Vad händer med dina serier när du dör?

[MAD]

Jag hade en diskussion med mina föräldrar häromdagen, de har köpt en massa saker på auktioner de senaste åren som de tänkt sälja nån gång i framtiden. Det har varit allt från prydnadssaker från kända konstnärer till antikviteter till lampor etc... Jag är lite rädd för att de inte kommer få tummen ur att sälja av sakerna innan de är för gamla för att klara av det (de närmar sig 70 och har fullt av krämpor ) och jag har försökt förklara för dem att jag dels inte har någon kunskap om vad det de samlat på sig är värt och dels att jag skulle föredra att de får de pengarna medan de fortfarande kan göra något skoj för dem...

Det fick mig att fundera på vad som kommer hända med min seriesamling när det väl är dags för mig att lämna det här livet. Som jag nämnt någon gång har jag en 2,5åring hemma som jag hoppas kommer ärva åtminstone en del av mitt intresse för serier. Vad händer ifall han inte bryr sig det minsta och då inte sitter med kunskaperna om vad som är värt något och vad som är dussinserier? Alltså tänkte jag höra om ni andra gått i liknande tankar? Har ni planer för vad som ska hända eller känner ni kanske bara att om jag väl är död gör det ingen skillnad längre? Testamentera det till nåt museum? Ge ordentliga instruktioner till efterlevande om värde och hur man säljer? Donera till alla som är medlemmar på serieforum vid dödsögonblicket? Bli kremerad tillsammans med favoritserierna?

Ta inte frågorna på allt för stort allvar nu, bara lite tankar så här på tisdagsförmiddagen

[pelig]

Intressant fundering. Jag tror man ska förutsätta att ens barn *inte* ärver intresse för samlandet. De ärver bara prylarna. Mina barn (12 & 15 bast) har inget intresse i serier överhuvudtaget numera tyvärr. Varken att läsa eller samla. En period prenumererade de på Fantomen, Tom&Jerry etc, men nu är det mest Youtube som fångar intresset.

Tiderna förändras, intressen likaså. Jag har själv aldrig varit nån storsamlare av serier, mera storläsare (vilket gjort att det har samlats en del under årens lopp).

Jag har ingen slutkläm, utan det är som det är helt enkelt. Alla är vi olika!

[Grumme]

Jag tycker att det finns vissa åtgärder du kan vidta:

1. Se till att det finns en tydlig förteckning över de serier som är värda lite mer. Gärna tillsammans med ett lägstapris som varje objekt borde inbringa vid en försäljning. (Kanske även hur mycket du betalade för den en gång i tiden?)

2. Ange mycket tydligt om det finns några särskilda objekt som du vill ska finnas kvar inom familjen, och även varför. Du kan kanske inte hindra dina efterlevande när du väl har dött, men då vet de i.a.f. vad som var din önskan.

3. Du kanske har några objekt som du tycker borde hamna på något slags museum? Skriv även det i testamentet, men om det inte blir så att du dör knall och fall så borde du kunna hinna ombesörja det i god tid innan det är dags.

4. Sist men inte minst: Ge dina barn tillgång till serier så tidigt som möjligt. Köp buntvis med lättsmälta alster som t.ex. Kalle Anka, Bamse, och annat som du antagligen kan hitta för någon krona styck på loppisar.
Läs serier för dem. Jo jag vet, det är inte det mest spännande som finns att högläsa en Bamsetidning, men det är en utmärkt omväxling till de vanliga barnböckerna.
När de blir större kan (och förhoppningsvis vill) de få tillgång till de fina böckerna som pappa har i bokhyllan, de som man läser vääääldigt försiktigt och aldrig tillsammans med mat eller godis.
Med lite tur kan ditt intresse föras vidare, och det största problemet blir att dina barn bråkar om vem som ska få ärva favoritalbumet/-tidningen/-samlingen.
Märker du att så blir fallet, köp en eller två extra uppsättningar.

[MAD]

Jo, nåt slags testamente borde väl vara vettigt att skriva i vilket fall... bor sambo med min flickvän och har inget skrivit någonstans...

Punkt 4 har jag iaf avklarad, började läsa serier för honom för längesen, långt innan det "funkade". Nuförtiden uppskattar han Bamse för de yngsta och han verkar iaf nyfiken varje gång jag får ett paket på posten... det kanske snarare är för att det "en present"... men ändå

Har dessutom kvar alla serier jag samlade på när jag växte upp, vilket är 24 (!) flyttlådor fulla som står i mina föräldrars källare... där finns det mesta och jag kommer inte behöva köpa på loppisar av den anledningen även om jag antagligen kommer fortsätta med det bara för att lära honom att man kan göra fynd där.

[mikaelsol]

De ska kremeras med mig så jag får med mig dem till eftervärlden.

[Cadial]

Man kan ju skanka de genomlasta tidningarna ocksa; till skolor, sjukhus, flyktingforlaggningar...

[Wakuran]

De ska kremeras med mig så jag får med mig dem till eftervärlden.

Jag tror buddhisterna hade något knep där det räckte med att bränna kopior i papper.

Så istället för riktiga serier kunde man bränna...





...äsch!...

[Agentum]

Vem bryr sig?

Som död finns inget mer, du slutar existera ok helt obegripligt att förstå givetvis.

Så antingen har man kvarlevand man informerar eller så kommer hela klabbet gå till en skojare på Tradera för skitpengar bara typ Seriesam.

Men man lider inte av det, man finns inte längre

[larsa66]

Det där har jag aldrig tänkt på. Jag har väl aldrig varit den samlande typen och i mitt slarv har nog mycket som borde sparats gått förlorat.
Många rariteter har jag dock kvar....och det är klart. Jag ser väl hellre att mina efterlevande sätter sig ner och läser en av mina gammal Blueberry-album för att hedra mitt minne än att gå till nån gravsten och tänder en lykta eller planterar blommor. Jag vill också kremeras, men serierna hoppas jag lever vidare. Och finner nya läsare.

Det här måste jag nog dokumentera så att nån nämner det på en eventuell minnesstund i framtiden. Oändligt långt bort.

[MAD]

Agentum: för mig (som ateist) är det också självklart att det inte kommer göra någon skillnad efter att jag har dött, däremot kan jag tycka att det ger en liten trygghet medan jag lever ifall jag vet att de kommer till någon som uppskattar dem efter att jag är borta. Lite på samma sätt som att jag självklart är organdonator. Ifall inte jag har nytta av mina organ efter att jag är död är det väl bara positivt att någon annan kan ta dem...

Sedär larsa, det verkar som att jag gjorde någon nytta med min frågeställning. Du kanske tom ska passa på att lägga in några handskrivna papperslappar i dina Blueberry-album som meddelanden från andra sidan ifall någon följer din uppmaning... hmm, nu fick jag lite morbida tankar och idéer

[Looding]

Jag misstänker att min samling inte kommer att vara så eftertraktad när jag ställt skorna, förutsatt att jag dör över 70 bast. Chansen för att intresset kring serierna som står i hyllan fortfarande är populära är nog inte så stor, och något ekonomiskt värde kanske inte ens är att tala om då. Däremot kan ett historiskt värde finnas och därför kan det vara läge att donera samlingen till något arkiv.

[s4.]

Skulle vara synd om samlingen blev uppdelad efter ens bortgång, mycket tid och pengar har spenderats, hoppas någon arving uppskattar detta och vårdar och utökar samlingen. men man kan bara hoppas......

[Looding]

Skulle vara synd om samlingen blev uppdelad efter ens bortgång, mycket tid och pengar har spenderats, hoppas någon arving uppskattar detta och vårdar och utökar samlingen. men man kan bara hoppas......

Din samling splittras, men någon annans blir komplett

[Agentum]

Jo gravsten käns ändå öververderat, det finns ju minneslundar osv.
Så självklart ska du meddela hur du vill ha det.

Jag tänker väl att man kan masskränga det man har, men så är det ju så att man kommer vänta och vänta och så är det försent.

Jag har inget värdefullt i serieväg då jag aldrig skicksamlat eller spekulerat i serier, jag har i princip alltid varit ute efter innehållet bara.

Så utläggen för klabbet är väldigt mycket större än ett värde för en uppköpare.
Det får gå som det går.

[Hamasaki]

Risken finns kanske för att dyrgriparna hamnar i en låda med 2kr-tidningar på någon loppis...

[Agentum]

Sälj dem nu om de är dyrgripar.
Köp sen nån billig reprint eller så av det.

Pengar nu på sånt som trenden inte visar är bra investeringar, dö inte med sånt kvar.

[Rufus]

Jo gravsten käns ändå öververderat, det finns ju minneslundar osv.

Personligen föredrar jag dock gravsten helt klart. Då har man ju en egen plats. När jag var i Australien besökte jag bland annat en kyrkogård som dagligen besöks av en stor flock med kängurur. De låg där och vilade sig. Det hade varit trevligt, att veta att man varje dag kommer att få besök av kängurur när man är död, tycker jag.

När det gäller serier, så tycker jag inte att det då spelar någon större roll längre. Man har ju ändå ingen användning för dom längre. Fast visst vore det trevligare om de inte kasseras utan kommer till användning genom läsande eller samlande.

[Agentum]

Jag bor ju i Sverige och tja, älgar ligger inte på kalla kyrkogårdar iaf. hehe

Nåja strunt i det.

[jens-olof]

Håller med Mickesol, jag har sagt familjen att lägga serierna i en hög, placera
mig ovanpå, fjutta eld på skiten, så tar jag dom till himmelen och dom tar ut värdet
på brandförsäkringen!

Jens

[Agentum]

AAAAAH!! du har väl att Blackhawks som finns typ?

DEt var ju alltid en bra serie jämfört med mycket annat ändå, ok rätt knepig under DC där eett tag iofs, mne det hjälpte de ju upp senare,

Tutta eld på Blackhawks näe!