Om bokläsande och vad du läser just nu?

[smorkin]

Nu läser jag inte så mycket böcker. Max 5 per år. Men när jag gör det lever jag mig in i dem. Går och tänker på dem på dagarna. Det känns lite lockande att göra en serieversion, jag gillar stämningen och humorn men jag har inte bestämt än. Läser dem klart först.

Hur hade du tänkt släppa serieversionen? De efterlevande äger väl fortfarande rättigheterna?

De har ju släppts serieversion av Sjöwall&WAhlöö förut, så helt omöjligt borde det väl inte vara att övertala rättighetsinnehavarna att göra flera, om någon vill. "Braket" kunde kanske vara roligt att se i någon mer karikerande stil

Braket?

Advokat Hedobald "Braket" Braxén, som dyker upp i de senare böckerna och som rapar och fiser sig igenom rättegångar, parat med att han oupphörligen yttrar långa utläggningar om vad helst faller honom in, så gott som alltid helt utan relevans för rättegången. Trots detta ofta framgångsrik, bland annat för att åklagare och domare blir så perplexa att de helt kommer av sig

Han är ren slapstick, något som också blir vanligare i de senare böckerna.

[Göran Semb]

Feldstein är ju grym på mycket men hans människor var... udda.

Ja, precis -- tänkte på den saken halvvägs bit in i boken; utmärkta miljöer, landskap, planescapes, rymdskepp, OK kroppar, men när det kommer till ansikten (och ofta rymdmonstren med): Whuuut? Stelt och ofta way too cartoony.

Förtjänar massor av respekt för sitt livsverk, dock -- som tecknare men i än högre grad som redaktör och författare, och för den frihet och de goda villkor han hjälpte till att ge EC:s tecknare.

[Wakuran]

Advokat Hedobald "Braket" Braxén, som dyker upp i de senare böckerna och som rapar och fiser sig igenom rättegångar, parat med att han oupphörligen yttrar långa utläggningar om vad helst faller honom in, så gott som alltid helt utan relevans för rättegången. Trots detta ofta framgångsrik, bland annat för att åklagare och domare blir så perplexa att de helt kommer av sig

Han är ren slapstick, något som också blir vanligare i de senare böckerna.

Eppity - eppity - eppity ... Poughkeepsie...

[RioGrande]

Oj, jag har plötsligt börjat läsa en John Le Carré igen. Den är jättebra. Spel och lekar. En person som verkligen kan hantera språket: prosan blir nästan till poesi. Och bra översatt av Sam J Lundwall.

[K-E Lindkvist]

Jag läser om "Dancing Aztecs" av Donald E. Westlake för umptielfte gången. Westlake jonglerar här en plott på ett sätt som egentligen borde vara omöjligt, men går iland med det galant och kommer till och med undan med att vara snudd på oärlig mot läsaren. 70-talets New York framstår i all sin glans med både förtjänster och brister, de etniska stereotyperna duggar tätt (irländare, italienare, svarta, sydamerikaner, rika knösar, brottslingar, judar etc) men Westlake är lika satiriskt elak mot dem alla och så är det riktigt spännande emellanåt. Egentligen bör man inte läsa den här innan man plöjt resten av Westlakes författarskap för då finns risken att man blir besviken, men å andra sidan är det en sådan bok som en författare bara skriver en gång under sin karriär (om han eller hon är vansinnigt lyckligt lottad) så varför vänta... (De serieläsare som bara känner till Westlake genom Darwyn Cookes Parker-adaptioner lär bli rejält överraskad av tonen i romanen.)

[KRax]

Är det de vanliga huvudpersonerna?

[K-E Lindkvist]

Är det de vanliga huvudpersonerna?

Om du menar Dortmunder & c:o så är svaret nej. Westlake har här befolkat sin berättelse med helt nytt folk. Däremot så förekommer vissa företeelser från hans andra böcker i förbifarten, som till exempel V.S. Goth cab company från Somebody Owes Me Money.

[Rufus]

Donald E Westlake hör även till mina favoritförfattare. OBS! Den nämnda boken har även kommit ut på svenska. "Dansen kring guldprästen" är den svenska titeln.

[K-E Lindkvist]

OBS! Den nämnda boken har även kommit ut på svenska. "Dansen kring guldprästen" är den svenska titeln.

Pocketutgåvan i Delfinserien från 1980. Första svenska från 1978 (troligen inbunden) har jag aldrig sett.
Översättaren Cai Berger gjorde troligen vad han kunde, men att översätta hur olíka folkgrupper talar till svenska (speciellt i Harlem) är som vanligt ett otacksamt jobb. Därför föredrar jag den på originalspråket. (Sen är det väl lite missvisande att man etiketterar den som "detektivroman"?)

[FredrikLähnn]

Sagan om ringen-trilogin, igen. Säkert 10:e gången men en del böcker kan läsas hur många gånger som helst och ändå tillföra något nytt varje gång

[Grumme]

OBS! Den nämnda boken har även kommit ut på svenska. "Dansen kring guldprästen" är den svenska titeln.

Pocketutgåvan i Delfinserien från 1980. Första svenska från 1978 (troligen inbunden) har jag aldrig sett.

På www.bokborsen.se så verkar den inbundna utgåvan från 1978 finnas hos flera olika säljare, och till helt okej priser.

http://www.bokborsen.se/page-start?isse ... r=&stitle=

[Rufus]

Första svenska från 1978 (troligen inbunden) har jag aldrig sett.

Det var konstigt. Jag tycker inte att det hör till sällsyntheterna att man ser den, och jag har den även själv.

Översättaren Cai Berger gjorde troligen vad han kunde, men att översätta hur olíka folkgrupper talar till svenska (speciellt i Harlem) är som vanligt ett otacksamt jobb. Därför föredrar jag den på originalspråket.

Okej. Själv tycker jag dock att jag får ut mest av en bok när den är översatt till det språk som jag behärskar bäst (svenska). Eventuella översättningsmissar vägs lätt upp av allt ordlistebläddrande.

[KRax]

Är det de vanliga huvudpersonerna?

Om du menar Dortmunder & c:o så är svaret nej. Westlake har här befolkat sin berättelse med helt nytt folk. Däremot så förekommer vissa företeelser från hans andra böcker i förbifarten, som till exempel V.S. Goth cab company från Somebody Owes Me Money.

Tack! Jag har noll koll på titlarna på de Westlake jag har läst, men det känns som att det bara är en utan Dortmunder, så då kan det här bli en ny och trevlig bekantskap!

[Rufus]

Tack! Jag har noll koll på titlarna på de Westlake jag har läst, men det känns som att det bara är en utan Dortmunder, så då kan det här bli en ny och trevlig bekantskap!

Det finns egentligen många utan Dortmunder och bra sådana dessutom. Jag skulle rekommendera främst "Hjälp, dom har satt mig på kåken!" och "Konstiga kroppar".

[Furienna]

Skönlitteratur: "Kyrkan brinner" av Malin K Eriksson.



Facklitteratur: "Birgitta, Birgitta" av Cecilia Sidenbladh.

[BoJustBo]

H.P. Lovecraft: The Complete Fiction
Läser på denna samling lite då och då, den är ju dock över tusen sidor med ganska liten text så kräver pauser för annat lättare läsande.

[Göran Semb]

Stig Strömholm: Reskamrater. Läsning 1994-2014.
Om och kring diverse klassiker med start som sig bör med de gamla grekerna. Strömholm är klart lärd, så man kan lära sig en hel del av honom. Han har dock inte den lätthet som utmärker de svenska mästarna på området, Jolo och Alf Henrikson, så man bärs inte lika entusiastiskt med på resan som med dem. Dock läsvärd hittills.

[BoJustBo]

Läser just nu The Boats of the Glen Carrig av William hope Hodgeson. Då två av mina favorit serie kreatörer, Richard Corben och Mike Mignola blivit inspirerade av honom, och även HP Lovecraft sagt att han är en av dom bästa i sin genre (övernaturlig skräck, men hans längsta verk är sci-fi skräck.) Då kände jag att jag borde testa på lite av honom så jag köpte en omnibus med hans fyra romaner varav detta är den första.

Är bara 35 sidor in men tycker den är väldigt effektiv i sin mystik. Som Lovecraft men lite simplare språk (även om det precis som Lovecraft är skrivet mer gamalmodigt än annat som skrevs kring samma tid, vilket är 1907.)

Versionen jag har är bildlös men den verkar finnas i versioner illustrerade av många talangfyllda illustratörer inklusive franske serietecknaren Phillipe Druillet.

[Furienna]

Skönlitterär bok: "Gudar, trollkarlar och vidunder, del 1" av Maj Samzelius.



Facklitterär bok: "Kyrkböckerna berättar" av Egil Johansson.

[Rufus]

John Cleeses memoarer "Men hur som helst..." har jag nyligen läst. Tjock bok som hade kunnat kortats ner lite, men helt klart läsvärd.