanfigur, ja (Stormbringer är hans svärd, egentligen en demon i svärdform) - även känd från framsidor på Drakar och Demoner-boxar och gudarna vete hur många skivomslag genom åren. Han är en av Sword & Sorcery-genrens galjonsfigurer och var nog lika känd som Conan innan den senare blev serie- och filmkaraktär.

Den gamle albinon har haft egna serier genom åren men ingen regelbunden utgivning. Det här fick det ju att vattnas lite i munnen, förstås:
http://en.wikipedia.org/wiki/Elric_(comics)
Michael Moorcock och Walt Simonson...

[Offissa Pupp]

Gaspard

AAAH! Juste det, den serien har jag alldeles glömt bort. Minns den som fantastiskt tecknad i klara-linjen-stilen. Kollade upp den nu och såg att det var Johan de Moor (som jag utgår är Bobs son?) som tecknat. Tyvärr slut på både franska och svenska. Annars är det en serie som jag absolut skulle vilja läsa igen. Minns den som lite obehaglig eller otäck - något som jag iofs ofta känner inför parallella världar...

Och Cerebus är bitvis en fantastisk serie (och bitvis något av det värsta du kan läsa...).

Utveckla gärna! Läste flera album av denna serie i takt med att de kom ut, men frågan är om jag egentligen någonsin tyckte den var bra på riktigt (bortsett från vissa passager som t.ex. valrörelsen i High Society)... Nu kan jag inte komma mig föra att ta upp den igen och den har förpassats från bokhyllan till källarsamlingen.

[Agentum]

Utvecklingen du söker när han skriver "värsta" är att författaren urartar till att kasta sig över kvinnor och särskilt sin fru och avsky dem och i princip diskutera saken med gud, dvs botten faller helt ur och det är sida efter sida med monologer i det närmaste galenskap.

Så det börjar bra men man bör lägga ner det hela efter halva biten nånstans om man inte ska få ont i huvet av allt tjafs han håler på med, han rycker upp sig stundvis senare med och avslutar verkligen med 300 nummer, en bedrift i sig.

Dave Sim är så att säga ett geni som helt klart slog över när frun gick i från honom, som du kanske förstår står han inte högt i rang hos kvinnor, men låt inte det hindra trots allt är en hel del av Cerebus helt unikt och väldigt brilliant.

Jag lägger på Warlord skriven av Grell, kanske inet high fantasy direkt, men riktigt lyckat för att vaar en serie från början även om den bygger på den gamla myten om en ihålig jord.
Har nyligen börjar skrivas gen efter att vaar helt nere i skiten sen mitten av 80-talet ungefär, Grell skriver den igen.
Jag har inte läst den senaste varianten dock utan äger den från 70-80-tal som är riktigt bra så länge Grell är bakom spakarna, sen kan man fimpa serien.

[Offissa Pupp]

Jag har förstått att Sim någonstans fick den tvivelaktiga utmärkelsen den mest misogyna serieskaparen. Jag följde Cerebus ungefär halvvägs innan jag tröttnade. Faktum är att jag till och med hade en T-tröja med trycket "Cerebus - the first half"!

[Zara Hero]

Jag har förstått att Sim någonstans fick den tvivelaktiga utmärkelsen den mest misogyna serieskaparen. Jag följde Cerebus ungefär halvvägs innan jag tröttnade. Faktum är att jag till och med hade en T-tröja med trycket "Cerebus - the first half"!

Oj!
(Det var alltså så illa...)

[smorkin]

Japp, problemet med Sim är det som redan nämnts. Det allra sorgligaste i det hela är att han trots sin urspårning fortfarande var en bitvis genial serieskapare; det finns passager i de sista 100 numren som är bland det bästa han gjort, och därmed bland det bästa i serieväg du kan läsa.

Men han förtjänar ett längre inlägg (mycket, mycket längre), så tillbaka till lite mer lätthanterliga fantasy-serier. Tove Janssons Mumin kanske ska nämnas också?

[Zara Hero]

Men usch vad Mumin är kass. Har alltid tidigare hyllat den (lite oreflekterat) som "nordisk" och "fiiin" --- men HAR NI LÄST DEN? Den går i SvD nu. Ofta är det faktiskt rena smörjan. Tyvärr.

[Wakuran]

Vilken version är det som går nu? När Tove Jansson gjorde serien själv var den bra, men den blev sämre när Lars Jansson tog över.

[Allan Kämpe]

Jag la min röst på Conan (så som han tecknades av Barry W Smith), Prins Valiant i Hal Fosters tappning, Thorgal och bland de egna alternativen väljer jag Xenozoicum, Russ Mannings Tarzan och inte minst Bourgeons Skymningens färdkamrater som var en trilogi utgiven på Medusa förlag med tre album; Dimmornas skog / Turkosstaden /Sirenens sång (det sista albumet är otroligt styvt tecknat och färglagt på 142 sidor).
Här nedan en sida från Sirenens sång:

[Wakuran]

Bourgeon är bra, även om hans huvudpersoner i regel brukar vara rätt osympatiska. (Fast å andra sidan är de nakna ofta...)

Nämen, skämt åsido, han är intressant. Synd att man måste gå över sundet för att läsa hans grejer nuförtiden.

[Allan Kämpe]

Bourgeon är bra, även om hans huvudpersoner i regel brukar vara rätt osympatiska. (Fast å andra sidan är de nakna ofta...)

Nämen, skämt åsido, han är intressant. Synd att man måste gå över sundet för att läsa hans grejer nuförtiden.

Håller med om att huvudkaraktärena av någon anledning ofta kunde vara ganska otrevliga typer emellanåt. I "Resande med vinden-eposet" som innehöll fem album var t.ex. huvudpersonen Isa (även med dagens mått mätt) ibland en hänsynslöst glödande feminist som körde över den stackars sympatiske manlige huvudkaraktären Hoel. Samma feministiska kantring fanns i trilogin "Skymningens färdkamrater" där riddaren i egenskap av huvudperson har en ganska anonym men sympatisk framtoning. Bland de två följeslagarna till riddaren framstår tjänarinnan Mariotte som mest drivkraftig och hon vinner oftast dusterna med drängen Anicet som allt som oftast får på pälsen av antingen henne eller riddaren.

[Allan Kämpe]

Jag skulle vilja se Roxanna/ Pelisse av Loisel bland alternativen. Klassiker!

Bra förslag! (Det kommer kanske en ny röstning där man kan rösta på den. )

Jag köpte de tre albumen om Roxanna (Medusa förlag) för en tid sedan för jag tyckte de var så fint tecknade. Men själva berättelsen och huvudpersonerna har svårt att väcka mitt intresse och jag har ännu inte lyckats läsa igenom albumsviten.

[Agentum]

Jag har förstått att Sim någonstans fick den tvivelaktiga utmärkelsen den mest misogyna serieskaparen. Jag följde Cerebus ungefär halvvägs innan jag tröttnade. Faktum är att jag till och med hade en T-tröja med trycket "Cerebus - the first half"!

Jo serien hjälptes ju upp av att den ansågs nåt extra då han var ensam utgivare av vad han först ensam gjorde (han tog hjälp senare md bakgrunder), jag tycker inet din Cerbus T-shirt är dum på den tiden (andra hälften av 70-tal) så var inte självpublicerande som höll nåt stort och just tat han sa att det skulle bli 300 numer gjorde ju att många som idag ser duma ut att vrida sig i skratt.

Vem hr hört talas om en ensam författare och tecknare (mer eller mindre) som ger ut 300 nummer av sin tidning utan att falla ur på vägen?

Svaret är INGEN, det tråkiga består ju att han blv så fanatiskt inbunden helt enkelt, han klarar dock av slutet på serien bra och det passar perfekt från när han 20-30 år tidigare fått en då oviktig framtidsläsning av Cerebus liv att sluta precis så som det sagt, för att först öra, Dö ensam, saknad av ingen och meningslöst.

Serien var dock inte meningslös om något flumig emmelanåt även i bra stunder, jag tycker man ska köpa de första delarna med High Society och efterföljande Church an state I och II.
Man bör köoa den före dessa med dock för att förstå ursprunget.

Sen får man välaj själv vad man ska göra, som sagt en del är brilliant och en del annat är galenskap.