Jag funderade på vilken händelse som gripit tag i mig mest av alla i seriernas underbara värld. Den jag kom fram till är *dramatisk musik* när Gwen Stacy dör i Spindelmannen. Gröna trollet slänger ner henne från bron och Spidey skickar ut sitt nät men hon är död när han får upp henne. Får en tår i ögat varje gång jag ser den.
http://web.telia.com/~u87708935/spidde/images/spgwen.jpg
Vilken smärta, stackars Peter [:I]
Den mest gripande/starka scenen i en serie.
-
Labrador Road 26
- Gem Mint
- Inlägg: 12270
- Blev medlem: tis 13 dec 2005, 05:53
- Ort: Stockholm
Den mest gripande/starka scenen i en serie.
With great collections comes great responsibility.
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer.
E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Joakims fars död i Don Rosas serie (i en av delarna av Joakims liv)? Så himla snyggt!
Slutet av "Diktatorn och champinjonen", när Spirou och Nicke ångrar att de lämnade tillbaka Marsupilami i djungeln? (Med överraskningen på sista sidan.)
Lord Volls död i Elfquest? (Hette han så? Det var länge sedan jag läste den.) Det är en hel del som är starkt i den, speciellt i de första delarna.
Rose avslöjande av Thorns bakgrund och i viss mån öde, i "Bone"? Utdraget och detaljerat, suger på karamellen riktigt ordentligt. Även den serien har en del andra starka scener.
Slutet av "Diktatorn och champinjonen", när Spirou och Nicke ångrar att de lämnade tillbaka Marsupilami i djungeln? (Med överraskningen på sista sidan.)
Lord Volls död i Elfquest? (Hette han så? Det var länge sedan jag läste den.) Det är en hel del som är starkt i den, speciellt i de första delarna.
Rose avslöjande av Thorns bakgrund och i viss mån öde, i "Bone"? Utdraget och detaljerat, suger på karamellen riktigt ordentligt. Även den serien har en del andra starka scener.
En av dom sorgligaste historier jag läst är "The Loathsome" i Weird Science #20. Aug 1953.
Den handlar om ett par som får ett missbildat barn pga att mannen har varit med i kärnvapenprov. De övertalas av läkaren att lämnar barnet till barnhem och tar ett adoptivbarn istället. Historien är skriven av Gaines/Feldstein och är tecknad av Wallace Wood. Tydligen inspirerad av en verklig händelse från ett barnhem i Pennsylvania.
Vilken tidning! Resten tecknad av Orlando, Williamson och Kamen. Snacka om kvalitetsgubbar!
En annan tidig gripande/stark scen för mej är när Blixt Gordon tar sej in i kejsar Mings tortyrkammare. Tecknad i början av 40-talet av Alex Raymond. Jag var gick på lågstadiet när jag läste den och hade inte hört talat om 2a världskriget ännu.
Ungefär samtidigt köpte jag "Stora Skräckboken" och där fanns också starka scener men av ett annat slag. Rätt äcklande. T ex Skämt kött är inte bara skämt, Kvällsöppet...
Jag har varit EC-fan sedan dess[^]
Den handlar om ett par som får ett missbildat barn pga att mannen har varit med i kärnvapenprov. De övertalas av läkaren att lämnar barnet till barnhem och tar ett adoptivbarn istället. Historien är skriven av Gaines/Feldstein och är tecknad av Wallace Wood. Tydligen inspirerad av en verklig händelse från ett barnhem i Pennsylvania.
Vilken tidning! Resten tecknad av Orlando, Williamson och Kamen. Snacka om kvalitetsgubbar!
En annan tidig gripande/stark scen för mej är när Blixt Gordon tar sej in i kejsar Mings tortyrkammare. Tecknad i början av 40-talet av Alex Raymond. Jag var gick på lågstadiet när jag läste den och hade inte hört talat om 2a världskriget ännu.
Ungefär samtidigt köpte jag "Stora Skräckboken" och där fanns också starka scener men av ett annat slag. Rätt äcklande. T ex Skämt kött är inte bara skämt, Kvällsöppet...
Jag har varit EC-fan sedan dess[^]
Simma lugnt!
Den mest gripande händelsen i en serie som jag någonsin har läst är slutet av Don Rosa-äventyret Brev Hemifrån... de sista 3-4 sidorna i den sista delen av det är i en klass för sig och verkligen det bästa som Don Rosa någonsin har skrivit.
Annars tycker jag också att scenen där Joakims pappa dör är stämningsfull... eller slutet på Världens rikaste anka, när alla hans släktingar lämnar honom.
Höjdpunkten i den Farbror Joakims Liv-del där Joakim blir nedslagen av Kufe Knyck och fastkedjad på hans flodångare men sedan går bärsärkagång när han får veta att hans mamma har dött är också storslagen... men det är lite tråkigt att Egmont har ändrat dialogen i den svenska översättningen. När Kufe bara säger att Joakims mamma är sjuk innan han knögglar ihop brevet blir det inte alls lika dramatiskt.
Annars tycker jag också att scenen där Joakims pappa dör är stämningsfull... eller slutet på Världens rikaste anka, när alla hans släktingar lämnar honom.
Höjdpunkten i den Farbror Joakims Liv-del där Joakim blir nedslagen av Kufe Knyck och fastkedjad på hans flodångare men sedan går bärsärkagång när han får veta att hans mamma har dött är också storslagen... men det är lite tråkigt att Egmont har ändrat dialogen i den svenska översättningen. När Kufe bara säger att Joakims mamma är sjuk innan han knögglar ihop brevet blir det inte alls lika dramatiskt.
- - AndersL - -
Jag håller med om en hel del av de händelser Ingemar och AndersL_ nämner, men vill också nämna:
Strangers in Paradise (naturligtivs). Andra TPBn, I dream of you, första episoden. Franchine kommer hem efter att försvunnit utan att tala om för någon vart eller varför. Hur orsaken till att hon for sedan växer fram är mycket starkt. Det finns mycket humor och action i Strangers in Paradise, men i det här albumet är det känslor som gäller ...
Inledningen på Tintin i Tibet och serien User vill jag också gärna nämna.
Strangers in Paradise (naturligtivs). Andra TPBn, I dream of you, första episoden. Franchine kommer hem efter att försvunnit utan att tala om för någon vart eller varför. Hur orsaken till att hon for sedan växer fram är mycket starkt. Det finns mycket humor och action i Strangers in Paradise, men i det här albumet är det känslor som gäller ...
Inledningen på Tintin i Tibet och serien User vill jag också gärna nämna.
Jag minns att där var en serie hos Arne Anka som slutade rakt ut i tomma intet, inget skämt eller poäng alls. Serien handlade om nynazismen i Sverige, och Christiansen skrev längst ner en ursäkt om det uteblivna skämtet tillsammans med kommentaren "ämnet gör mig illamående". Starkt.
Svenska Star Wars/Stjärnornas Krig i toppskick sökes.
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
Nickes och Rickes försoning i "Spirou och Arvingarna" (den där Ricke måste vara en ypperlig skådis med tanke på de senare albumen)
Smiley Bone tar adjö av Bartleby i "Bone 5: Rock Jaw, Master of The Easten Border"
Herbert de Vaucanson tänker tillbaka på sin något traumatiska skolgång och den ännu mer traumatiska kampen på liv och död mot sin far. Hårda bud.
Samt scenen ur "Brev Hemifrån" som AndersL nämnde.
Smiley Bone tar adjö av Bartleby i "Bone 5: Rock Jaw, Master of The Easten Border"
Herbert de Vaucanson tänker tillbaka på sin något traumatiska skolgång och den ännu mer traumatiska kampen på liv och död mot sin far. Hårda bud.
Samt scenen ur "Brev Hemifrån" som AndersL nämnde.
Living well is the best revenge
citat:
Ursprungligen postat av Svartslipsen
Nickes och Rickes försoning i "Spirou och Arvingarna" (den där Ricke måste vara en ypperlig skådis med tanke på de senare albumen)
Jag funderade också på den, men tänkte att det räckte med en Spirou. Jag har aldrig sett den scenen som att han spelar, utan att det är en äkta försoning. När de sedan ses i "Diktatorn och champinjonen" tar han också emot dem som vänner. Men efter det albumet är det kört.
citat:
Ursprungligen postat av rkaj
Inledningen på Tintin i Tibet
Eller vad sägs om slutet?
-
spidercrazy
- Fine
- Inlägg: 335
- Blev medlem: mån 03 okt 2005, 16:18
- Ort: Sverige
En serie jag gillar mycket är Stray Bullets av David Lapham. Det är inte en berättelse utan flera, som berättas parallellt och flätas in i varandra, ofta ganska våldsamma historier (eller som kretsar kring våld/skjutvapen), alltid med oväntade vändningar. En av huvudpersonerna är Virginia 'Ginny' Applejack, som vi lär känna i början av serien som 6-åring, då hon blir vittne till två mord, och sen får vi följa hennes - hm, inte helt problemfria - utveckling, in i tonåren...
Virginia avskyr sin mammma, som är mycket sträng och egoistisk, och avgudar sin pappa, som hellre vill vara som en schysst kompis och tillämpar en friare uppfostran. Han är stor och stark, jobbar som lastbilschaufför, och därför blir det extra jobbigt att se då han så småningom blir sjuk i magcancer och tynar bort tills det inte är mer än skinn och ben kvar av honom... det är nog det starkaste jag läst i serieväg. Rekommenderas varmt!
Virginia avskyr sin mammma, som är mycket sträng och egoistisk, och avgudar sin pappa, som hellre vill vara som en schysst kompis och tillämpar en friare uppfostran. Han är stor och stark, jobbar som lastbilschaufför, och därför blir det extra jobbigt att se då han så småningom blir sjuk i magcancer och tynar bort tills det inte är mer än skinn och ben kvar av honom... det är nog det starkaste jag läst i serieväg. Rekommenderas varmt!
Å nu pojk ska du få lära dig hur man pelkar en fnög!
citat:
Ursprungligen postat av spidercrazy
En serie jag gillar mycket är Stray Bullets av David Lapham.
Kan intygas. Fröken Applejack´s öden och äventyr är gripande.
En annan serie jag läst relativt nyligen är Preacher. Tycker den är mycket stark, speciellt Preachers uppväxt i Angelville, Texas med elakaste "Grandmother" i hela världen, Jody den sadistiske förmannen, T.C. den perverse hantlangaren och Billy Bob, den enögde kompisen.
Simma lugnt!
Nu kom jag att tänka på Cinder&Ashe. Många serier som är så pretentiösa (med en massa hoppande i tiden och grubbelkommentarer av dammig deckarkaraktär) är bara påfrestande, men Cinder&Ashe känns så välgjord att inte ens det något överdrivna våldet blir ett problem. Serien lyckas övertyga mig om att den ska tas på allvar, relationen mellan hjältarna är övertygande och inte banal, och därmed landar den flera starka scener.
-
Svartslipsen
- Very Fine
- Inlägg: 1016
- Blev medlem: ons 06 apr 2005, 14:38
Slutskevensen i "Le Grand Pouvoir de Chninkel", stark och man kan se hopplösheten i samtliga personers ögon. Den allra sista rutan är också väldigt bra.
Nu har jag läst den engelska nyutgåvan av "Joakims Liv" ("The Life and Times of Scrooge McDuck") och jag håller med om scenen när Joakims far dör och den ruta några sidor tidigare när Joakim står vid sin mors grav.
Och apprpopå dödsfall i "Disney" serier; i Floyd Gottfredsons "Mickey Mouse and the Isle of Death" blir piratkaptenen begravd i en flod av lava, det sista man ser är hans hatt som brinner och ett pärlhalsband. Traumatiskt så det förslår.
Living well is the best revenge
citat:
Ursprungligen postat av labrador road 26
Jag funderade på vilken händelse som gripit tag i mig mest av alla i seriernas underbara värld. Den jag kom fram till är *dramatisk musik* när Gwen Stacy dör i Spindelmannen. Gröna trollet slänger ner henne från bron och Spidey skickar ut sitt nät men hon är död när han får upp henne. Får en tår i ögat varje gång jag ser den.
http://web.telia.com/~u87708935/spidde/images/spgwen.jpg
Vilken smärta, stackars Peter [:I]
Jag håller med om den, den var väldigt gripande när man läste den..
With great powers comes great responsibility.
ElfQuest - Hidden Years #5
När Himlavis just blivit född och hans mamma är döende då hon tidigare blivit tillfångatagen av människor för att sen offras till deras gud, men hennes unga mänskliga tillfångatagare inser konsekvenserna av sitt handlande.. De försöker hjälpa henne iväg därifrån och har tagit med henne på en flotte, men hon hinner föda, och sätter ut lille Himlavis att flyta nedåt floden för att förhoppningsvis hittas av sina klanmedlemmar, samtidigt som hennes egna liv ebbar ut.. :(
När Himlavis just blivit född och hans mamma är döende då hon tidigare blivit tillfångatagen av människor för att sen offras till deras gud, men hennes unga mänskliga tillfångatagare inser konsekvenserna av sitt handlande.. De försöker hjälpa henne iväg därifrån och har tagit med henne på en flotte, men hon hinner föda, och sätter ut lille Himlavis att flyta nedåt floden för att förhoppningsvis hittas av sina klanmedlemmar, samtidigt som hennes egna liv ebbar ut.. :(
MÅSTE bara hålla med om när Joakims pappa dör i FJL och om de sista sidorna "Brev Hemifrån" som påverkat mig som ingen annan serie har gjort inom någon kategori! Första gången jag läste "Brev Hemifrån" så var Rosa relativt ny för mig och jag kan nog säga att den serien väckte mitt ankistiska intresse. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag kanske t.o.m. fällde en liten tår när jag läste slutet på den...[:(] Om inte så var det iallafall VÄLDIGT nära och det är VÄLDIGT sällsynt![:)]
Nemesis
-
Stenens vise
- Very Fine
- Inlägg: 1113
- Blev medlem: fre 15 jun 2007, 14:18
- Ort: Sverige
- Kontakt:
[quote="Nemesis"]
MÅSTE bara hålla med om när Joakims pappa dör i FJL och om de sista sidorna "Brev Hemifrån" som påverkat mig som ingen annan serie har gjort inom någon kategori! Första gången jag läste "Brev Hemifrån" så var Rosa relativt ny för mig och jag kan nog säga att den serien väckte mitt ankistiska intresse. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag kanske t.o.m. fällde en liten tår när jag läste slutet på den...[:(] Om inte så var det iallafall VÄLDIGT nära och det är VÄLDIGT sällsynt![:)]
[/quote]
Jag måste hålla med dig jättemycket! Jag känner likadant. "Brev hemifrån" blev en omvändning för mig. Men en sak förstör lite av slutet på "Högländerna". När de reser bort ser man i hörnet av rutan en liten fågel som tittar in mot läsaren. <<<<<helt onödigt och oepiskt.
Ett annat hallelulja moment var slutscenen i "Xanadu". Det är bara så vackert och snyggt när man ser vad de gjort med det som Joakim längtat efter, och hur värden kan variera mellan olika personer.
MÅSTE bara hålla med om när Joakims pappa dör i FJL och om de sista sidorna "Brev Hemifrån" som påverkat mig som ingen annan serie har gjort inom någon kategori! Första gången jag läste "Brev Hemifrån" så var Rosa relativt ny för mig och jag kan nog säga att den serien väckte mitt ankistiska intresse. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag kanske t.o.m. fällde en liten tår när jag läste slutet på den...[:(] Om inte så var det iallafall VÄLDIGT nära och det är VÄLDIGT sällsynt![:)]
[/quote]
Jag måste hålla med dig jättemycket! Jag känner likadant. "Brev hemifrån" blev en omvändning för mig. Men en sak förstör lite av slutet på "Högländerna". När de reser bort ser man i hörnet av rutan en liten fågel som tittar in mot läsaren. <<<<<helt onödigt och oepiskt.
Ett annat hallelulja moment var slutscenen i "Xanadu". Det är bara så vackert och snyggt när man ser vad de gjort med det som Joakim längtat efter, och hur värden kan variera mellan olika personer.
"And the wedding-guest's a sad and wiser man.
And the tale goes on and on and on!"
Rime of the ancient mariner, Powerslave, Iron Maiden
And the tale goes on and on and on!"
Rime of the ancient mariner, Powerslave, Iron Maiden
Oj, många tankar på döden dyker upp när man rotar i serie-minnet. De mest gripande scenerna jag minns tycks faktiskt handla om hur goda/oskyldiga personer dör. Mest gripande albumet tror jag ändå är Peter Madsens Berättelsen om en mor. Det kan läsas om många gånger med samma klump i halsen. Annars tror jag den där scenen i Strangers in Paradise, när Katchoos gamla vän/räddare/kärlek Emma dör i aids ligger bra till på listan (bok 2, tidning 3, för den intresserade).
Ravens död i Terry och Piraterna 1941, när hon går bort i sin älskade Dude Hennicks armar, skickade berättigade shockvågor över hela USA och jag förstår precis varför. Caniff ägnade 1,5 år åt att bygga upp hennes personlighet och beskriva henne som en stark, modig, beundransvärd, självuppoffrande kvinna med ett hjärta av guld - och sen går hon och dör??!!? Va f-n, så kan man ju inte göra? Eller så har vi piratdrottningen Belits död i Conan#100, när Conan hittar henne hängd från masten på hennes skepp. En av de gånger någonting verkligen går sönder inom den annars så härdade Conan.
Och i Disneyserierna finns det nog inget mer förfärligt ögonblick än i Gottfredsons "The World of Tomorrow" från 1944, då Svarte-Petter skjuter ihjäl den mekaniska flickan Mimi - denna underbart vackra flicka som trots att hon är gjord av skruvar och muttrar är förälskad i Musse och kastar sig framför honom när Svarte-Petter avfyrar sitt laservapen (eller vad det nu är). Såpopera på hög nivå, men det faktum att scenen utspelar sig i en Disneyserie gör den inte mindre fasansfull. Snyft!
Ravens död i Terry och Piraterna 1941, när hon går bort i sin älskade Dude Hennicks armar, skickade berättigade shockvågor över hela USA och jag förstår precis varför. Caniff ägnade 1,5 år åt att bygga upp hennes personlighet och beskriva henne som en stark, modig, beundransvärd, självuppoffrande kvinna med ett hjärta av guld - och sen går hon och dör??!!? Va f-n, så kan man ju inte göra? Eller så har vi piratdrottningen Belits död i Conan#100, när Conan hittar henne hängd från masten på hennes skepp. En av de gånger någonting verkligen går sönder inom den annars så härdade Conan.
Och i Disneyserierna finns det nog inget mer förfärligt ögonblick än i Gottfredsons "The World of Tomorrow" från 1944, då Svarte-Petter skjuter ihjäl den mekaniska flickan Mimi - denna underbart vackra flicka som trots att hon är gjord av skruvar och muttrar är förälskad i Musse och kastar sig framför honom när Svarte-Petter avfyrar sitt laservapen (eller vad det nu är). Såpopera på hög nivå, men det faktum att scenen utspelar sig i en Disneyserie gör den inte mindre fasansfull. Snyft!
[quote="Stenens vise"]
[quote="Nemesis"]
MÅSTE bara hålla med om när Joakims pappa dör i FJL och om de sista sidorna "Brev Hemifrån" som påverkat mig som ingen annan serie har gjort inom någon kategori! Första gången jag läste "Brev Hemifrån" så var Rosa relativt ny för mig och jag kan nog säga att den serien väckte mitt ankistiska intresse. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag kanske t.o.m. fällde en liten tår när jag läste slutet på den...[:(] Om inte så var det iallafall VÄLDIGT nära och det är VÄLDIGT sällsynt![:)]
[/quote]
Jag måste hålla med dig jättemycket! Jag känner likadant. "Brev hemifrån" blev en omvändning för mig. Men en sak förstör lite av slutet på "Högländerna". När de reser bort ser man i hörnet av rutan en liten fågel som tittar in mot läsaren. <<<<<helt onödigt och oepiskt.
Ett annat hallelulja moment var slutscenen i "Xanadu". Det är bara så vackert och snyggt när man ser vad de gjort med det som Joakim längtat efter, och hur värden kan variera mellan olika personer.
[/quote]
Just det! Joakim var liksom mer än en sur, girig, gammal snåljåp.[:)]
[quote="Nemesis"]
MÅSTE bara hålla med om när Joakims pappa dör i FJL och om de sista sidorna "Brev Hemifrån" som påverkat mig som ingen annan serie har gjort inom någon kategori! Första gången jag läste "Brev Hemifrån" så var Rosa relativt ny för mig och jag kan nog säga att den serien väckte mitt ankistiska intresse. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag kanske t.o.m. fällde en liten tår när jag läste slutet på den...[:(] Om inte så var det iallafall VÄLDIGT nära och det är VÄLDIGT sällsynt![:)]
[/quote]
Jag måste hålla med dig jättemycket! Jag känner likadant. "Brev hemifrån" blev en omvändning för mig. Men en sak förstör lite av slutet på "Högländerna". När de reser bort ser man i hörnet av rutan en liten fågel som tittar in mot läsaren. <<<<<helt onödigt och oepiskt.
Ett annat hallelulja moment var slutscenen i "Xanadu". Det är bara så vackert och snyggt när man ser vad de gjort med det som Joakim längtat efter, och hur värden kan variera mellan olika personer.
[/quote]
Just det! Joakim var liksom mer än en sur, girig, gammal snåljåp.[:)]
Nemesis