Agentum skrev:Är de där moderna Catwoman nåt särskilt?
Än så länge anser jag att teckningarna och det visuella berättandet är bättre än själva storyn. Det kan vara att jag som gammal stofil har problem med det nya "decompressed storytelling" som numera gäller i mainstram-titlar för jag tycker inte att det händer speciellt mycket på de 19 sidor (är det väl?) som huvudhistorien i numret har till sitt förfogande.
Joëlle Jones fick löfte om att hon när hon tog över tidningen efter det inställda bröllops-debaclet med Batman skulle få flytta Selina Kyle till en ny stad och där ha möjlighet att bygga upp hennes tillvaro med nya fiender och allierade. Staden påminner väldigt mycket om Los Angeles (på samma sätt som Gotham City om New York) och den första historien gick i stort sett åt att etablera Catwoman i de nya omgivningarna. Joëlle Jones försöker få Catwoman/Selina att framstå just så oberäknelig som du beskriver, men har också gett henne rätt mycket emotionellt bagage att jobba med. Och naturligtvis hann hon inte med att både skriva och teckna alla nummer! Men när hon gör det så är slutresultatet i alla fall bildmässigt fantastiskt!
Agentum skrev:Frågar mycket för att du gärna sponsrar kvinnliga serieskapare i den här genren rent allmänt.
Det är ingen uttalad ambition att framhålla kvinnliga serieskapare, det har mest blivit så för att de tecknat serier som jag gillat (Power Girl = Amanda Conner, Starfire = Emanuela Lupacchino & Elsa Charretier, Supergirl & Lady Killer = Joëlle Jones, Olivia Twist = Emma Vieceli, DC Super Hero Girls = Agnes Garbowska, Wonder Woman & Black Magick = Nicola Scott etc). Ett bevis så gott som något på att kvinnor numera kan hävda sig på någorlunda lika villkor (lika usla) som män i branschen.