AndreasEriksson skrev:Bokförlaget Semic ägs fortfarande av Bonniers. Men hela serieförlaget Semic Press såldes till Egmont med rubb och stubb - rättigheter, titlar, personal och lokaler. Semic Press var ett eget bolag, som upphörde att existera i och med köpet.
Okej, tack för det. Det visste jag inte att det fanns två delar i Semic. Men jag förstår ändå inte var kopplingen mellan Carlsen Comics som uppenbarligen haft rättigheterna till Blueberry och Egmont kommer in i bilden. Är det bekräftat att Carlsen (Bonnier Carlsen som de heter numera) släppt/sålt/blivit av med rättigheterna till Egmont?
Det blir ju liksom fel att sparka på Egmont om det de facto skulle vara så att Bonnier Carlsen fortfarande är de som har rättigheterna för serien här i Sverige.
With great collections comes great responsibility. larsa66 till mig: Ibland tror jag att du skulle bli en bra seriefigur med dina starka åsikter och kommentarer. E Dahlén: Mycket klokt - så sant! (Lägger till Sallander i raden av epokgörande filosofer)
Carlsen lämnade väl över allt seriematerial utom Tintin till Egmont när de där affärerna gjordes upp? (Fast för att ytterligare komplicera kommer den nya utgivningen (2011) av Smurfalbumen ut på Semic, där de ju låg en gång tidigare på det glad sjuttiotalet... fast, får man förmoda, denna gång på bokdelen (då tydligen seriedelen inte längre finns...))
Jag ogillar att förlag får sitta på rättighter i evigheter utan att höra nåt med dem, det borde automatiskt gå bort efter 5 år eller nåt om de inte använder rättigheterna för utgivning.
Labrador Road 26 skrev:Men jag förstår ändå inte var kopplingen mellan Carlsen Comics som uppenbarligen haft rättigheterna till Blueberry och Egmont kommer in i bilden.
Som jag ser det finns det två själ att tro att det är Egmont som har (senast har haft?) rättigheterna: 1) Egmont / Semic publicerade Blueberry i tidningen Fantomen senare än någon publicerade något Blueberryalbum. 2) Lennon säger det efter att ha pratat med originalförlaget.
Jag kan inte historien bakom ska jag erkänna, men Egmont verkar ha köpt/tagit över alla rättigheter till Carlsens gamla serier, även t.ex. Linda & Valentin.
Linda och V gavs ju även ut av Alvglans under några år. När det gäller Bonnier Carlsen ger de bara ut Tintin. Samt en mängd olika mangatitlar, men inga andra europeiska albumserier. (Det sista som de gav ut ifråga om traditionell albumutgivning (utöver Tintin) var nog ett Prins Valiant-album 2007.)
RioGrande skrev:Håller på med en omläsning av de fem s.k. Mister Blueberry-albumen (på danska). Oj, vad de är bra. Någon annan skrev någonstans att serien är som bäst här, och det får jag nog hålla med om.
Det var nog jag; här är en liten recension av dem (plus de tidigare):
RioGrande skrev:Håller på med en omläsning av de fem s.k. Mister Blueberry-albumen (på danska). Oj, vad de är bra. Någon annan skrev någonstans att serien är som bäst här, och det får jag nog hålla med om.
Det var nog jag; här är en liten recension av dem (plus de tidigare):
Kanske var Blueberry "serien som kom för sent". Av någon underlig anledning valde olika aktörer att satsa på andra västernserier än just Blueberry (som en bit in på sjuttiotalet var ordentligt etablerad i den övriga världen som "västernseriernas västernserie"). Serietidningen Western-serier (som verkligen satsade på europeiska kvalitetsvästernserier hade med så gott som alla andra: Comanche, Jerry Spring, Buddy Longway, Jonathan Cartland, Ringo osv). Biblioteken och Bibliotekstjänsts sambindning tyckte att Blueberry var för blodig och satsade istället allt krut på Buddy Longway (både vad inköp och positiva lektörsutlåtanden beträffade). Resultatet blev att vi sextiotalister som verkligen ville ha den här serien hade hunnit bli lite för gamla när den började på allvar i Fantomen 82 (albumen började väl komma c:a 79? Och två äventyr publicerades i SM-special 80 och 81). Vi hade istället hållit till godo med de andra... (fast det var kanske bra, vi fick ju upp ögonen för saker vi aldrig skulle upptäckt om Blueberry funnits från början...)
(Mysteriet med Blueberrys ansikte -- som ser olika ut hela tiden -- är löst, det är baserat på en mängd olika förlagor --- Giraud tryckte dit den speciella "spräckta näsan" och det ostyriga håret på lite alla möjliga skådisar och andra kändisar.)
RioGrande skrev:Kanske var Blueberry "serien som kom för sent". Av någon underlig anledning valde olika aktörer att satsa på andra västernserier än just Blueberry (som en bit in på sjuttiotalet var ordentligt etablerad i den övriga världen som "västernseriernas västernserie"). Serietidningen Western-serier (som verkligen satsade på europeiska kvalitetsvästernserier hade med så gott som alla andra: Comanche, Jerry Spring, Buddy Longway, Jonathan Cartland, Ringo osv). Biblioteken och Bibliotekstjänsts sambindning tyckte att Blueberry var för blodig och satsade istället allt krut på Buddy Longway (både vad inköp och positiva lektörsutlåtanden beträffade). Resultatet blev att vi sextiotalister som verkligen ville ha den här serien hade hunnit bli lite för gamla när den började på allvar i Fantomen 82 (albumen började väl komma c:a 79? Och två äventyr publicerades i SM-special 80 och 81). Vi hade istället hållit till godo med de andra... (fast det var kanske bra, vi fick ju upp ögonen för saker vi aldrig skulle upptäckt om Blueberry funnits från början...)
Fast serierna i Western-Serier gick väl ung. samtidigt som Blueberry gick i Fantomen? Jämförelsen haltar.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
Menar Comanche och Jerry Spring. De började 1976 resp. 1977 i Western-serier. När Blueberry började i Fantomen var (i alla fall jag) vi så gamla att vi var mer intresserade av Moebius. Man PLIKTKÖPTE Fantomen för Blueberrys skull, men egentligen pliktköpte man Blueberry OCKSÅ, det var egentligen alldeles för sent... Jag hade just slutat prenumerera på Fantomen, men var TVUNGEN att börja igen. ::::::: Senare hittade man ju tillbaka till den klassiska epiken, äventyrsintrigerna osv. Men som tonåring ville man ha andra upplevelser. Inom den rena textlitteraturen sökte man sig sakta bort från enklare äventyr till ... ja allt möjligt ... Surrealister, Allen Ginsberg, Graham Greene, Garcia Marquez ...
(Mysteriet med Blueberrys ansikte -- som ser olika ut hela tiden -- är löst, det är baserat på en mängd olika förlagor --- Giraud tryckte dit den speciella "spräckta näsan" och det ostyriga håret på lite alla möjliga skådisar och andra kändisar.)
Kul länk, visste inte att Giraud använt så pass många kända förlagor Framförallt Maverick-lånet var fascinerande eftersom jag tycker det är ett av Girauds allra bästa Blueberry-omslag.
Skulle gärna kunna läsa mer på den där sidan, verkar intressant!
smorkin skrev:Skulle gärna kunna läsa mer på den där sidan, verkar intressant!
Jag har pluggat grundläggande nederländska, och jag tycker språket verkar rätt rättframt. Om man bortser från seriesidor och bildexempel kan man nog få med sig huvuddragen genom webböversättning.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
(Mysteriet med Blueberrys ansikte -- som ser olika ut hela tiden -- är löst, det är baserat på en mängd olika förlagor --- Giraud tryckte dit den speciella "spräckta näsan" och det ostyriga håret på lite alla möjliga skådisar och andra kändisar.)
Bedrövligt. Jag vet att många gör detta och att det är accepterat, men min mag-instinkt protesterar i alla fall.
Alla har ju inte ditt fotografiska minne för synintryck och bilder (kanske gör du, egentligen, precis samma sak, fast omedvetet?). Och Giraud tillför ju något typiskt giraudskt till varje bild --- som gör den mer meningsfull... ofta ett oregelbundet, dramatiskt tuschmoln...
Ofta känns det bara märkligt att han gör det bara. Det är så många bättre bilder han har gjort, ofta med mer sofistikerade motiv, som känns både bättre och mer levande. Jag förstår inte riktigt varför bara.
Just Giraud har man ju hört att han mot slutet mer och mer var direktkopplad mot sitt omedvetna, och egentligen inte behövde förebilder för att teckna alls. Då känns det extra konstigt att han kopierar så starkt.
Edit. Om han inte tecknar av från minnet med kuslig exakthet, som i den här klassiska tråden.
mikaelbergkvist skrev:Jag förstår inte riktigt varför bara.
Jag misstänker att det är frågan om medvetna hyllningar till bilder han gillade, kanske i kombination med att se om någon upptäcker det, som en liten outtalad klurighet till fansen.
mikaelbergkvist skrev:Jag förstår inte riktigt varför bara.
Jag misstänker att det är frågan om medvetna hyllningar till bilder han gillade, kanske i kombination med att se om någon upptäcker det, som en liten outtalad klurighet till fansen.
Det verkar faktiskt mycket troligt. En popkulturell konstnär av Girauds kaliber måste förstås göra det ibland. I så fal är det imponerande snyggt gjort också.
![[:)]](./images/smilies/icon_smile.gif "Glad"){kind=icon}
Framförallt Maverick-lånet var fascinerande eftersom jag tycker det är ett av Girauds allra bästa Blueberry-omslag.
![[B)]](./images/smilies/icon_smile_blackeye.gif "Njae"){kind=icon}
![[;)]](./images/smilies/icon_smile_wink.gif "Glimt"){kind=icon}
)