Det finns ngr saker jag aldrig förstått poängen med. Bamse är ett sådant exempel. För mig är det som seriernas motsvarighet till Ernst Kirchsteiger - helylle helt enkelt. Sedan har jag väldigt svårt för vissa Disney-relaterade aspekter, såsom hela Musse Pigg-grejen och Vicar (massproducerat skräp som jag nämnt i ngn annan tråd). Hondjuret av Edelfeldt är ganska poänglös också. Oj, det var en del, men är det hädelse? Kanske.
Sedan ska jag nog inte uttala mig om varken superserier eller Sandman, eftersom jag inte har läst ngt nämnvärt av dessa. Däremot har jag inga problem med manga, som kan vara väldigt bra i många fall.
Hädelse
Snobben är den absolut mest överskattade serien, figurerna är klassiska så jag klagar inte på teckningsstilen men humorn är helt obegriplig!
Genom åren har jag nog läst 100-tals strippar med Snobben (oundvikligt) men bara ett fåtal har jag ens förstått!!
Genom åren har jag nog läst 100-tals strippar med Snobben (oundvikligt) men bara ett fåtal har jag ens förstått!!
With great powers comes great responsibility.
hahaha, det var ett tag sen de slutade med tankebubblor och figurer som talar om vad de gör fast man ser det på bilderna.
Det är ganska typiskt 60-tal hos Marvel (väldigt Stan Lee med allt för mycket text om vad figuren tänker eller försöker göra) eller ännu längre hos DC, klart jobbigt, så sen länge används en berättarruta så att säga, och allat figuren tänker göra beskrivs inte, för att det ju just är tecknaren uppgift att visa oss detta.
Så tror man superserier är så, har man väldigt fel.
Serierna är i de flesta fall det som filmerna ni ser baserade på, dvs ni har skygglappar och tror ni ser nåt som är helt annorlunda serierna, tyvärr tänker de flesta så, därav att superserierna inte får nåt lyft trots att filmerna spelar in nåt enormt med pengar.
Men det är som med böcker, serien är i princip på nåt plan bättre än filmen eller tv-serien.
Sen går det ju upp och ner naturligtvis, det är ju olika konstellationer som skriver om samma figurer, allt kan inte vara bra.
Jag har problem med mangastilen stora ögon och spetsigt hår, man kan knappt se skillnad på kön så enkelt är de gjorde.
Sen har jag givetvis entaka serier även i amerikanska serier jag inte begriper.
Tex så säger nästan alla at Morrisons invisibles är fantastiskt, personligen begriper jag absolut inget av det, jag har aldrig ens kommit igenom den första traden.
Annars har jag ingen mot serier som Moore eller Morrison skriver, där de plockar ner seriefigurena för att nå ett annat plan än enbart lättsmälta serier vilket ändå väldigt många superserier är. figuer, Animal man eller Watchmen är typexempel.
Inget fel med mer traditionella superserier, men man mins dem inte månaden efter nästan.
Sen hatar jag nästan alla dessa stora events som de kör med, editorerna styr med järnhand och lämnar inte mycket kar till författarna att göra, se civil war och liknade, rent trams är mitt betyg.
Jag avskyr vidare talking heads stripserier som Rocky eller liknade, de ger mig ingenting, jag vill få en uplevelse av min serieläsning och då krävs det enormt mycket mer än det skit som dagstidningarna kör med.
Jag ger mig inte på Bamse och Bobo eller nåt sånt, de är inte alls inriktde mot mig utan på småbarn, käns fel att såga nåt för att historierna ligger på en 5årings nivå.
Disney har väl sina goda sidor även om det mesta tycks vara snabbtuggat skit skrivet med arslet av folk som inte får andra uppdrag.
Vidare, jag är inte alls så impad av undergroundserier, det brukade eller kanske brukar annars ses som att man är extra intelligent om man läser sånt.
Sånna här dräggserier som ovan nämnde Crumb gjort tilltalar mig inte för 5 öre, övereklamerad skräp.
Egentligen är frågeställningen lite konstig, vilka är "alla" så att säga?
I Sverige blir jag aldrig klok på vad som gäller, mest Fantomen och sånt tycker jag det verkar som.
MEN oavsett vad man nu ogillar eller gillar i serier är det huvudsaken att man läser dem, redan där är man imo ett pinnhål högre än de som förkastar serier för att det skulle vara bansligt, fast de dagen efter ser på Batman eller liknade på bio, för mig är de tomma i skallen.
Det är ganska typiskt 60-tal hos Marvel (väldigt Stan Lee med allt för mycket text om vad figuren tänker eller försöker göra) eller ännu längre hos DC, klart jobbigt, så sen länge används en berättarruta så att säga, och allat figuren tänker göra beskrivs inte, för att det ju just är tecknaren uppgift att visa oss detta.
Så tror man superserier är så, har man väldigt fel.
Serierna är i de flesta fall det som filmerna ni ser baserade på, dvs ni har skygglappar och tror ni ser nåt som är helt annorlunda serierna, tyvärr tänker de flesta så, därav att superserierna inte får nåt lyft trots att filmerna spelar in nåt enormt med pengar.
Men det är som med böcker, serien är i princip på nåt plan bättre än filmen eller tv-serien.
Sen går det ju upp och ner naturligtvis, det är ju olika konstellationer som skriver om samma figurer, allt kan inte vara bra.
Jag har problem med mangastilen stora ögon och spetsigt hår, man kan knappt se skillnad på kön så enkelt är de gjorde.
Sen har jag givetvis entaka serier även i amerikanska serier jag inte begriper.
Tex så säger nästan alla at Morrisons invisibles är fantastiskt, personligen begriper jag absolut inget av det, jag har aldrig ens kommit igenom den första traden.
Annars har jag ingen mot serier som Moore eller Morrison skriver, där de plockar ner seriefigurena för att nå ett annat plan än enbart lättsmälta serier vilket ändå väldigt många superserier är. figuer, Animal man eller Watchmen är typexempel.
Inget fel med mer traditionella superserier, men man mins dem inte månaden efter nästan.
Sen hatar jag nästan alla dessa stora events som de kör med, editorerna styr med järnhand och lämnar inte mycket kar till författarna att göra, se civil war och liknade, rent trams är mitt betyg.
Jag avskyr vidare talking heads stripserier som Rocky eller liknade, de ger mig ingenting, jag vill få en uplevelse av min serieläsning och då krävs det enormt mycket mer än det skit som dagstidningarna kör med.
Jag ger mig inte på Bamse och Bobo eller nåt sånt, de är inte alls inriktde mot mig utan på småbarn, käns fel att såga nåt för att historierna ligger på en 5årings nivå.
Disney har väl sina goda sidor även om det mesta tycks vara snabbtuggat skit skrivet med arslet av folk som inte får andra uppdrag.
Vidare, jag är inte alls så impad av undergroundserier, det brukade eller kanske brukar annars ses som att man är extra intelligent om man läser sånt.
Sånna här dräggserier som ovan nämnde Crumb gjort tilltalar mig inte för 5 öre, övereklamerad skräp.
Egentligen är frågeställningen lite konstig, vilka är "alla" så att säga?
I Sverige blir jag aldrig klok på vad som gäller, mest Fantomen och sånt tycker jag det verkar som.
MEN oavsett vad man nu ogillar eller gillar i serier är det huvudsaken att man läser dem, redan där är man imo ett pinnhål högre än de som förkastar serier för att det skulle vara bansligt, fast de dagen efter ser på Batman eller liknade på bio, för mig är de tomma i skallen.
9mm, i'm never further away than that.
Jag börjar ångra mig att jag starta tråden. Jag tyckte det skulle vara kul att höra folk berätta att de själva var kneppiga och hade dålig smak.
En del verkar mest vara intresserade av att berätta att andra människor smak är undermålig. Det är inte lika kul. Men visst en tråd är till för alla och man kan inte bestäma vad folk skall använda den till. Jag upplever det bara roligare när man "gjör" bort sig själv.
En del verkar mest vara intresserade av att berätta att andra människor smak är undermålig. Det är inte lika kul. Men visst en tråd är till för alla och man kan inte bestäma vad folk skall använda den till. Jag upplever det bara roligare när man "gjör" bort sig själv.
Tja men det är så svårt att diskutera smak, vi vet ju vad vi gillar så att säga.
Man hänger ju inte här på serieforumet för att man är ointresserad.
Många här är helt enkelt väldigt hängivna, och man vill ju gärna framhåla det man själv gillar.
Jag tror att många av oss kanske är lite underliga för andra när de ser att man har ett helt rum fullt av serier, vi har en samlargen helt enkelt.
Vissa givetvis mer eller mindre.
Det är ju svårt att säga att "jag har dålig smak för jag gillar de här serierna" då har man ju direkt motsagt sig själv:-)
Man hänger ju inte här på serieforumet för att man är ointresserad.
Många här är helt enkelt väldigt hängivna, och man vill ju gärna framhåla det man själv gillar.
Jag tror att många av oss kanske är lite underliga för andra när de ser att man har ett helt rum fullt av serier, vi har en samlargen helt enkelt.
Vissa givetvis mer eller mindre.
Det är ju svårt att säga att "jag har dålig smak för jag gillar de här serierna" då har man ju direkt motsagt sig själv:-)
9mm, i'm never further away than that.
Jag ser mig nog allätare men vissa serier tycker jag är sååå trista. Som typ alla humorserier som går i dagstidningarna (Elvis, Nemi, Zits, Hälge osv). Tycker dessutom att Spirou, Tintin och mycket annat klassiskt frankofilt är överskattat. Komiska äventyrsserier är sällan roliga (eller så har jag ingen humor).
Har aldrig gillat superhjältar men ska ge de nyare superhjälteserierna en chans.
Jag gillar många alternativserier så länge de inte blir för konstnärliga och högtravande men då kan jag å andra sidan känna mig lite pretto eftersom jag läser dem och det är aldrig fel.
Har aldrig gillat superhjältar men ska ge de nyare superhjälteserierna en chans.
Jag gillar många alternativserier så länge de inte blir för konstnärliga och högtravande men då kan jag å andra sidan känna mig lite pretto eftersom jag läser dem och det är aldrig fel.
[url="http://www.shazam.se/"]shazam.se[/url]
Sveriges största blogg om tecknade serier
Sveriges största blogg om tecknade serier
[quote="Bufkin"]
Jag tyckte det skulle vara kul att höra folk berätta att de själva var kneppiga och hade dålig smak.[/quote]
Frågan är, finns det någon som tycker att de själva har dålig smak? Det vi gillar tycker vi är bra, konstigt vore väl annars. Och vice versa; när man ogillar nåt är det ju därför att man tycker att det är dåligt.
Se det som ett hälsotecken istället; folk törs ju stå upp för vad de tycker. Det ger nog ett bättre forumsklimat i längden än ett där man förväntas flagellera sig om man inte gillar Rätt serier. :)
Jag tyckte det skulle vara kul att höra folk berätta att de själva var kneppiga och hade dålig smak.[/quote]
Frågan är, finns det någon som tycker att de själva har dålig smak? Det vi gillar tycker vi är bra, konstigt vore väl annars. Och vice versa; när man ogillar nåt är det ju därför att man tycker att det är dåligt.
Se det som ett hälsotecken istället; folk törs ju stå upp för vad de tycker. Det ger nog ett bättre forumsklimat i längden än ett där man förväntas flagellera sig om man inte gillar Rätt serier. :)
"I wear eyeliner like a superhero mask."
Jag kan inte komma på att jag någonsin har tyckt riktigt illa om eller nästan hatat en serie eller serieskapare. Om jag läst något jag inte tyckt varit särskilt bra, eller inte förstått det, så lägger jag det till högen "detta vill inte jag lägga ner en massa tid på". Men alltid tänkt att det passar tydligen andra, serien säljer ju.
Precis så kom jag på med Martin Kellermans:Rocky! Den säljer ju bra så den passar väl andra. Jag är ju inte heller någon stor fan av HipHop, så många skämt fattar jag inte.
Jag brukar alltid säga när folk undrar vad för "slags" musik jag gillar. "Den JAG gillar" om folk inte vill ha en mycket lång utläggning om många olika grupper som tillhör många olika musikstilar. Det vill de inte[;)]! Detsamma gäller väl serier[^].
-Jasså, läser du Amerikanska serier?
-Ja vissa.
-Läser du Belgiska serier också?
-Ja vissa, inte på orginalspråk dock.
-Läser du manga?
-Ja en del, inte på orginalspråk dock.
-Läser du svenska serier?
-Ja vissa på orginalspråk.
osv.........................[|)]
Precis så kom jag på med Martin Kellermans:Rocky! Den säljer ju bra så den passar väl andra. Jag är ju inte heller någon stor fan av HipHop, så många skämt fattar jag inte.
Jag brukar alltid säga när folk undrar vad för "slags" musik jag gillar. "Den JAG gillar" om folk inte vill ha en mycket lång utläggning om många olika grupper som tillhör många olika musikstilar. Det vill de inte[;)]! Detsamma gäller väl serier[^].
-Jasså, läser du Amerikanska serier?
-Ja vissa.
-Läser du Belgiska serier också?
-Ja vissa, inte på orginalspråk dock.
-Läser du manga?
-Ja en del, inte på orginalspråk dock.
-Läser du svenska serier?
-Ja vissa på orginalspråk.
osv.........................[|)]
[quote="Looding"]
Klassiska superhjältar. Exempelvis Spindelmannen och Stålmannen. Handlingarna är ofta (i alla fall de jag har läst) ganska enkla och tråkiga. Alla dessa tänkbubblor
"Nu måste jag skynda mig att klättra upp för väggen" eller "nu känner jag att något är på tok"
[/quote]
rättade lite bara, sorry! [:D]
det som främst hindrat mig att uppskatta dem, eller ens ha en rimlig chans att göra det, är att det är så tungt att komma in i. ett ungefärligt exempel på en diskussion jag haft med en kompis efter att vederbörande försökt snärja in mig i superhjälteträsket:
1 "jo men alltså, varifrån kom här typen som bara dyker upp och räddar dagen. ? jag trodde den var från en helt annan serie dessutom?"
2 "ja det är en crossover från xxxxx ju"
1 "öh, jaha.. men hur fanken kom han dit liksom, dom var ju på en annan planet"
2 "nej är jorden i en parallell verklighet"
1 "jag fattar fortfarande inte hur han kom in i handlingen..."
2 "från den riktiga jorden med portalen som organisationen xxxxx har så klart"
1 "hade kanske varit bra med lite bakgrundsinformation om det"
2 "du måste ju läsa nr 9 1975"
1 (mycket senare) "detta blev jag inte klokare på, de här figurerna var ju inte ens med i den andra"
2 "jo fast det är silver age! det finns en tribute special som.."
1 "nej tack, jag ger upp"
[|)]
[quote="Looding"]
Sen kan jag ju bara säga att jag, utan att ens riktigt gett det en chans så har jag redan en stor avsmak för Manga. Stilen tilltala mig inte alls! Fula teckningar (självfallet med vissa undantag) och fruktansvärda kroppar och frisyrer. Allt är på tok för extremt; kroppsspråk, skurkarna m.m.
[/quote]
ja säkert mycket samma sak som gjort att jag knappt läst en enda amerikansk serie det inte är ankor i. men i verkligheten finns det nog även alternativt material därifrån som jag hade uppskattat, för jag vet att det gör det från Japan.
kolla exempelvis Lupin III, den ser mest ut som europeiska serir gjorde vid tiden. http://www.lupinencyclopedia.com
fast kroppsspråket är därefter också är jag rädd. [;)]
Klassiska superhjältar. Exempelvis Spindelmannen och Stålmannen. Handlingarna är ofta (i alla fall de jag har läst) ganska enkla och tråkiga. Alla dessa tänkbubblor
"Nu måste jag skynda mig att klättra upp för väggen" eller "nu känner jag att något är på tok"
[/quote]
rättade lite bara, sorry! [:D]
det som främst hindrat mig att uppskatta dem, eller ens ha en rimlig chans att göra det, är att det är så tungt att komma in i. ett ungefärligt exempel på en diskussion jag haft med en kompis efter att vederbörande försökt snärja in mig i superhjälteträsket:
1 "jo men alltså, varifrån kom här typen som bara dyker upp och räddar dagen. ? jag trodde den var från en helt annan serie dessutom?"
2 "ja det är en crossover från xxxxx ju"
1 "öh, jaha.. men hur fanken kom han dit liksom, dom var ju på en annan planet"
2 "nej är jorden i en parallell verklighet"
1 "jag fattar fortfarande inte hur han kom in i handlingen..."
2 "från den riktiga jorden med portalen som organisationen xxxxx har så klart"
1 "hade kanske varit bra med lite bakgrundsinformation om det"
2 "du måste ju läsa nr 9 1975"
1 (mycket senare) "detta blev jag inte klokare på, de här figurerna var ju inte ens med i den andra"
2 "jo fast det är silver age! det finns en tribute special som.."
1 "nej tack, jag ger upp"
[|)]
[quote="Looding"]
Sen kan jag ju bara säga att jag, utan att ens riktigt gett det en chans så har jag redan en stor avsmak för Manga. Stilen tilltala mig inte alls! Fula teckningar (självfallet med vissa undantag) och fruktansvärda kroppar och frisyrer. Allt är på tok för extremt; kroppsspråk, skurkarna m.m.
[/quote]
ja säkert mycket samma sak som gjort att jag knappt läst en enda amerikansk serie det inte är ankor i. men i verkligheten finns det nog även alternativt material därifrån som jag hade uppskattat, för jag vet att det gör det från Japan.
kolla exempelvis Lupin III, den ser mest ut som europeiska serir gjorde vid tiden. http://www.lupinencyclopedia.com
fast kroppsspråket är därefter också är jag rädd. [;)]
-
DanielSchenström
- Fine
- Inlägg: 273
- Blev medlem: tor 08 feb 2007, 17:04
- Ort: Enköping
- Kontakt:
Laureline, en sak som är spännande är att det är sånt som drar in mig i en värld, att det känns att den har en historia bortom just den pågående serien. Sånt gör att världen känns mer levande vare sig det är serier, filmer eller tv-serier.
Det får mig att söka upp mer info och engagera mig mer, och det var anledningen att jag gav upp på den svenska utgivningen och började prenumerera på de serierna från USA istället så man kunde få hela storyn.
Det får mig att söka upp mer info och engagera mig mer, och det var anledningen att jag gav upp på den svenska utgivningen och började prenumerera på de serierna från USA istället så man kunde få hela storyn.
http://www.griffindesign.org/gg.html - Golden gang
Påminner mig, det finns en story med Fantastic Four som Atlantic gav ut i Sverige runt skiftet 70/80-tal. I den gjorde Stan Lee ett litet formexperiment och la in en lång flashback till ett gammalt äventyr som Marvel aldrig hade publicerat - flashbacken introducerade en skurk, som nu kom tillbaka och som FF kom ihåg, fast läsarna aldrig hade sett honom förut.
För att inte förvirra folk åtföljdes det hela av textrutor med förklarande fotnötter, typ "nej, det är faktiskt inget fel på ert minne om ni inte känner igen den här killen" och "ingen annan än vi skulle väl komma på tanken att hänvisa till en historia som vi aldrig har kört förut".
Och som svensk läsare satt man bara och tänkte "Jaha, vadårå? Det gör ni ju hela tiden!"
För att inte förvirra folk åtföljdes det hela av textrutor med förklarande fotnötter, typ "nej, det är faktiskt inget fel på ert minne om ni inte känner igen den här killen" och "ingen annan än vi skulle väl komma på tanken att hänvisa till en historia som vi aldrig har kört förut".
Och som svensk läsare satt man bara och tänkte "Jaha, vadårå? Det gör ni ju hela tiden!"
"I wear eyeliner like a superhero mask."
-
Trubaduren
- Very Good
- Inlägg: 50
- Blev medlem: fre 12 okt 2007, 17:43
- Ort: Sverige
Med risk att bli idiotförklarad, jag har aldrig förstått mig på vare sig Frank Millers the Dark Knight Returns eller Allan Moores the Killing Joke. Teckningarna är milt uttryckt fullkommligt gräsliga, och handlingen tilltalar mig inte allt för mycket den heller. I synnerhet the Dark Knight Returns ger mig ingenting. the Killing Joke har i alla fall en upplösning som jag finner oerhört givande. Att se Jokern och Batman stå och skratta tillsammans är obetalbart. Men i övrigt förstår jag inte alls vad det är som gör att så många tycks älska just den här serien.
Tintin är också en serie som jag aldrig riktigt har förstått mig på. Jag skulle välja Asterix och Lucky Luke före Tintin vilken dag som helst. Vad är det som gör just denna serie så speciella? Det övergår mitt förstånd.
Tintin är också en serie som jag aldrig riktigt har förstått mig på. Jag skulle välja Asterix och Lucky Luke före Tintin vilken dag som helst. Vad är det som gör just denna serie så speciella? Det övergår mitt förstånd.
-
DanielSchenström
- Fine
- Inlägg: 273
- Blev medlem: tor 08 feb 2007, 17:04
- Ort: Enköping
- Kontakt:
Jag antar att du menar teckningarna i Dark Knight Returns. Svårt att se Brian Bollands teckningar som fullkomligt gräsliga.
http://www.griffindesign.org/gg.html - Golden gang
-
Trubaduren
- Very Good
- Inlägg: 50
- Blev medlem: fre 12 okt 2007, 17:43
- Ort: Sverige
[quote="Corto"]
Komiska äventyrsserier är sällan roliga (eller så har jag ingen humor).
[/quote]
Gillade Donjon skarpt. Rekommenderas om du inte provat den.
Har försökt ge mig på Elektra Assassin två gånger utan framgång. Ett klart tillkortakommande hos mig, eftersom den är så kritikerrosad.[:(]
Komiska äventyrsserier är sällan roliga (eller så har jag ingen humor).
[/quote]
Gillade Donjon skarpt. Rekommenderas om du inte provat den.
Har försökt ge mig på Elektra Assassin två gånger utan framgång. Ett klart tillkortakommande hos mig, eftersom den är så kritikerrosad.[:(]
Svenska Star Wars/Stjärnornas Krig i toppskick sökes.
[quote="Rosen"]
Påminner mig, det finns en story med Fantastic Four som Atlantic gav ut i Sverige runt skiftet 70/80-tal. I den gjorde Stan Lee ett litet formexperiment och la in en lång flashback till ett gammalt äventyr som Marvel aldrig hade publicerat - flashbacken introducerade en skurk, som nu kom tillbaka och som FF kom ihåg, fast läsarna aldrig hade sett honom förut.[/quote]
Den där Nick Fury testade nya vapen? Eller var det här något annat?
/Magnus
Påminner mig, det finns en story med Fantastic Four som Atlantic gav ut i Sverige runt skiftet 70/80-tal. I den gjorde Stan Lee ett litet formexperiment och la in en lång flashback till ett gammalt äventyr som Marvel aldrig hade publicerat - flashbacken introducerade en skurk, som nu kom tillbaka och som FF kom ihåg, fast läsarna aldrig hade sett honom förut.[/quote]
Den där Nick Fury testade nya vapen? Eller var det här något annat?
/Magnus
Av de serier som brukar vara populära så sällar jag mig till skaran av seforiter som inte klarar av manga. Själva teckningsstilen gör att jag inte ens vill titta i ett mangaalbum, och de få, få gånger jag ändå gjort det så har jag inte haft någon som helst behållning av storyn.
Det kanske är åldersrelaterat (jag är 37 år) men jag föredrar serier som har en lite "renare" teckningsstil. (Carls Barks ankor, Bamse, de klassiska belgiska tecknarna m.m.)
Fast det är en sanning med modifikation eftersom jag de senaste åren har upptäckt underbara serier som SockerConny, Arne Anka och Rocky. När de kom så dissade jag dem direkt p.g.a. just den plottriga teckningsstilen, men efter några år så gick det av någon anledning bättre och nu har jag alla album som kommit hittills.
Ulf Lundkvist klarar jag dock fortfarande inte av. Hemska, hemska teckningar i kombination med usla stories gör att jag inte klarar av hans serier.
För att sedan ställa till det hela ytterligare så kan jag erkänna att jag inte klarar av: Prins Valiant!
Den ska vara så snyggt tecknad och visst den är inte ful, men för plottriga bilder i kombination med att jag i 99 fall av 100 föredrar humorserier gör att den går fetbort.
Får jag en dumstrut på huvudet nu? [8)]
Det kanske är åldersrelaterat (jag är 37 år) men jag föredrar serier som har en lite "renare" teckningsstil. (Carls Barks ankor, Bamse, de klassiska belgiska tecknarna m.m.)
Fast det är en sanning med modifikation eftersom jag de senaste åren har upptäckt underbara serier som SockerConny, Arne Anka och Rocky. När de kom så dissade jag dem direkt p.g.a. just den plottriga teckningsstilen, men efter några år så gick det av någon anledning bättre och nu har jag alla album som kommit hittills.
Ulf Lundkvist klarar jag dock fortfarande inte av. Hemska, hemska teckningar i kombination med usla stories gör att jag inte klarar av hans serier.
För att sedan ställa till det hela ytterligare så kan jag erkänna att jag inte klarar av: Prins Valiant!
Den ska vara så snyggt tecknad och visst den är inte ful, men för plottriga bilder i kombination med att jag i 99 fall av 100 föredrar humorserier gör att den går fetbort.
Får jag en dumstrut på huvudet nu? [8)]
https://www.flashback.org/ - När du vill veta det som mainstream-media inte vill berätta.