Bästa biserie?
Bästa biserie?
I många fall kan ju biserier kännas lite som ett "nödvändigt ont" för att fylla upp i en tidning. Ibland så är biserierna däremot en del av anledningen till att man köper en viss titel.
Vad anser Du är den bästa biserien för tillfället?
Vad anser Du är den bästa biserien för tillfället?
- Gammelsmurf
- Very Fine
- Inlägg: 1992
- Blev medlem: ons 05 jan 2005, 06:31
- Ort: Sverige
- Kontakt:
- Johan.Eriksson
- Good
- Inlägg: 8
- Blev medlem: lör 08 jan 2005, 17:00
- Kontakt:
Jo, Spirou är en höjdarserie. Än så länge har Fantomen hunnit publicera Arvingarna, Marsupilami kidnappad och Noshörningens Horn. Fast Spirou finns ju som album på svenska (även om det var länge sedan de kom ut) så jag och säkerligen många andra har ju redan läst dem ... Då ser jag mer fram emot de Fantomentidningar som innehåller Thorgal, Jerome K. Bloche eller Linda & Valentin
Tycker att Fantomen mest kör gammal skåpmat som vi redan läst. Håller med om Jerome K Bloche och Thorgal. Redaktionen på Fantomen borde förnya sig lite då alla dessa repriser bara känns som ett enkelt sätt att tjäna pengar. Det finns otroligt bra serier både i Sverige och utomlands ocg då menar jag inte den skiten som heter Rocky, Nemi och dylikt utan sådant som verkligen är värt att kallas serier. Nog borde väl kravet på att kalla sig serietecknare innebära att man kan teckna i alla fall
apollo
Jag gillade Rick O'Shay, hövdingen Snabba Hästen och Hipshot var riktigt mysiga karaktärer, jag glömmer aldrig då hövding Snabba Hästen spelade in den där filmen! :D
Och så var Thorgal, finstämt och snyggt tecknat..
Men, vad hände med den där bi-serien Tidsresenärerna som gick i Fantomen för x år sen?
Jag gillade den med :)
Så, håller jag tummarna för att Achilles Wiggen blir bättre. Måste få tag på mer Fantomen-tidningar av min kompis då han varit med, eller blev det nån paus igen?
Och så var Thorgal, finstämt och snyggt tecknat..
Men, vad hände med den där bi-serien Tidsresenärerna som gick i Fantomen för x år sen?
Jag gillade den med :)
Så, håller jag tummarna för att Achilles Wiggen blir bättre. Måste få tag på mer Fantomen-tidningar av min kompis då han varit med, eller blev det nån paus igen?
Jag har lite svårt att se skillnaden på huvudserie och biserie i de tidningar jag läser mest idag. När jag läste Fantomen tyckte jag som Mira, Rick O'Shay var bäst, bättre än huvudserien! Allra bäst var de äldre, innan Stan Lynde blev så uttalat religiös i budskapen. Men Fantomen har verkligen haft fina biserier! Blueberry till exempel, enda sättet att få läsa de "svåra" albumen är att göra det i Fantomen. Bernard Prince gillade jag också då, även om jag idag ser igenom de tunna intrigerna.
Knasen är en hel tidning fylld med biserier, men ingen är bra!
I X9 finns det många serier som är mer eller mindre "bi", och som varierar från lysande till vedervärdiga. En kort tid runt 1990 körde de fina kortserier av Clavé som var bland det bästa de någonsin haft.
Knasen är en hel tidning fylld med biserier, men ingen är bra!
I X9 finns det många serier som är mer eller mindre "bi", och som varierar från lysande till vedervärdiga. En kort tid runt 1990 körde de fina kortserier av Clavé som var bland det bästa de någonsin haft.
Historiskt i Fantomentidningen håller jag med Mira och Ingemar: Rick O'Shay och Blueberry leder ligan! Latigo hör också hemma högt upp på prispallen, och var dessutom en serie där man verkligen fick följa huvudpersonen och se hur han och staden där han verkade utvecklades (då menar jag de femton riktiga avsnitten, inte söndagssidorna även om de också var charmiga).
( http://www.stacken.kth.se/~kaj/fantomen/Latigo.html )
Sen vet jag inte riktigt vad Stan Lynde har råkat ut för, men hans senare humorserier, Hövding Snabba Hästen och Rövar-Bob, håller inte måttet på långa vägar.
Bernard Prince var också bra, men jag tycker nog bättre om Jeremiah även om det bara gick tre episoder (i två delar vardera) av den innan den försvann till semics "vuxnare" (läs pubertalt lättporriga) tidning ...
Och så fanns ju Spirit!
( http://www.stacken.kth.se/~kaj/fantomen/Latigo.html )
Sen vet jag inte riktigt vad Stan Lynde har råkat ut för, men hans senare humorserier, Hövding Snabba Hästen och Rövar-Bob, håller inte måttet på långa vägar.
Bernard Prince var också bra, men jag tycker nog bättre om Jeremiah även om det bara gick tre episoder (i två delar vardera) av den innan den försvann till semics "vuxnare" (läs pubertalt lättporriga) tidning ...
Och så fanns ju Spirit!
Håller med om att historiska äventyr i Fantomen är klart bäst. Att Latigo var en av de bästa biserierna är helt korrekt, jag minns fortfarande uppgörelsen vid floden på slutet, det var en western som verkligen gav filmvibbar!
Många har alltid tyckt att Ödeshandsken och Den tyste riddaren var de bästa. Ser man tillbaka på en del av Tyste Riddarens äventyr så var de allt lite banala. Ödeshandsken hade dock den där småkusliga stämningen som i alla fall jag uppskattade.
Fantomen idag är en skugga av sitt forna jag både teckningsmässigt och storymässigt. Lindahl är inte alls lika skarp idag som på 80-talet, då var han outstanding. Idag tycker jag hans teckningar mer ser ut som slarviga karikatyrer av normala människor.
Kanske har han tröttnat på figuren, vem vet.
Många har alltid tyckt att Ödeshandsken och Den tyste riddaren var de bästa. Ser man tillbaka på en del av Tyste Riddarens äventyr så var de allt lite banala. Ödeshandsken hade dock den där småkusliga stämningen som i alla fall jag uppskattade.
Fantomen idag är en skugga av sitt forna jag både teckningsmässigt och storymässigt. Lindahl är inte alls lika skarp idag som på 80-talet, då var han outstanding. Idag tycker jag hans teckningar mer ser ut som slarviga karikatyrer av normala människor.
Kanske har han tröttnat på figuren, vem vet.
apollo
Spirit! Självklart!
Latigo blev jag aldrig så förtjust i, men jag kanske inte följde den så konsekvent att jag såg någon utveckling. Det kändes lite som med Ratte-efterföljarna, man lägger ner en utvecklad serie med utvecklat persongalleri och börjar från noll, och det tar tid att få upp farten igen. Latigo saknade också humorn i Rick O'Shay, och så var den så uttalat religiös, rena frälsis ibland. Mer realistisk förstås, och det var nog det Stan Lynde var ute efter.
Vad gäller just Fantomen så ska man väl inte helt förbise humorserierna, Vi å pappa, Herman Hedning och Bacon & Ägg?
Latigo blev jag aldrig så förtjust i, men jag kanske inte följde den så konsekvent att jag såg någon utveckling. Det kändes lite som med Ratte-efterföljarna, man lägger ner en utvecklad serie med utvecklat persongalleri och börjar från noll, och det tar tid att få upp farten igen. Latigo saknade också humorn i Rick O'Shay, och så var den så uttalat religiös, rena frälsis ibland. Mer realistisk förstås, och det var nog det Stan Lynde var ute efter.
Vad gäller just Fantomen så ska man väl inte helt förbise humorserierna, Vi å pappa, Herman Hedning och Bacon & Ägg?
Att Stan Lynde la ned Rick O´shay var ju olyckligt. Min favorit där var Hipshot. Men jag vill minnas att det var något rättighetstjafs som gjorde att han startade något nytt. Jag är inte hundra på detta, kanske någon vet mer, men jag vill minnas att det var något sådant. Just det realistiska i serin Latigo var det jag tyckte var bra, att den var religiös kan jag inte minnas, antingen har jag förträngt det. Kanske bäst att gå ned i seriegrottorna och leta upp dem och läsa om dem.
Humorserier i all ära men personligen är jag inte speciellt förtjust i dem, undantaget är Asterix.
Jag vill ha mustiga äventyrs/thriller serier som är långa så att karaktärerna och storyn utvecklas, inte dessa korta slapstick serier som går i dagspress eller 1 sides historierna som bara är kiss och bajs humor (typ Herman Hedning). Ren skit enligt mig.
Humorserier i all ära men personligen är jag inte speciellt förtjust i dem, undantaget är Asterix.
Jag vill ha mustiga äventyrs/thriller serier som är långa så att karaktärerna och storyn utvecklas, inte dessa korta slapstick serier som går i dagspress eller 1 sides historierna som bara är kiss och bajs humor (typ Herman Hedning). Ren skit enligt mig.
apollo
Jo, som brukligt (i alla fall då) ägde förlaget och inte skaparen rättigheterna till Rick O'Shay. Jag vet inte exakt varför, men förlaget lade ut Rick O'Shay på några som hette Keefer och Darn, och sen blev det bara sörja.
Samtidigt ville Stan Lynde göra en lite allvarligare serie, fortfarande med mycket humor, men såpass mycket annat att det kändes lite konstigt att alla person- och ortsnamn var ordvitsar ...
Vad gäller det religiösa, så visst finns det där. Folk går i kyrkan om söndagarna, men det är väl bara något man gör i amerikanska södern. Den enda som inte går i kyrkan är Hipshot, som gärna ger sken av att vara ondsint och ickereligiös, men som helt klart är troende på sitt sätt. I Latigo fanns ju även "Jordan" Rivers, den före detta bankrånaren och straffången som blev präst (jo, namnen kunde vara ordvitsar i Latigo också, men lite mer sansat).
Samtidigt ville Stan Lynde göra en lite allvarligare serie, fortfarande med mycket humor, men såpass mycket annat att det kändes lite konstigt att alla person- och ortsnamn var ordvitsar ...
Vad gäller det religiösa, så visst finns det där. Folk går i kyrkan om söndagarna, men det är väl bara något man gör i amerikanska södern. Den enda som inte går i kyrkan är Hipshot, som gärna ger sken av att vara ondsint och ickereligiös, men som helt klart är troende på sitt sätt. I Latigo fanns ju även "Jordan" Rivers, den före detta bankrånaren och straffången som blev präst (jo, namnen kunde vara ordvitsar i Latigo också, men lite mer sansat).
Det fanns (finns?) en serie som hette något i stil med det "okända" i fantomen. Jag gillade några av dem skarpt. Tyvärr hittade jag inte allt för många att läsa...Annars är, enligt mig, den bästa biserien självfallet "VI Å PAPPA".
Har du information som saknas eller behövs ändras i https://www.seriekatalogen.se så kontakta mig eller skicka ett mail till seriekatalogen.se[at]gmail.com
- RetepNoslack
- Very Good
- Inlägg: 76
- Blev medlem: sön 06 mar 2005, 23:50
- Ort: Sweden
- Kontakt: