Sålunda tycker jag om
Duellen:
I förhållande till första äventyret
Uppdraget, så tycker jag att
Duellen som helhet är sämre. Om man som Semb bygger ett en serie kring ett radarpar, som dessutom utgör seriens namn, så förväntar jag mig ett större fokus och större utveckling i relationen mellan de båda huvudkaraktärerna. Här i
Duellen händer nästan ingenting med den. Monika och Erik munhuggs lite med varandra vilket är lite roligt. Men vad de egentligen tycker om varandra har jag svårt att läsa in. Det här äventyret lägger enligt mitt tycke för mycket krut på den raka och enkla hämnd-genom-kidnappnings-plotten och för lite vikt på att göra huvudpersonerna levande och intressanta. Än så länge är både Monika Mildh och Erik Fromm ganska platta som karaktärer.
Pedrazzinis illustrationer är som helhet godkänt snyggt men en del rutor här och där ser lätt misslyckade ut. Om det beror på stress eller slarv vet jag inte men det drar ytterligare ner mitt helhetsintryck av serien, vilket är synd.
Trots de negativa sidorna av serien som jag tagit upp så är
Mildh & Fromm ändå
Duellen ett rätt spännande äventyr med både fart och fläkt. Jag tycker att den (om den bara höjer sig ett litet snäpp) är en värdig biserie i Fantomen och ett friskt alternativ till de franskbelgiska albumserierna som de senaste åren dominerat som tidningen andraserier.
Nu låter jag kanske negativ men det är väl helt enkelt så att alla serier har toppar och bottnar. Jag är ändå förhoppningsfull. Om det blir ett tredje äventyr så blir det säkerligen en förbättring. Vet att du kan skriva bra, Göran.
Medicinmannens dotter tidigare i år var ju jättebra
You don't remember Danny Mirror.