Vad läser ni?

[Wakuran]

Isabelle tycker jag är en underskattad serie. Var inte Macherot
Och fler kända serieskapare med på den också?

Will var tecknare, sen hade serien flera manusförfattare. Först Delporte och Macherot, sen kom Franquin in, sen försvann Macherot, och till sist var bara Delporte kvar.

http://bdoubliees.com/journalspirou/ser ... abelle.htm

[little fox]

Själv läser jag allt möjligt. Batman, Mouse Guard, Fatale, Maus, Watchmen är några exempel.

[Agentum]

Chris Ware building stories.
Öh tja, nog för att han tidigare varit väldigt involverad i design i princip mer än vad det handlar om, här får man nog säga att det är en liten skilnad mellan genialitet och galenskap.

Tänk er en jäkla papplåda som ett brädspel är i, inuti är det mängder av foldrar, små avlånga mjuka böcker, några olika stora hårdpärm, jättelika utvikbara som en stor karta papper osv.
Det finns ingen början var man ska starta, extremt förvirrande, de mindre böckerna och foldrarna är ju lätta att kolla i då de får plats iaf men de där kartstora grejorna är helt crazy.

Vad blir det nästa gång kan man undra.

[GuestOnQuest]

Fähunden av Murray Ball. En gammal, trevlig serie som utspelar sig i Nya Zeeland och som kretsar kring en jycke (därav titeln) ute på en farm.

http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4hunden

[Agentum]

Ska ge mig på Mike Hammer en stripserie som väldigt hårt bygde på romanfiguren från 50tal, dock var det ju 50tal på fler sätt då och de som vet vad Mike Hammer är för typ av stil inser ju att det höll dåligt i längden då.

Det handlar om nåt år av stripar bara innan den lades ner högst troligen pga att sånt inte kunde publiceras i tidningarna.

Mike Spillanes Mike Hammer var annars väldigt stor på den tiden och har ju kommit att bli en väldigt typisk stil, voiceover av huvudfiguren sittande med benen upp på skrivbordet i sin skabbiga deckarbyrå "In my kind of work, you need coold blood and hot lead,.....in all the shabby places in this town she had to walk into mine", ja ni fattar tror jag, kopierat till vansinne på alla sätt senare:-)
I varje fall kan man väl säga att han är det hårdkokt deckare slutligen ledde till och han är visserligen en som vill straffa människor som förtjänar det men med sin lag om han kan komma undan med det, så han skyr inga medel i att utnyttja polisen eller andra i detta.

Jag mins det främst från 80-tal då det ju fanns en tv-serie som var riktigt populär även här med konceptet, fasen den måste jag leta upp nån dag.

[RioGrande]

Läste just band 18 i Hergés samlade verk. Nästan bara Smecken och Sulan. Tja... det var väl "sådär" ....

[larsa66]

Ska ge mig på Mike Hammer en stripserie som väldigt hårt bygde på romanfiguren från 50tal, dock var det ju 50tal på fler sätt då och de som vet vad Mike Hammer är för typ av stil inser ju att det höll dåligt i längden då.

Det handlar om nåt år av stripar bara innan den lades ner högst troligen pga att sånt inte kunde publiceras i tidningarna.

Det där lät ju spännande. Vilka var skaparna och när gjordes den?

[K-E Lindkvist]

Ska ge mig på Mike Hammer en stripserie som väldigt hårt bygde på romanfiguren från 50tal, dock var det ju 50tal på fler sätt då och de som vet vad Mike Hammer är för typ av stil inser ju att det höll dåligt i längden då.

Det där lät ju spännande. Vilka var skaparna och när gjordes den?

Joe Gill skrev manus de första veckorna men lämnade sen serien abrupt vilket tvingade tecknaren Ed Robbins att också ta över skrivandet. Serien gick mellan 1953 och 1954 men avbröts som Agentum redan sagt tvärt på grund av sitt innehåll. En samlingsvolym med dagsstrippar i urval gavs ut av Ken Pierce 1982. En annan samling som påstås vara komplett inklusive söndagsserien publicerades av Hermes Press förra året.

[Agentum]

by Ed Robbins (Artist, Author), Joe Gill (Author), Mickey Spillane (Author)

Är angivna, så bokförfattaren involverades altså i att göra strippen, hans Mike Hammer låg på topplistorna i USA.

Men 50tal i USA för serier eloler stripserier var ju drabbat av kontroll utifrån som du vet, det hölls en massa löjliga domstolsöverläggningar och skit över serier på den tiden, filmer visade hur barn blev mördare av dem mm.

Så du förstpår nog när jag skriver att stripserien fanns 53-54.

Tanken var ju inte för barn men cdet blev nog rätt rensat ändå.

Two things you can't share is pain and guilt

[larsa66]

Jag läste nog någon Spillane-bok i högstadiet men jag var nog inte så mottaglig då. Det var en uppgift i svenskan tror jag.
Men jag gillade den där TV-serien från 80-talet som du nämnde.

Angående hetsjakten mot serier på 50-talet minns jag också jag läst om för längesedan.

[Grumme]

Just nu läser jag äventyren om Hergés Johan, Lotta och Jocko.
Kul att läsa dem igen då det var många år sedan sist, men de känns inte så fräscha. De två barnen verkar klara det mesta (framförallt Johan), och det blir mest olika händelser som staplas på varandra utan något vidare engagemang.
Tycker även att fler detaljer i teckningarna hade kunnat vara på sin plats.

På det hela taget är jag glad över att jag valde att låna dem på biblioteket istället för att köpa dem.

[Agentum]

Jo, den gjorde ju att serierna inte utvecklades på årtionden inom de områden som då togs bort iaf.

Jag har aldrig läst nån av böckerna, men vad jag förstår var det extremt populärt och som sagt skapade en ny atketyp at senare användas av många andra med, dock var det ju också tidsenligt, med hatt och kostym, det gamla stilens NY, hur han om han inte själv fångar tjejerna så fångar de honom och typ dör så han alltid är fri för annat.

Sin City kan vi tex helt lägga som en modern variant tex..
Men många mer inom all medium, ett problem för stripserier iaf kan jag säga att voiceover tar mycket plats, för om det ska var stilen måste han ju referera en hel del under tiden han gör annat.

[Sir-L]

[...]Jag har aldrig läst nån av böckerna, men vad jag förstår var det extremt populärt och som sagt skapade en ny atketyp at senare användas av många andra med, dock var det ju också tidsenligt, med hatt och kostym, det gamla stilens NY, hur han om han inte själv fångar tjejerna så fångar de honom och typ dör så han alltid är fri för annat.
[...]

Stilen uppfanns väl, mer eller mindre, av Dashiell Hammett - "Riddarfalken från malta", "Thin man" och "Glasnyckeln" m.fl. - och togs vidare, framförallt, av Raymond Chandler och just Mickey Spillane.
I serieväg är det väl just Frank Miller, "Sin City", och Max Allan Collins, "Ms. Tree" och "Road to Perdition", som hållit fanan högt. Just Collins var det ju som tog upp Spillanes misslyckade seriefigur "Mike Hammer Danger*" och gjorde ett annorlunda koncept av den.

Själv älskar jag deckare av den sorten.

edit

*oops Danger var det ju inte hammer

[Agentum]

Jo du verkar påläst, Ms. Tree är ju absolut påverkat av det och Collins är väl nån form av fronfigur sen länge för Mike Hammet stilen.

Och visst har det sin tjusning, iaf för mig, allt är svart och vitt och saker går lät och smidigt när det behövs och är stenhårt när det behövs.
Allt efter berättarrösten som i sin tur ju är det speciella med alltihop då den innehålle så mycket snygga lines.

Men i längd blir det lite som att läsa Conan, man ledsnar aldrig på det men efter hundratals sidor i stöten tar man gärna lite semester och läser nåt annat för att liksom denare återvända, allt kan bli för mycket.

Men som sagt jag gilade tv-serien från 80talet och blev väldigt påmind om den med denna stripsamling, den stilen liksom fungerade ännu då på ett sätt som inet rakt av går idag lät iaf, iofs har man ju trott så förr som med Sherlock Holmes tex vilket ju visade sig fel och att det fungerade ännu.

[Agentum]

http://www.amazon.co.uk/Mickey-Spillane ... ike+hammer

Denna är det iaf, och om man gillar genren så köp.

Jag ser att vissa gnäller om dåligt tecknande, men det är helt ok, problemen är mer isf att bakgrunder i form av fordon är rätt tomt, troligen var ingen inblandad bra på det.

Och ja berättarröst rutorna kan få väl liten text imo, detta för att boken är aningen för liten.

I övrigt köp den och läs högt för dig själv för känslan, det är guld.

Den lades ner då Micke Hammer ju innebär flyktiga affärer med Dames och uppvisande av det och även tortyr tog slut på detta, trist egentligen.

Det är liksom inte Stan Lee slang här vilket aldrig nån anvönde på riktigt utan knallhårda grejor som imo funkar än.

[trimble]

"The Fade Out" av Brubaker/Philips, tillbaka på rätt spår efter mindre lyckade "Fatale".

[Agentum]

Trevligt, jag hade också vissa problem med Fatale nämligen, inte att det är skitdåligt utan bara att det inte riktigt nådde säg Criminal standard osv.

[Agentum]

1 Saga som jag dragit på av nån anledning, space opera som är riktigt bra imo.
Nu The Sixth Gun,Oni Press som jag trodde dött eller nåt, western-horror stil iaf, har inte kommit så många nummer än
Jag föredrar ju spagettivästern stil och tycker det är trist att jänkarna inte gillar det, men ok jag ger det här en chans.

[Agentum]

Sixth Gun var inte så jävla dum ändå, kanske inte som western men storyn och personerna håller bra efter 2 trades.

Läste et par Chew med ni vet den udda imagetiteln med folk som kan äta saker och få visioner av det, fortfarande ok efter 6 trades även om det kanske blir lite over the top ibland i vansinne, men å anxdra sidan saknar vi ju det i många amerikanska serier idag, dvs det där oväntade idiotiska som säg DC föraktar som det verkar.

Humor är så underskattat i serier.

Det är som att är det roligt om så bar ibland i en pågående serie i nån slags värld så betyder det att det är skit, Marvel har ju vissa undantag dock men DC spolade ut allt sånt här i princip med JLI.

Allt behövs säger jag och jag ser att jag oftare återvänder och läser om de humoristiska serierna än jag plockar upp de här sk "seriösa" sakerna igen.

Det här är givetvis helt personligt och jag får väl anta att folk gjort sina val och påverkat marknaden.

Sen finns det väl en anledning till att jag är en stor anhängare av gamla amerikanska stripserier som ju had allt detta, äventyr och humor.

[smorkin]

Jag tycker väldigt bra om Chew; precis som du säger är humor ibland alldeles för underskattat som inslag även i i övrigt allvarligare sammanhang. Även om nu Chew snarare är humor med inslag av allvar