Stora tråden om Blårockarna
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Stora tråden om Blårockarna
Blårockarna har väl ingen riktig tråd så jag startar en.
Av alla de serier som kommer från fransktalande området är blårockarna favorit. Linda och valentin är nr 1. Men Blårockarna nr 1B.
Spirou, Gaston, Tintin är bra men jag har aldrig sett att dessa serier påverkat mig förutom som god underhållning. Rackham den rödes skatt med pirater var spännande. Och har nog sett till att mitt intrese för historia ökat. Men Blårockarna gjorde mig intresserad av amerikanska inbördeskriget och jag har nog ganska bra koll på den konflikten.
I blårockarna förekommer bla olika uniformer, i ett nr förekommer en nordstats soldat som inte har blå utan grön uniform. Det var något som jag försökte forska i.
Även en hel del histoiska slag och personer förekommer.
En detalj som skillde den från tex Asterix är att det finns våld med. Ja i Asterix spöar man romare, men någon dör aldrig.
I de äldre nr av blårockarna ser man soldater stupa. Och det gav historierna lite mer djup.
Hade väl varit totalt orealistiskt om ingen i ett krig dödas?
De senaste nr tycker jag är lite sämre, de handlar mer om saker runt kriget än om kriget.
Men det brukar väl alltid vara att första avsnitten är bäst?
Tyvärr är gamla nr svåra att få tag i. Och dyra!
Och som vanligt kommer inte allt ut på svenska.
Karaktärerna är ju även intressanta. Blutch eller Frans som han heter är nog den som får mest sympati. Serganten Chesterfield är för dum. Nästan targiskt att karln är så korkad!
Kapten Stark är ju så fullständigt korkad att man hoppas att sådan officerare inte finns!
Av alla de serier som kommer från fransktalande området är blårockarna favorit. Linda och valentin är nr 1. Men Blårockarna nr 1B.
Spirou, Gaston, Tintin är bra men jag har aldrig sett att dessa serier påverkat mig förutom som god underhållning. Rackham den rödes skatt med pirater var spännande. Och har nog sett till att mitt intrese för historia ökat. Men Blårockarna gjorde mig intresserad av amerikanska inbördeskriget och jag har nog ganska bra koll på den konflikten.
I blårockarna förekommer bla olika uniformer, i ett nr förekommer en nordstats soldat som inte har blå utan grön uniform. Det var något som jag försökte forska i.
Även en hel del histoiska slag och personer förekommer.
En detalj som skillde den från tex Asterix är att det finns våld med. Ja i Asterix spöar man romare, men någon dör aldrig.
I de äldre nr av blårockarna ser man soldater stupa. Och det gav historierna lite mer djup.
Hade väl varit totalt orealistiskt om ingen i ett krig dödas?
De senaste nr tycker jag är lite sämre, de handlar mer om saker runt kriget än om kriget.
Men det brukar väl alltid vara att första avsnitten är bäst?
Tyvärr är gamla nr svåra att få tag i. Och dyra!
Och som vanligt kommer inte allt ut på svenska.
Karaktärerna är ju även intressanta. Blutch eller Frans som han heter är nog den som får mest sympati. Serganten Chesterfield är för dum. Nästan targiskt att karln är så korkad!
Kapten Stark är ju så fullständigt korkad att man hoppas att sådan officerare inte finns!
Re: Blårockarna
Bläddrade i något album (på norska eller danska, tror jag) där Blutch utpressade Chesterfield genom hot om våldtäktsanklagelser. Kändes som rätt brutal humor för en Spirou-serie.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Re: Blårockarna
Seganten jagar korpralen och korpralen hotar med att skrika hjälp våldtäkt!
Om en polis eller vakt ska slå dig skrik hjälp våldtäkt!
Om en polis eller vakt ska slå dig skrik hjälp våldtäkt!
- Offissa Pupp
- Fine
- Inlägg: 476
- Blev medlem: tis 01 dec 2009, 10:31
Re: Blårockarna
skaraborg76 skrev:Serganten Chesterfield är för dum. Nästan targiskt att karln är så korkad!
Jag håller nog inte riktigt med. Egentligen sympatiserar jag nog mer med honom än med Blutch. Chesterfield är ju samvetsgrann och solidarisk medan Blutch mest tänker på sig själv. Visst har Blutch något av en hälsosam skeptisk inställning till kriget i allmänhet och idiotiska officerare i synnerhet, men Chesterfield har mer hjärta. Det känns som att han är indragen i ett krig som han heller inte riktigt tror på, men nu är han här och med honom en massa soldater som måste kunna lita på honom.
(Detta dock sagt med att det var en herrans massa år sedan jag läste serien.)
Re: Blårockarna
Album nr 9 Värvningen gillar jag. Och visst är Chesterfield och Blutch två intressanta karaktärer, som dessutom är ovanliga i seriesammanhang.
Re: Blårockarna
Offissa Pupp skrev:Visst har Blutch något av en hälsosam skeptisk inställning till kriget i allmänhet och idiotiska officerare i synnerhet, men Chesterfield har mer hjärta. Det känns som att han är indragen i ett krig som han heller inte riktigt tror på, men nu är han här och med honom en massa soldater som måste kunna lita på honom.
(Detta dock sagt med att det var en herrans massa år sedan jag läste serien.)
Känns på något sätt sympatiskt för att vara en militär. Någon Zen-artad pliktkänsla, nästan.
(Jag har knappt läst serien, f.ö.)
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Re: Blårockarna
Albumet värvningen ska vara ett "så började äventyr".
Men det stämmer inte riktigt.
Den första serien "Prärievagnen" är de soldater som slåss mot indianer. Och i albumet "Den stora bataljen" säger dom att sydstatarna förklarat krig och att de ska slåss på rätt sida. En ganska allvarlig miss.
Chesterfield är korkad och visst han är soldat och försöker göra så gott han kan.
Men även om Blutch (I tidig översättning får stackarn heta Frans.) Är självisk så lyckas de flesta uppdragen tack vare honom. Så nordsidan har bättre nytta av den fege och smarte korpralen än den plikttrogne serganten.
Men det stämmer inte riktigt.
Den första serien "Prärievagnen" är de soldater som slåss mot indianer. Och i albumet "Den stora bataljen" säger dom att sydstatarna förklarat krig och att de ska slåss på rätt sida. En ganska allvarlig miss.
Chesterfield är korkad och visst han är soldat och försöker göra så gott han kan.
Men även om Blutch (I tidig översättning får stackarn heta Frans.) Är självisk så lyckas de flesta uppdragen tack vare honom. Så nordsidan har bättre nytta av den fege och smarte korpralen än den plikttrogne serganten.
- Offissa Pupp
- Fine
- Inlägg: 476
- Blev medlem: tis 01 dec 2009, 10:31
Re: Blårockarna
Wakuran skrev:Är självisk så lyckas de flesta uppdragen tack vare honom. Så nordsidan har bättre nytta av den fege och smarte korpralen än den plikttrogne serganten
Aha, på så sätt. Det är ju intressant upplägg med en rolig twist!
EDIT: och citatet kommer naturligtvis från Skaraborg 76 och ingen annan.
Senast redigerad av 1 Offissa Pupp, redigerad totalt 0 gånger.
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Re: Blårockarna
Krigshjälten Blutch!
I "Kulor, krut och en kamera" Chesterfield omringad av av sydstatare. Blutch kommer till undsättning.
I "Den stora bataljen" Chesterfield får i uppdrag att anfalla en sydstatsbatteri som hindrar nordstatarna att ta sig över en bro. Blutch får idén hur man ska överfalla. Serganten tar åt sig äran.
Företaget lyckas.
Senare hamnar Chetserfield i fångläger. Blutch hjälper honom ut. Och flera krigsfångar tar sih över till nords linjer.
I "På hemligt uppdrag" Tack vare Blutch kan ett attentat mot syds flotta lyckas. För han har tändstickor.
I "Slaget vid Bull Run" Sydsoffenisv efter slaget förstör Blutch en bro. syds offensiv kommer av sig.
Vad fan gör serganten?
I "Kulor, krut och en kamera" Chesterfield omringad av av sydstatare. Blutch kommer till undsättning.
I "Den stora bataljen" Chesterfield får i uppdrag att anfalla en sydstatsbatteri som hindrar nordstatarna att ta sig över en bro. Blutch får idén hur man ska överfalla. Serganten tar åt sig äran.
Företaget lyckas.
Senare hamnar Chetserfield i fångläger. Blutch hjälper honom ut. Och flera krigsfångar tar sih över till nords linjer.
I "På hemligt uppdrag" Tack vare Blutch kan ett attentat mot syds flotta lyckas. För han har tändstickor.
I "Slaget vid Bull Run" Sydsoffenisv efter slaget förstör Blutch en bro. syds offensiv kommer av sig.
Vad fan gör serganten?
Re: Blårockarna
Gillar de första bäst (Den stora bataljen mfl), när gruppen är större. De albumen är bättre tecknade också (smaksak förstås).
Re: Blårockarna
Annan tecknare.
Re: Blårockarna
Javisstja, Salvé, Louis Salverius hette han, men han dog tyvärr rätt ung. Standardtecknaren heter, öhmm, google, google, Willy Lambil.
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Re: Blårockarna
Stark, den galne kaptenen verkar vara mer talförd i de första albumen. Senare blir det mer skrika attack, anfall.
Re: Blårockarna
Stark men snäll, precis som Bamse?
- Offissa Pupp
- Fine
- Inlägg: 476
- Blev medlem: tis 01 dec 2009, 10:31
Re: Blårockarna
F.ö. har Cauvin -som verkar vara en ytterst produktiv manusförfattaren - också skrivit manus till deckarserien Sammy som utspelar sig i trettiotalets USA. Jag är f.n helt såld på den här serien. (Tack till Wakuran för tipset!) Det är kul skämt som gör att man faktiskt utför någon handling som nog närmast kan beskrivas som fnissar när man läser den. Men framförallt tycker jag att det är grymt snygga manus med bra poänger, varierande miljöer (så långt jag läst), och oväntade upplösningar. Visserligen är huvudfigurerna inte så spännande, men det är de ju sällan (Tintin). Teckningarna av Berck håller i mitt tycke hög klass, kanske lutar den lite åt Franquins lite taggiga stil. Däremot är omslagen mycket fula, vilket tyvärr kanske kan avskräcka några läsare. Det är konstigt det där med vad som slår och inte slår - det känns ju många gånger fullkomligt godtyckligt varför en serie slår medan en annan likvärdig inte lyckas. Sammy verkar inte höra till de stora klassikerna, så finns den ju inte (?) på svenska. Konstigt nog, för det är en serie av hög kvalitet. Enligt mitt ringa förmenande.
Nu befinner sig 5 stycken samlingsutgåvor på väg hem till mig. Mumma. Efter dem, kommer jag verkligen att hoppas att Blårockarna kommer i snygg samlingsutgåva (på franska åtminstone), så man kan sätta tänderna även i den. Kronologiskt och i ett svep.
Nu befinner sig 5 stycken samlingsutgåvor på väg hem till mig. Mumma. Efter dem, kommer jag verkligen att hoppas att Blårockarna kommer i snygg samlingsutgåva (på franska åtminstone), så man kan sätta tänderna även i den. Kronologiskt och i ett svep.
Re: Blårockarna
Offissa Pupp skrev:F.ö. har Cauvin -som verkar vara en ytterst produktiv manusförfattaren - också skrivit manus till deckarserien Sammy som utspelar sig i trettiotalets USA. Jag är f.n helt såld på den här serien. (Tack till Wakuran för tipset!) Det är kul skämt som gör att man faktiskt utför någon handling som nog närmast kan beskrivas som fnissar när man läser den. Men framförallt tycker jag att det är grymt snygga manus med bra poänger, varierande miljöer (så långt jag läst), och oväntade upplösningar. Visserligen är huvudfigurerna inte så spännande, men det är de ju sällan (Tintin). Teckningarna av Berck håller i mitt tycke hög klass, kanske lutar den lite åt Franquins lite taggiga stil. Däremot är omslagen mycket fula, vilket tyvärr kanske kan avskräcka några läsare. Det är konstigt det där med vad som slår och inte slår - det känns ju många gånger fullkomligt godtyckligt varför en serie slår medan en annan likvärdig inte lyckas. Sammy verkar inte höra till de stora klassikerna, så finns den ju inte (?) på svenska. Konstigt nog, för det är en serie av hög kvalitet. Enligt mitt ringa förmenande.
Nu befinner sig 5 stycken samlingsutgåvor på väg hem till mig. Mumma. Efter dem, kommer jag verkligen att hoppas att Blårockarna kommer i snygg samlingsutgåva (på franska åtminstone), så man kan sätta tänderna även i den. Kronologiskt och i ett svep.
Nu hittar jag inte tråden där vi pratade om Sammy. Antingen försvann den i flytten, eller så var det bara via PM.
Det verkar annars som Rombaldi har givit ut en snygg samlingsutgåva med Blårockarna mellan -92 och -94, men den kanske är svår att få tag på, och verkar dessutom ha givits ut i en enormt kronologisk oordning.
(Rombaldi-traditionen innebär tydligen att utge tjocka samlingar i läderband med reliefomslag, ser jag efter googlande.)
http://www.bedetheque.com/serie-8126-BD ... baldi.html
http://collection.bdclic.com/rubrique.php?id_rubrique=4
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.
-
- Avstängd
- Inlägg: 581
- Blev medlem: fre 26 feb 2010, 13:20
Re: Blårockarna
Zara Hero skrev:Stark men snäll, precis som Bamse?
Stark är nog bara dum.
I den stora bataljen tror han att hans mannar druknat och beklgar att dom inte får uppleva att stupa för en kula!
- Offissa Pupp
- Fine
- Inlägg: 476
- Blev medlem: tis 01 dec 2009, 10:31
Re: Blårockarna
Wakuran: Det där var verkligen fina utgåvor. Grymt sugen. Finns ju fortfarande att beställa, men det verkar som om sidan du länkade till enbart skickar till Frankrike och Belgien. Känns ju snålt! Men eftersom de trots allt fortfarande tycks vara i tryck, kanske det går att hitta någon väg till denna samling. Ska nog försöka och se om det går att få fatt i.
Om inte annat kan ju du ta med dig hela samlingen hem till Sverige efter din tågluff i sommar
Om inte annat kan ju du ta med dig hela samlingen hem till Sverige efter din tågluff i sommar
Re: Blårockarna
Hmmm, jag ska tänka på saken, men jag tror jag prioriterar något lättviktigare (i konkret betydelse)...
I hate pop. And skiffle. I tell ya, this is going to be the best jazz decade ever.