Säljer ni sämre på Tradera idag än för fyra/fem år sedan?

[APenny4YourThoughts]

Det har blivit någon sorts sanning att allt fransk-belgiskt är kvalitet och borde kosta mycket. Den bilden upprätthålls av de som läste serier på 70-talet, eftersom de förmodligen är i majoritet av säljare/läsare/samlare. Man blir nästan idiotförklarad om man inte gillar Blårockarna eller Johan och Pellevin. Som jag läser serier och ser på det är Blårockarna mediokert och jag ser inte alls charmen i det.

Jag har full förståelse för att nybörjarläsare inte per automatik plockar upp Gaston för att en 50-årig farbror skrockande sitter och nostalgitrippar. Det finns väldigt mycket mer som också är bra nu för tiden. Ingen publikation går säker längre och det är väl just det som marknadspriserna börjar visa? De gamla sanningarna har börjat ifrågasättas och skrivas om.

Resonemanget kring att det skulle vara synd om samlare som köpt dyrt och nu tvingas sälja under inköpspriset förstår jag inte alls. Att det ens skulle vara en anledning för att medvetet hålla uppe priser köper jag inte alls. Jag tycker snarare att Seriesam och Seriekatalogen ganska omgående ska revidera priserna för att bättre passa marknaden.

Jag tycker mest det låter som att Gammelsmurf har egenintresse i att ett falskt marknadsvärde bibehålls. Om de egenintressena delas av Seriesam eller Seriekatalogen är det ju ytterst sorgligt. Jag hoppas och tror att det inte är så.

[Rufus]

Det börjar bli för mycket av en smakdiskussion det här. APenny, du gillar inte Blårockarna och Johan & Pellevin. Det är naturligtvis helt OK, precis som det är helt OK för mig
att inte gilla de superhjälteserier som du gillar.

Jag tror dock att många barn och ungdomar (dock inte alla naturligtvis) skulle gilla Asterix, Lucky Luke, Gaston, Johan & Pellevin och Blårockarna m.fl. Men när de inte längre
finns på biblioteken, inte i affärerna och deras kompisar pratar inte om dom, blir det troligvis så att dom missar dom, och det är tråkigt anser jag.

Sen innebär naturligtvis ökad popularitet ökat värde, och så är det vare sig vi vill eller inte vill det.

[Gammelsmurf]

Det har blivit någon sorts sanning att allt fransk-belgiskt är kvalitet och borde kosta mycket. Den bilden upprätthålls av de som läste serier på 70-talet, eftersom de förmodligen är i majoritet av säljare/läsare/samlare. Man blir nästan idiotförklarad om man inte gillar Blårockarna eller Johan och Pellevin. Som jag läser serier och ser på det är Blårockarna mediokert och jag ser inte alls charmen i det.

Jag har full förståelse för att nybörjarläsare inte per automatik plockar upp Gaston för att en 50-årig farbror skrockande sitter och nostalgitrippar. Det finns väldigt mycket mer som också är bra nu för tiden. Ingen publikation går säker längre och det är väl just det som marknadspriserna börjar visa? De gamla sanningarna har börjat ifrågasättas och skrivas om.

Resonemanget kring att det skulle vara synd om samlare som köpt dyrt och nu tvingas sälja under inköpspriset förstår jag inte alls. Att det ens skulle vara en anledning för att medvetet hålla uppe priser köper jag inte alls. Jag tycker snarare att Seriesam och Seriekatalogen ganska omgående ska revidera priserna för att bättre passa marknaden.

Jag tycker mest det låter som att Gammelsmurf har egenintresse i att ett falskt marknadsvärde bibehålls. Om de egenintressena delas av Seriesam eller Seriekatalogen är det ju ytterst sorgligt. Jag hoppas och tror att det inte är så.

Klart att man har ett egenintresse i att marknadsvärdet bibehålls. Märkligt hade det väl varit annars. Det är lite som att du köper på dig en massa konst som du förvisso gillar och njuter av att ha på väggarna men även ser en mening i att lägga ner pengar på. Ett par år senare tokrasar priserna på dina objekt och det du har på väggarna är nu bara värt en fraktion av vad du en gång gav. Rycker du på axlarna då och säger " - Jaja, det är bra att inget objekt och ingen genre går säker för katastrofen. Jag har förlorat hela morsarvet men det är åtminstone bra för de nytillkomna konstsamlarna att man numera kan köpa en Bruno Liljefors för 1500 spänn"? Skulle inte tro att det är lika roligt att se det man själv samlar på och håller kärt reas ut som gårdagens sopor även man kanske kan rycka på axlarna en aning åt att sånt man själv inte tycker om blir billigare.

Ett problem som jag ser med detta ohemula prisras är att hela seriesamlargrenen riskerar att glida ner i obskyritet igen efter att ha haft åtminstone ett litet uppsving under de senaste tio-femton åren. Samlande av serietidningar har redan idag ett bräckligt renommé jämfört med samlande av exempelvis leksaksbilar, modelltåg, militärfigurer och mycket annat. Det är helt enkelt för billigt att samla serier, det är enstaka undantag där maxpriset överstiger mer än ett par-tre tusenlappar per objekt. Nu säger givetvis inte jag att ju dyrare desto bättre och jag påstår heller inte att samlarglädje kan värderas i hur många nollor det finns på prislappen men det finns likväl sina randiga skäl och rutiga orsaker till att seriesamlarna inte har några årligen återkommande mässor av den typ som leksaks- eller tåghobbyn har. Det finns för få som samlar seriöst, det är för billigt att samla, utgivningen är för spartansk och har historiskt sett varit koncentrerad till ett fåtal förlag som har haft monopol på den svenska seriemarknaden och därför har bara bråkdelar av många tecknares totalproduktion kommit i tryck i Sverige. Dessa saker gör att butikerna inte klarar sig i den moderna konkurrensen med TV-spel och elektroniska leksaker. Samtidigt är storsamlarna inte är tillräckligt många för att orka hålla igång några mässor och konvent. Börjar nu priserna störtdyka så är den svenska seriesamlaren snart en utrotningshotad art, ty jag har svårt att se att dagens tonåringar ska börja samla fyrtiotals-Kalle eller femtiotals-Fantomen bara sådär av sig själva. Jag tror heller inte att särskilt många av de titlar som kommer ut i butikerna numera kommer att röna några större skaror samlare i framtiden. Jag är faktiskt på allvar oroad över att prisraset kommer att vara det strå som knäcker den svenska seriesamlaroxens rygg. Alternativt är prisraset inte orsaken till framtida bekymmer utan bara ett symptom på att vi redan är mitt inne i ovan nämnda paradigmskifte. Jag har ännu inte bestämt mig för vilket som känns troligast. Oavsett vilket så tror jag att vi måste motse en framtid där vår skara krymper än mer, där föryngringen i stort sett uteblir och där de få stötar som trots allt fortfarande samlar håller på att bli alltmer kompletta och att den kommers som trots allt sker blir allt mer snäv och snedriktad.

I övrigt och helt orelaterat till domedagsprofetiorna ovan så håller jag med Anders om att det finns så oerhört mycket kvalitet i just de fransk/belgiska albumserierna även om man lyfter blicken en aning från Tintin, Gaston och Smurferna. En titel som Clifton är sorgligt bortglömd och borde vara värd ett bättre öde än att ligga och damma i femkronorsbackarna på din närmsta Myrorna. Det finns fler exempel. Jag är övertygad om att dagens tolvåringar hade uppskattat dem lika mycket som vi gjorde om albumen bara funnits tillgängliga för dem.

[Wakuran]

Men säljs ett album mer generellt för att det kostar mer pengar? Eller blir mer välkänt? Det känns också som ett ganska halvdant resonemang.

[Gammelsmurf]

Men säljs ett album mer generellt för att det kostar mer pengar? Eller blir mer välkänt? Det känns också som ett ganska halvdant resonemang.

Jag tror faktiskt det. Människor är flockdjur och lockas av status, hur unikt något är eller hur mycket höjda ögonbryn man kan få i den egna "flocken" (bland andra samlare). Många människor resonerar att dyrare är lika med "bättre". Seriesamlare är inget undantag. Det såg vi ju bevis på häromåret när vi hade några här på forumet som tävlade i hur många exakt likadana svåra Bamse man kunde ha samtidigt. Den här bilden är ju välkänd och illustrerar vad jag menar.
http://img70.imageshack.us/img70/4284/dscf2171ro9.jpg

Ingen hade bemödat sig att skryta om det hade varit nr 2/2005 eller någon annan slumpmässig trekronorstidning. Höga priser och låg tillgång gör att fler blir intresserade, det är ett välkänt faktum.

[smorkin]

Jag gillar ju en hel del av de klassiska fransk-belgiska serierna (dock inte just Blårockarna, men det spelar ingen roll) och tror också att många skulle gilla dem. Men det har inget som helst samband med priserna på Tradera: Hur i hela friden ska en säg 12-åring idag kunna veta att ett för hen helt främmande seriealbum på Tradera kan vara bra läsning?

Att priserna sjunker på Tradera är inte så konstigt eftersom de typer av serier vi pratar om just nu (europeiska album) i princip inte funnits till salu som nya böcker i Sverige på decennier. När väl den breda (nåja, relativt sett) massan tappat kunskapen om dem kommer priserna sjunka undan, förutom de riktiga toppnumren. Elementär statistik

[APenny4YourThoughts]

Klart att man har ett egenintresse i att marknadsvärdet bibehålls. Märkligt hade det väl varit annars. Det är lite som att du köper på dig en massa konst som du förvisso gillar och njuter av att ha på väggarna men även ser en mening i att lägga ner pengar på. Ett par år senare tokrasar priserna på dina objekt och det du har på väggarna är nu bara värt en fraktion av vad du en gång gav. Rycker du på axlarna då och säger " - Jaja, det är bra att inget objekt och ingen genre går säker för katastrofen. Jag har förlorat hela morsarvet men det är åtminstone bra för de nytillkomna konstsamlarna att man numera kan köpa en Bruno Liljefors för 1500 spänn"? Skulle inte tro att det är lika roligt att se det man själv samlar på och håller kärt reas ut som gårdagens sopor även man kanske kan rycka på axlarna en aning åt att sånt man själv inte tycker om blir billigare.

Med din samlar-/handlarbakgrund har du ju garanterat upplevt även det omvända. Något du köpte för en spottstyver som ung, har nått okristligt höga nivåer längre fram. Jag antar att du inte tyckte att det var lika jobbigt?

Linda & Valentin och Valhall är två ganska moderna exempel där efterfrågan varit mycket större än utbudet och album stuckit iväg över tusenlappen redan ett par år efter utgivning. Album som kostade 24,90kr på Konsum. I så fall är ju det lika orättvist mot de köpare som idag tvingas betala tusenlappar för Spindelmannen eller Demonen från 60-talet, när du kunde köpa det för motsvarande en tjuga idag?

Spekulerar man i serier bör man ju känna till och acceptera spelreglerna. Då måste man ju självklart ha koll på marknaden och vad som egentligen händer på den. Att sitta i efterhand och sura över prisras blir ju egentligen ganska löjligt.

I någon mening är ju spekulation i konst (vi räknar serier dit för enkelhetens skull) något som kräver marknadsnärvaro och fingertoppskänsla. Jag skulle vara mer förvånad om nya generationer samlare var beredda att lägga sina pengar på exakt samma saker som du gjorde på 60-, 70- eller 80-talet. Utbud och efterfrågan styr, precis som på alla andra spekulativa marknader.

Just nu är det en dipp och du tycker att det är lite orättvist, och det kan man absolut få tycka. Om du menar att vissa tidningar och album är helt felvärderade, är det ju läge att köpa? Jag tror att det är lättare än att försöka vända en allmän opinion.

[Gammelsmurf]

Med din samlar-/handlarbakgrund har du ju garanterat upplevt även det omvända. Något du köpte för en spottstyver som ung, har nått okristligt höga nivåer längre fram. Jag antar att du inte tyckte att det var lika jobbigt?

Jag har faktiskt inte upplevt sjuttio- och det tidiga åttiotalets glada samlardagar när man kunde köpa en förstaupplaga för 19:90 på Konsum och sen sälja för en tusenlapp tjugo år senare. Jag är inte så oerhört gammal att jag hade chans att bygga upp ett grundlager på den tiden. När jag började samla seriöst i början av nittiotalet så hade redan vissa saker börjat stiga och andra var redan hyfsat dyra. Jag missade handlarnas guldålder med kanske tio år.

Det är ju iofs egentligen OT men talar vi individuell millimeterrättvisa så kom just jag in i "fel tid", dvs när det började kosta pengar så började jag samla och nu ser jag objekt jag betalat hundralappar för reas ut för spottstyvrar. Klart att det oroar mig som enskild individ, inte bara för att man på det personliga planet riskerar att förlora stora pengar om man sitter på stora samlingar (den personliga aspekten här är egentligen inte intressant) men även eftersom antalet samlarkollegor krymper för varje år då knappt några nya tillkommer på just de områden som just jag agerar på då nästan inget är värt att spara och samla på (detta är mycket viktigare, utan dyrgripar färre samlare). Jag antar att det är samma sak för 50-talssamlarna och jag antar att folk som samlade på låt oss säga Elastolinfigurer på 70- och 80-talen också har sett sina samlarområden krympa för att idag nästan vara helt norta.

Linda & Valentin och Valhall är två ganska moderna exempel där efterfrågan varit mycket större än utbudet och album stuckit iväg över tusenlappen redan ett par år efter utgivning. Album som kostade 24,90kr på Konsum. I så fall är ju det lika orättvist mot de köpare som idag tvingas betala tusenlappar för Spindelmannen eller Demonen från 60-talet, när du kunde köpa det för motsvarande en tjuga idag?

Så kan man ju inte resonera. Samlarmarknaden är uppbyggd efter grundvalen att det finns ett antal objekt som vissa vill ha och andra har flera stycken av alternativt vill sälja, objekt som inte är nödvändiga för individens överlevnad utan som tilltalar på ett mer estetiskt och/eller psykologiskt plan. Om allting är jättebilligt och finns i stora lager lätt tillgängligt för alla som orkar bry sig så dör samlarmarknaden eftersom man kan bli komplett på ingen tid alls och för ingen kostnad alls. Sen huruvida det är "rättvist" (detta filosofiska och ytterst subjektiva flumbegrepp) att priser stiger eller sjunker är ointressant, problemet för gruppen samlare som jag ser det ligger inte på det monetära planet för den enskilde individen utan att avsaknaden av värdefulla objekt gör att samlandet dör ut. Givetvis är det, som jag tidigare nämnt, störigt för den enskilda individen och dennes plånbok att vederbörandes stora samling sjunker i värde men det handlar om den personliga aspekten. Min önskan är att vi lämnar den personliga snöda vinningen och vad som är "rättvist" därhän och istället fokuserar på vad som händer med samlarområdet om priserna slår i marken och inget är värt att spara på.

Spekulerar man i serier bör man ju känna till och acceptera spelreglerna. Då måste man ju självklart ha koll på marknaden och vad som egentligen händer på den. Att sitta i efterhand och sura över prisras blir ju egentligen ganska löjligt.

Det är din åsikt. Jag håller inte helt oväntat inte med eftersom jag, uppenbarligen till skillnad från dig, oroar mig för vad som händer med mitt samlarområde istället för att grotta ner mig i flummande om "rättvisa".

Just nu är det en dipp och du tycker att det är lite orättvist, och det kan man absolut få tycka. Om du menar att vissa tidningar och album är helt felvärderade, är det ju läge att köpa? Jag tror att det är lättare än att försöka vända en allmän opinion.

Tyvärr tror jag att det är mer än en liten dipp det är fråga om. Tradera har gjort att den allmänna ordningen på marknaden har hamnat ur balans. Folk har tömt vindar och källare och sålt för glatta livet under ganska många år och på en sådan liten marknad som den svenska seriemarknaden är det förödande om samlarna floodas med objekt. Men, kanske du då invänder, har inte Ebay samma funktion och utsätts inte exempelvis den amerikanska samlarmarknaden för exakt samma bekymmer? Delvis gör den det men den skyddas av sin storlek. Det är riktigt många människor som samlar i USA och bara den grupp som samlar en enda liten valfri bi-genre där är fler till antalet än hela Sveriges sammanlagda mängd människor som samlar serier seriöst eller halvseriöst. Är man tillräckligt stor så skyddas man av sin blotta mängd/massa. På en mindre marknad är både samlarna och marknaden i sig mer utsatt för tillfälliga fluktueringar eller floodande som permanent skadar marknaden.

Jag oroar mig för den framtid som mina samlarområden färdas mot. Om folk inte längre får något för sina vindsfynd så ser allt färre någon vits att spara på sina album. Då går de istället i pappersåtervinningen och det gör att ännu färre nya samlare tillkommer eftersom för varje förstört Gastonalbum som återvinningsstationen sväljer blir möjligheten att en fjortonåring upptäcker Franquin mindre och det kommer över tid att påverka mig och mitt samlande eftersom jag kommer att få allt svårare att uppgradera mina skick eller fylla luckor för varje år som går. Det är huvudproblemet. Biproblemet är självfallet att min samlings värde minskar och att jag inte längre har X antal tusenlappar "sparade" i form av min samling om jag skulle behöva dem en regnig dag, men det problemet är mitt eget och inget vi egentligen behöver diskutera här även om detta mitt eget problem också blir alla andra samlares enskilda problem och är en bidragande orsak till att folk inte längre får något för sina vindsfynd, och så vidare...

Jag hoppas att du inser vilket moment 22 det här är och gör du inte det utan istället fortsätter yra om rättvisa och fingertoppskänsla så kan jag inte förklara det tydligare för dig.

[APenny4YourThoughts]

Sen huruvida det är "rättvist" (detta filosofiska och ytterst subjektiva flumbegrepp) att priser stiger eller sjunker är ointressant, problemet för gruppen samlare som jag ser det ligger inte på det monetära planet för den enskilde individen utan att avsaknaden av värdefulla objekt gör att samlandet dör ut.

(fetningen är min)

Eftersom du bygger hela ditt resonemang på just den här lilla tesen, undrar ju vän av ordning hur du har kommit fram till den? Jag tror egentligen att du har fel, men det kan vara intressant att höra varför avsaknaden av värdefulla objekt dödar samlandet? På vilka andra samlarområde har det fenomenet uppstått? Eller är det mer en känsla att det kommer att bli så?

Jag tror att ett generellt ointresse för serier dödar samlandet. Inte huruvida du får 40kr eller 240kr för ditt Gaston-album från 70-talet.

[Labrador Road 26]

Jag skulle gärna vilja hålla med Gammelsmurf här, men det kan jag inte. Det är inte för att han har fel, utan för att jag ser samlande på ett helt annat sätt. Att det enbart är till för tillfredsställa ens egna behov, vi som har samlargenen. Ser man ämnet på det sättet är det bara positivt om det man samlar på blir billigare. Vi som ändå någonsin tänker sälja utan är fullt medvetna att det är en temporär glädjekälla medan man lever, och att samlingen sedan när man dör är förbrukad, för ingen annan kommer ändå uppskatta den som man själv gjort.

Bibehållen prisbild eller till och med ökning är bara intressant om man ska sälja. Jag är inte den typen av samlare som kan sälja så för mig spelar det ingen roll vad som händer med värdet, som ändå bara är en subjektiv uppskattning vad man själv anser vara rimligt. Troligen liknar jag i det avseendet Ellingens kunder som inte hänger här, man samlar enbart för sin egen skull och det egna välbefinnandet. Den typen av samlare som så att säga ska bräcka varandra, som det tidigare exemplet med flera Bamsetidningar av samma nummer förstår jag mig helt enkelt inte på.

Jag behöver inte att sakerna i just min samling har ett högt monetärt värde utan det viktiga är samlarvärdet för mig. Men även om det finns de saker som kanske bara har samlarvärde 1-2 på en skala till 100 så kan jag ändå inte göra mig av med dem. För plötsligt ändras min inställning till just de sakerna och de skjuter i höjden, för mig alltså. Idealet när man skaffar någon ny sak till samlingarna är ett lågt monetärt pris men ett högt samlarvärde för mig. Detta är förstås helt och hållet subjektiva åsikter om priser/värden på samlarobjekt, alltså varken rätt eller fel utan bara min syn på saken. Skulle jag sälja hade jag troligen haft en helt annan syn på det.

Som sidnotering kan jag nämna att jag pratade hårddiskar med Rkaj igår, och även där märker jag en skillnad. Jag fyller upp mina diskar rätt fort, är väl uppe i runda slängar 5-6 TB samlad data för även digitalt blir det samlande, inte bara bland fysiska IRL-saker.

[burnout]

att priser stiger eller sjunker är ointressant, problemet för den enskilde individen är avsaknaden av värdefulla objekt gör att samlandet dör ut.

Jag tror egentligen att du har fel, men det kan vara intressant att höra varför avsaknaden av värdefulla objekt dödar samlandet?

(Har klippt lite här och där)

Avsaknad av "värdefulla" objekt!! Vad som är värdefullt är upp till var/en. Men jag går till mig själv.
Det saknar i min samling av "Seriemagasinet" 7 nr från 62-63 för komplett svit och det är värdefulla tidningar för mig, (skittidning för andra). Det tråkiga är att dom dyker aldrig upp på Loppisar/Tradera/Blocket, så man misströstar lite. Fantomen finns i överflöd i alla skick "Maggorna" finns inte ens i skitskick. Och dyker dom upp så blir dom dyra i bra skick eftersom några vill ha dom.
"Stora" Gigant lika dant där Jag behöver 1 st för att vara nöjd med samlingen och nr:t jag fick tag i ligger Fair-Good (knappt) Det är det enda saknade nr jag sett på 8 år. det kostade mig 400:- Vilket är ett vansinnigt pris men det gör samlingen komplett.
Så visst finns det värdefulla tidningar, det är bara det att "Värdefullt" är en fråga vad och för vilken.

[APenny4YourThoughts]

Vi får väl ändå utgå ifrån "monetärt värdefullt" i Gammelsmurfs resonemang, eftersom det är det han menar?

[Labrador Road 26]

Det antar också jag att han menar. Det är ju med pengar man köper samlarobjekten. För mig som samlare är det dock samlarvärdet som är det viktiga, går det ner påverkar det ens egna inställning.

[burnout]

Värdet är olika från person/person. En del tycker Kalle är värdefulla! i mina ögon är den värdelös efter som jag inte samlar den (en del böcker finns i samlingen). Det är upp till samlaren att tycka vad "Han" anser värdefullt och vad som ska betalas för att ingå i samlingen. Sen om man har betalat dyra pengar för att få den i samlingen och det blir ett pris ras, Vad ska man göra åt det?? Ingenting, det är sånt som händer, sker på börser över hela världen.

[APenny4YourThoughts]

Du menar att Gammelsmurfs resonemang är galet eftersom det inte går att säga att något är objektivt värdefullt eller värdelöst?
Eller hur ska man tolka ditt inlägg i den här kontexten?

[Ellingen]

Känns som vi lite pratar om äpple och päron i denna tråden..

En serietidning eller ett seriealbum har olika "värde"?
Dels om du köper för att läsa eller om du köper för att samla eller för den delen om du köper för att sälja.

Värderingsguiderna som sådana (åtminstone Seriekatalogen.se) tar ingen hänsyn till kvalitén på innehållet utan bara på skick kontra tillgänglighet/marknad.

Visst har seriemarkanden, såväl läsande som samlande en dipp just nu.
Sådant har historiskt inträffat tidigare, 60-talets början/mitt iom TV´ns genomslag, hela 90-talet var helmörkt, sannolikt pga dataspel och dyl.
Men har återhämtat sig...
Den senaste återhämtningen (åtminstone gällande rent seriesamlande) tror jag mycket berodde på Tradera.
Tillgängligheten blev plötsligt helt annorlunda. Oavsett var man bodde gick det smidigt att samla, marknaden och grejerna du köpte kom plötsligt hem till dig.
Dessutom dök väldigt sällsynta saker upp betydligt oftare iom att gemene man med en enkel sökning kunde se, både via värderingsguider och auktioner på Tradera, om/att vindsfyndet var lönt att lägga jobb på.

Personligen tycker jag inte dippen är särskilt djup. Åtminstone inte i resonemanget att sälja.

Däremot som vid all lågkonjunktur: De "sämre" dukar under, de "starkare" överlever. (ingen nämnd, ingen glömd)
Kunderna har inte bara blivit färre, också kräsnare. Kraven på säljaren har ökat.
De flesta vet också att det går fler tåg. Det du vill ha kommer dyka upp i det skick du önskar till det pris du är villig betala. Om du bara väntar. Och då oftast inte särskilt länge.. (åtminstone om vi pratar om det mesta som är hyffsat tillgängligt)

Trender kommer, trender går!

En del av priserna i Seriekatalogen behöver absolut revideras, både upp och ner.
Så kommer också ske när det känns "rätt"!

[Gammelsmurf]

Eftersom du bygger hela ditt resonemang på just den här lilla tesen, undrar ju vän av ordning hur du har kommit fram till den? Jag tror egentligen att du har fel, men det kan vara intressant att höra varför avsaknaden av värdefulla objekt dödar samlandet? På vilka andra samlarområde har det fenomenet uppstått? Eller är det mer en känsla att det kommer att bli så?

Jag tror att ett generellt ointresse för serier dödar samlandet. Inte huruvida du får 40kr eller 240kr för ditt Gaston-album från 70-talet.

Nej, jag tror exakt vad jag skriver och som människor med grundläggande förmåga att ta till sig skriven text genast förstår - det behövs värdefulla objekt för att ett samlarområde ska dra till sig människor som vill lägga ner tid på att själva samla på men även tillhandahålla objekten ifråga för andra samlare. Det finns väldigt många samlare av konst, äldre böcker, bijouterier, modelljärnväg och liknande. Det finns oerhört få samlare av Ica Maxis reklamblad från förra veckan, förbrukade batterier eller gem. Varför är det så, tror du?

Det antar också jag att han menar. Det är ju med pengar man köper samlarobjekten. För mig som samlare är det dock samlarvärdet som är det viktiga, går det ner påverkar det ens egna inställning.

Bekymret är att samlarvärdet i sig inte håller specialbutiker och mässor rullande. Samlarvärdet är självfallet viktigt för den enskilde samlaren men om det bara finns ett nostalgiskt värde men inte ett pengavärde i samlandet så kommer företagsamma intressenter inte att orka företa sig något på området och då blir det att alla vi som fortfarande orkar samla sitter och trycker på det vi redan har samtidigt som de marknadsplatser där vi tidigare införskaffat nya samlarobjekt ett efter ett stänger eftersom handlaren bestämmer sig för att satsa på mer lönsamma projekt än att sälja Blårockarna och Demonen för sju kronor styck.

Vi kan ju bara för diskussionens skull tänka oss ett Sverige där den sista seriebutiken slagit igen, där antalet serieauktioner stadigt minskar på Tradera och där serieknallarna på landets sommarmarknader istället är ersatta av ännu ett niometerstält som säljer damkläder, honung eller afrikansk kitsch. Var skulle vi då få tag i nya objekt? Hur skulle vi fylla våra luckor? Oavsett om vi gillar det eller inte så drivs världen av pengar, det gäller även serievärlden och om det inte längre finns pengar för företagsamma samlare och handlare att tjäna på albumen och tidningarna så kommer folk att flytta över till mer lönsamma objekt, med lätt uträknat slutresultat.

Du menar att Gammelsmurfs resonemang är galet eftersom det inte går att säga att något är objektivt värdefullt eller värdelöst?
Eller hur ska man tolka ditt inlägg i den här kontexten?

Nu uppfattade jag Burnouts inlägg som att värdet varierar från person till person men att det trots allt finns vissa "svåra" objekt som generellt sett både är och ska vara dyrare än andra. För en samlare kan exempelvis 91:an nummer 11/1972 vara stört omöjlig att hitta och då är man kanske beredd att i princip betala vad säljaren efterfrågar, även om det kanske är tio gånger katalogpriset just för att man jagat den så länge. Det är en värdering, låt vara en personlig sådan. En annan värdering är exempelvis förstanumret av Kalle Anka som inte faller in i facket personlig värdering utan är ett bestämt värdefullt objekt. Kalle-ettan finns i ett specificerat antal överlevande exemplar och för varje år som går så blir chansen för plötsligt uppdykande och tidigare okända källarexemplar mindre och mindre. Samtidigt händer det tyvärr att hus brinner ner eller vattenskadas och då kan redan kända exemplar skadas eller förstöras. Samtidigt är Disneysamlarna ofta ganska stadda vid kassa och därför anser sig ha råd att samla på just Disney som generellt sett är "dyra" samlarobjekt eftersom tidningarna ofta är mycket gamla, pappret kanske inte är i superkvalitet och eftersom antalet existerande exemplar inte blir fler med åren.

Det handlar alltså om två helt olika värderingar som inte alltid överlappar varandra men som kan få samlare att alldeles oavsett öppna plånboken. Den personliga värderingen är viktig för den enskilde individen men driver inte verksamheten framåt på samma sätt som den generellt överenskomna värderingen. Det finns alltså (eller borde finnas om vi vill fortsätta ha en levande marknad om tjugo år) ett uttalat önskemål att inte låta priserna droppa hejvilt eftersom det på sikt gör att hela verksamheten riskerar att rasa samman. I ett normalt, icke dopat samlarklimat, hade det här problemet inte uppstått såhär snabbt och drastiskt men eftersom vår marknad har stått på anabola steroider i tio år till följd av Tradera så sitter vi nu med näbben i brevlådan.

[Cadial]

Jag ar ingen samlare, bara lasare, men vill bara flika in med att den har traden ar just nu mycket intressant och larorik! Ekonomisk och konstnarlig tvist pa seriesamlandet; det ar inte samre an Andy Warhol!

[APenny4YourThoughts]

Nej, jag tror exakt vad jag skriver och som människor med grundläggande förmåga att ta till sig skriven text genast förstår - det behövs värdefulla objekt för att ett samlarområde ska dra till sig människor som vill lägga ner tid på att själva samla på men även tillhandahålla objekten ifråga för andra samlare. Det finns väldigt många samlare av konst, äldre böcker, bijouterier, modelljärnväg och liknande. Det finns oerhört få samlare av Ica Maxis reklamblad från förra veckan, förbrukade batterier eller gem. Varför är det så, tror du?

Du skriver ungefär samma sak som innan, men med andra ord bara.
Jag köper inte dina sanningar för att de kläs in i väggar av text.

Det fetade i ditt citat är ju totalt spekulativt och tagit ur luften. Du guppar runt i en bitter pessimistjolle och intalar dig att serier över en natt har blivit inslagspapper för rutten fisk? Du vet väl inte på vilka premisser alla samlar? Det är ju uppenbart att det redan finns människor här på forumet (LR26 och Jens-Olof, tex) som har vädrat tankar som direkt motsäger ditt sätt att se på samlandet.

Jag håller inte alltid med Ellingen, men jag har full respekt för hans åsikter (och framför allt insikter) när det kommer till att sälja och köpa serier. Ditt track record har jag ingen koll på, men säger han att det är en dipp och att det på det stora hela inte är så stor skillnad mot tidigare så är det nog så.

Vilka faktabaserade belägg har du för dina påståenden? Du får gärna servera dem utan en bitter smak av personligt agg och förolämpningar. Min läskunnighet kan vi diskutera privat eller i andra trådar.

[Gammelsmurf]

Du skriver ungefär samma sak som innan, men med andra ord bara.
Jag köper inte dina sanningar för att de kläs in i väggar av text.

Hade du förväntat dig att jag skulle byta åsikt från det ena inlägget till det andra?

Det här är så jag ser på saken. Du är givetvis välkommen att ha en annan åsikt men att du tycker olika ändrar inte min ståndpunkt.

Det fetade i ditt citat är ju totalt spekulativt och tagit ur luften.

Du menar att det är en spekulation tagen ur luften att det måste finnas pengar att tjäna för att någonting ska fungera i vårt moderna samhälle?

Du guppar runt i en bitter pessimistjolle och intalar dig att serier över en natt har blivit inslagspapper för rutten fisk? Du vet väl inte på vilka premisser alla samlar? Det är ju uppenbart att det redan finns människor här på forumet (LR26 och Jens-Olof, tex) som har vädrat tankar som direkt motsäger ditt sätt att se på samlandet.

Inte bitter men lätt irriterad över att du knotar för kverulansen egen skull.

Det är givetvis bra för LR26 och Jens-Olof att deras samlande inte behöver kosta dem en massa pengar för att tillfredsställa deras behov men det betalar inte Seriehörnans lokalhyra eller håller seriehandlar-Olle mätt och varm. Mitt sätt att se på mitt samlande är influerat av mina år som handlare, varför jag inte har en lika naiv (egoistisk?) bild av vad som håller verksamheten rullande som du verkar ha.

Jag håller inte alltid med Ellingen, men jag har full respekt för hans åsikter (och framför allt insikter) när det kommer till att sälja och köpa serier. Ditt track record har jag ingen koll på, men säger han att det är en dipp och att det på det stora hela inte är så stor skillnad mot tidigare så är det nog så.

Det är just det som är grejen, du har ingen direkt koll på mitt track record och vet inte riktigt på vad jag grundar mina tankar. Likväl kan du inte bara acceptera att vi tycker olika utan måste käbbla och ifrågasätta varenda liten tanke. Ellingen säger att vi är inne i en dipp, jag säger att priserna har rasat och jag lägger till att jag fruktar för seriesamlandets framtid om det här ska fortsätta på den inslagna vägen. Det är vad jag säger. Att jag sedan sagt det med oerhört många ord i tiotalet inlägg beror på att du har vridit och vänt på mina uttalanden bort mot löjets utmarker. (Exempelvis omskrivningen att vi ska packa rutten fisk i våra samlingar, vilket var en medveten överdrift avsedd att exemplifiera en plötslig och fatal värdeminsning. Du väljer ofta att bortse från 95% av inlägget och istället fokusera på en enda liten mening som du fetstilar och börjar spåna fritt om, vilket inte bara är debattekniskt fulspel utan också gör att en debatt som kunnat bli givande istället resulterar i pajkastning.)

Om du känner dig lugn och trygg med serie-Sverige anno 2013 så är ju det bra. Jag gör det inte och ingen av dina invändningar kommer att få mig att omvärdera den åsikten.

Vilka faktabaserade belägg har du för dina påståenden?

Jag antar att du vill ha källhänvisningar i form av balansräkningar för serienäringen i allmänhet, beräkningar om förväntade upplagor från de stora förlagen och en Excel-fil med stapeldiagram på prisskillnader gällande Traderaförsäljningar mellan 2002-2012?

Eller accepterar gunstig junker att en person som samlat ganska brett i ganska många år och dessutom sålt ganska mycket serier i ganska många år (undantaget de senaste fyra åren) tar sig för en kvalificerad uppskattning om det nuvarande läget baserad på erfarenhet och de nyheter som ständigt kommer om vikande upplagor och krisande serieaffärer?