Agentum skrev:Jag är mao ytterst tveksam att det finns nåt annat än oss just här, jag tror det andr kan förklaras även om vi inte har metoder för det ännu, kanske för att sånt här alltid har förlöjligast, folk har varit med om saker och så vil inte vetenskapen svärta sina händer med det.
Där är ett problem tror jag för om tid och kraft lagts på detta så ger jag mig fan på at det skulle kunats förklarats mer eller mindre med fysiologiska fenomen bara det tat vi inet har alla svar ännu.
Det är väldigt många olika saker folk ser och kallar för "UFO", så oavsett hur mycket tid och pengar vi lägger på att förklara UFO så kommer vi inte att få "en" förklaring på "fenomenet". Däremot har massor av enskilda observationer analyserats, och av dem har praktiskt taget alla fått sin förklaring.
rkaj skrev:Jag tror nästan det är tvärtom. Det gjordes för lite bra science fiction från andra halvan av sextiotalet och frammåt, så folk fattade inte hur spännande utveckligen var och drog ned på pengarna. Jag vet inte hur gammal du är, men jag räknar med att leva runt ett halvsekel till[1], huruvida vi får se permanenta kolonier på månen och mars under min livstid är en politisk / ekonomisk fråga. De tekniska möjligheterna finns redan.
[1] "runt ett halvsekel till" är en pessimistisk gissning. Den förutsätter att jag tillhör en av de sista generationer som kommer att dö av "ålderskrämpor" snarare än en av de första som inte kommer att göra det. Trängseln när folk börjar bli fyra - fem hundra år gamla kanske blir det som verkligen sätter fart på mänsklighetens utvidgning i rymden ...
Född i mitten på 60-talet. Tvivlar på att jag klarar ett halvt sekel till men jag tänker iaf försöka.
Frågan är om rymdindustrin verkligen behövde SF som draghjälp? Jag är för ung för att minnas första månlandningen men när jag var grabb på 70-talet, minns jag tydligt att optimismen kvarlevde starkt. (Trista SF-romaner till trots). Massmedia rapporterade entusiastiskt, främst från amerikanska färder men även de ryska. Själv fick jag en enklare typ av stjärnkikare av mina föräldrar. Också en jättelik bok om astronomi med storslagna färgbilder. Jag antar att min nuvarande liknöjdhet präglas just av att allt stannade av.
Tillbakagången för rymdindustrin, som jag ser det, var helt igenom politisk. I USA segrade en vänsterliberal agenda som tyckte att pengarna skulle användas här och nu istället för (som de såg det) en elitistisk rymdsatsning.
I det gamla Sovjet fortsatte man dock. Minns att jag fascinerat lyssnade på ett radioprogram i mitten av 80-talet där man detaljerat berättade om ryssarnas långt gångna satsningar på bemannade farkoster till Mars. Efter Glasnost/Perestrojka gick förstås de drömmarna i kras.
Det fanns seriösa forskare som ända in till en bit på sjuttiotalet på riktigt trodde att det fanns inteligent liv på Mars. Ibland så kan jag undra om inte en hygglig procent av alla forskare inte är ett gäng riktiga Trekkers, deras utbildning och IQ till trots.
Antingen så finns det inteligent liv här eller inte. Om det finns och dom vill göra sig tillkänna så kan inte vi stoppa dem och om de inte vill så kan vi inte se dom. Vi har kommit till månen, vilket faktiskt bara är en avsprängd bit av jorden. Dom, om dom dykt upp skulle kommit minst 75 ljusår härifrån.
Jag vet givetvis inte men tills vidare så ser det ut som att vi får nöja oss med några kraftigt uppförstorade bakterier att ögna på.
Det är klart att det är lite tufft med bakterier som inte kommer från jorden, men det är ju en bra bit från vad vi drömde om skulle finnas därute för oss på 50-talet.
I övrigt så måste jag inte sitta och tycka att det minsan inte går att läsa sci-fi serier osv bara för att jag inte är särskilt possitiv till liv i rymden på lät sätt.
För mig är det viktigare att serien är bra och inte att den är sann. Alal läser ju inte bara böcker som är baserade på sanning eller självbiografer, jag lser en massa för att komma bort till världar som inte finns, men det kvittar liksom för mig.
Sen har vi ju sett hur saker i gamla sci-fi böcker eller serier faktiskt blivit sant i nån form och en väldig massa de aldrig kunde gissa sig tikll, ofta tar de ju i med utvecklingen på ett omväldande sätt, dvs all flyger i svävare och alt är automatiserat och det redan i tider vi passerat med råge nu.
Men de kunde inte föreställa sig ens en CD skiva eller hur datorerna utvecklats och massor av smågrejor.
Så visst efter de här glada åren med vilda fantaser inna vi satt en fot på månen osv det har ju klart dämpats, egentligen är det otroligt hur mycket som hänt sen säg 50-tal, men det har inte alls hänt som de föreställde sig vår tid.
OT: Det är synd att människor tenderar att förväxla det osannolika att vi har besök från yttre rymden (ufon) med det sannolika att det finns annat liv i yttre rymden. Även om chansen att liv uppstår på en planet är minimal så är antalet planeter så stort att det plötsligt blir sannolikt att liv finns nästan överallt. Att tro något annat är mest religiöst önsketänkande, eller rädsla att förväxlas med crop circle-tokar.
I övrigt har jag dålig koll på samtida scifi, men gissar som andra att just tekniska landvinningar inte är det som normalt triggar en scifi-historia. Samhällsproblem som klimathot, kärnvapen, övervakning och orättvisor verkar vanligare. Däremot är det ju viktigt att författaren har duglig koll på vetenskapen så att den inte återuppfinner hjulet. Vi kan ju inte fantisera om Marsmänniskor längre, så länge vi inte lägger upp en alternativ historieskrivning i handlingen.
Tja, om du är så beläst, så inser du hur liten chansen egentligen är då förmodligen fysikens lagar gäller överallt.
Så visst liv här och där, men varför ett så mycket mer utvecklat liv?
De troligare är helt tvärtom, vi är ju trots allt de enda under en sån enorm tid på jorden som är som vi är, om vui stanat kvar som apliknade hade allt sett annorlunda ut, och vad säger att det vore den normala utvecklingen?
Som sagt one of a kind här och om det här gäller så är det som du säger rena gudatron att intelligent mer vacerat liv minsan finns överallt även i vår galax.
Åter igen, bevis, vi kan mycket väl vara ensamam här på vår nivå och de andra galaxerna allt för långt borta för att de någonsin ska ha någon som helt betydelse. Typisk fördumning av oss själva som jag har svårt att förstå.
En intressant fråga är, om det finns utomjordsliga varelser med hög intelligens skulle de då ta risken att kontakta oss människor, Vi har inte utmärkt oss för att ha en positiv påverkan på andra arter
I "Guiden" finns en underbar förklaring på att universum är helt tomt på liv, på Adams vanliga logiska vis.
With great collections comes great responsibility. larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer. E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Trots att jag både läst "Guiden", läst serieversionen och sett filmen. så finns det så mycket förklaringar till allt och intet så har jag glömt bort denna förklaring, så kan du påminna mig om just denna passage
Peral skrev:Trots att jag både läst "Guiden", läst serieversionen och sett filmen. så finns det så mycket förklaringar till allt och intet så har jag glömt bort denna förklaring, så kan du påminna mig om just denna passage
Håller på och försöker hitta den, inte helt lätt. Det är en genomgång av det mesta i universum, ekonomi, konst och så vidare. Återkommer med mer info.
It is known that there are an infinite number of worlds, simply because there is an infinite amount of space for them to be in. However, not every one of them is inhabited. Therefore, there most be a finite number of inhabited worlds. And finite number divided by infinity is as near to nothing as makes no odds, so the average population of all the planets in the Universe can be said to be zero. From this it follows that the population of the whole Universe is also zero, and that any person you may meet from time to time are merely the products of a deranged imagination.
RE-EDIT: Fixade den svenska översättningen också.
Adams är väl för övrigt ett utmärkt exempel på att science fiction inte behöver hänga i hälarna på verkliga vetenskapliga framsteg. Själv skulle jag säga att den typen av SF lätt blir väldigt andefattig, så jag ser det som positivt att det inte sker så ofta.
With great collections comes great responsibility. larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer. E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Agentum skrev:De troligare är helt tvärtom, vi är ju trots allt de enda under en sån enorm tid på jorden som är som vi är, om vui stanat kvar som apliknade hade allt sett annorlunda ut, och vad säger att det vore den normala utvecklingen?
Å andra sidan är vi de enda pga att vi konkurrerat (och delvis DNA-blandat) ut jämförbara grenar, som neandertalarna. Men varför anta att vi är intelligentast i universum? Rimligast, och mest ödmjukt, borde vara att tro att vi befinner oss någonstans i mitten på en skala från bakterier till superintellekt.
Förövrigt har Guiden alltid rätt, så jag accepterar att min tro på liv på jorden bara är en del av min fantasi.
Även jag skulle ju gärna säga att Guiden har rätt, men tyvärr håller inte dess resonemang i det här fallet:
Labrador Road 26 skrev:It is known that there are an infinite number of worlds, simply because there is an infinite amount of space for them to be in. However, not every one of them is inhabited. Therefore, there most be a finite number of inhabited worlds.
Detta "therefore" är falskt. Även om antalet obebodda världar är oändligt så betyder det inte att antalet bebodda världar är ändligt. Och då faller ju resten av resonemanget också ...
Det finns ingenting som tyder på att "aliens" skulle ha försökt kontakta oss. Av alla knäppa konspirationsteorier så har jag svårast för alla som bygger på nåt jävla smygande. självklart skulle man ta kontakt med oss direkt om man hade möjligheten, att avstå är fullständigt befriat från logik och påståendet omöjliggör alla uppföljande resonemang.
Det finns ingen som helst rimlig anledning att tro att vi skulle vara det enda livet i universum. Det är en befängd ide som saknar stöd.
Jag tycker vi skall satsa på Mars, stora vetenskapliga projekt med stor andel ingenjörskonst är otroligt bra för utvecklingen. Det kommer alltid enorma mängder civila tillämpningar i kölvattnet på såna projekt. Alternativet är ett seriöst försök att ta sig ann djuphaven, men varför välja.
Agentum skrev:Jag tycker tvärtom att vi bör ägna oss åt jorden vi lever på inna det är för sent
Det ena utesluter inte det andra.
Agentum skrev:Överbefolkningen lär ta oss förr eller senare är dock en sanning.
Nej det är det inte. Vi ser tydliga tecken på hur befolkningen planar ut när levnadsstandarden ökar (och barnadödligheten går ner). Om vi följer dagens trender kommer vi att plana ut.
Indien har gått om Kina, hur ska det gå, det är helt ohejdat.
Vi tar all plats som finns snart för boende, odlingar osv, de hugger ju för fasen ner rengnskog för att plantera sån därt soja skit som veganer äter och tror de är så duktiga för, eller för bränsle typ Etanol.
Jag hoppas jag är död då iaf, för jag tror inget planar ut så länge åpengar finns att tjäna och det till slut drabar de här rika bakom allting själva, allt har blivit ytterst kortsiktigt tänkande i modern tid.
Sverige är tex en av de sämre när det gäller skogsvård, de vill bara ta ner skiten och flisa upp det för massa, ingen väntan där inte.
![[:)]](./images/smilies/icon_smile.gif "Glad"){kind=icon}
![[:o)]](./images/smilies/icon_smile_clown.gif "Grin"){kind=icon}
