Serieforum.se

John Dickson Carrs Den ihålige mannen, har jag läst under julen. En riktigt bra gammal pusseldeckarklassiker som rekommenderas.

Jag gillade Svart sabbat av Carr.

Carr är bra, tyvärr har jag inte läst så mycket av honom som jag borde ha gjort, men "Mordet i Vaxkabinettet" och "Det Krökta Gångjärnet" är båda superba deckare med atmosfär så tjock att man kan skära den med kniv.

Har inte sett denna tråd tidigare och läste den från början och har några allmänna reflektioner kring en del tidigare postningar. Eddings fantasy hör väl inte direkt till de tyngsta i klassen, men ”Belgariaden” och tillhörande böcker är inte så dåliga som en del vill göra gällande. Tvärtom har de nog ändå en viss humor och en glimt i ögat och aspirerar väl inte heller på att vara några mästerverk utan just underhållning . Däremot får jag en känsla av att det verkar ha blivit poppis att dissa Eddings. Känns lite som den attityd de mera uppburna filmkritikerna brukar förebehålla s.k. publikvinnare, dvs. är det inte konstigt och udda så är det per automatik uselt. Gillas det hela sedan av 'pöbeln' så är det än värre… [;)] [:p]

Det enda jag själv egentligen kommer på i läsväg som jag ansett uselt på senare år är nog i så fall Dan Browns böcker som är ett verkligt mischmasch och som på sin höjd gav en jaså-upplevelse. Senare böcker har jag inte ens bytt mig om att bläddra i. Då detta sedan ändå är ett serieforum så har väl de flesta som varit Fantomenläsare även läst sidoserien om ”Skatten i Rennes-le-Château” som väl tecknades av Kari Leppänen vill jag minnas. Det var i mitt tycke något som överglänste Dan Brown med ljusår vad gäller både info såväl som i underhållningsvärde. Vad gäller Isaac Asimov så är även jag en stor fan av Robotböckerna, Stiftelsetrilogin mm. men visst finns det en viss torrhet. Kan dock bero på att han var akademiker i grunden (doktor i biokemi) och även skrev en hel del facklitteratur.

På den tyngre sidan så tog jag mig i julhelgen äntligen an Kafkas ”Slottet” men Kafka är Kafka och ibland så vet man inte om det är han som inte var riktigt klok eller om det är en annan som är korkad. Vad gäller mera allmän litteratur så har jag på senare tid gått igenom lite mera lättlästa saker i hyllan. Dels passade jag på att äntligen kika i Anders Isakssons ”Den politiska adeln” som visserligen var intressant, men ganska repetitiv och det märks att vederbörande är politisk journalist. Drog även igenom ”The Sign” av Raymond Khoury och ”The Tiger Warrior” av David Gibbins. Bägge de två senare är klart godkända även om de skriver i en genre som under lång tid dominerats av Clive Cussler som jag är en stor fan av även om hans huvudkaraktärer börjat slacka en del. Hans senaste, vid namn ”The Wrecker”, är klart underhållande.

Atmosfär tjock som en marsipangris (en som är fylld med mörk choklad och vispgrädde, en riktigt fet....)
En bra historisk Carr är Bruden i Newgate. Rekommenderas!

Just nu läser jag andra delen i Milleniumserien - "Flickan som lekte med elden".

Fick hela serien för snart två veckor sedan och en stor del av påsken tillbringades i horisontalläge med näsan i böcker

För stunden är det "Jag är wanted" av "alias David Larsson" som finns i mina händer om kvällar/nätter. Spännande och bra skriven, svår att lägga ifrån sig. Rekommenderas särskilt för den gillar biografiska kriminalhistorier. Om du gillade böcker som Infiltratören, Insidan, El Choco m.fl. så kommer denna säkerligen att skänka dig nöje.

Die Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik

Also sprach Zarathustra

Wille zur Macht

Hittade dessa i en bokhandel nere i en källare i Düsseldorf, oerhört intressanta

Damn, läsa Nietzsche på tyska ger rätt mycket nörd-cred!

En annan skrift att grubbla kring i dessa vulkanmolntider:
Der Untergang des Abendlandes; Umrisse einer Morphologie der Weltgeschichte.

Håller just nu på att läsa om "Pawn in Frankincense", fjärde boken i Dorothy Dunnetts "The Lymond Chronicles". Fantastisk bok, fylld av spänning, intriger och trovärdiga karaktärer. Historisk fiktion blir knappast bättre än så här.
Jag håller även på att ge mig i kast med Dostojevskijs "Demoner", som jag köpte på en bokhandel igår. Det här är den tredje boken från Dostojevskijs penna jag läser och jag måste säga att han defintivt är en av de författare som förtjänar sin status som klassiker.

Sedan väntar jag ivrigt på att sista delen av Joe Abercrombies "Första Lagen" trilogi ska ges ut på svenska, om den nu inte redan har det och jag har missat att kolla upp det?

Jag läser just nu Haruki Murakami:s bok, "Kafka på stranden". Mkt bra, rekommenderas varmt om man gillar när allt inte är riktigt som vanligt eller så som man har lärt sig eller vant sig vid att saker brukar vara i världen!

Annars är oxå "Fågeln som vrider upp världen" grymt bra! (samma författare)

Har precis avslutat om Enoch Thulin, en svensk pionjär inom flygindustrin,
och om Jack Jackson, Riemerthis utmärkta bok om denna amerikanska
undergroundtecknare. Har väl närmare en meter SF jag borde kasta mig över,
fast jag är inte inspirerad just nu. Får bli serier och DVD-boxen med Battlestar
Galatica ett tag framåt, innan nästa bok öppnas.

Jens

Håller precis på med Tolkiens "Silmarillion" (paralellt med "Sagor från Midgård").
Det är ibland lite krångligt att hålla isär alla karaktärer, mycket med tanke på att vissa karaktärer kallas vid två eller t.o.m. fler olika namn.

Demoner? Är det samma bok som även heter Onda andar? (Besy)
I så fall har jag läst den. Och en sak som slog mig under läsningen var att man såg alla romanfigurerna framför sig som ligne claire-figurer tecknade av Hergé, Bob de Moor och de andra i studion.

(Tror f.ö. att du har fel. Boken heter Die Dämonen på tyska. Men så vitt jag kan bedöma har den aldrig hetat Demoner på svenska. På engelska heter den The Devils.)

Jag minns att jag läste någon version av Brott och Straff där alla såg ut som Läderlappen-figurer, jag tror det var i någon Drawn and Quarterly-tidning eller liknande...

Dostojevskij har fått en sådan där tråååkig "finkultur"-stämpel. Men egentligen var det ju följetongsromaner med cliffhangers, kriminalgåtor och hemska bovar --- egentligen samma sorts historier som i klassiska äventyrsserier.

Det svåra med Ryska författare är att hålla reda på alla karaktärer, ibland kallas de vid för namn, ibland mellannamn och helt plötsligt använder de efternamnet

Dessutom använde Dostojevskijs figurer ofta smeknamn på varandra också. Men i den utgåvan jag läste (i alla fall) fanns det en lista över personerna och alla deras namn i början. Som man kunde konsultera vid osärkerhet.