Vilket är ditt superhjälteserietidningsögonblick?

[Rosen]

Kan lägga till ett - det är bara en liten scen och jag vet inte ens var den kom ifrån (såg den på nätet) men den prickade mitt i maggropen för en som växte upp läsande brorsans gamla svartvita Läderlappen-tidningar. Fritt ur minnet:

Batman och Nightwing har träffats och diskuterat någonting. De är just färdiga och Nightwing börjar gå därifrån.
Batman: "Dick... I've been meaning to ask you..."
Nightwing: "Yes?"
Batman: "Back when you were... you know. The early years. They were good times, weren't they?"
Nightwing (ler): "The best."

[LaFayette]

Spontant är mitt favoritögonblick när Batman läxar upp Stålmannen i slutet av Dark Knight Returns!

"I want you to remember, Clark... in all the years to come... in your most private moments... I want you to remember my hand at your throat... I want you to remember the one man who beat you..."

[spindelmannenelektra]

Spontant är mitt favoritögonblick när Batman läxar upp Stålmannen i slutet av Dark Knight Returns!

"I want you to remember, Clark... in all the years to come... in your most private moments... I want you to remember my hand at your throat... I want you to remember the one man who beat you..."

Ja det är ett bra ögonblick, jag tyckte om det även om jag inte är en Batmanfan. Har läst mycket marvel på sistone har inte haft något sånt där jätteögonblick på länge. Någon annan som vill dela med sig av lite "moments" alltid kul att höra om andras berättelser. Sist jag kände något speciellt när jag läst något var nog Universe X Spidey berättelsen. Skönt att se Romita Sr i action med Gwen igen. Sen fick jag liten skön känsla när jag läste Marvel Adventures Spider-Man nummer 53-61. Kommer inte ihåg exakt vilket av numer de var men Gwen och Spidey hade ett ögonblick i ett avsnitt, det kändes bra. Men det är väl bara för att jag är så besatt av Gwen. Men Marvel Adventures Spider-Man serien är underskattad. Den håller hög klass det kom ut 61 nummer. De sista nummerna är intressanta. Det var ingen jättekick jag fick av dem men det kändes lite grann i alla fall. Jag önskar jag kunde få lite "Elektramiller-känsla" igen men det dröjer väl om det någonsin kommer hända igen. Miller har väl haft sin topp.

[spindelmannenelektra]

Kan lägga till ett - det är bara en liten scen och jag vet inte ens var den kom ifrån (såg den på nätet) men den prickade mitt i maggropen för en som växte upp läsande brorsans gamla svartvita Läderlappen-tidningar. Fritt ur minnet:

Batman och Nightwing har träffats och diskuterat någonting. De är just färdiga och Nightwing börjar gå därifrån.
Batman: "Dick... I've been meaning to ask you..."
Nightwing: "Yes?"
Batman: "Back when you were... you know. The early years. They were good times, weren't they?"
Nightwing (ler): "The best."

Låter bra, du har bra minne.

[Peral]

Spontant är mitt favoritögonblick när Batman läxar upp Stålmannen i slutet av Dark Knight Returns!

"I want you to remember, Clark... in all the years to come... in your most private moments... I want you to remember my hand at your throat... I want you to remember the one man who beat you..."

Det är nog också min favoritscen!

[Bufkin]

En av mina med.

[MAD]

Om jag tänker tillbaka på när jag var liten så slukade jag det mesta i serieväg och jag kommer faktiskt inte ihåg något enskilt ögonblick som var så mycket starkare än de andra. Jag fastnade inte riktigt för superhjältar även om jag självklart läste allt jag kom över

Något av de tidigaste minnena jag har av serier som faktiskt fick mig att tänka lite utanför standard-formatet var när jag upptäckte Hellblazer i gamla Inferno (tror det var första iaf), där insåg jag att allt inte behövde vara så tillrättalagt och att hjälten alltid skulle vinna som det varit i istort sett alla serier jag läst tidigare. Jag fastnade aldrig för Spindelmannen och de andrahjältarna varken ifrån Marvel eller DC, förutom Punisher som jag tyckte tog hand om problemen lite mer permanent Nuförtiden ligger väl mina ideologiska tankar väldigt långt ifrån den metoden, men som ung tonåring passade det...

Ett problem jag alltid haft med standardserierna är de ologiska skurkarna... exempelvis har den mycket onda skurken lyckats fånga hjälten eller nån viktig karaktär, står med en pistol riktad mot huvudet på personen och säger "nej, vi sparar en kula, hitta något tungt att binda runt fötterna och kasta personen i vattnet istället" vilket då ger hjälten tid att klara upp situationen... jag vet att man kanske inte borde lägga in logik och rationalitet i serier på det sättet men det har alltid varit ett problem för mig att koppla bort...

Nu hamnade jag lite OT men jag tror att det var delvis pga att jag hade såna tankar som just upptäckten av Hellblazer blev så mycket större. Den följde inte de mönster jag var van vid och när man stötte på elaka karaktärer så agerade de därefter också...

Jag hade faktiskt ett ögonblick för nåt år sedan också, när jag läste the Authority av Warren Ellis för första gången, när hjältarna i serien helt sonika bestämmer sig för att sättet som världens regeringar för krig för egen vinnings skull och liknande saker helt enkelt inte är acceptabelt och de ingriper för att förbättra världen. Jag insåg att det är sällan jag läst serier där de blandar in realpolitik i hur illa det faktiskt ser ut i världen och vad ett gäng med superkrafter skulle kunna göra åt det
Kände lite samma sak när jag läste Rising Stars, men där var det i en avslutad berättelse (som jag visserligen också tyckte var riktigt bra).

[spindelmannenelektra]

Ett problem jag alltid haft med standardserierna är de ologiska skurkarna... exempelvis har den mycket onda skurken lyckats fånga hjälten eller nån viktig karaktär, står med en pistol riktad mot huvudet på personen och säger "nej, vi sparar en kula, hitta något tungt att binda runt fötterna och kasta personen i vattnet istället" vilket då ger hjälten tid att klara upp situationen... jag vet att man kanske inte borde lägga in logik och rationalitet i serier på det sättet men det har alltid varit ett problem för mig att koppla bort...

Håller med dig om detta. Har du läst Elektra Assasin? Den är uppbygd på ett helt annat sätt. Det är svårt att greppa den storyn. Jag har inte läst så mycket Hellblazer, kanske skall börja göra det.

[MAD]

Ett problem jag alltid haft med standardserierna är de ologiska skurkarna... exempelvis har den mycket onda skurken lyckats fånga hjälten eller nån viktig karaktär, står med en pistol riktad mot huvudet på personen och säger "nej, vi sparar en kula, hitta något tungt att binda runt fötterna och kasta personen i vattnet istället" vilket då ger hjälten tid att klara upp situationen... jag vet att man kanske inte borde lägga in logik och rationalitet i serier på det sättet men det har alltid varit ett problem för mig att koppla bort...

Håller med dig om detta. Har du läst Elektra Assasin? Den är uppbygd på ett helt annat sätt. Det är svårt att greppa den storyn. Jag har inte läst så mycket Hellblazer, kanske skall börja göra det.

Nope, den har jag inte läst. Har visserligen mängder av saker liggandes som jag beställt de senaste månaderna, men jag har lagt in denna i min önskelista på adlibris ifall de får in något nytryck nån gång. Såg att den är väldigt dyr att köpa begagnad... Den fanns inte inne på MileHigh heller, hade funderingar på att göra ytterligare en beställning nu när de har 65% rabatt igen

Hellblazer är det många år sen jag läste så jag har ingen aning om hur kvaliteten är nuförtiden, men om du inte har läst så mycket så antar jag att du tänkte börja från början och de är bra

[Predabot]

Tog ett bra tag... men nu har jag äntligen kommit på det.

Amazing Spider-man #33 - Faster May är döende, av en radioaktiv strålning, från en blodtransfusion hon fick av Peter. En experimentell isotop kan dock rädda henne... Men Doc Ock har stulit den.
Han kämpar sig ner till Ock's högkvarter, under hudson-floden. Slår ner flera hundra hejdukar, dussintals fällor.
Besegrar Doc Ock... men så faller hela huset ner över honom

Han ligger fastklämd mellan säkerligen 20 ton bråte, långt mer än han egentligen kan bära... Vattneet svämmar in, han känner hur han tappar krafterna...

Men så kommer den där berömda ansvarskänslan in! Han ger allt! Ryggen känns som den spricker, huvudet bultar som en stånghammare, han känner hur lederna i kroppen börjar brista, men han blir FRI! :

Det var nog Spiddes andra födelse, den första var när en slem skurk sköt ner hans Farbror, den andra var när han offrade allt, gav allt, för May. Då förstod han äntligen vem han var, och vad han verkligen är kapabel till, när alla korten kommer på bordet.





Jag är ju dock inte så gammal att jag läste originalet, utan jag läste ju adaptionen i Parallella Liv, som kom ut i vevan då han gifte sig. ^^


Väl värd att spåra upp, även den!

Spontant är mitt favoritögonblick när Batman läxar upp Stålmannen i slutet av Dark Knight Returns!

"I want you to remember, Clark... in all the years to come... in your most private moments... I want you to remember my hand at your throat... I want you to remember the one man who beat you..."

Jadu... Dark Knight var en bra serie, men nog har den en del brister, nu när man blivit äldre och kan analysera den, samt binda ihop den med Millers senare verk.

Hans version av Stålmannen var nog tyvärr ren Bullshit, överlag, om jag får säga det själv. ( för att anknyta till ovan citat)

Då tycker jag betydligt bättre om: "...This...is the end... for both of us..."

[Peral]

Jag kan förstå att för de som gillar Stålmannen är nog inte detta någon höjdpunkt!

[spindelmannenelektra]

Ja det är bra ögonblick, fan vad bra tecknat det är.

[Willie_Garvin]

Största superhjälte-ögonblicket för min del var i ett nummer av Fantomen som kom tidigare i år. Det var ett dubbelnummer och just nu kommer jag tyvärr inte ihåg vad själva äventyret hette, men jag ska kolla upp det sen.

I äventyret fick man reda på att Guran har en son och denne son har en ganska betydande roll under handlingens gång. Gurans son var en skurk som hjälpte andra skurkar, och mot slutet försökte han döda Fantomen med gift. Men han misslyckades som tur var, och både han och Guran trodde att Fantomen skulle bestraffa honom. Men Fantomen förlät honom.

Det var mäktigt!

[mikaelbergkvist]

När Neal Adams och Denny O'Neil återintroducerar Jokern bakom ratten på väg till Gotham, utanför ösregnar det och åskar.

[Nima]

När Neal Adams och Denny O'Neil återintroducerar Jokern bakom ratten på väg till Gotham, utanför ösregnar det och åskar.

Tittade på den förstasidan häromdagen, i Neal Adams-samlingsvolymen.
Mycket snygg!

[Kermit]

Den storyn är bra. Jag gillar när Jokern lite senare påpekar att det finns likheter mellan honom och hajen som är där.

[Kermit]

Ett av mina starkaste tidiga minnen av ett ögonblick var nog det första numret av Marvels mutanter som jag läste. Rachel Summers var på flykt, hon hade blivit nedhuggen av Wolverine, som jagade henne samtidigt som Storm och Kitty Pryde var efter honom. Jag hade aldrig sett något liknande, en grupp där det var sådana spänningar, och ändå förstod man det mesta trots att man hoppade rätt in i historien. Många säger att Claremont hade för mycket text i sina serier, men han var bra på att få med nya läsare på tåget!

[Agentum]

För mig är xdet med Marvel när DD kör rysk roulette med den vidrige Byullshot som då ligger förlamad i kroppen på sjukhus, det är mit favoritnum,mer ever hos Marevl

Hos DC är det svårare då så mycket påverkade men sewnt som GL & GA 10 år försent, men ok Nya Tonårsgänget som gavs ut i tjocka nummer kunde jag inte få nog av mins jag.

[Kermit]

För mig är xdet med Marvel när DD kör rysk roulette med den vidrige Byullshot som då ligger förlamad i kroppen på sjukhus, det är mit favoritnum,mer ever hos Marevl

Hos DC är det svårare då så mycket påverkade men sewnt som GL & GA 10 år försent, men ok Nya Tonårsgänget som gavs ut i tjocka nummer kunde jag inte få nog av mins jag.

Bullseye, inte Bullshot.
Och ja, det är ett bra nummer. Även när Elektra dog, det var en chock minns jag.

[Dude]

För några år sedan brände jag igenom en massa Daredevil serier, Daredevil 1-12/86 och några Marvel Universum där han hade huvudrollen. Riktigt bra och spännande serier. Speciellt när han blir outad av Kingpin och börjar ett nytt liv som hamburgestekare på en dinner. Frank Miller gjorde verkligen underverk med den karaktären. Manuset, karaktärena, teckningarna, ja, allt håller en hög klass.