AndreasEriksson skrev:Jag höll på att börja skriva om hur bra jag tycker att Fantomenfärgläggningen är numera jämfört med tidigare år, men Asterix-exemplet gör att jag inser att vad som är "bra" färgläggning verkligen är en "smaken är som baken"-fråga. Den första sidan ser i mina ögon ut som ett tryckfel och den andra sidan med modern färgläggning är mycket, mycket bättre. I mina ögon
Helt begripligt tycker jag, den där tidiga Uderzo-sidan har verkligen en extrem färgläggning, men efter ett tag lugnar den ner sig och blir lite mindre fantasifull. Men som sagt, jag föredrar den ändå trots bristerna, eftersom jag är så hjärtligt trött på menlös "realistisk" färgläggning. Jag tror jag nämnt det redan men det finns ett utmärkt blogginlägg av en James Harvey om hur misslyckad (enligt Harvey och jag håller helt med) färgläggningen av Frank Miller varit de senaste åren när man använt den numera normala realistiska färgläggningen på teckningar som verkligen inte passar för det. Här ett exempel där Harveys egna alternativa färger är t.v. medan de publicerade färgerna är t.h.:
Hela blogginlägget här: https://harveyjames.tumblr.com/post/143 ... ood-but-it
Och det är precis det här som retar mig med Asterix nya färger eller för den delen färgläggningen i Fantomen-tidningen: En själlös färgläggning där himlen alltid tonas i ljusblått (så det spelar ingen roll om du läser t ex Asterix, Fantomen, eller Kalle Anka, för himlen kommer se identisk ut i dem alla), gräset en lika trist tonad ljusgrön nyans, osv. Ingen risktagning, ingen personlighet, och du kunde lika gärna låta en dator utföra jobbet efter att man helt simpelt markerat ytor som "himmel", "gräs", "träd", och sen trycka på en knapp.