Mild & Fromm

[RioGrande]

Detta ser vi naturligtvis fram emot. Det blir en högtidsstund.

[Göran Semb]

Tack; vi får hoppas att du får rätt så att tvåan inte blir en besvikelse. Del tre föreligger i manusform sedan i somras; det visade sig när jag skrivit färdigt den att de tre episoderna bildar en rätt så naturlig, sammanhållen enhet, så jag hoppas att trean kan publiceras i tidningen under 2016.

[Wakuran]

Tack; vi får hoppas att du får rätt så att tvåan inte blir en besvikelse. Del tre föreligger i manusform sedan i somras; det visade sig när jag skrivit färdigt den att de tre episoderna bildar en rätt så naturlig, sammanhållen enhet, så jag hoppas att trean kan publiceras i tidningen under 2016.

Samlingsalbum efteråt, kanske?

[Göran Semb]

Jag är på på allt som kan ge mig och Carlos en extraslant!

[Göran Semb]

Jag vill ju inte lägga upp bilder som avslöjar för mycket om vad som kommer att hända, men den här halvsidan känns OK. Det är ganska loose pencils jag från får Carlos; antagligen för att han är skicklig nog för att göra mycket av bilden när han tuschar, men kanske bidrar det också att jag kan ha lite synpunkter på penciled artwork; då är det ju litet onödigt om han gjort väldigt detaljerade bilder som måste ritas om. De nio sidorna som jag fick i går (näst sista bunten) kommer jag att be honom göra om två-tre bilder i; en för att maximera koncentration/impact genom att ta bort ett par bildelement, en för att en sak behöver placeras på ett litet annat sätt i en ruta för att rimligt kunna användas i en senare, och så kanske en ruta som jag tror kan ha något bildelement för mycket i sig.

Sedan måste jag också be Carlos ändra några ljudeffekter som jag felbedömt och som behöver låta annorlunda än jag trodde när jag skrev manus. Blunder!

("157" syftar på en numrering i manus för att hålla ordning på repliker och rutor.)

[Sir-L]

Ser verkligen fram emot detta!

[Göran Semb]

Ännu ett exempel på att manusförfattaren inte alltid får till det så att det funkar för tecknaren. Tredje rutan skulle ha visat hur Erik flippar ett svärd från att ha hållit det i skidan i vänsterhanden till att hålla det i hjaltet i högerhanden, men det blev för trångt för att få plats med det. Jag tror vi löser det genom att helt enkelt ta bort den rutan; på så vis blir det tillräckligt utrymme horisontellt för att Erik ska kunna slå rätt ut åt höger (vänster från vår synvinkel, förstås), helt horisontellt, med svärdshanden för att kraften i rörelsen ska skicka iväg svärdsskidan. Som det är nu slår han ut med den snett utåt-nedåt, men det ser kraftfullare ut om det sker helt horisontellt.

[Wakuran]

Ännu ett exempel på att manusförfattaren inte alltid får till det så att det funkar för tecknaren. Tredje rutan skulle ha visat hur Erik flippar ett svärd från att ha hållit det i skidan i vänsterhanden till att hålla det i hjaltet i högerhanden, men det blev för trångt för att få plats med det. Jag tror vi löser det genom att helt enkelt ta bort den rutan; på så vis blir det tillräckligt utrymme horisontellt för att Erik ska kunna slå rätt ut åt höger (vänster från vår synvinkel, förstås), helt horisontellt, med svärdshanden för att kraften i rörelsen ska skicka iväg svärdsskidan. Som det är nu slår han ut med den snett utåt-nedåt, men det ser kraftfullare ut om det sker helt horisontellt.

Nä, det känns ju litet förvirrande i nuläget, och så känns det litet som flippningen bara är en mindre detalj mest du tänker på själv...

[Göran Semb]

Tanken med flippningen var att den skulle se cool ut -- vilket jag helt klart tror att den skulle -- men den behöver utrymme för att funka.

[Wakuran]

...

(Strunt i det... Den här posten kan tas bort...)

[Göran Semb]

Har skickat iväg de sista fem textade skissidorna till Carlos; inväntar nu med viss spänning hans tuschade och färglagda sidor för svensk textning och överlämning till redaktionen. Det blir 40 sidor, och de kommer att publiceras över 4 nummer med 10 sidor i varje nu till senvåren/sommaren.

Eftersom jag inte ritar själv kan jag inte lägga upp några egna alster här, men jag kan säga något helt kort om hur jag skriver serien.

Jag dagdrömmer, eller man kanske hellre ska säga fantiserar, om olika situationer. "Vad skulle hända om…?" Vad skulle hända om Erik kidnappades av en bunt osunda typer? Hur skulle de försöka ta honom? Hur skulle han reagera?

Det ger två ingångar till att generera idéer "i det lilla", så att säga. Dels den taktiska aspekten -- hur ska man gå tillväga för att kidnappa någon som är så pass farlig som Erik? Vad har han vidtagit för säkerhetsåtgärder för att hindra något sådant? Dels personlighetsaspekten -- vilka spydiga repliker skulle Erik kunna komma med under själva försöket, och till kidnapparna om försöket faktiskt lyckas? På så vis kan man mejsla fram en eller ett par scener runt själva kidnappningsförsöket. (Om inspirationen infinner sig, förstås.)

Sedan kommer förstås frågan om _varför_ någon skulle kidnappa Erik. Vad är de ute efter? Vilka är de; vilken sorts aktör är de? Här kommer man då in på att bygga en historia. Det gör jag inte i det här skedet, utan jag nöjer mig med att fundera litet kring vem som kidnappar Erik och varför. Däremot så har jag kvar det här i bakhuvudet när jag funderar kring andra scener, och kanske kommer en del av dem att kunna anknytas till den här kidnappningen -- t ex, hur skulle det kunna se ut om Monica skulle organisera en räddningsaktion? Vilken sorts stöd skulle hon kunna få från säkerhetspolisen? Hur skulle hon beväpna sig? Vad skulle kunna gå fel?

Just den sista frågan är mycket viktig för mig, för jag vill bygga mina historier på att hjältarna löser ett problem på ett oväntat sätt. Det innebär att det behöver dyka upp ett oväntat problem under handlingens gång -- är det inte oväntat så har man naturligtvis redan löst det under planeringsfasen. (Det är okej för min del om problemet bara är skenbart oväntat, att det för läsaren verkar som att hjältarna hamnat i ett olösligt problem som sedan på ett överraskande vis visar sig redan vara förutsett och löst.)

I alla fall, efter ett tag har jag -- om jag har tur -- i min "samling av scener" kanske tre nyckelscener som jag kan se att "de här kan jag jag knyta ihop i en och samma historia". Då vidtar jobbet med att hitta hur man ska gå från scen 1 till scen 2 och från scen 2 till scen 3, vilket är en mer hantverksmässig än fantasimässig process och inte riktigt lika rolig. När skelettet sålunda är färdigbyggt kan jag fundera på snärtiga repliker och eventuella taktiska eller andra finurligheter för att liva upp "transportsträckorna" (eller expositionen).

I olika filmmanusinstruktionsböcker jag läst betonas att det helst ska finnas någon djupare personlig brist hos huvudpersonen som gör att han eller hon inte klarar av sin situation, och att en djup aha-upplevelse ska till för att kunna göra något åt den och slutligen segra. Problemet med det är att man till slut blir ganska less på att titta ner på klockan och notera att "nu är det bara tjugo minuter kvar, nu är det dags för den djupa insikten och vändningen". Det är också smått omöjligt att i en serie (TV-serie eller tecknad serie) med flera fristående episoder flika in en djup uppenbarelse för huvudpersonen eller huvudpersonerna i varje avsnitt utan att det blir outhärdligt. Bättre då med mer tekniska/taktiska twistar; de är kanske inte direkt djupa, men om de är tillräckligt finurliga kan de vara tillräckligt. Själv gillar jag skarpt de tidiga Johnny Hazard-historierna på grund av just hans rådighet och förmåga att hitta lösningar på till synes omöjliga problem -- och Agatha Christies pusseldeckare lyckas ju upprätthålla mångas intresse, trots en rätt stereotyp form, genom väldigt finurliga och överraskande twistar på slutet. (Inga jämförelser i övrigt mellan M&F och dessa klassiker, skyndar jag mig att tillägga.)

Men det är i alla fall så jag byggt upp det dryga halvdussin Mildh & Fromm-historier jag har i (mer eller mindre komplett) intrigform -- några nyckelscener med förhoppningsvis litet kluriga vändningar, och sedan en rätt så klassisk (eller "inte särskilt originell", om man så vill) intrig för att binda ihop dem. Krydda med personligheter. Tigg en redaktör om att publicera. The end.

[larsa66]

Tack för att du delar med dig. Det är faktsikt ganska intressant att läsa.

Nog så intressant som att se snygga teckningar.

Det är nog med berättandet jag kör fast. Jag har haft bra idéer men sen när jag ska bena ut dom sekvens för sekvens och skriva repliker har jag problem att få flyt i det hela.

Jag har märkt att det oftast är i det skedet jag ger upp.

Fast det kan ju också bero på att grundstoryn inte var stark nog iofs.

[RioGrande]

Alla gör nog olika när de gör manus. Ibland kan det vara fördel med ett mer skissartat manus, som tillåter tecknaren att ta ut SINA svängar lite mer. Som när Franquin tecknade in fler sidor med Marsupilami som inte fanns i Gregs manus (för att Greg hatade det förbannade djuret).
Även när man är sin egen manusförfattare kan det skissartade manuset vara bra. Sen tillkommer viktiga bitar medan man tecknar. När man ser hjältens gård färdig kommer man på: men där mellan traktorn och höstacken skulle det vara snyggt med en mur! Och sen kommer man på: Då är det ju mycket smartare att skurken ligger gömd bakom den muren HELA TIDEN (istället för att sänkas ner från ett rymdskepp som håller sig dolt i ett moln ovanför ladan (som det ursprungligen stod i manuset)).

o s v

[Göran Semb]

Jag skriver ett manus där jag skriver vad som ska ske och vad som sägs i varje ruta. Exakt _hur_ det ska se ut brukar jag inte skriva eftersom det inte är jag som är den bildkunnigaste av mig och tecknaren, men ibland gör jag ändå mer detaljerade instruktioner om det är någon specifik poäng jag tycker behöver gå fram. Det kan röra sig om något som en senare scen är beroende av, eller att jag vill understryka någon egenskap hos någon person.

I senaste M&F-äventyret gav jag ganska noggranna instruktioner om hur en strid skulle koreograferas, med medsända bilder visande hur en av personerna skulle blockera angrepp. Det var för att understryka den kampsportträning den figuren hade, men funkade inte för Carlos att få ihop med resten av striden, så jag fick släppa det (vilket inte sved lika mycket som det kunde ha gjort eftersom skisserna tydde på att han kunde det här med att skildra slagsmål på ett bra, dynamiskt sätt utan att jag lade mig i för mycket).

I mitt fall har också manuset hunnit bli ganska så rejält genomarbetat när det går till teckning eftersom publiceringstakten är så pass långsam som den är; när jag väl funderat färdigt på historien och förvandlat mitt synopsis till manus – vilket i sig tar sin tid – är det ändå typ ett år kvar innan det ska skickas till Carlos, så jag har gott om tid på mig att komma på att "nej, jag skulle nog behöva göra så här i stället, så att det verkligen blir motiverat att X gör Y" etc. Sedan kommer jag också på saker när jag väl sätter mig ned att översätta manuset till engelska, och då blir det en del ändringar och justeringar.

Slutligen har jag nog för stort kontrollbehov för att köra typ "Marvel style" för "Mildh & Fromm" som ju är min alldeles egna lilla bäbis – och jag gillar också det här småpulandet med scenerna för att få till dem riktigt så som jag vill ha dem.

Lars, brukar du visa dina fastkörda idéer för någon annan? Ibland kan det ju hjälpa att någon tar på sig "redaktörsrollen" och tittar med fräscha ögon på det man försöker få till.

[Göran Semb]

Jaha, då har Carlos börjat leverera färdiga sidor.

Monica Mildh på skjutbanan; från skissad till slutgiltig version i tre steg. Jag lägger med de bilder jag lade upp tidigare eftersom de försvunnit. Det kanske blir jättestort så här från Tumbler, men jag har noll koll på hur jag gör för att anpassa storleken. Vi får väl se.

[Cadial]

Ser snyggt ut. -Halt or I'll shoot!?? Vagar inte diskutera med oversattare...

[Göran Semb]

-Halt or I'll shoot!?? Vagar inte diskutera med oversattare...

Om det är problematiskt på något vis har jag inget emot att få det påtalat; även om det bara är en översättning för att Carlos ska veta vad som sägs kan man alltid lära sig något på feedback.

[larsa66]

Snygga bilder. Så han färglägger själv, Carlos?
Jag trodde att tidningen gjorde det. Men nu när jag tänker efter är ju färgläggningen väldigt skiftande i Fantomen.

Textar han också?

såg att jag glömde besvarat din fråga

Lars, brukar du visa dina fastkörda idéer för någon annan? Ibland kan det ju hjälpa att någon tar på sig "redaktörsrollen" och tittar med fräscha ögon på det man försöker få till.

Jan Hoff som jag samarbetar med sen över ett år tillbaka, brukar jag slänga lite ofärdiga idéer till. Men han har så mycket annat i sitt huvud, så det är sällan man blir klokare av hans råd.

Annars är det dåligt med seriefolk i den lilla orten där jag bor. Sånt där vill man ju gärna sitta öga mot öga och snacka om med skissblock i närheten. Ivarje fall jag. Kan inte tänka mig att skapa utan att ta hjälp av bilder. Tänker att manusförfattare måste ha ett extra sinne för att beskriva händelserna enbart med text. Men det kanske är jag som är onormal

[Göran Semb]

Själv eller assistent, jag vet inte.

Jag textar. Först hans skisser så att han vet hur mycket plats som behövs, sedan de färdiga sidorna för publicering.

Jag kommer som manusförfattare undan en hel del av jobbet med att skapa scenen. Jag talar ju bara om vad som ska ske och i vilken generell miljö, och eventuella (i mitt tycke) viktiga detaljer. Sedan måste tecknaren göra om det till en fungerande bild, och det är kanske inte alltid så lätt.

Så nej, jag tror inte att manusförfattare har några speciella berättarsuperkrafter; däremot blev jag imponerad när Hasse Lindahl berättade att när han hörde ett skeende beskrivas så ploppade bilderna upp för honom i följd, i stort sett automatiskt. Jag ser scenerna jag beskriver i ett slags vagt töcken som delvis är deltagarens, delvis en utomstående observatör; alltså inte alls med den skärpa och nästan automatik som en skicklig tecknare verkar se dem med.

[Cadial]

-Halt or I'll shoot!?? Vagar inte diskutera med oversattare...

Om det är problematiskt på något vis har jag inget emot att få det påtalat; även om det bara är en översättning för att Carlos ska veta vad som sägs kan man alltid lära sig något på feedback.

Jag har antagligen sett for manga daliga polisfilmer dar Freeze! later tuffare an Halt! (som ger svenska 91:an vibbar, lumpen nar en skytteslusk star pa vakt under en gran.). Aven om det alltsa inte ar fraga om svengelska till 100 %, sa kanske det ar det till 50?